Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m.

1923-05-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:213, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

1

Nr 213.

Godkänd av forsta kammaren den 24 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds

proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser

angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och

annat allmänt uppdrag m. m.

(Sammansätta stats- och första lagutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Genom en den 2 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 40,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att

innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag; och

2) lag innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken.

Föreliggande lagfråga förelåg till behandling jämväl vid 1922 års

riksdag. De av Eders Kungl. Maj:t då i proposition nr 241 framlagda

förslagen till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet

att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag ävensom till lag

innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken blevo antagna

av andra men ej av första kammaren, i anledning varav frågan

om lagstiftning i ämnet för nämnda riksdag förföll.

De nu föreliggande lagförslagen avvika från föregående års förslag

därutinnan, att den i fjolårets förslag till behörighetslag upptagna be
Bihang

till riksdagens protokoll 1023. 14 saml. Nr 213. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 213.

stämmelsen, att kvinna icke skulle kunna innehava diplomatisk eller konsulär

tjänst icke influtit i årets förslag. Dessutom hava föreslagits ändrade

bestämmelser i fråga om tidpunkten för lagarnas ikraftträdande. Medan

enligt fjolårsförslaget lagarna skulle träda i kraft vid viss, numera förfluten

tidpunkt, ifrågasättes nu, att med ikraftträdandet skulle anstå till dag,

som Konungen med riksdagen bestämmer. Såsom framgår av föredragande

departementschefens yttrande i statsrådet vid lagförslagens remitterande

till lagrådet den 13 januari 1923 är avsett, att lagarna skulle

träda i kraft, sedan frågan om de kvinnliga statstjänstemännens löneoch

pensionsförhållanden vunnit sin lösning, vilket beräknas komma att

ske vid 1924 års riksdag.

Såsom skäl att redan nu företaga behörighetslagen till behandling

och avgörande har departementschefen framhållit, att även om med lagens

antagande förbindes angivna förbehåll om ikraftträdandet, ett sådant beslut

dock ägde en principiell betydelse, som icke finge underskattas, i

det att därmed toges ett klart och bestämt steg till infriande av det

ord, som tidigare givits genom grundlagsändringen i fråga om kvinnors

tillträde till statstjänster. Att mellan frågan om behörigheten att inneliava

statstjänst och omförmälda ekonomiska spörsmål skulle råda ett

ovillkorligt samband, som skulle utesluta möjligheten eller lämpligheten av

deras behandling vid skilda tidpunkter, kunde icke med fog göras gällande.

För egen del ville departementschefen fastmera av rent sakliga

skäl se en bestämd fördel däri, att den förstnämnda frågan erhölle sin

lösning oberoende av en blivande löne- och pensionsreglering. I det

läge, vari denna fråga befunne sig, borde det icke ifrågasättas, att vid

behörighetsområdets fastställande de ekonomiska synpunkterna skulle vara

de i första hand bestämmande. Dessa synpunkter torde ej heller i någon

högre grad behöva inverka på beslutet i behörighetsfrågan, ty även om

avgörandet beträffande avlöning och pensionering skulle komma att gå

ut på eu lägre avlöning för kvinnor än för män eller på en tidigare inträdande

pensionsålder och därmed högre pensionsavgifter för kvinnor,

kunde häri knappast ligga något giltigt skäl att i avbidan på ett slutligt

ordnande av dessa spörsmål uppskjuta frågan, vilka tjänster skulle

kunna innehavas av kvinnor. På sätt av riksdagsutskottet 1922 framhållits,

torde behörighetslagens antagande i av departementschefen nu

föreslagen ordning komma att underlätta den pågående utredningen rörande

de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och pensioneringsförhållanden.

De av departementschefen anförda synpunkterna finner riksdagen

för sin del övertygande. Det lärer icke med fog kunna göras gällande,

att ett ställningstagande till spörsmålet om vilka statstjänster, som skola

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

3

öppnas för kvinnor, skulle bliva beroende på, huru de kvinnliga tjänstinnehavarnas

avlönings- och pensioneringsförhållanden komma att ordnas.

De rent statsfinansiella synpunkter, som böra anläggas vid bedömande

av sistnämnda spörsmål, kunna nämligen icke bliva avgörande för frågan,

till vilka statstjänster tillträde över huvud skall beredas kvinnor.

