Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen m. in. jämte två i ämnet väckta motioner.
1923-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1923:176, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen m. in. jämte två i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 176.
1
Nr 176.
Godkänd av första kammaren den 17 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 17 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen
m. in. jämte två i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 93.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den IG februari 1923 avlåten proposition, nr 62,
bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån lusta
tsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1923 ett belopp
av 5,000,000 kronor;
2:o) att räntan för lån ur bostadslånefonden må för tiden från och
med den 1 januari 1923 tillsvidare utgå efter fyra procent;
3:o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln till
statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader
anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda besparingar
ett belopp av högst 3,000,000 kronor må användas för beredande
av extra statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse med de av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunderna; samt
4:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar ett belopp
av 10,000 kronor må ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande
för slutförande av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på bygg-nadsområdet.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 sand. Nr 176—179.
10C2 23 ]
2
Riksdagens skrivelse Nr 176.
I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition har
utskottet till behandling förehaft, bland andra, följande motioner, nämligen:
dels en inom andra kammaren väckt motion, nr 227, vari yrkats,
att riksdagen måtte, medgiva, att för ökning av statens bostadslånefond
må såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år
1923 ett belopp av 11,500,000 kronor;
dels en inom andra kammaren väckt motion, nr 224, däri föreslagits,
att riksdagen måtte bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition nr
62 med följande ändringar:
l:o) att för räkning — — — — ett belopp av 9,000,000 kronor;
2:o) att räntan —--— fyra procent;
3:o) att av det på extra stat----i huvudsaklig överens
stämmelse
med de grunder, som angivits i den kungl. propositionen och
i motionen;
4:o) att av nämnda---— på byggnadsområdet;
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att bostadsfrågan
alltjämt beiinner sig i sådant läge, att åtgärder från statens sida till
främjande av byggnadsverksamheten även för innevarande år äro av behovet
påkallade. Visserligen kan — såsom departementschefen ock framhållit
— det icke förnekas, att situationen i vissa avseenden under senaste
tiden betydligt förbättrats, men äro likväl de från kristiden härrörande
svårigheterna på bostadsmarknaden ännu icke övervunna. Känt är ock,
hurusom den privata byggnadsverksamheten av olika skäl har svårt att
komma till full utveckling.
Riksdagen, som sålunda finner behovet av statliga åtgärder för bostadsproduktionens
främjande allt fortfarande föreligga, har vid övervägande
av de former, under vilka staten lämpligast synes böra lämna
fortsatt understöd till produktionen ifråga, kommit till den uppfattningen,
att staten härvid i första hand synes böra följa den tidigare inslagna
vägen och således genom ökning av statens bostadslånefond bereda
möjlighet att lämna nya lån för bostadsbyggande.
Beträffande storleken av det belopp, varmed bostadslånefonden sålunda
bör utökas, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit en summa av 5,000,000
kronor, vilket belopp skulle, liksom hittills skett, disponeras såsom lån
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Motionsvis har yrkats höjning
av beloppet i fråga, i motionen nr 224 i andra kammaren till 9,000,000
kronor och i motionen nr 227 i samma kammare till 11,500,000 kronor.
Riksdagen, som väl funnit skäl föreligga för en höjning av det av Eders
Kungl. Maj:t sålunda för ändamålet föreslagna beloppet, har emellertid
ansett sig icke kunna medgiva en så stor utökning av bostadslåne
-
Riksdagens skrivelse Nr 176.
3
fonden, som motionärernas förslag innebär, utan har riksdagen beslutat,
att för utökning av fonden må få disponeras ett till 7,000,000 kronor
begränsat belopp; detta belopp överskrider alltså det av Eders Kungl.
Magt ifrågasatta med 2,000,000 kronor.
För beredande av ytterligare hjälp åt b37ggnadsföretagare har Eders
Kungl. Maj:t vidare föreslagit, att räntan å lån ur bostadslånefonden
skulle från och med den 1 januari 1923 nedsättas från fem till fyra
procent. Enligt Eders Kungl. Maj:ts föreliggande proposition skulle
räntesänkningen omfatta såväl de bostadslån, som hädanefter beviljas
som de hittills lämnade lånen. Vad de senare beträffar, skulle nedsättningen
av räntefoten dock icke avse de räntor, som redan inbetalts utan
först inträda i fråga om de räntor, som belöpa å tid efter ingången av
år 1923. Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del har synts riksdagen
väl motiverat, och har riksdagen alltså funnit sig böra giva sin anslutning
härtill. Med hänsyn till att ett sådant läge på penningmarknaden
ånyo kan inträda, att eu högre räntefot än fyra procent åter kan te sig
såsom låg i förhållande till den allmänna låneräntan, har riksdagen emellertid
i likhet med departementschefen ansett, att räntefoten icke bör för hela
lånetiden fixeras till sagda procent utan bör densamma kunna, efter
riksdagens hörande, ånyo höjas, dock högst till fem procent.
