Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm m. m.
1923-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1923:164, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 164.
1
Nr 164.
Godkänd av första kammaren den 11 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 11 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående omläggning av västra
stambanans ingångslinje till Stockholm m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 90.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1923—1924
har Eders Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar, under åberopande av
det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1»
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,
föreslagit riksdagen (punkt 9) att i avbidan på den proposition, som
kunde komma att avlåtas i ämnet, för ombyggnad av bangårdar i Stockholm
m. m. för budgetåret 1923—1924 beräkna ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 9 mars 1923
avlåten proposition (nr 171), under åberopande av propositionen bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen dels bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å svenska statens
vägnar godkänna det mellan delegerade för staten och Stockholms stad
den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet rörande Stockholms
bangårdsfråga med av departementschefen i ovannämnda statsrådsprotokoll
angiven jämkning; dels ock för omläggning av västra stambanans
ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms
centralstation m. m. för budgetåret 1923 —1924 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av 2,500,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. Nr 164—166.
1012 23
2
Riksdagens skrivelse Nr 164.
Såsom av propositionen inhämtas, har utgångspunkten för det nu
föreliggande, från stadens sida redan godkända avtalet rörande Stockholms
bangårdsfråga varit ett år 1915 i sammanhang med beslutet om
Hammarby ledens inrättande av riksdagen gjort medgivande, att staten
finge utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens öppnande för allmän
trafik, dock tidigast den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans
ingångslinje till Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom
farleden samt järnvägstrafiken däröver bleve i erforderlig mån oberoende
av varandra, antingen genom att förlägga järnvägen å bro över Årstaviken
med omkring 26 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt
spann eller ock genom att förändra den nuvarande järnvägslinjens korsning
med farleden vid Liljeholmen sålunda, att järnvägen framdroges å
bro med omkring 4.8 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt
spann.
Av dessa båda alternativ har man nu stannat för det förstnämnda.
Vid bedömandet av frågan kan det icke bortses ifrån att detta alternativ
ställer sig omkring 6—7 miljoner kronor dyrare än det andra. För den
föreslagna linjeomläggningen med framdragande över en högbro vid
Årsta holmar med 26 meter fri brohöjd beräknas kostnaderna till 9,850,000
kronor, medan åter en 4.8 meters bro vid Liljeholmen skulle draga en
totalkostnad av allenast 3,130,000 kronor. Den föreliggande utredningen
synes emellertid giva vid handen att de fördelar, som kunna vinnas
genom ett godtagande av det förra alternativet, äro så stora, att kostnadsfrågan
icke bör få föranleda dettas förkastande.
Endast på detta sätt kan, enligt vad verkställda utredningar giva
vid handen, järnvägsförbindelserna söderifrån till huvudstaden bliva i
erforderlig grad oberoende av sjötrafiken genom Hammarbyleden och
Slussen, och endast under denna förutsättning har staden befunnits villig
att göra de ur järnvägens synpunkt erforderliga eftergifterna beträffande
de nu gällande bestämmelserna för öppenhållandet av järnvägsbron över
Söderström, vilka bestämmelser i sin nuvarande omfattning utgöra ett
allvarligt hinder för järnvägsförbindelsernas utveckling. I detta hänseende
må nämnas, att enligt avtalsförslaget den för järnvägstrafiken
synnerligen olägliga öppningstiden inskränkts från nuvarande 12 timmar
per dygn till att omfatta allenast 6 timmar, varav 3 timmar må förläggas
mellan kl. 11 e. m. och 6 f. m., d. v. s. den del av dygnet då
järnvägstrafiken är så gott som ingen eller ytterst ringa.
Högbroalternativets antagande har också från stadens sida uppställts
som en förutsättning för att genom markupplåtelser ekonomiskt medverka
till ombyggnadsarbetena. I detta avseende är nu att märka att staten
Riksdagens skrivelse Nr 164.
3
genom avtalet med äganderätt förvärvar all den Stockholms stad tillhöriga
mark, som erfordras för omläggning av västra stambanan och i
samband därmed stående anordningar, ävensom härutöver i avsevärd
utsträckning mark för sådana framtida utvidgningar, vilka, huru än
bangårdsfrågan kommer att gestalta sig, beräknas bliva erforderliga.
Med utgående från den värdering av ifrågavarande markområden,
som efter verkställd utredning användes av 1921 års bangårdsdelegerade,
skulle värdet av den mark staten genom avtalet med äganderätt förvärvar,
uppgå till 10,946,000 kronor, därav å mark, som erfordras för
västra stambanans omläggning, belöper 1,997,000 kronor. I dessa belopp
är ej inräknat värdet av den mark, som får av staten utan ersättning
disponeras, så länge den användes för järnvägsändamål. Värdet
av den mark, som staden förvärvar genom avtalet, beräknas uppgå till
6,265,000 kronor. Mervärdet staten till godo är alltså — bortsett från
de betydande områden, som upplåtits med dispositionsrätt för järnvägsändamål
— omkring 4 Va å 5 miljoner kronor.
Dessutom har emellertid ur framtida kommunikationssynpunkt vunnits
ytterligare fördelar genom att staten och staden ömsesidigt förbundit
sig att icke å vissa områden vidtaga sådana åtgärder, att användande
av någon del av dessa områden för järnvägsändamål därigenom försvåras
eller fördyras, utan att underhandlingar mellan parterna dessförinnan
upptagas i frågan. De områden, varom dylik överenskommelse
genom avtalet träffats, utgöra dels den staden tillhöriga marken mellan
Centralstationsområdet och Klaraviken, som kan bliva behövlig för en
framtida utvidgning av Centralstationen, dels ock vissa områden å Södermalm,
eventuellt erforderliga för framtida utvidgning av person- och
godsstationerna därstädes.
