Sök i Ratio Lex

Riksdagens skrivelse Nr 230

1923-06-07 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:230, Riksdagens skrivelse Nr 230

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 230.

Nr 230.

Godkänd av första kammaren den 6 juni 1923.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1923.

Riksdagens skrivelse till'' Konungen angående utredning om

statens övertagande av de utav landstingen upprättade

småskoleseminarierna.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Enskild motionär inom riksdagen har gjort framställning i syfte att

åtgärder måtte vidtagas, för att utredning måtte komma till stånd genom

skolöverstyrelsen rörande statens övertagande av de utav landstingen

upprättade småskoleseminarierna eller vissa av dem, samt att det förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning, måtte föreläggas riksdagen.

Riksdagens vederbörande utskott bär i föreskriven ordning inhämtat

yttrande i ärendet från skolöverstyrelsen samt, sedan svenska landstingsförbundet

beretts tillfälle att i ämnet avgiva utlåtande, från detsamma

fått mottaga yttrande över motionen ävensom en vid detsamma fogad,

av förbundets sekreterare utarbetad promemoria i samma ämne.

För utbildande av lärare vid småskolorna i finska och lappska församlingar

hava sedan lång tid tillbaka funnits av staten inrättade småskoleseminarier

i Haparanda och Murjek. Under de senaste åren har

staten jämväl övertagit dels det i Lycksele befintliga småskoleseminariet.

vilket förut ägdes av vederbörande landsting och avser utbildande av

lärare i lappska församlingar, dels ock småskoleseminariet i Hagaström,

vilken av ägaren mot visst ekonomiskt vederlag överlåtits åt staten.

Behovet av lärarkrafter vid landets småskolor fylldes emellertid

endast i mycket ringa mån genom de anordningar, som staten vidtog.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 230.

o

Redan iidigt började därför landstingen att sörja för utbildning av småskollärare,

och genom kungörelsen den 11 januari 1878 angående ytterligare

lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid småskolor lämnades anvisningar

rörande lärotid och lärokurser för av landstingen inrättade seminarier.

Därjämte upprättades en del enskilda småskoleseminarier. För

närvarande äro 27 med offentliga medel understödda småskoleseminarier

i verksamhet, nämligen, förutom de fyra ovannämnda, 20 landstingsseminarier,

två av landsting understödda privata småskoleseminarier samt

ett Göteborgs stad tillhörigt småskoleseminarium.

För småskoleseminariernas verksamhet gällde före 1919 års reform

inga särskilda författningsbestämmelser.

Då 1919 års reform genomfördes, gjorde sig behovet av en förbättrad

småskollärarutbildning starkt gällande. I första hand avsågs

också med nämnda reform att genom höjda inträdes fordringar, utvidgade

lärokurser, mera kvalificerade lärarkrafter vid seminarierna och en bättre

utrustning av dessa läroanstalter i allmänhet åstadkomma en förbättrad

småskollärarutbildning.

Den vid genomförandet av 1919 års reform kanske viktigaste frågan

torde hava varit den, huru staten skulle förhålla sig till småskollärarutbildningen.

Nästan undantagslöst ställde sig de härom hörda myndigheterna

på den ståndpunkten, att landstingen borde såsom hittills vara

småskoleseminariernas principaler. Åven från flertalet landsting hade

denna mening vunnit anslutning, i det av från 20 landsting infordrade

yttranden icke mindre än 17 tillstyrkte bibehållandet av landstingens

skyldighet att i första hand svara för småskollärarutbildningen.

Då det för dem, som förberedde reformen, gällde att fatta ståndpunkt

till det ifrågavarande spörsmålet, föll det sig med hänsyn till

vederbörande kommunala samfälligheters ställning till frågan helt naturligt,

att man fortsatte på samma väg som dittills, då denna uppenbarligen

var den genaste och således tidigast skulle lämna det åsyftade

resultatet, en förbättrad småskollärarutbildning. Enligt vederbörande

departementschefs mening ansågs för den skull staten icke för det dåvarande

böra övertaga småskollärarutbildningen. Även riksdagen anslöt

sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen, att staten icke

för det dåvarande borde övertaga ifrågavarande gren av lärarutbildningen,

utan att denna »fortfarande och tillsvidare» borde vara en angelägenhet

huvudsakligen för landstingen. Några principiella betänkligheter mot

att staten övertoge småskollärarutbildningen framfördes däremot varken

från skolöverstyrelsen, i propositionen eller av riksdagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

lliksdagens skrivelse Nr 230.

