Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående avskaffande av rätt till fribiljetter och fria frakter å statens järnvägar.

1923-06-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:262, Skrivelse till Konungen angående avskaffande av rätt till fribiljetter och fria frakter å statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Nr 262.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1923.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående avskaffande av rätt

till fribiljetter och fria frakter å statens järnvägar.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 18.)

(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner

bär framhållits önskvärdheten av att det nuvarande fribiljettsystemet

vid statens järnvägar och rätten till fria frakter för befattningshavare

därstädes avskaffades.

Över vederbörande motion hava yttranden inhämtats av järnvägsstyrelsen

samt av styrelsen för svenska järnvägsmannaförbundet.

Av de i ämnet avgivna utlåtandena framgår,

att fribilj ettsystem ets uppkomst synes ligga lika iångt tillbaka i

tiden som järnvägsdriftens begynnande å de första järnvägarna,

att förmånen av fria resor och fria varutransporter åtnjutes av

järnvägsmännen i jordens övriga länder,

att liknande förmåner åtnjutas av personalen vid de enskilda

järnvägarna inom landet på grund av löneavtal och enligt samma

grunder som vid statens järnvägar,

att ifrågavarande förmån visserligen kan betyda en utgift för

vidkommande verk eller kanske rättare någon inkomstminskning, men

att den ekonomiska sidan av saken ingalunda har den betydelse, som

man från vissa håll velat göra gällande, vilket framgår bl. a. därav,

att 1919 års kommisson angående statens järnvägars ekonomi icke ansett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 5

skäl föreligga att påkalla några ändringar rörande bär omhandlade

spörsmål, samt

att vad särskilt fribiljetter för utländska järnvägsmän beträffar

och svenska järnvägsmännens motsvarande förmån i utlandet, denna

grundar sig på gammal internationell kotym.

Riksdagen har inhämtat, att enligt''den av järnvägsstyrelsen fastställda

fribiljettordningen vid statens järnvägar under år 1921 för fri

resa å nämnda järnvägar gällde två slag av fribiljetter, nämligen dels

stående fribiljetter (skandinavisk fribiljett, årskort, frikort samt stående

fribiljett för resa å bandelen Tomteboda—Stockholm C, avsedd för

personal tillhörande kontrollkontoret, statistiska kontoret, biljett- och

blankettkontoret samt inrikes taxebyråns tariffavdelning), dels ock tillfälliga

fribiljetter (tjänstebiljett, special fribilj ett, pensionärsfribiljett och

hushållsfribiljett).

Vid övervägande av motionens hemställan har det för riksdagen

från början stått klart, att ett fullständigt frångående från Sveriges

sida av kotymen att bevilja vissa utländska järnvägsfunktionärer fribiljetter

å statens järnvägar, så länge vissa svenska järnvägsmän erhålla

motsvarande förmån utomlands, skulle innebära ett olämpligt åsidosättande

av internationella Imvlighetskrav.

Vad beträffar fribiljetter till personalen vid statens järnvägar, så

bär riksdagen kommit till den uppfattningen, att åtgärder redan vidtagits

och ytterligare komma att vidtagas för att nedbringa desamma.

I fråga om årskorten å statens järnvägar, så har riksdagen den

åsikten, att nödig begränsning vid deras utdelande icke alltid iakttagits,

liksom det också väckt uppmärksamhet, att det ojämförligt största antalet

av dessa årskort gälla till första klass. Av de uppgifter, som

stått riksdagen till buds, framgår nämligen, att för år 1922 voro utfärdade

1,017 dylika årskort, gällande å hela statsbanenätet, därav 933

till första klass. I ett flertal fall synas sådana årskort hava utdelats,

utan att bärande skäl därför kunnat anföras. Särskilt har riksdagen

fäst sig vid det stora antalet årskort till järnvägsläkare, vilka svårligen

kunna anses berättigade till årskort, gällande å hela statsbanenätet.

Åven i övrigt synes denna förmån i allt för stor utsträckning hava

medgivits vissa befattningshavare i enskild tjänst såväl i in- som utlandet

samt befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens

tjänst i sådan utsträckning, att sakliga skäl icke härvidlag alltid kunna

anses hava legat till grund. Beträffande statens järnvägars befattningshavare

har riksdagen jämväl där funnit, att ifrågavarande förmån till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse AV 262.

delats ett avsevärt antal högre tjänstemän, utan att detta alltid kan

anses varit av behovet påkallat i och för utförande av vederbörandes

tjänsteåliggande, såsom t. ex. stationsinspektorer av 1 kl. m. fl.

Riksdagen har visserligen icke förbisett den omständigheten, att

en viss begränsning från vederbörandes sida vidtagits även på detta

område, men håller före, att ytterligare inskränkningar kunna och böra

ske, och då det av de handlingar, som stått riksdagen till förfogande,

icke fullt tydligt framgår, att sådan inskränkning är anbefalld eller påtänkt,

har riksdagen ansett en hemställan i ämnet från riksdagens sida

påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma en ytterligare

begränsning i antalet årskort vid statens järnvägar.

Stockholm den 2 juni 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.