Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående åtgärder för stödjande av emigrerande medborgare.

1923-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:203, Skrivelse till Konungen angående åtgärder för stödjande av emigrerande medborgare.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Rikclagesns skrivelse Nr 203.

7

Nr 203.

Godkänd av första kammaren den 30 ,maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående åtgärder för stödjande av

emigrerande medborgare.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har gjorts framställning, att riksdagen i skrivelse hos

Eders Kung! Maj:t måtte anhålla:

1) att riksdagens framställning år 1912 i emigrationsfrågan, i vad

den anginge den av riksdagen begärda men av regeringen från dagordningen

avförda omtanken »att söka trygga emigranternas ställning i det

främmande landet och hindra, att de obehörigen exploaterades eller ginge

under», måtte upptagas till bedömande;

2) att därutöver ett övervägande måtte från regeringens sida äga

rum, i vad mån de svenska undersåtar, som i brist på utrymme, framtid

eller god vilja inom det egna landet nödgades i kolonialländer söka sig en

löftesrikare utkomst, kunde genom svenska statsmaktens medverkan vägledas

till lämpliga boningsplatser och beredas utvägar för givande kolonisation

därstädes, helst i samlade jordbrukskolonier.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar har riksdagens vederbörande

utskott inhämtat yttrande i ärendet från socialstyrelsen.

Vid bedömande av emigrationsspörsmålet framstår det allt fortfarande

som ett viktigt önskemål att genom sund utveckling av landets näringar

och starkare utnyttjande av dess tillgångar utkomstmöjligheter måtte beredas

även en växande befolkning, så att nödvändigheten att i främmande

länder söka sin bärgning icke längre skulle behöva vara trängande för en

del av befolkningen. Vad som i dessa hänseenden kan åtgöras synes därför

riksdagen framför allt värt statsmakternas särskilda beaktande. Emigrationen

torde emellertid, särskilt under tider av ekonomisk depression i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 203.

hemlandet och därav beroende minskade tillfällen till utkomst, för lång tid

framåt vara en betydande faktor att räkna med. Det kan heller icke för

riksdagen synas annat än i viss mån gagneligt, att genom legitim emigration

den del av befolkningen, som av en eller annan anledning icke kan

erhålla bärgning i hemlandet, i andra länder söker sig sådan och där skapar

sig framtid.

Då emigrationen således i större eller mindre utsträckning otvivelaktigt

kommer att fortgå, synes det viktigt att tillse, att de risker, som utvandringen

kan medföra för de emigrerande, så vitt möjligt är minskas.

Bland sådana risker vill riksdagen framhålla följande. Det torde vara allmänt

bekant, att de utvandrande ofta sakna tillräcklig kunskap om arbetstillfällen

och övriga förhållanden i det land, till vilket de bege sig, varför

de ofta vid framkomsten utsättas för svåra missräkningar och lida kännbara

förluster. I icke så få fall torde därjämte hava inträffat, att genom

utfästelser från i exploateringssyfte verksamma agenter eller företag emigranter

lockats till trakter, vilka sedermera visat sig på intet sätt kunna

motsvara de ofta starkt spända förväntningarna. Ofta torde emigranterna

rent slentrianmessigt gå den väg, som anhöriga och bekanta före dem gått,

utan tanke på att förhållandena i det främmande landet nu kunna vara

helt ändrade eller på att bättre utkomstmöjligheter kunna finnas i andra

länder. Okunnighet om invandringsbestämmelser, vilka särskilt efter kriget

på sina håll synas betydligt skärpta, om lämpligare reserouter och kostnader

för resan m. m. torde också i många fall bereda de emigrerande onödiga

missräkningar och besvärligheter.

Dessa och andra risker för de emigrerande hava redan förmått ett

flertal främmande länder att vidtaga praktiska anordningar för att bereda

emigranterna omvårdnad från det allmännas sida. Då de ekonomiskt tryckta

tiderna redan hava åstadkommit en stark emigration även från vårt land,

aktualiseras för Sveriges vidkommande nu föreliggande spörsmål om hemlandets

ansvar för de utvandrande medborgarna, och riksdagen finner det

därför av behovet påkallat, att spörsmålet upptages till skyndsam prövning.

Riksdagen ställer sig härvid på den principiella ståndpunkten, att det

bör åligga hemlandets myndigheter att övervaka utvandringen på sådant sätt,

att utvandrarna erhålla större möjligheter att på förhand bedöma sina utsikter

i det främmande landet och skyddas för vilseledande lockelser samt

därigenom så vitt möjligt besparas svårare besvikelser i dessa avseenden.

Det må ankomma på (len undersökning, som riksdagen nedan föreslår, att

finna de praktiska vägar, på vilka denna statens verksamhet skall bedrivas.

Riksdagen vill emellertid här framhålla några synpunkter på frågan. En

oundgänglig förutsättning är givetvis, att vederhäftiga upplysningar inhem
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 203.

9

tas och ställas till allmänhetens förfogande rörande invandringsländernas

allmänna hållning till emigi-anter, bestämmelserna för invandring, ländernas

allmänna nationella, ekonomiska och socialpolitiska förhållanden, de särskilda

trakternas klimat, arbetslöner, jordtillgång och jordpriser samt andra för

tillfallet rådande ekonomiska eller sociala konjunkturer. I viss utsträckning

torde dessa upplysningar kunna förmedlas genom vårt lands officiella representanter,

vilka redan i detta hänseende lära utöva eu gagnande verksamhet.

I övrigt torde däremot särskilda undersökningar vara erforderliga och

samarbete inledas med vederbörande staters organ. Ett sådant samarbete

är givetvis särskilt betydelsefullt, därest åtgärder i syfte att genomföra

större samlade kolonisationsföretag skulle befinnas erforderliga. I detta

sammanhang torde kunna erinras därom, att genom samlad kolonisation

lämpliga utgångspunkter skapas för uppkomsten av avsättningsområden för

landets export.

Ehuruväl nu antydda åtgärder i främsta rummet betingas av omtanken

att skydda de utflyttande medborgarna, torde det vara tydligt, att

sådana åtgärder och den ökade trygghetskänsla, som därav födes, äro ägnade

att stärka de ideella banden mellan emigranterna och hemlandet. Härur

äro att hämta nationella och kulturella vinster, vilkas betydelse icke bör

underskattas. Erfarenheten från de länder, vilka vidtagit åtgärder för emigrationens

ordnande, lärer också hava visat, att det ekonomiska samarbetet

bäst främjas av utvandrare, som känna sig stå i tacksamhetsskuld för

den omvårdnad, de åtnjutit i hemlandet och vilken varit dem till hjälp vid

omplanteringen i den främmande jordmånen.

Huruvida denna statens rådgivande och övervakande verksamhet skall

utövas av en för ändamålet särskilt utsedd kommission eller, vilket riksdagen

för sin del finner förhandenvarande omständigheter lämpligast, genom

utvidgning av något redan befintligt statligt organs, väl företrädesvis socialstyrelsens,

uppgifter, må bero på resultaten av den utav riksdagen föreslagna

undersökningen.

Riksdagen finner sig sålunda böra instämma med syftet i förevarande

motion och får under åberopande av vad riksdagen ovan anfört och av vad

socialstyrelsen i sitt utlåtande yttrat, anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes

låta närmare undersöka, på vad sätt staten lämpligen bör stödja de

emigrerande medborgarna och medverka till att minska deras risker för sin

framtida utkomst i det främmande landet.

Stockholm den 30 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 200—205.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.