Efter genomförandet av 1919 års reform synes den uppfattningen,

att staten bör svara för småskollärarutbildningen, hava vunnit en allt

allmännare utbredning. Från åtskilliga landsting hava ock framställningar

gjorts såväl hos Eders Kungl. Maj:t som hos landstingsförbundet

med syftemål, att staten måtte övertaga ifrågavarande läroanstalter. Det

skäl, som vid genomförandet av 1919 års reform måhända vägde tyngst,

då det gällde att taga ståndpunkt till frågan om vem som borde bliva

småskoleseminariernas principaler, nämligen landstingens då nästan enhälliga

önskan att få svara för småskoleseminarierna, kan således icke

nu åberopas för ett bibehållande av den nuvarande ordningen i förevarande

avseende.

Rent principiellt synes det riksdagen riktigast, att staten svarar för

småskollärarutbildningen. Härför talar, å ena sidan, den omständigheten,

att utbildningen av småskollärare numera ligger så att säga vid sidan avlandstingens

övriga verksamhet, som alltmer kommit att avse sjukvård

och anstaltsvård i allmänhet och i samband därmed stående sociala frågor,

samt, å andra sidan, att de läroanstalter, varom nu är fråga, i lika hög

grad som folkskoleseminarierna representera även ett statsintresse. Småskoleseminarierna

äro ju fördenskull också ställda under statens kontroll

och ledning, staten bestämmer i detalj deras såväl organisation som

arbetssätt. Såväl av rent pedagogiska skäl som ur ekonomiska synpunkter

synes därför statens övertagande av småskoleseminarierna böra

förordas. I motionen har framhållits, att, som förhållandet nu vore,

komme det ena landstinget att i avsevärt högre grad än det andra betungas

med utgifter för detta ändamål, och även de landsting och de

städer, som icke upprättat något seminarium, kunde dock få sitt behov

av småskollärarinnor tillgodosett på övriga landstings bekostnad.

1 statens hand skulle helt visst ock undervisningen kunna ordnas mera

praktiskt samt bliva billigare och bättre och läroanstalterna rikare utrustade

med materiel och lärarkrafter. Medlet härtill skulle i första hand

bliva eu minskning av antalet småskoleseminarier och en utvidgning av

de därefter kvarstående. Såsom av det anförda framgår, bedrives seminarieverksamheten

för närvarande vid inalles 27 småskoleseminarier.

Antalet folkskoleseminarier däremot utgör allenast 15, och dock är elevantalet

vid sistnämnda anstalter nära 100 % högre än vid de förstnämnda.

Dessa siffror tala otvetydigt för att antalet småskoleseminarier

bör kunna väsentligen reduceras. Möjligheten och befogenheten av en

dylik reducering ökas i samma mån som behovet av småskolelärarinnor

minskas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 230.

(

Att en minskning av antalet småskoleseminarier i och för sig är

önskvärd har ej heller på något håll förnekats. Erfarenheten har emellertid

visat, att ett samarbete mellan olika landsting ofta nog stöter på

svårigheten att vinna enighet om seminariets förläggningsort. Ett organiserat

samarbete mellan två eller flera landsting eller kommuner, vilka

som helst, skulle, såsom ock i landstingsförbundets promemoria framhålles,

medföra betydande svårigheter även i andra avseenden eller förutsätta

en vidlyftig organisation. Söker man bjTgga samarbetet på ett enkelt

avtal mellan parterna, kunna lätteligen tvistigheter uppstå beträdande

vissa organisationsfrågor samt fördelningen på respektive kommuner av

anslag för extra behov, och svårigheter uppstå, då kommunerna härutinnan

stanna i olika beslut. Åven ur denna synpunkt torde den enda

framkomliga vägen för åstadkommande av eu erforderlig reduktion beträffande

antalet småskoleseminarier vara den, att staten helt och hållet

åtager sig hithörande undervisningsanstalter.

Det torde också vara det verksammaste medlet för att åstadkomma

en utjämning av de för närvarande på de olika landstingen synnerligen

olika fördelade kostnaderna för småskoleseminarierna. Att dessa utgifter

för närvarande tynga så ojämnt, beror naturligtvis, såsom ock av landstingsförbundet

framhållits, i främsta rummet på att den bevillningstaxerade

inkomsten både absolut taget och i förhållande till folkmängden

är olika i olika län. Men bidragande orsaker utgöra också folktäthets-

och kommunikationsförhållandena, vilka öva inflytande på antalet

erforderliga lärarkrafter inom vederbörande län. Att en utjämning av

kostnaderna för småskollärarseminarierna ej står att vinna genom att

närliggande landstingsområden slå sig tillsamman om en gemensam läroanstalt,

torde vara tydligt nog, eftersom de gemensamma kostnaderna

väl alltid konnne att uppdelas på de olika landstingen allt efter antalet

seminarieelever från det ena eller det andra länet, eller efter de olika

länens behov av småskollärare. Att det ena länet frivilligt och i största

omfattning skulle åtaga sig kostnader, som, därest intet samarbete förelåge,

skulle ankommit på graunlänet, torde knappast kunna förutsättas.

