Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår.

1923-05-30 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:251, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bik,sdagens skrivelse Nr 251.

1

Nr 251.

Godkänd av första kammaren den 30 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets

räkenskapsår.

(Statsutskottets utlåtande nr 108.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen den 9 mars 1923 avlåten proposition (nr 182)

liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, begärt

riksdagens yttrande rörande omläggning av räkenskapsåret för statens

verk och myndigheter, med undantag för de affärsdrivande verken, till

att omfatta tiden 1 juli—30 juni.

Att den uppkomna frågan rörande en omläggning av statsverkets

räkenskapsår till samma tidsperiod som budgetåret, d. v. s. tiden 1

juli—30 juni, underställts riksdagens prövning, har, enligt vad av propositionen

inhämtas, närmast berott på den inverkan, denna fråga ansetts

kunna utöva på statsrevisionens arbete. Särskilt har därvid begärts

ett uttalande av riksdagen, huruvida en av en sådan omläggning

föranledd förskjutning i tiden för avlämnandet av rikshuvudboken kunde

anses vålla större olägenhet eller utgöra något väsentligare hinder för

reformens genomförande.

I avseende härå vill riksdagen erinra, hurusom redan av 1922 års

riksdag framhållits, att det icke syntes nödvändigt, att rikshuvudboken

för senaste räkenskapsåret — d. v. s., efter verkställd omläggning, 1

juli—30 juni — tillhandahölles riksdagens revisorer redan vid statsrevisionens

början den 1 oktober. I propositionen har nu såsom tidpunkt

för rikshuvudbokens avlämnande angivits den 1 november eller

dagarna däromkring. Icke ens en så jämförelsevis sen tidpunkt torde

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 251—259. 1207 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 251.

medföra någon större olägenhet för statsrevisorernas arbete. Under bestämd

förutsättning att såsom hittills de olika verkens specialräkenskaper

— vilka jämte därtill hörande verifikationer utgöra statsrevisionens

huvudsakliga granskningsmaterial — finnas tillgängliga vid revisionens

början, torde den ifrågasatta omläggningen tvärtom i stort sett komma

att medföra fördelar för statsrevisionens del. Härutinnan kan riksdagen

i huvudsak inskränka sig till att hänvisa till de av nästföregående riksdag

gjorda uttalandena. Otvivelaktigt måste det, såsom därvid antytts,

anses önskvärt, att räkenskaperna för de olika verken hänföra sig till

samma tid som budgetredovisningen. Härigenom underlättas nämligen

verkställandet av erforderliga jämförelser mellan de i denna förekommande,

endast efter riksstaten specificerade utgiftsposterna med själva

specialräkenskaperna, som lämna närmare redovisning för anslagens användning.

På grund härav och då enligt sakens natur budgetredovisningen

måste avse budgetåret, är det alltså, därest förutnämnda önskemål

skall kunna uppfyllas, räkenskapsåret som måste flyttas. Från de

utgångspunkter, som synas böra vara avgörande vid riksdagens ställningstagande

till propositionen, torde alltså intet vara att invända mot

det i densamma framlagda förslaget.

Under ärendets förberedande behandling har från vissa myndigheter

framhållits, att förslagets genomförande torde komma att visa sig

förenat med en del olägenheter. Vid sin omprövning av ärendet har

riksdagen emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att vid de överväganden,

som föregått propositionens framläggande, möjligheter befunnits föreligga

till ett undanröjande eller förminskande i erforderlig grad av dessa

olägenheter. På grund härav och med tagen hänsyn å andra sidan till

de fördelar, som särskilt ur riksdagens synpunkt skulle stå att vinna

genom en dylik omläggning, har riksdagen ansett sig böra för sin del

antaga det framlagda förslaget. En synpunkt, som vid förändringens

genomförande dock icke bör förbises, är dess inverkan på personalkostnaderna

för de olika verken. I detta avseende måste nämligen fasthålla,

att en eventuell omläggning av räkenskapsåret, lika litet som

budgetårsreformen i övrigt, må föranleda någon utökning av vederbörande

personal eller eljest i någon nämnvärd grad inverka i fördyrande

riktning på löneutgifterna inom respektive förvaltningar.

Stockholm den 30 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.