Även om, i enlighet med lagrådets uttalande, bestämmelsen om

behörighetslagens trädande i kraft icke utan stöd av särskilda övergångsstadganden

kan anses medgiva, att lagen skulle kunna bliva gällande

vid olika tider beträffande skilda kategorier av statstjänare, och

lagen således böra träda i kraft på en gång för statsförvaltningen i dess

helhet, lärer ur löneregleringssynpunkt något hinder för en dylik anordning

ej möta. Den relation mellan manliga och kvinnliga befattningshavares

löner och pensioner, som kan komma att bliva gällande för de

s. k. nvreglerade verken, kan nämligen även läggas till grund för en

löne- och pensionsreglering för kvinnliga befattningshavare vid verk, som

kvarstå på det äldre lönesystemet d. v. s. numera i huvudsak landsstaten

och undervisningsväsendet. Emot ett dylikt provisorium kunna ej anföras

betänkligheter av det slag, som i fjolårets utskottsutlåtande framfördes

emot den provisoriska löne- och pensionsreglering, som då var

ifrågasatt, och som innebar, att de kvinnliga befattningshavarna under

provisoriet skulle tillerkännas den för manliga tjänstemän bestämda

lönen och sedermera vid den slutliga regleringen eventuellt få vidkännas

en löneminskning.

Då man för övrigt för behörighetslagens antagande ej torde böra

avvakta den tidpunkt, då lönereglering enligt det nya lönesystemet

genomförts inom hela statsförvaltningen, lärer det, även om med behörighetsfrågans

prövning finge anstå till 1924 års riksdag, likväl bliva nödvändigt

att på de områden, för vilka nyreglering då ännu icke genomförts,

bestämma de kvinnliga tjänstemännens löner på sätt nyss antytts.

Riksdagen kan således icke ur nu anförda synpunkter finna skäl för

ett uppskov med behörighetslagens antagande.

Å andra sidan tala, såsom departementschefen i sitt återgivna uttalande

till statsrådsprotokollet framhållit, starka skäl för att redan nu

behörighetsfrågan vinner sin lösning. Det måste nämligen givetvis underlätta

den pågående utredningen av löne- och därmed sammanhängande

frågor, om det område, för vilket löne- och pensionsregleringen skulle

komma att gälla, blivit på förhand bestämt.

Riksdagen vill också framhålla betydelsen av att de kvinnor, som

nu förbereda sig för anställning i statens tjänst, så snart som möjligt

erhålla vetskap om vilka befattningar, som framdeles skulle stå öppna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 213.

för dem. Till dess deras utbildning hunnit avslutas, lärer säkerligen

löne- och pensionsfrågan hava vunnit sin lösning och därmed även tiden

för lagens ikraftträdande hava inträtt. Att kvinnor, som utbildat sig för

en viss befattning, skulle på grund av uppskov med lagens ikraftträdande

kunna bliva avstängda från levnadsbanor, där de väntat finna sin utkomst,

synes riksdagen näppeligen vara att befara.

Vad angår behörighetslagens innehåll kan riksdagen i huvudsak ansluta

sig till det kungliga förslaget. På de av departementschefen anförda skäl

finner riksdagen sålunda riktigt, att även den diplomatiska banan öppnas

för kvinnor. Däremot har riksdagen icke kunnat undgå att i viss mån

dela den tveksamhet, som i åtskilliga fall kommit till uttryck beträffande

lämpligheten av att kvinna nu erhåller tillträde till domartjänster, enkannerligen

sådana, med vilka är förenad skyldighet att utöva ordförandeskap

i häradsrätt. För riksdagen äro härvid praktiska synpunkter bestämmande.

Särskilt måste enligt riksdagens mening beaktas de förhållanden,

under vilka förordnande att såsom vikarie förvalta häradshövdingämbete

för närvarande meddelas i vårt land. På sätt i propositionen

erinrats, har någon kortare tids tjänstgöring för hållande av ting å landet

kommit att ingå såsom ett led i den juridiska utbildningen icke blott

för blivande domare utan även för många, som senare ägna sig åt

administrativ tjänstgöring eller privat verksamhet såsom advokater och

affärsjurister. Fullgjord tingstjänstgöring gäller i ett flertal fall såsom

kompetensvillkor för administrativa befattningar eller betraktas för dessa,

liksom ej sällan inom nyssnämnda slag av privat verksamhet, såsom en

värdefull merit.

Under nu berörda förhållanden har det icke kunnat undvikas, att

den ordning, i vilken ordförandeskapet i våra häradsrätter i stor utsträckning

utövas, blivit i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Då

unga jurister regelmässigt redan ett par år efter avslutade universitetsstudier

erhålla förordnande att förvalta domarämbete, måste härav följa,

att denna viktiga och maktpåliggande uppgift ofta kommer att handhavas

av personer, vilka icke äro i besittning av nödig erfarenhet och

vilkas lämplighet för domarvärvet icke blivit med tillräcklig noggrannhet

prövad. Att vidsträcktare möjlighet kunde beredas till eu dylik prövning

och ett mer omsorgsfullt urval bland aspiranterna till ifrågavarande

domarförordnanden, är ett länge erkänt önskemål. Detta blir särskilt

framträdande, då nu ifrågasättes, att även kvinnor skulle kunna bekläda

domartjänster. Även om det enligt riksdagens uppfattning är befogat

att bortse från de invändningar av övervägande principiell natur, vilka

från åtskilliga håll anförts mot denna reform, synes vid det praktiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