Men även om ett visst samarbete mellan olika län ägde rum, kan ju ett

sådant i varje fall icke sträcka sig längre än till ett begränsat antal

närliggande län, varför på denna väg någon effektiv kostnadsutjämning

icke kan vinnas.

Förutom ovannämnda skäl för dessa seminariers förstatligande kan

framhållas ytterligare ett, nämligen svårigheten eller omöjligheten för

landstingen att efter enhetliga grunder anpassa seminariernas elevantal

efter landets behov av lärarkrafter. Ihågkommas bör, att behovet av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 230.

småskollärarinnor i mycket stor omfattning sammanhänger med tillgången

på examinerade folkskollärare, vilken för närvarande är i kraftigt stigande.

Den avveckling av lärarbristen, till vilken tecken redan börjat

visa sig, kommer sannolikt att först göra sig märkbar för småskollärarkåren.

Efter hand som lärare med examen från folkskoleseminarierna

stå till förfogande, kommer det att bliva alltmera sällsynt, att småskollärarinnor

förordnas att undervisa i den egentliga folkskolan, eller med

andra ord, antalet för småskollärarinnor tillgängliga platser kommer att

avsevärt minskas. För landstingen torde det vara så gott som omöjligt, att,

såsom staten för närvarande i motsvarande fall gör i fråga om folkskoleseminarierna,

företaga en reglering nedåt av elevantalet vid småskoleseminarierna.

Fn indragning av klasser vid landstingsseminarierna stöter

på svårigheter redan av den anledningen, att i enlighet med den nya

stadgan så gott som samtliga seminarielärare gjorts till ordinarie. Det

torde emellertid icke vara uteslutet, att, om antalet lediga småskollärarinnor

ökas, landstingen i de län, där redan för närvarande finnes god

tillgång på dylika lärarkrafter, stänga sina seminarier, varigenom kostnaderna

för lärarutbildningen bleve ännu mera ojämnt fördelade än nu,

och hela systemet skulle löpa fara att sprängas.

Ehuru starka skäl synas kunna åberopas till förmån för avsedda

seminariers förstatligande har riksdagen beaktat, att de statsfinansiella

förhållandena svårligen kunna inom de närmaste åren medgiva statens

övertagande av småskollärarutbildningen åtminstone icke i det fall att

detta övertagande med nödvändighet skulle ske efter inlösen till deras

fulla värde av landstingens seminariebyggnader. Jämväl har riksdagen

uppmärksammat, att en begäran om utredning i ämnet skulle kunna

komma att uppfattas såsom en utfästelse från riksdagens sida att under

den närmaste framtiden övertaga småskolläranitbildningen och att genom

en sådan uppfattning ett osäkerhetstillstånd skulle skapas, som kunde

verka återhållande på landstingen, när det bleve fråga om anskaffande

av lokaler och förbättringar i övrigt i seminariernas utrustning. Det

torde emellertid med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke, då frågan

om småskoleseminariernas förstatligande nu en gång blivit aktuell, ett

sådant osäkerhetstillstånd kan anses föreligga.

Genom att bringa klarhet i fråga om möjligheten och lämpligheten

av ett förstatligande av småskoleseminarierna skulle en utredning kunna

bidraga till att berörda osäkerhetstillstånd förkortades, och det bör även

kunna förväntas, att det statsfinansiella läget förbättrats till den tidpunkt,

då den ifrågasatta utredningen slutförts. Då ett övertagande av småskoleseminarierna

självfallet kan tänkas under väsentligt olika villkor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 230.

9

torde för övrigt först genom en utredning kunna klargöras, vilka anspråk

ett förstatligande av småskollärarutbildningen skulle ställa på statskassan.

Under dessa förhållanden finner sig riksdagen i frågans nuvarande

läge böra hemställa om en genom skolöverstyrelsen företagen

förutsättningslös utredning, huruvida och på vilka villkor staten bör

övertaga de av landstingen upprättade småskoleseminarierna, vilken utredning

dock ej får uppfattas såsom någon förhandsutfästelse från riksdagens

sida och därför ej heller bör föranleda något eftersättande av

landstingens omsorger för sitt seminarieväsen.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i vilken

utsträckning staten bör övertaga de av landstingen upprättade småskoleseminarierna,

samt därefter vidtaga de åtgärder, som av utredningen

må föranledas.

Stockholm den 7 juni 1923.

Med undersåtlig vördnad.

llihmty till riksdagens protokoll 1923, 14 samt. Kr 229—230.

1171 23 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.