Skrivelse till Konungen angående sänkning av statens järnvägars fraktavgifter för spannmål m. m.
1923-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1923:204, Skrivelse till Konungen angående sänkning av statens järnvägars fraktavgifter för spannmål m. m.
Dokumentets text
10
Riksdagens skrivelse Nr 204.
Nr 204.
Godkänd, av första kammaren den 30 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående sänkning av statens järnvägars
fraktavgifter för spannmål m. m.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
Inom riksdagen har framställning gjorts i syfte att riksdagen måtte
i skrivelse till Eders Kung! Maj:t anhålla, det täcktes Eders Kung! Majrt
skyndsammast möjligt vidtaga sådan ändring i gällande fraktgodstaxa för
statens järnvägar,
l:o) att spannmål, alla slag, ävensom fodervaror, alla slag, skola vid
transporter på statens järnvägar och i samtrafik med dessa fraktdebiteras
enligt tariff 10 i stället för enligt tariff 8 vid försändning av minst 10 ton
per vagn,
2:o) att hö skall vid transporter på statens järnvägar eller i samtrafik
med dessa fraktdebiteras enligt tariff 12 i stället för enligt tariff 9 vid
lastning av minst 10 ton å varje vagn, som lastar mindre än 16 ton, eller
vid lastning av minst 15 ton å varje vagn, som lastar 16 ton eller därutöver,
3:o) att halm skall vid transporter å statens järnvägar eller i samtrafik
med dessa fraktdebiteras enligt tariff U i stället för enligt tariff 10 vid
lastning av minst 9 ton å varje vagn, som lastar mindre än 16 ton, eller
vid lastning av minst 11 ton å varje vagn, som lastar 16 ton eller därutöver.
Riksdagens vederbörande utskott har över förevarande motion inhämtat
yttrande från järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen samt från
lantbruksstyrelsen och kommerskollegium.
Riksdagens skrivelse Nr 204.
11
Av den av motionärerna anförda motiveringen samt på grund av
innehållet i berörda särskilda yttranden bär riksdagen kommit till den
bestämda uppfattningen, att den framställning om sänkning av järnvägsfrakterna
för spannmål och fodervaror, som av motionärerna sålunda avgivits,
är i allt väsentligt berättigad. De fraktsatser å dessa varor, som nu utgå
vid transporter å statens järnvägar samt i samtrafik med dessa, synas nämligen
onekligen belasta de ifrågavarande jordbrukets produkter på ett sätt,
som knappast kan anses stå i rimligt förhållande till dessa varors relativa
prisnivå. Medan sålunda — såsom av kommerskollegii yttrande närmare
framgår — de svenska spannmålspriserna i februari 1923 ligga endast 23
procent över 1913 års medelpriser, så belastas varan i fråga enligt nuvarande
frakttariffer vid järnvägsfrakt med ett omkring 75 procent högre belopp
än år 1913.
Vad fodermedel samt bo och halm beträffar synes prisläget å dessa
varor nu som genomsnitt ligga 80 å 90 procent över 1913 års priser —
med undantag likväl för halm, som står avsevärt lägre i pris. Även för
dessa varugrupper liava emellertid järnvägsfrakterna stegrats i högre grad
än priserna.
Jämför man härmed det förhållandet, att sjöfrakterna, och särskilt
de transoceana, vilka ju för vår spannmålsimport äro de i främsta rummet
betydelsefulla, numera nedgått till ungefär samma nivå som före kriget,
och att någon ändring härutinnan icke torde vara att förvänta, så kan man
ej undandraga sig den slutsatsen, att de svenska järnvägarnas nuvarande
fraktsatser å spannmål synas innebära en oskälig belastning å det svenska
jordbruket, vilket förhållande även torde utöva en oförmånlig inverkan på
brödpriserna.
Även av järnvägsstyrelsens yttrande framgår, att särskilt spannmålens
nuvarande placering i statsbanornas tariffsystem är baserad på ett tänkt
normalpris för denna vara, som såväl relativt som absolut i väsentlig grad
överstiger det pris, som nu under lång tid faktiskt varit rådande. Styrelsen
anser det emellertid nu rådande spannmålspriset bero på förhållanden av
abnorm natur oeh synes därför vänta sig en snar återgång till förut rådande
prisrelation, på grund varav styrelsen även finner nuvarande tariffering för
spannmål vara lämpligt avvägd.
