Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition angående åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare.

1923-05-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:206, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition angående åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 206.

1

Nr 206.

Godkänd av första kammaren den 23 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Majits proposition angående åtgärder till lindrande av

nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare.

(Statsutskottets utlåtande nr 106.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 4 maj 1923 dagtecknad proposition,

nr 230, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att för vidtagande av åtgärder till lindrande av nöden

bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare i huvudsaklig överensstämmelse

med de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunderna

må av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i anspråk ett

belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

I anledning av den till innevarande års riksdag den 13 sistlidne

februari avlåtna propositionen nr 52 angående viss ändring i reglerna

om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflikt beslöt

riksdagen enligt skrivelse den 13 april 1923, nr 79, att vid utövandet

av den statliga arbetslöshetshjälpverksamheten skulle, utöver förut gällande

direktiv, tillämpas de regler för yrkesbestämningen, som angivits i statsutskottets

vid skrivelsen fogade utlåtande nr 30. Eders Kungl. Maj:t bär

därpå den 14 berörda april förordnat i överensstämmelse med detta riksdagens

beslut.

De sålunda meddelade nya bestämmelserna rörande den statliga

arbetslöshetshjälpverksamheten avse att mildra verkningarna av regeln,

att vid allmän arbetskonflikt inom ett fack samtliga de arbetare, som

haft sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack, skola

avstängas från såväl kontant understöd som nödhjälpsarbete samt att vid

Bihav g till riksdagens protokoll 1923. 14 sand. Nr 206—208. 1104 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 206.

partiell konflikt enahanda åtgärder skola, med visst undantag, vidtagas

beträffande vederbörande ort.

Beträffande järnbruksarbetarna, vilka på grund av rådande allmän

konflikt inom facket enligt statens arbetslöshetskommissions cirkulär den

1 februari 1923 äro avstängda från arbetslösbetsbjälp, har emellertid ett

särskilt tillvägagångssätt medgivits. Det skulle nämligen enligt riksdagens

beslut stå arbetslöshetskommissionen fritt att med ledning av till buds stående

uppgifter omedelbart ställa friplatser i erforderligt antal till de lokala

arbetslöshetskommittéernas förfogande för att provisoriskt användas för de

arbetslösa, vilka i enlighet med angivna grunder prövades tillhöra det lokala

arbetskraftsöverskottet. Det definitiva bestämmandet finge sedermera verkställas

på grundval av de utredningar, som kommittéerna efter närmare

undersökning hade att ingiva till kommissionen, och de upplysningar,

som kommissionen i övrigt kunde inhämta.

Dessa bestämmelser skulle tillämpas från och med den 14 nästlidne

april, då Eders Kungl. Maj:ts beslut i ämnet meddelades.

På sätt framgår av det vid Eders Ivungl. Maj:ts nu förevarande proposition

bifogade statsrådsprotokollet har departementschefen framhållit, att

i den mån de friplatser, som tilldelas järnbruksarbetare, avsåge kontant

arbetslöshetsunderstöd, detta alltså icke kunde utgå för tid före nämnda

dag. De järnbruksarbetare, som hänvisades till nödhjälpsarbete, skulle

endast erhålla sin avlöning för utfört arbete. Härvid anmärker emellertid

departementschefen, att under riksdagens behandling av ärendet angående

de nya bestämmelserna frågan om en retroaktiv tillämpning av desamma

varit föremål för beaktande och erinrar i detta hänseende nu

följande.

I omförmälda den 13 februari 1923 avgivna proposition nämndes intet om

retroaktiv tillämpning av de föreslagna bestämmelserna. En inom andra kammaren

väckt motion om sådan tillämpning från den 1 februari 1923 avstyrktes i

statsutskottets ovanberörda, den 18 mars 1923 avgivna utlåtande nr 30. X en

vid nämnda utlåtande fogad reservation påyrkades däremot, att de i propositionen

föreslagna ändrade grunderna för meddelande av arbetslöshetshjälp skulle

tillämpas retroaktivt, räknat från och med den 1 februari 1923. Sedermera hemställde

statsutskottet i ett med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut genom

memorial den 22 mars 1923, nr 36, avgivet sammanjämkmngsforslag att den i

omförmälda motion föreslagna retroaktiviteten skulle räknas från den 1 mais

1923 ocli att därvid åt den, som enligt de i memorialet förordade grunderna

skulle hava ifrågakommit till nödhjälpsarbete, i stället måtte beredas kontant

understöd. Detta sammanjämkningsförslag antogs av andra kammaren, men avslogs

av första kammaren. Under dess behandling i sistnämnda kammare antyddes

emellertid av talare, som icke gillade förslaget i övrigt, att billigheten

syntes tala för en retroaktiv tillämpning av de bestämmelser, som bleve antagna,

och att, om sammanjämkningsförslaget folie, riksdagen borde sättas i tillfälle att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 206.

