Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till vissa järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

1923-04-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:105, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till vissa järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 105.

Nr 105.

Godkänd av första kammaren den 24 april 1923.

Godkänd av andra kammaren den 24 april 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i

statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag

till vissa järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet

väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 45.)

Till KONUNGEN.

l:o) Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1923—1924 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen

under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit

riksdagen (punkt 18) att för fortsättande av arbetena å inlandsbanan

mellan Yolgsjön och Gällivare för budgetåret 1923—1924 anvisa ett

reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner har hemställts, bl.

a., att riksdagen måtte besluta att för fortsättning av arbetena å inlandsbanan,

södra delen, jämväl norrut från Storuman, för budgetåret 1923—

1924 anvisa ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte

för fortsättande av arbetena å inlandsbanan mellan Porjus och Jokkmokk

för budgetåret 1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av 700,000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 105.

3

Enligt departementschefens förslag skulle arbetena å inlandsbanan

nu tillsvidare nedläggas; beträffande den norra delen skulle detta ske

redan under våren 1923 och i fråga om den södra, sedan denna handel

färdigställts till Storuman (d. v. s. i slutet av år 1923). Detta departementschefens

förslag står i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens i

ämnet uttalade uppfattning.

Även om riksdagen givetvis icke kan förneka, att det ur rent järnvägsekonomiska

synpunkter måste föranleda stor tvekan att för närvarande

ytterligare betunga statens järnvägars redan förut hårt ansträngda

ekonomi genom att nedlägga kapital på nya bansträckor med så inskränkta

förräntningsmöjligheter som de nu ifrågavarande, bör det enligt riksdagens

mening vid bedömandet av förevarande fråga å andra sidan icke

bortses ifrån att dess avgörande i nu antydd riktning skulle framstå som

ett frånträdande, åtminstone tillsvidare, av 1916 års riksdags beslut om

utbyggande av inlandsbanan i hela dess längd. Särskilt med hänsyn till

de berättigade förväntningar om detta besluts genomförande, som lärer

kunna hysas från de av banan berörda landsdelarna, har det synts riksdagen

angeläget, att en dylik utgång av frågan nu undvikes.

Enligt riksdagens förmenande kvarstå också alltjämt de tidigare anförda

allmänna skälen för inlandsbanans fortsatta utbyggande. I detta

avseende får riksdagen hänvisa till vad som anförts av de i ärendet hörda

båda länsstyrelserna, av vilkas yttrande framgår, att inlandsbaneföretagets

fullföljande utan avbrott alltjämt anses vara en huvudförutsättning

för Norrlands fortsatta kulturella och ekonomiska utveckling. Länsstyrelsen

i Västerbottens län har — såsom framgår av de riksdagens vederbörande

utskott tillhandakomna handlingarna i ärendet — bl. a. erinrat om den

livliga bebyggelse, som uppstått utmed de redan färdigställda delarna av

inlandsbanan söder om Vilhelmina. Det lede icke det ringaste tvivel, har

länsstyrelsen framhållit, om att så komme att bliva fallet även utefter inlandsbanans

övriga del inom länet, desto mer som omkring den blivande

sträckan, mellan Storuman och Sorsele, odlingsmöjligheterna vore kanske

än större och än mer lovande. Gentemot ett fullföljande av inlandsbanans

del från Harsprånget över Lule älv närmast ned mot Jokkmokk har visserligen

invänts, att skälen härför betydligt försvagats genom nedläggandet

av järnverksdriften i Porjus, som tidigare beräknades medföra betydande

träkolstransporter från de stora kronoskogarna i dessa trakter. Givetvis

skulle emellertid banans fortsatta utbyggande komma att stimulera planerna

på att återupptaga nämnda industriella verksamhet. I varje fall

utgör banan en nödvändig förutsättning för att de stora värden, som

förefinnas i dessa skogar, skola kunna med framgång exploateras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 105.

Jämväl ur synpunkten av landets försvar anses ifrågavarande kommunikationsföretag

alltjämt vara av den största betydelse. Belysande

härför äro de betänkligheter, som av generalstabschefen anförts med anledning

av det ifrågasatta avbrottet av företaget. I en ingående motivering

har därvid påvisats, att försvaret av Norrbotten kan ur transportsynpunkt

först anses säkerställt efter det en sammanhängande inre förbindelse

blivit fullt utbyggd samt att vikten härav sannolikt ökades efter

genomförandet av den tillämnade försvarsomorganisationen.

De fördelar ur ren arbetsorganisationssynpunkt, som stå att vinna

genom att banbygget nu fortsättes, böra icke heller underskattas. Härigenom

kan bland annat undvikas, att en del lag av yrkesutbildade arbetare

behöva upplösas och avskedas. Beträffande särskilt möjligheterna

att åstadkomma bättre ekonomiskt resultat av ifrågavarande bandelar

har föredraganden inom järnvägsstyrelsen i den av honom anförda reservationen

framställt vissa erinringar, som synas riksdagen värda beaktande.