5

utförandet av densamma en viss varsamhet vara av nöden. Med hänsyn

till de brister, som vidlåda det nuvarande systemet i fråga om lantdomarförordnanden,

vill det förefalla mindre lämpligt att omedelbart

och utan varje förbehåll medgiva tillämpning av behörighetslagens allmänna

likställighetsregel även på detta område. Med denna uppfattning

har riksdagen ansett en utväg böra sökas att möjliggöra en särskild prövning,

huruvida lantdomarförordnande bör kunna meddelas kvinna. Detta

syfte kan enligt riksdagens mening vinnas på det sätt, att Eders Kungl.

Maj:t erhåller befogenhet att meddela särskilda föreskrifter i fråga om

villkoren för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är förenad

skyldighet att föra ordet i underrätt å landet; och har riksdagen i enlighet

härmed ansett sig böra .föreslå, att till behörighetslagens 2 § skall

fogas ett särskilt moment av nyss angivna innehåll.

I fråga om den närmare innebörden av en dylik bestämmelse har

riksdagen utgått från att det bör tillkomma Eders Kungl. Maj:t att efter

hovrätternas hörande fastställa de regler, som härutinnan kunna vara påkallade.

Några mera bestämda direktiv i detta avseende anser riksdagen icke

lämpligen nu böra från dess sida angivas. Riksdagen vill i detta sammanhang

blott erinra, att gällande domsagostadga uppställer som villkor

för behörighet att förvalta häradshövdingämbete — förutom viss levnadsålder

hos aspiranten — att denne fullgjort viss tjänstgöring i hovrätt,

större rådhusrätt eller domsaga. Enligt riksdagens uppfattning bör

det särskilt komma under övervägande, huruvida fullgörande av viss

tjänstgöring i hovrätt eller rådhusrätt må förutom viss tids tjänstgöring i

domsaga för kvinna utgöra en förutsättning för behörighet att hålla allmänt

tingssammanträde.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen tillkännagiva,

att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna Eders

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, för sin del antagit följande förslag till

Do) Lag

innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava

statstjänst och annat allmänt uppdrag.

Med upphävande av vad i lag eller särskild författning finnes stridande

mot här nedan givna bestämmelser förordnas som följer:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 213.

1 §•

I fråga om behörighet att innehava statstjänst skall med de undantag,

i denna lag angivas, kvinna vara likställd med man.

Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan

kyrklig tjänst gäller vad därom särskilt stadgas.

2 §•

1 mom. Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom

krigsmakten, med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén

eller marinen;

2. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän

alkoholistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad

skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen

av män eller manliga minderåriga; dock må utan hinder härav

kvinna kunna, där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava

befattning såsom lärare vid anstalt, som nu sagts;

3. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad

skyldighet att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall

handhavas av kvinna;

4. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller

biträda vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må

utan hinder härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning

vid poliskår;

5. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra

bevakning;

6. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra

bevakning;

7. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att meddela undervisning

i gymnastik vid högre allmänt läroverk, realskola eller seminarium

för utbildande av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda

stadgats, utfärdar Konungen.

2 mom. Konungen äger meddela särskilda bestämmelser angående villkoren

för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är förenad skyldighet

att föra ordet i underrätt å landet.

3 §•

I fråga om behörighet att innehava allmänt uppdrag, vilket icke

är att hänföra till statstjänst, skall kvinna vara likställd med man; dock

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

7

må, där med sådant uppdrag är förenat åliggande, vilket enligt 2 § utgör

hinder för kvinna att innehava statstjänst, uppdraget icke innehavas

av kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen

bestämmer.

2:o) Lag

innefattande tillägg till vissa stadgande!! i rättegångsbalken.

Härigenom förordnas,

att vad i 1 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas angående hinder för

män att hava säte i domstol skall äga motsvarande tillämpning ifråga

om kvinnor samt om män och kvinnor, vilka äro i skyldskap eller svågerlag,

som där sägs, så ock att samma hinder skall gälla för äkta makar;

att vad i 13 kap. 4 § rättegångsbalken sista punkten stadgas angående

jäv emot domare i hovrätt skall gälla jämväl där make eller

maka, dotter eller sonhustru i underrätten dömt;

samt att vad i 15 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas angående hinder

för någon att vara fullmäktig på grund av skyldskap eller svågerlag

med den, som i rätten domare sitter, eller på grund av att make sitter

i rätten, skall äga motsvarande tillämpning jämväl när domaren är kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen

bestämmer.

Stockholm den 25 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.