Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm m. m.

1923-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:164, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 164.

1

Nr 164.

Godkänd av första kammaren den 11 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 11 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående omläggning av västra

stambanans ingångslinje till Stockholm m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 90.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1923—1924

har Eders Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar, under åberopande av

det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1»

fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,

föreslagit riksdagen (punkt 9) att i avbidan på den proposition, som

kunde komma att avlåtas i ämnet, för ombyggnad av bangårdar i Stockholm

m. m. för budgetåret 1923—1924 beräkna ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 9 mars 1923

avlåten proposition (nr 171), under åberopande av propositionen bifogat

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen dels bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å svenska statens

vägnar godkänna det mellan delegerade för staten och Stockholms stad

den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet rörande Stockholms

bangårdsfråga med av departementschefen i ovannämnda statsrådsprotokoll

angiven jämkning; dels ock för omläggning av västra stambanans

ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms

centralstation m. m. för budgetåret 1923 —1924 anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av 2,500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. Nr 164—166.

1012 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 164.

Såsom av propositionen inhämtas, har utgångspunkten för det nu

föreliggande, från stadens sida redan godkända avtalet rörande Stockholms

bangårdsfråga varit ett år 1915 i sammanhang med beslutet om

Hammarby ledens inrättande av riksdagen gjort medgivande, att staten

finge utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens öppnande för allmän

trafik, dock tidigast den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans

ingångslinje till Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom

farleden samt järnvägstrafiken däröver bleve i erforderlig mån oberoende

av varandra, antingen genom att förlägga järnvägen å bro över Årstaviken

med omkring 26 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt

spann eller ock genom att förändra den nuvarande järnvägslinjens korsning

med farleden vid Liljeholmen sålunda, att järnvägen framdroges å

bro med omkring 4.8 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt

spann.

Av dessa båda alternativ har man nu stannat för det förstnämnda.

Vid bedömandet av frågan kan det icke bortses ifrån att detta alternativ

ställer sig omkring 6—7 miljoner kronor dyrare än det andra. För den

föreslagna linjeomläggningen med framdragande över en högbro vid

Årsta holmar med 26 meter fri brohöjd beräknas kostnaderna till 9,850,000

kronor, medan åter en 4.8 meters bro vid Liljeholmen skulle draga en

totalkostnad av allenast 3,130,000 kronor. Den föreliggande utredningen

synes emellertid giva vid handen att de fördelar, som kunna vinnas

genom ett godtagande av det förra alternativet, äro så stora, att kostnadsfrågan

icke bör få föranleda dettas förkastande.

Endast på detta sätt kan, enligt vad verkställda utredningar giva

vid handen, järnvägsförbindelserna söderifrån till huvudstaden bliva i

erforderlig grad oberoende av sjötrafiken genom Hammarbyleden och

Slussen, och endast under denna förutsättning har staden befunnits villig

att göra de ur järnvägens synpunkt erforderliga eftergifterna beträffande

de nu gällande bestämmelserna för öppenhållandet av järnvägsbron över

Söderström, vilka bestämmelser i sin nuvarande omfattning utgöra ett

allvarligt hinder för järnvägsförbindelsernas utveckling. I detta hänseende

må nämnas, att enligt avtalsförslaget den för järnvägstrafiken

synnerligen olägliga öppningstiden inskränkts från nuvarande 12 timmar

per dygn till att omfatta allenast 6 timmar, varav 3 timmar må förläggas

mellan kl. 11 e. m. och 6 f. m., d. v. s. den del av dygnet då

järnvägstrafiken är så gott som ingen eller ytterst ringa.

Högbroalternativets antagande har också från stadens sida uppställts

som en förutsättning för att genom markupplåtelser ekonomiskt medverka

till ombyggnadsarbetena. I detta avseende är nu att märka att staten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 164.

3

genom avtalet med äganderätt förvärvar all den Stockholms stad tillhöriga

mark, som erfordras för omläggning av västra stambanan och i

samband därmed stående anordningar, ävensom härutöver i avsevärd

utsträckning mark för sådana framtida utvidgningar, vilka, huru än

bangårdsfrågan kommer att gestalta sig, beräknas bliva erforderliga.

Med utgående från den värdering av ifrågavarande markområden,

som efter verkställd utredning användes av 1921 års bangårdsdelegerade,

skulle värdet av den mark staten genom avtalet med äganderätt förvärvar,

uppgå till 10,946,000 kronor, därav å mark, som erfordras för

västra stambanans omläggning, belöper 1,997,000 kronor. I dessa belopp

är ej inräknat värdet av den mark, som får av staten utan ersättning

disponeras, så länge den användes för järnvägsändamål. Värdet

av den mark, som staden förvärvar genom avtalet, beräknas uppgå till

6,265,000 kronor. Mervärdet staten till godo är alltså — bortsett från

de betydande områden, som upplåtits med dispositionsrätt för järnvägsändamål

— omkring 4 Va å 5 miljoner kronor.

Dessutom har emellertid ur framtida kommunikationssynpunkt vunnits

ytterligare fördelar genom att staten och staden ömsesidigt förbundit

sig att icke å vissa områden vidtaga sådana åtgärder, att användande

av någon del av dessa områden för järnvägsändamål därigenom försvåras

eller fördyras, utan att underhandlingar mellan parterna dessförinnan

upptagas i frågan. De områden, varom dylik överenskommelse

genom avtalet träffats, utgöra dels den staden tillhöriga marken mellan

Centralstationsområdet och Klaraviken, som kan bliva behövlig för en

framtida utvidgning av Centralstationen, dels ock vissa områden å Södermalm,

eventuellt erforderliga för framtida utvidgning av person- och

godsstationerna därstädes.

