Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal.

1923-05-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:202, Skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 202.

Nr 202.

Godkäud av första kammaren den 26 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 26 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om pensionering

av viss statsanställd icke-ordinarie personal.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)

(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion liar gjorts framställning i syfte,

att riksdagen måtte hemställa, att den av Eders Kungl. Maj it åt kommunikationsverkens

lönekommitté den 11 juni 1920 anförtrodda utredningen

angående pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal måtte —

i vad den avser annan personal än den vid kommunikationsverken anställda

— med återtagande av vad Eders Kungl. Maj:t den 30 november 1922 i

detta hänseende beslutat omedelbart igångsättas.

Riksdagen får erinra därom, att genom 1917 års riksdags beslut frågan

om pensionering av vissa icke ordinarie statstjänare vid kommunikationsverken

vunnit en åtminstone provisorisk lösning. Enligt vad riksdagen

inhämtat uppgick den 31 december 1921 hela antalet extra ordinarie tjänstemän,

för vilka pensionsfrågan härigenom provisoriskt ordnats, till 8,791

befattningshavare. Sedermera har pensionsfrågan för vid dylika verk anställd

personal återupptagits i vidgad omfattning och förts vidare av den år 1918

tillsatta kommunikationsverkens lönekommitté, vilken den 6 november 1922

framlagt betänkande med förslag till ändrade grunder för och utsträckning

av pensionsrätten för icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Vidare har frågan om pensionering av icke-ordinarie befattningshavare

vid andra verk än kommunikationsverken av Eders Kungl. Maj:t upptagits

till prövning därigenom, att Eders Kungl. Maj:t den 11 juni 1920 uppdragit

åt kommunikationsverkens lönekommitté att verkställa utredning och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 202.

5

avgiva förslag i fråga om pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie

personal, därvid Eders Kung!. Maj:t bland annat erinrat om ett redan den

8 mars 1920 avgivet betänkande om pensionering av arbetare vid marinen.

Vid tillsättandet den 29 juni 1921 av särskilda pensionskommitterade

ansågs emellertid det ifrågavarande spörsmålet höra närmare till nämnda

kommitté än till kommunikationsverkens lönekommitté, varför uppdraget

överflyttades till dessa kommitterade. Dessa hava emellertid varit upptagna

av andra uppgifter och, så vitt känt är, hittills icke haft tillfälle att upptaga

den nu föreliggande frågan.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 30 november

1922 förklarat, att kommunikationsverkens lönekommitté skall upphöra med

sitt arbete senast den 31 mars 1923, samt genom beslut den 24 november

1922 förordnat, att 1921 års pensionskommittés arbete skall från och med

den 1 mars 1923 vila och därefter icke upptagas utan Eders Kungl. Maj:ts

särskilda medgivande.

Jämnsides med den nu berörda utvecklingen har förekommit, att

Eders Kungl. Maj:t till riksdagen överlämnat ett stort antal framställningar

om pension till icke-ordinarie befattningshavare, vilka innehaft längre tids

anställning i statens tjänst samt ansetts vara i behov av understöd för sin

ålderdomsförsörjning. Antalet sådana vid senaste riksdagar behandlade

frågor framgår av en inom vederbörande utskott upprättad tabell.

Den ifrågavarande motionen synes närmast vara föranledd av Eders

Kungl. Maj:ts åtgärd, varigenom åtskilliga kommittéer förelädes att slutföra

eller tills vidare upphöra med sina arbeten, vilket beslut också kommit att

på vissa områden avbryta den här ovan berörda utvecklingen för beredande

av pension åt icke-ordinarie statspersonal.

De skäl, som föranlett Eders Kungl. Maj:t att över huvud taget inställa

vederbörande kommittéers arbeten, torde hava varit synnerligen bärande

och beslutet därom bar hälsats med en sällsport enhällig tillfredsställelse.

Då riksdagen emellertid anser sig böra ifrågasätta ett återupptagande av en

arbetsuppgift, som under anförda förhållanden kommit att nedläggas, sker

detta i följd av riksdagens bestämda övertygelse, att de principiella synpunkterna

för Eders Kungl. Maj:ts beslut därigenom icke bliva berörda.

Av den bär ovan lämnade framställningen över den i motionen framlagda

frågans utveckling torde hava framgått, att kommunikationsverkens

personal redan blivit väl tillgodosedd i fråga om pensionering i jämförelse

med andra icke-ordinarie statstjänare, i det att frågan om pensionering av

nämnda personal vunnit en, åtminstone provisorisk lösning. Vidare finnes

beträffande samma personal utarbetat ett förslag till vidare utveckling av

pensionsväsendet. Det kan icke förnekas, att det för andra grupper stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 202.

tjänare, förnämligast arbetare vid arméns och marinens verkstäder samt

myntverket, vilka intaga fullt analog ställning med kommuuikationsverkens

arbetare, måste kännas hårt, att frågan om deras pensionering icke kommit

närmare sin lösning. Myntverkets personal, vars pensionsfråga första gången

väcktes 1875, har år 1913 inkommit med framställning om ordnade pensionsförhållanden,

och i fråga om marinens daglönare har förslag till en

rationell lösning av deras pensionsfråga funnits färdigt sedan år 1920. Reformer

på området hava emellertid fått anstå i avvaktan på de nu avbrutna

utredningarna, och det är naturligt, att intresserade personalgrupper icke

kunna bliva oberörda av det inträffade avbrottet.

Riksdagen kan icke undgå att finna, att, då statsmakterna åstadkommit

en lösning i fråga om kommunikationsverkens stora personal, det icke

bör möta oöverkomliga hinder att bereda samma förmån åt de arbetargrupper,

som nn återstå och som, så vitt riksdagen kunnat inhämta, uppgå till

omkring 4,000 personer.

Enligt vad riksdagen inhämtat äro genom de undersökningar, som

verkställts av kommunikationsverkens lönekommitté, vissa förberedande arbeten

gjorda i fråga om i motionen avsedda befattningshavare. Det fortsatta

arbetet torde sålunda huvudsakligen bestå i överarbetning av de föreslagna

bestämmelserna i syfte att gorå dessa tillämpliga å den i motionen avsedda

personal. Riksdagen håller därför före, att ett återupptagande av arbetet i

fråga om dessa befattningshavare icke behöver förutsätta en förlängning av

berörda kommittéarbete med ty åtföljande dryga kostnader, utan anser riksdagen,

att den erforderliga utredningen kan verkställas av inom vederbörande

departement särskilt tillkallade sakkunniga i samband med den slutliga

lösningen av frågan om pensionering av kommunikationsverkens ickeordinarie

personal.

På grand av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kung!. Maj:t täcktes föranstalta, att den avbrutna utredningen angående

pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal måtte på lämpligt

sätt fortsättas.

Stockholm den 26 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.