Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till en personlig professur i estetik och litteraturhistoria vid universitetet i Lund för professorn Albert Nilsson.
1923-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1923:134, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till en personlig professur i estetik och litteraturhistoria vid universitetet i Lund för professorn Albert Nilsson.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 134.
3
Nr 134.
Godkänd av första kammaren den 3 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 3 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om anslag till en personlig professur i estetik och litteraturhistoria
vid universitetet i Lund för professorn Albert
Nilsson.
(Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta motioner har hemställts om inrättandet
av en personlig professur i estetik och litteraturhistoria vid Lunds universitet
för professorn Albert Nilsson.
För bedömandet av frågan om inrättandet av en personlig professur
för dr Albert Nilsson bör huvudvikten läggas på den betydelse, de sakkunniga
fäst vid det uppslagsgivande i den för professor Albert Nilsson
karaktäristiska kombinationen av forskningsområden, det vetenskapliga
värdet av denna hans egenart samt den stora vinst, det skulle betyda
för den litteraturhistoriska forskningen i Sverige, om han finge tillfälle
att fullfölja sina undersökningar och meddela akademisk undervisning.
Men något bör därtill också den omständigheten få väga, att litteraturhistorien
för närvarande i vårt land idkas mer ivrigt än förut och är
ett av de mest studerade humanistiska ämnena, ett förhållande, som
— vilket också i avgivna sakkunnigutlåtanden framhållits av professorerna
Schäck, Sylwau, Lamm och Böök — otvivelaktigt kan berättiga
önskemålen av en tillfällig ökning av lärostolarnas antal.
Riksdagen har på dessa skäl ansett sig böra bifalla motionernas
hemställan om inrättandet av en personlig professur i estetik och litteraturhistoria
för professor Albert Nilsson.
Ett par betänkligheter hava ibland gjort sig gällande i riksdagen,
då det varit fråga om inrättandet av personlig professur. Den ena är
4
Riksdagens skrivelse Nr 134.
farhågan, att professuren vid innehavarens avgång lätt kan övergå att
bliva ordinarie, den andra, att eu på grund av inrättandet av en personlig
professur tillfällig uppdelning av ett ämne kan tendera att bliva
permanent och därigenom slutligen draga med sig icke endast en ny
ordinarie professur utan även ökade kurser för de studerande vid universitetet
med därav följande olägenheter. I här föreliggande fall kunna
emellertid dessa farhågor för att en av riksdagen såsom tillfällig tänkt
anordning skulle kunna övergå till stadigvarande helt avlägsnas. Riksdagen
bär nämligen ansett, att förutsättningen för inrättandet av en
personlig professur åt dr Albert Nilsson måste vara, att Eders Kung],
Maj:t vid dr Albert Nilssons utnämning fäster förbehållet, att denne,
därest ordinarie professur i litteraturhistoria med poetik vid något av
rikets universitet blir ledig, skall vara skyldig att söka och i händelse
av utnämning emottaga denna professur.
Professuren har ansetts lämpligen böra upprättas från och med
den 1 juli 1923.
Den avlöning, som enligt nu gällande grunder bör vara förenad
med den personliga professuren, och vilken bör utgå från allmänna
indragningsstaten, uppgår efter avdrag av mot pensionsavgift svarande
belopp till 7,200 kronor, av vilka 4,700 kronor utgöra lön och 2,500
kronor tjänstgöringspenningar. Å denna avlöning bör från allmänna
indragningsstaten för budgetåret 1923—1924 utgå tillfällig löneförbättring
med det belopp, som av riksdagen för nämnda budgetår kan komma
att tillerkännas övriga professorer vid universiteten. Därjämte bör Nilsson
i likhet med andra professorer vid universiteten äga rätt till ett ålderstillägg
å lönen efter 5 års tjänstgöring, likaledes att utgå från allmänna
indragningsstaten.
Såsom innehavare av den personliga professuren bör Nilsson vara
underkastad de allmänna bestämmelser, som stadgats för avlöning såsom
universitetsprofessor. I likhet med vad förut skett beträffande innehavare
av personliga professurer, vilka ej utan vidare äga rätt till pension enligt
den civila pensionslagen, bör vidare för Nilsson föreskrivas skyldighet
att — därest han ej före pensionsålderns uppnående bliver innehavare
av ordinarie universitetsprofessur — vid den ålder, då universitetsprofessor
i allmänhet är skyldig att avgå från tjänsten, frånträda sin
professorsbefattning mot åtnjutande av pension, beräknad efter samma
grunder som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer.
De åligganden med avseende på undervisningsskyldighet in. m.,
som böra tillkomma Nilsson i egenskap av innehavare av den personliga
professuren, synes böra bestämmas av Eders Kungl. Maj:t.
Riksdagens skrivelse Nr 134. 5
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motioner
dels medgivit, att för professorn, iilosofie doktorn Albert Nilsson
må vid universitet i Lund från och med den 1 juli 1923 inrättas en
personlig professur i estetik och litteraturhistoria med de åligganden
för Nilsson, som av Eders Kungl. Magt bestämmas;
dels föreskrivit, att Nilsson skall vara skyldig såväl att i tillämpliga
delar underkasta sig de för universitetsprofessorer i allmänhet för åtnjutande
av nu gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna
som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor
är skyldig avgå från sin tjänst, mot åtnjutande av pension, beräknad
efter samma grunder, som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,
frånträda sin ifrågavarande professur ävensom att vid eventuell
ledighet å ordinarie universitetsprofessur i litteraturhistoria med poetik
söka och i händelse av utnämning mottaga densamma;
dels bestämt, att Nilsson skall såsom innehavare av den nu beslutade
professuren åtnjuta en avlöning av 7,200 kronor, därav 4,700
kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg
å 600 kronor efter fem års tjänstgöring, allt att utgå från allmänna
indragningsstaten;
dels ock medgivit, att till Nilsson må för budgetåret 1923—1924
från allmänna indragningsstaten utgå tillfällig löneförbättring med det
belopp för år räknat, som av riksdagen må komma att för nämnda
budgetår tillerkännas övriga universitetsprofessorer.
Stockholm den 3 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.