Enligt kommerskollegii yttrande stå spannmålsprisen i Sverige för
närvarande 25 procent under den allmänna svenska prisnivån. Därest hänsyn
endast tages till råvarorna, ligger spannmålens pris 20 procent underdel)
genomsnittliga prisnivån för dessa. Spannmålsprisens sänkning i Sverige
är sålunda — vare sig nu detta förhållande anses vara av tillfällig eller
mera permanent natur — av en synnerligen avsevärd omfattning.
12
Riksdagens skrivelse Nr 204.
Riksdagen anser det för sin del tvivelaktigt, om det stora relativa
prisfallet på spannmål kan — såsom järnvägsstyrelsen anser — endast anses
bero på abnorma och sålunda snabbt övergående, förhållanden. Detta prisfall
synes ju tvärtom göra sig gällande över världen i dess helhet. Men i
varje fall torde företeelsen vara av den omfattning och relativa långvarighet,
att det synes fullt skäligt och lämpligt, att järnvägarnas fraktsatser snarast
anpassas till bättre överensstämmelse med det ändrade läget.
Såsom allmänt bekant har det stora prisfallet å jordbruksprodukter
i allmänhet mångenstädes försatt vårt lands jordbrukare — vilkas kostnader
ingalunda sjunkit i motsvarande mån — i ett mycket svårt läge. Även
med hänsyn härtill synas det riksdagen vara en statsmakternas skyldighet
att, där så utan andra berättigade intressens åsidosättande lämpligen synes
kunna ske, tillmötesgå de skäliga anspråk, som från jordbrukarhåll framställas
till skydd för jordbruksnäringens betryckta läge.
Riksdagen anser likväl knappast lämpligt, att riksdagen avgiver en
så i detalj fixerad hemställan till Eders Kungl. Maj:t, som motionärerna
yrkat. Samma syfte torde nämligen kunna vinnas genom en allmänt formulerad
hemställan om fraktlindringar för spannmål, fodermedel samt hö
och halm. Riksdagen har likväl tänkt sig, att nedsättningar böra ske i
ungefärligen samma grad och omfattning, som av motionärerna föreslagits.
Bland järnvägsstyrelsens invändningar mot motionärernas krav ingår
även det uttalandet, att de föreslagna nedsättningarna icke skulle kunna
tillnärmelsevis medföra en sådan trafikökning, att den minskade nettoinkomsten
för statsjärnvägama därigenom bleve kompenserad. Det synes
emellertid riksdagen, som om många skäl tala för den uppfattningen, att
denna farhåga är väsentligt överdriven. Fraktsänkningarna skulle sannolikt
medföra trafikökning, särskilt på den vägunderhållet starkt belastande automobiltrafikens
bekostnad, och måhända tvärtom visa sig direkt ekonomiskt
förmånliga för statsverket.
\ id fattandet av sin ståndpunkt i frågan har riksdagen givetvis icke
underlåtit att fästa största avseende vid de i många hänseenden tungt
vägande skäl av principiell natur, som kunna åberopas för att icke riksdagen
gentemot ett affärsdrivande verks egen ståndpunkt gör en hemställan
beträffande en särskild del av detta verks fraktpolitik. Men på grund av
den föreliggande frågans nationalekonomiska betydelse och den starka sakliga
vikten hos de skäl, som åberopats för en ändring av nuvarande förhållanden,
har riksdagen likväl ansett, att dessa principiella betänkligheter
i denna fråga måste träda tillbaka.
Riksdagen, som jämväl uppmärksammat, att chefen för kommunikationsdepartementet
genom skrivelse den 3 maj 1923 anmodat järnvägssty
-
Riksdagens skrivelse Nr 204.
13
relsen att upptaga frågan om en allmän taxesänkning vid järnvägarna till
undersökning och före den 1 juni 1923 inkomma med förslag i ämnet,
har tillika ansett sig böra framhålla, att nu föreliggande spörsmål synas
lämpligen kunna upptagas till prövning i samband med denna redan anbefallda
allmännare taxerevision.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t skyndsammast taga under övervägande, i vad mån vid
fraktdebitering av spannmål, fodermedel samt hö och halm i transport å
statens järnvägar och i samtrafik med dessa, en nedflyttning till billigare
tariff i enlighet med i motionen framställt yrkande, må kunna ske, under
förutsättning att i motionen angivna godsmängder inlastas å varje vagn.
Stockholm den 30 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.