En del liknande synpunkter hava framkommit från statens järnvägars

ingenjörsförening. Det torde vara befogat uttala en förväntan,

att på de sålunda antydda vägarna skall öppnas möjlighet att nedbringa

själva byggnadskostnaderna ävensom de blivande utgifterna för drift och

underhåll samt alltså att kunna förminska de av järnvägsstyrelsen befarade

förlusterna å dessa bandelar.

Givetvis nödvändiggöra emellertid de rådande tidsförhållandena,

att vid arbetenas fullföljande iakttages en betydligt långsammare takt

än som tidigare avsetts. Vad särskilt angår den närmaste tidens anslag,

har riksdagens vederbörande utskott från järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå

införskaffat vissa upplysningar rörande förefintliga utvägar

att i möjligaste mån kunna begränsa dessa. Det har därvid beträffande

arbetena å inlandsbanans södra del erinrats, att i det belopp av

1,000,000 kronor, som i propositionen under av järnvägsstyrelsen angiven

förutsättning, att banbygget tillsvidare endast fullföljdes till

Storuman (Stensele) äskats, inginge omkring 300,000 kronor för rullande

materiel. Då emellertid med nuvarande situation någon dylik materiel

icke för inlandsbanans del torde behöva köpas och det sålunda endast

vore en bokföringsfråga, när banan borde påföras sin återstående andel

av statsbanornas kapitalvärde för rullande materielen, torde nämnda

belopp av 300,000 kronor utan olägenhet kunna avvaras för detta särskilda

ändamål. Om nämnda belopp nu finge användas för själva byggnadsarbetet,

skulle enligt av järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå uppgjorda

beräkningar det genom höjande av den i propositionen föreslagna anslagssumman

av 1,000,000 kronor till 1,700,000 kronor sannolikt bliva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 105.

5

möjligt fortsätta arbetena såväl å norra som södra inlandsbanan och

alltså att undvika det i propositionen förutsatta avbrottet av dessa

arbeten. Givetvis förutsättes härför genomförandet av vissa rätt genomgripande

förenklingar i organisatoriskt avseende.

Å den norra delen torde exempelvis arbetet endast böra bedrivas

å en sektion. Utan rullande materiel skulle på sådant sätt denna handels

fortsättande till Jokkmokk sannolikt icke kräva större anslag utöver redan

anvisade än högst 5,000,000 kronor.

Beträffande södra delen av inlandsbanan skulle arbetena närmast

avse ett fortsättande i långsamt tempo från Storuman (Stensele) upp till

Vindelälven. Kostnaderna för bananläggningen från Storuman norr ut

till den plats, där man påträffade Vindelälven med dess landsvägsförbindelser,

eller närmare bestämt Sandsele på älvens södra strand, hava beräknats

till omkring 6 miljoner kronor eller något däröver.

Enligt riksdagens mening bör alltså något avbrott i arbetena å

inlandsbanan icke äga rum, utan torde desamma såväl å norra och södra

delen böra fortgå i den begränsade omfattning, som nyss angivits, för

vilket ändamål nu skulle erfordras ett förhöjande av det av Eders Kungl.

Maj:t äskade anslagsbeloppet, 1,000,000 kronor, till 1,700,000 kronor.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i

anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag samt ovannämnda

motioner, i vad de avse inlandsbanan, för fortsättande av arbetena å

inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1923—1924

anvisat ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor, att utgå av lånemedel.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 20) att till

fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1923—1924

anvisa ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, har hemställts

bl. a., att riksdagen måtte för fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele,

utan avbrott, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott vid sin omprövning av

ärendet inhämtat, synes det av Eders Kungl. Maj:t äskade beloppet,

1,700,000 kronor, tillfyllest för att möjliggöra arbetenas bedrivande i sådan

utsträckning, att hela sträckan Hällnäs—Lycksele hunne rälsläggas vintern

1923—1924. Med sålunda tillgängliga medel torde också arbetena kunna

fortgå under så lång tid, att något anslag för arbetenas utsträckande

ovanför Lycksele mot Stensele icke behöver beviljas förrän vid 1924 års

riksdag. Någon omprövning av frågan, huruvida arbetena tillsvidare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 105.

skola avbrytas vid Lycksele, synes alltså icke påkallas vid innevarande

riksdag. Riksdagen har därför ansett sig böra medgiva, att med avgörandet

av sistnämnda fråga må anstå till 1924 års riksdag samt att i

avvaktan härpå nu beviljas det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet,

1,700,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.

Maj:ts förslag, till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret

1923—1924 anvisat ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor, att

utgå av lånemedel.

Stockholm den 24 april 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.