Förutom nyssberörda räntenedsättning å lämnade bostadslån bär Eders
Kungl. Maj:t för beredande av statsbidrag åt de byggnadsföretagare, som
med statsunderstöd uppfört hus under dyraste kristiden, föreslagit, att
av det på extra stat för år 1922 till statsbidrag åt kommuner m. fl. för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar måtte få användas ett belopp av högst
3,000,000 kronor.
Jämlikt de för ifrågavarande statsbidrags åtnjutande förordade
grunder skulle till erhållande av dylikt bidrag ifrågakomma ägare
av byggnader, för vilkas uppförande lämnats lån ur statens bostadslånefond
enligt 1920 eller 1921 års kungörelse i ämnet, samt för vilka
byggnadstiden till huvudsaklig del infallit under nämnda år eller något
av dem och bvggnadskostnaderna avsevärt överstigit de numera i orten
vanliga. De, som på grund av hittills gällande föreskrifter allenast
kunnat erhålla lån ur bostadslånefonden men icke statsbidrag utan räntceller
återbetalningsskyldighet, skulle följaktligen ej av denna anledning
vara utestängda från möjligheten att få extra statsbidrag.
Det har vidare ansetts i allmänhet böra gälla, att extra statsbidrag
endast utgår, om byggnaden fortfarande äges av den, som åtnjutit
statsunderstöd för dess uppförande. Undantag från denna regel skulle
4
Riksdagens skrivelse Nr 176.
dock kunna ske i vissa fall, exempelvis då byggnaden vid bodelning
eller genom arv övergått till den ursprunglige ägarens hustru eller barn.
I regel skulle extra bidrag ej utgå för byggnader, tillhöriga kommun,
men i undantagsfall skulle hårt skattetyngda kommuner, som under kristiden
gjort betydande uppoffringar för bostadsproduktionens främjande,
kunna ifrågakomma till erhållande av extra bidrag för av dem med
statsunderstöd uppförda bostadshus. Det extra bidraget skulle icke överstiga
tio procent av byggnadskostnaden och maximum fastställas till
3,000 kronor för lägenhet.
Vidare skulle gälla, att det extra bidraget skulle användas till omedelbar
inbetalning av motsvarande belopp å det lån, som erhållits ur statens
bostadslånefond och skulle till fonden återflytande medel få utlämnas såsom
nya lån.
På grund härav och med anledning av vad riksdagen beslutat i fråga
om utökning av bostadslånefonden skulle sålunda under innevarande
år ett belopp av 10,000,000 kronor ställas till förfogande för bostadsproduktionens
befrämjande.
I övrigt hava hittills gällande föreskrifter angående statsbidrag
utan rånte- eller återbetalningsskyldighet synts i tillämpliga delar höra
gälla med avseende å extra statsbidrag.
De av Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagna villkoren för extra
statsbidrags åtnjutande har riksdagen funnit sig böra till alla delar god
känna.
Vidkommande slutligen Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om kostnaderna
dels för statens byggnadsbyrås verksamhet, dels ock för slutförande
av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet
hava förslagen härutinnan icke givit riksdagen anledning till erinran.
Under hänvisning till vad sålunda anförts och under framhållande
av att — såsom förut nämnts — ett belopp av 10,000,000 kronor
kommer att för innevarande år ställas till förfogande för främjande av
bostadsproduktionen, får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition och ovanberörda
motioner nr II: 227 och II: 224 medgivit,
dels att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån ur
statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1923 ett belopp
av 7,000,000 kronor;
dels att räntan för lån ur bostadslånefonden må för tiden från och
med den 1 januari 1923 tillsvidare utgå efter fyra procent;
dels att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln till
statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbygg
-
Riksdagens skrivelse Nr 176.
5
nader anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda besparingar
ett belopp av högst 3,000,000 kronor må användas för beredande av extra
statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 16 februari 1923
angivna grunderna;
dels ock att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar ett belopp
av 10,000 kronor må ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens
förfogande för slutförande av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet.
Stockholm den 17 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.