Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående sänkning av statens järnvägars fraktavgifter för spannmål m. m.

1923-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:204, Skrivelse till Konungen angående sänkning av statens järnvägars fraktavgifter för spannmål m. m.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 204.

Nr 204.

Godkänd, av första kammaren den 30 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående sänkning av statens järnvägars

fraktavgifter för spannmål m. m.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)

(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framställning gjorts i syfte att riksdagen måtte

i skrivelse till Eders Kung! Maj:t anhålla, det täcktes Eders Kung! Majrt

skyndsammast möjligt vidtaga sådan ändring i gällande fraktgodstaxa för

statens järnvägar,

l:o) att spannmål, alla slag, ävensom fodervaror, alla slag, skola vid

transporter på statens järnvägar och i samtrafik med dessa fraktdebiteras

enligt tariff 10 i stället för enligt tariff 8 vid försändning av minst 10 ton

per vagn,

2:o) att hö skall vid transporter på statens järnvägar eller i samtrafik

med dessa fraktdebiteras enligt tariff 12 i stället för enligt tariff 9 vid

lastning av minst 10 ton å varje vagn, som lastar mindre än 16 ton, eller

vid lastning av minst 15 ton å varje vagn, som lastar 16 ton eller därutöver,

3:o) att halm skall vid transporter å statens järnvägar eller i samtrafik

med dessa fraktdebiteras enligt tariff U i stället för enligt tariff 10 vid

lastning av minst 9 ton å varje vagn, som lastar mindre än 16 ton, eller

vid lastning av minst 11 ton å varje vagn, som lastar 16 ton eller därutöver.

Riksdagens vederbörande utskott har över förevarande motion inhämtat

yttrande från järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen samt från

lantbruksstyrelsen och kommerskollegium.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 204.

11

Av den av motionärerna anförda motiveringen samt på grund av

innehållet i berörda särskilda yttranden bär riksdagen kommit till den

bestämda uppfattningen, att den framställning om sänkning av järnvägsfrakterna

för spannmål och fodervaror, som av motionärerna sålunda avgivits,

är i allt väsentligt berättigad. De fraktsatser å dessa varor, som nu utgå

vid transporter å statens järnvägar samt i samtrafik med dessa, synas nämligen

onekligen belasta de ifrågavarande jordbrukets produkter på ett sätt,

som knappast kan anses stå i rimligt förhållande till dessa varors relativa

prisnivå. Medan sålunda — såsom av kommerskollegii yttrande närmare

framgår — de svenska spannmålspriserna i februari 1923 ligga endast 23

procent över 1913 års medelpriser, så belastas varan i fråga enligt nuvarande

frakttariffer vid järnvägsfrakt med ett omkring 75 procent högre belopp

än år 1913.

Vad fodermedel samt bo och halm beträffar synes prisläget å dessa

varor nu som genomsnitt ligga 80 å 90 procent över 1913 års priser —

med undantag likväl för halm, som står avsevärt lägre i pris. Även för

dessa varugrupper liava emellertid järnvägsfrakterna stegrats i högre grad

än priserna.

Jämför man härmed det förhållandet, att sjöfrakterna, och särskilt

de transoceana, vilka ju för vår spannmålsimport äro de i främsta rummet

betydelsefulla, numera nedgått till ungefär samma nivå som före kriget,

och att någon ändring härutinnan icke torde vara att förvänta, så kan man

ej undandraga sig den slutsatsen, att de svenska järnvägarnas nuvarande

fraktsatser å spannmål synas innebära en oskälig belastning å det svenska

jordbruket, vilket förhållande även torde utöva en oförmånlig inverkan på

brödpriserna.

Även av järnvägsstyrelsens yttrande framgår, att särskilt spannmålens

nuvarande placering i statsbanornas tariffsystem är baserad på ett tänkt

normalpris för denna vara, som såväl relativt som absolut i väsentlig grad

överstiger det pris, som nu under lång tid faktiskt varit rådande. Styrelsen

anser det emellertid nu rådande spannmålspriset bero på förhållanden av

abnorm natur oeh synes därför vänta sig en snar återgång till förut rådande

prisrelation, på grund varav styrelsen även finner nuvarande tariffering för

spannmål vara lämpligt avvägd.

