Skrivelse angående vidtagande av anordningar till viss lättnad för skattskyldig i fall av dubbelbeskattning.
1923-04-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1923:116, Skrivelse angående vidtagande av anordningar till viss lättnad för skattskyldig i fall av dubbelbeskattning.
Dokumentets text
10
Riksdagens skrivelse Nr 116.
Nr 116.
Godkänd av första kammaren den 27 april 1923.
Godkänd av andra kammaren den 27 april 1923.
Riksdagens skrivelse angående vidtagande av anordningar
till viss lättnad för skattskyldig i fall av dubbelbeskattning.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
Till Konungen.
Inom riksdagen bär framställning gjorts i syfte att Eders Kungl.
Maj:t i samband med tillämnade utredningar rörande taxerings- och debiteringsförfarandet
ville taga i övervägande i vad mån anordningar
kunde vidtagas, så att den skattskyldige, i fall av dubbelbeskattning,
endast skulle behöva erlägga den dubbeldebiterade skatten i en av de
kommuner, där han blivit debiterad.
Det måste givetvis, såsom motionären framhållit, för skattebetalare,
som råkat bliva dubbelbeskattade, kännas som synnerligen betungande att
erlägga skatt på två håll, så länge prövningen om deras rätta taxering
pågår. Denna olägenhet kan endast delvis utjämnas därav, att
skattebetalarne numera erhålla ränta på det belopp, som slutligen
återbetalas.
Erfarenheten giver också vid handen, att sådan dubbeltaxering,
11
Riksdagens skrivelse Nr 116.
varom här är fråga, ingalunda är någon sällsynt företeelse. Visserligen
förekommer redan nu, att dubbeltaxering inom två kommuner i samma
län kan upphävas genom den i enlighet med förordningen den 12 maj
1922 tillkomna s. k. lilla prövningsnämnden, men i övriga fall måste
kammarrättens prövning avvaktas, innan rättelse kan ske.
Som motionären påpekat, har visserligen 1921 års riksdag i skrivelse
till Eders Kungl. Maj:t anhållit om utredning angående en rationell
skatteuppbörd, men en utredning i detta ämne torde mera komma
att taga sikte på den tekniska anordningen av själva skatteuppbörden
än på spörsmål av den beskaffenhet, som motionen avser.
För vinnande av motionens syfte torde det i första hand vara
lämpligt att något taga i övervägande, vilka åtgärder, som kunna vidtagas
för undvikande av dubbelbeskattning. Möjligt är, att vissa restriktiva
bestämmelser beträffande en persons mantalsskrivning på annan ort
än den, där han lämnat mantalsuppgift, skulle förekomma en del dubbelskrivningar
med därav följande dubbeltaxering. Likaså är antagligt,
att ett ytterligare utvecklat underrättelseväsen mellan taxeringsmyndigheterna
och den skattskyldige skulle inverka något i samma riktning,
men fråga är dock, huruvida ett ytterligare betungande av dessa myndigheter
kan vara lämpligt, då hela ändamålet i alla fall ej vinnes på
denna väg.
Beträffande härefter det i motionen främst avsedda önskemålet,
att den dubbeltaxerade icke skulle behöva erlägga skatt på mer än ett
håll, har riksdagen den uppfattningen, att åtgärder i sådan riktning
kunna genomföras även med nu förekommande uppbördsväsen. Riksdagen
har främst avsett, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen
borde kunna erhålla befogenhet att i sådana fall bevilja uppskov med
skattens erläggande. Uppskov skulle bero på särskild prövning och beviljas
endast, då det genom företagen utredning bleve fastslaget, att
dubbeltaxering ägt rum och att vederbörande besvärat sig i kammarrätten.
Givetvis borde härvid tillses att, i händelse skatten å olika håll
debiterats med olika belopp, den skattskyldige finge erlägga det högre
beloppet samt erhålla anstånd med det lägre. Aven borde uppställas
garantier för att det inbetalta beloppet i händelse av taxeringens upphävande
i orten överflyttades till uppbördsmyndighet på den andra beskattningsorten.
Det nu antydda förfarandet kan givetvis i första hand avse endast
kronoutskylder. Huruvida och i vad mån beträffande kommunal
-
12
Biksdagens skrivelse Nr 116.
utskylder liknande anordningar må kunna vidtagas bör vid utredningen
i ärendet tagas i övervägande.
På grund härav får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes taga i övervägande, huruvida och på vilket sätt skattskyldige i
händelse av dubbeltaxering må kunna beredas lättnad vid erläggande
av dem påförda skatter.
Stockholm den 27 april 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.