Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kung1. Majds proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten alt inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1922-03-31 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:76, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kung1. Majds proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten alt inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 76.

1

Nr 7C>.

Godkänd av första kammaren den 31 mars 1922.

Godkänd av andra kammaren den 31 mars 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kung1. Majds proposition

angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss

tid från skyldigheten alt inlösa av banken utgivna sedlar med

guld.

(Bankoutskottets aflåtande nr 23.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1922 dagtecknad proposition

nr 137 liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden från och- med

den 1 april till och med den 15 maj 1922 vara fritagen. från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras

lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva

anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar.

Departementschefen erinrar, att, då fullmäktige i riksbanken nu allenast

begärt en förlängning av befrielsen från sedelinlösningsplikten för

tiden 1 april—15 maj, han för sin del icke funnit anledning att till närmare

prövning upptaga de olika åsikter och yrkanden, som framställts i

valutafrågan. Eders Kungl. Maj:t hade den 2 december 1921 uppdragit

åt tull- och traktatkommittén att verkställa utredning angående vidtagande

av åtgärder till skydd för den svenska industrien, därvid jämväl borde

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 76—80.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 76.

tagas under övervägande åtgärder inom den allmänna valuta- och penningpolitikens

områden.

I sitt utlåtande i ärendet har kommittén bland annat framhållit, att

allt, som kunde åstadkommas i riktning av en stabilisering av den svenska

valutan, obestridligen måste äga en mycket stor och välgörande betydelse

för såväl produktionen och handeln som för statens finans- och budgetpolitik.

En stabilisering av prisnivån. vore enligt kommitténs mening ett

nödvändigt medel att för näringslivet skapa lugnare villkor; och den enda

framkomliga vägen för uppnående av åtminstone en relativ sådan stabilisering

ansåge kommittén vara en fullständig återgång till guldmyntfot.

Riksdagen vill erinra, att även riksdagens bankoutskott för sin del

förlidet år med styrka framhållit dessa av kommittén nu framförda synpunkter

eller nödvändigheten av prisnivåns stabilisering och såsom medel

härtill vidtagande av åtgärder för eu snabbare återgång till en effektiv

guldmyntfot. Jämväl fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret,

vilka yttrat sig över tull- och traktatkommitténs betänkande, hava

uttalat enahanda uppfattning. Alla synas sålunda för närvarande vara ense

om lämpligheten av en dylik åtgärd. Det har emellertid gjorts gällande,

att tidpunkten för en återgång till guldmyntfot ännu icke vore inne, då

man nämligen härvidlag borde handla i samförstånd med andra länder,

vilkas valutaställning vore närmast jämförlig med vår. Departementschefen

bär ock uttalat den förvissning, att ledningen av riksbanken komme att

hålla sig i kontakt med vederbörande inom de länder, med vilka ett

samarbete närmast kunde komma i fråga. Enligt vad bankoutskottet under

hand från fullmäktige i riksbanken inhämtat, hava förhandlingar i ovanberörda

syfte redan inletts och torde frågan jämväl komma att upptagas till

behandling vid den snart stundande konferensen i Genua. Under sådana

förhållanden anser sig riksdagen sakna anledning att nu göra några särskilda

uttalanden eller vidtaga särskilda åtgärder i valutafrågan.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om medgivande för riksbanken att

för tiden från och med den 1 april till och med den 15 maj 1922 vara

fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld har riksdagen således icke haft något att erinra.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition nr 137.

Stockholm den 31 mars 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.