Enligt kommerskollegii yttrande stå spannmålsprisen i Sverige för

närvarande 25 procent under den allmänna svenska prisnivån. Därest hänsyn

endast tages till råvarorna, ligger spannmålens pris 20 procent underdel)

genomsnittliga prisnivån för dessa. Spannmålsprisens sänkning i Sverige

är sålunda — vare sig nu detta förhållande anses vara av tillfällig eller

mera permanent natur — av en synnerligen avsevärd omfattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 204.

Riksdagen anser det för sin del tvivelaktigt, om det stora relativa

prisfallet på spannmål kan — såsom järnvägsstyrelsen anser — endast anses

bero på abnorma och sålunda snabbt övergående, förhållanden. Detta prisfall

synes ju tvärtom göra sig gällande över världen i dess helhet. Men i

varje fall torde företeelsen vara av den omfattning och relativa långvarighet,

att det synes fullt skäligt och lämpligt, att järnvägarnas fraktsatser snarast

anpassas till bättre överensstämmelse med det ändrade läget.

Såsom allmänt bekant har det stora prisfallet å jordbruksprodukter

i allmänhet mångenstädes försatt vårt lands jordbrukare — vilkas kostnader

ingalunda sjunkit i motsvarande mån — i ett mycket svårt läge. Även

med hänsyn härtill synas det riksdagen vara en statsmakternas skyldighet

att, där så utan andra berättigade intressens åsidosättande lämpligen synes

kunna ske, tillmötesgå de skäliga anspråk, som från jordbrukarhåll framställas

till skydd för jordbruksnäringens betryckta läge.

Riksdagen anser likväl knappast lämpligt, att riksdagen avgiver en

så i detalj fixerad hemställan till Eders Kungl. Maj:t, som motionärerna

yrkat. Samma syfte torde nämligen kunna vinnas genom en allmänt formulerad

hemställan om fraktlindringar för spannmål, fodermedel samt hö

och halm. Riksdagen har likväl tänkt sig, att nedsättningar böra ske i

ungefärligen samma grad och omfattning, som av motionärerna föreslagits.

Bland järnvägsstyrelsens invändningar mot motionärernas krav ingår

även det uttalandet, att de föreslagna nedsättningarna icke skulle kunna

tillnärmelsevis medföra en sådan trafikökning, att den minskade nettoinkomsten

för statsjärnvägama därigenom bleve kompenserad. Det synes

emellertid riksdagen, som om många skäl tala för den uppfattningen, att

denna farhåga är väsentligt överdriven. Fraktsänkningarna skulle sannolikt

medföra trafikökning, särskilt på den vägunderhållet starkt belastande automobiltrafikens

bekostnad, och måhända tvärtom visa sig direkt ekonomiskt

förmånliga för statsverket.

\ id fattandet av sin ståndpunkt i frågan har riksdagen givetvis icke

underlåtit att fästa största avseende vid de i många hänseenden tungt

vägande skäl av principiell natur, som kunna åberopas för att icke riksdagen

gentemot ett affärsdrivande verks egen ståndpunkt gör en hemställan

beträffande en särskild del av detta verks fraktpolitik. Men på grund av

den föreliggande frågans nationalekonomiska betydelse och den starka sakliga

vikten hos de skäl, som åberopats för en ändring av nuvarande förhållanden,

har riksdagen likväl ansett, att dessa principiella betänkligheter

i denna fråga måste träda tillbaka.

Riksdagen, som jämväl uppmärksammat, att chefen för kommunikationsdepartementet

genom skrivelse den 3 maj 1923 anmodat järnvägssty
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 204.

13

relsen att upptaga frågan om en allmän taxesänkning vid järnvägarna till

undersökning och före den 1 juni 1923 inkomma med förslag i ämnet,

har tillika ansett sig böra framhålla, att nu föreliggande spörsmål synas

lämpligen kunna upptagas till prövning i samband med denna redan anbefallda

allmännare taxerevision.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t skyndsammast taga under övervägande, i vad mån vid

fraktdebitering av spannmål, fodermedel samt hö och halm i transport å

statens järnvägar och i samtrafik med dessa, en nedflyttning till billigare

tariff i enlighet med i motionen framställt yrkande, må kunna ske, under

förutsättning att i motionen angivna godsmängder inlastas å varje vagn.

Stockholm den 30 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.