På liknande sätt hava också reserverats vissa områden å Södermalm
och Långholmen samt Kungsholmen, över vilka en järnvägslinje kan
tänkas framdragen för att genom en bro Långholmen—Smedsudden
vinna anslutning från den nu föreslagna järnvägsbron över Årsta holmar
till en järnvägslinje över Kiingsholmen.
I avtalet har alltså fastslagits en förpliktelse till ömsesidig medverkan
mellan stat och stad, att ej genom olämpliga åtgärder förhindra
Smedsuddslinjens framtida tillkomst.
Vad de föreslagna ombyggnadsarbetena vid Centralstationen och
Norra stationen beträffar, har det synts riksdagen uppenbart att man
vid deras planläggande eftersträvat att åstadkomma betydande begränsningar
i förhållande till vad som tidigare planerats. Av kostnaderna
för dessa arbeten, 5.fi miljoner kronor, eller 3.c miljoner kronor för ut
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 164.
vidgningar och förändringar av Centralstationen och 2 miljoner kronor
för utvidgning av Norrtulls godsstation, skulle enligt propositionen ett
belopp av 3.2 miljoner kronor utgå av förnyelsefondsmedel. Enligt vad
riksdagens vederbörande utskott inhämtat, torde emellertid ett ytterligare
belopp av 700,000 kronor kunna på detta sätt beredas. Endast beträffande
det överskjutande beloppet 1.7 miljoner kronor påkallas alltså
anvisande av särskilt anslag. Det erforderliga sammanlagda anslagsbeloppet
skulle alltså kunna reduceras från 12.25 miljoner kronor till
11.55 miljoner kronor. I det för budgetåret 1923—1924 erforderliga
anslaget, 2,500,000 kronor, har dock ingen nedsättning ansetts kunna ske.
Efter dessa bangårdsanordningars genomförande skulle, enligt vad
som beräknats, ingen nämnvärd utvidgning av Centralstationen bliva
erforderlig under ett par tiotal år framåt.
Enligt riksdagens mening torde det i propositionen framlagda förslaget
få anses öppna möjlighet att för en jämförelsevis begränsad
kostnad erhålla en lösning av de för stadens vidkommande mest trängande
trafikfrågorna, vilken, utan att äventyra ett framtida ordnande av stadens
bangårdsväsen efter av stadens blivande tillväxt betingade linjer, dock
torde få anses innebära ett tillgodoseende av kommunikationsbehovet för
avsevärd tid framåt. Riksdagen har därför ansett sig böra bifalla propositionen.
I fråga om tiden för broarbetets fullbordande, som i det av stadsfullmäktige
godkända preliminära avtalet fastställts till den 1 januari
1927, har järnvägsstyrelsen anmärkt, att densamma syntes vara kort.
Järnvägsstyrelsen anser det emellertid ingalunda uteslutet att utföra brobyggnaden
inom den angivna tiden och har heller icke ansett det nödigt
att på denna punkt påyrka någon ändring av avtalet.
Departementschefen anför i denna fråga, att det eventuella förhållandet,
att arbetets fullbordande kan på grund av försenade leveranser,
oberäknat vidlyftiga utredningar eller dylikt, bliva fördröjt utöver den
nämnda tiden, icke bör kunna läggas staten till last. Ej heller tidsutdräkt
i de mellan järnvägsstyrelsen och stadens vederbörande myndigheter
erforderliga gemensamma utredningarna bör hava denna följd,
varför jämkning i avtalets bestämmelse i denna del ifrågasättes.
Riksdagen delar de av departementschefen sålunda anförda betänkligheterna.
Det lärer emellertid icke kunna undvikas att en ändring av
avtalsförslaget i av departementschefen angiven riktning — vilken givetvis
föranleder, att ärendet ånyo måste underkastas ny behandling av de
kommunala myndigheterna och underställas stadsfullmäktige — kommer
att föranleda ett nytt till äventyrs långvarigt och eljest obehövligt upp
-
Riksdagens skrivelse Nr 164. 5
skov med frågans slutliga avgörande och därmed även med broarbetets
påbörjande.
I syfte att vid avtalets tillämpning all nödig hänsyn skall tagas till
de synpunkter, som av departementschefen anförts i fråga om tiden för
broarbetets fullbordande och borttagandet av den gamla banken vid
Liljeholmen, förutsätter dock riksdagen, att, innan avtalet av Eders Kungl.
Maj:t slutligen godkännes, från stadens vederbörande myndigheter, vilka
hava att fullfölja detsamma, inhämtas ett godkännande i huvudsak av
den allmänna tolkning av avtalsförslagets förevarande bestämmelser,
som av departementschefen utvecklats.
Riksdagen har sålunda under nu angivna förutsättning ansett sig
böra medgiva avtalets godkännande i dess mellan de båda parterna överenskomna,
av staden redan godkända skick.
Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts proposition,
dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att under ovan angiven förutsättning
å svenska statens vägnar godkänna det mellan delegerade för
staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet
rörande Stockholms bangårdsfråga;
dels ock för omläggning av västra stambanans ingångslinje över
Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation
m. m. för budgetåret 1923—1924 anvisat ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor, att utgå av lånemedel.
Stockholm den 11 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.