3

särskilt besluta om retroaktivvite ten. Vid gemensam votering den 10 april 1923

godtog slutligen riksdagen statsutskottets utlåtande nr 30.

Departementschefen erinrar vidare hurusom i anledning av interpellation

statsministern den 28 sistlidne april i riksdagens andra kammare,

anfört bland annat följande:

»Sedan riksdagen sålunda uttalat sig mot en retroaktiv tillämpning

av de nya bestämmelserna, måste enligt min mening frågan härom anses

förfallen. Detta utesluter emellertid icke, att staten på ett särskilt

sätt bispringer de arbetslösa järnbruksarbetare, vilka enligt de nya bestämmelserna

komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, men under den

avsevärda tid, som krävts för tillkomsten av dessa bestämmelser, icke

kunnat erhålla sådan hjälp. Tvärtom synas åtskilliga skäl tala för vidtagande

av särskilda åtgärder för sådant ändamål, såvitt detta kan

ske enligt rimliga grunder och utan alltför stora kostnader för det allmänna.

Till stöd för denna uppfattning kunna främst åberopas humanitära

krav. Det lärer nämligen vara otvivelaktigt, att nöd råder bland de

sedan lång tid arbetslösa järnbruksarbetarna. Detta är ock grunden till

den förmånsställning, som riksdagen i överensstämmelse med statsutskottets

förslag tillerkänt denna arbetargrupp i fråga om erhållande av friplatser.

»

I huvudsaklig anslutning till vad statsministern i sitt interpellationssvar

anfört och efter hörande av statens arbetslöshetskommission har

departementschefen vidare avgivit de bestämmelser, vilka borde i ämnet

utfärdas.

Dessa bestämmelser borde enligt departementschefens mening erhålla

i huvudsak följande avfattning:

1. Hjälpen utgår helt av statsmedel och avser tiden från och med

den 1 mars till och med den 13 april 1923. Den tillgodokommer

endast sådana arbetssökande järnbruksarbetare, vilka på grund av slutlig

prövning enligt de härom den 14 april 1923 meddelade bestämmelserna

åtnjuta friplatser. Den utgår vare sig vederbörande kommun under

angivna tid ägt meddela arbetslöshetsunderstöd med bidrag av statsmedel

eller ej haft rätt därtill.

2. Hjälpen skall, vare sig friplatsen givits i form av kontant arbetslöshetsunderstöd

eller i form av nödhjälpsarbete, utgöra ett kontant

belopp, motsvarande summan av de understödsbelopp, som den arbetslöse

enligt gällande grunder skulle hava uppburit för tiden från och

med den 1 mars till och med den 13 april 1923, därest vederbörande

kommun då med bidrag av statsmedel idkat verksamhet för beredande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 206.

av arbetslöshetsunderstöd och den arbetslöse varit i åtnjutande därav;

vid beräknande av detta belopp må hänsyn tagas endast till de dagar

under nämnda tid, då den arbetslöse saknat arbete.

3. Därest den arbetslöse under ifrågavarande tid från kommunen

åtnjutit arbetslöshetsunderstöd eller annat understöd, skall vad han sålunda

uppburit eller värdet därav avdragas från det belopp, som eljest skulle

hava tillfallit honom enligt ovan angivna grunder, samt i stället utgå

till kommunen. Till kommun sålunda utgående ersättning må icke i

något fall överstiga vad den arbetslöse själv skulle hava ägt uppbära

såsom hjälp av statsmedel, om han ej erhållit understöd från kommunen.

4. De erforderliga medlen skola genom arbetslöshetskommissionen

tillhandahållas vederbörande arbetslöshetskommittd, som utdelar hjälpen

efter sedvanlig behovsprövning och enligt de närmare bestämmelser, som

kommissionen må finna erforderligt meddela.

Mot vad Eders Kungl. Maj:t i nu förevarande hänseenden föreslagit

har riksdagen icke funnit anledning till erinran.

Riksdagen har alltså medgivit, att för vidtagande av åtgärder till

lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare i huvudsaklig

överensstämmelse med de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 maj 1923 angivna grunderna må av femte

huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i anspråk ett belopp av

förslagsvis 70,000 kronor.

Stockholm den 23 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.