På liknande sätt hava också reserverats vissa områden å Södermalm

och Långholmen samt Kungsholmen, över vilka en järnvägslinje kan

tänkas framdragen för att genom en bro Långholmen—Smedsudden

vinna anslutning från den nu föreslagna järnvägsbron över Årsta holmar

till en järnvägslinje över Kiingsholmen.

I avtalet har alltså fastslagits en förpliktelse till ömsesidig medverkan

mellan stat och stad, att ej genom olämpliga åtgärder förhindra

Smedsuddslinjens framtida tillkomst.

Vad de föreslagna ombyggnadsarbetena vid Centralstationen och

Norra stationen beträffar, har det synts riksdagen uppenbart att man

vid deras planläggande eftersträvat att åstadkomma betydande begränsningar

i förhållande till vad som tidigare planerats. Av kostnaderna

för dessa arbeten, 5.fi miljoner kronor, eller 3.c miljoner kronor för ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 164.

vidgningar och förändringar av Centralstationen och 2 miljoner kronor

för utvidgning av Norrtulls godsstation, skulle enligt propositionen ett

belopp av 3.2 miljoner kronor utgå av förnyelsefondsmedel. Enligt vad

riksdagens vederbörande utskott inhämtat, torde emellertid ett ytterligare

belopp av 700,000 kronor kunna på detta sätt beredas. Endast beträffande

det överskjutande beloppet 1.7 miljoner kronor påkallas alltså

anvisande av särskilt anslag. Det erforderliga sammanlagda anslagsbeloppet

skulle alltså kunna reduceras från 12.25 miljoner kronor till

11.55 miljoner kronor. I det för budgetåret 1923—1924 erforderliga

anslaget, 2,500,000 kronor, har dock ingen nedsättning ansetts kunna ske.

Efter dessa bangårdsanordningars genomförande skulle, enligt vad

som beräknats, ingen nämnvärd utvidgning av Centralstationen bliva

erforderlig under ett par tiotal år framåt.

Enligt riksdagens mening torde det i propositionen framlagda förslaget

få anses öppna möjlighet att för en jämförelsevis begränsad

kostnad erhålla en lösning av de för stadens vidkommande mest trängande

trafikfrågorna, vilken, utan att äventyra ett framtida ordnande av stadens

bangårdsväsen efter av stadens blivande tillväxt betingade linjer, dock

torde få anses innebära ett tillgodoseende av kommunikationsbehovet för

avsevärd tid framåt. Riksdagen har därför ansett sig böra bifalla propositionen.

I fråga om tiden för broarbetets fullbordande, som i det av stadsfullmäktige

godkända preliminära avtalet fastställts till den 1 januari

1927, har järnvägsstyrelsen anmärkt, att densamma syntes vara kort.

Järnvägsstyrelsen anser det emellertid ingalunda uteslutet att utföra brobyggnaden

inom den angivna tiden och har heller icke ansett det nödigt

att på denna punkt påyrka någon ändring av avtalet.

Departementschefen anför i denna fråga, att det eventuella förhållandet,

att arbetets fullbordande kan på grund av försenade leveranser,

oberäknat vidlyftiga utredningar eller dylikt, bliva fördröjt utöver den

nämnda tiden, icke bör kunna läggas staten till last. Ej heller tidsutdräkt

i de mellan järnvägsstyrelsen och stadens vederbörande myndigheter

erforderliga gemensamma utredningarna bör hava denna följd,

varför jämkning i avtalets bestämmelse i denna del ifrågasättes.

Riksdagen delar de av departementschefen sålunda anförda betänkligheterna.

Det lärer emellertid icke kunna undvikas att en ändring av

avtalsförslaget i av departementschefen angiven riktning — vilken givetvis

föranleder, att ärendet ånyo måste underkastas ny behandling av de

kommunala myndigheterna och underställas stadsfullmäktige — kommer

att föranleda ett nytt till äventyrs långvarigt och eljest obehövligt upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 164. 5

skov med frågans slutliga avgörande och därmed även med broarbetets

påbörjande.

I syfte att vid avtalets tillämpning all nödig hänsyn skall tagas till

de synpunkter, som av departementschefen anförts i fråga om tiden för

broarbetets fullbordande och borttagandet av den gamla banken vid

Liljeholmen, förutsätter dock riksdagen, att, innan avtalet av Eders Kungl.

Maj:t slutligen godkännes, från stadens vederbörande myndigheter, vilka

hava att fullfölja detsamma, inhämtas ett godkännande i huvudsak av

den allmänna tolkning av avtalsförslagets förevarande bestämmelser,

som av departementschefen utvecklats.

Riksdagen har sålunda under nu angivna förutsättning ansett sig

böra medgiva avtalets godkännande i dess mellan de båda parterna överenskomna,

av staden redan godkända skick.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av Eders Kungl. Maj:ts proposition,

dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att under ovan angiven förutsättning

å svenska statens vägnar godkänna det mellan delegerade för

staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet

rörande Stockholms bangårdsfråga;

dels ock för omläggning av västra stambanans ingångslinje över

Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation

m. m. för budgetåret 1923—1924 anvisat ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Stockholm den 11 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.