Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående viss ändring i 5 § av förordningen den 19 november 1920 angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.

1923-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:263, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående viss ändring i 5 § av förordningen den 19 november 1920 angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263.

7

Nr 263.

Godkänd av första kammaren den 30 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

angående viss ändring i 5 § av förordningen den 19

november 1920 angående särskilda grunder för utgörande

av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.)

Till Konungen.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 64, har hemställts,

att riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i 5 § av förordningen

angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924 års

allmänna kommunalutskylder m. m. den 19 november 1920, att utskylderna

till den borgerliga kommunen, till skolan och till kyrkan må i

den kommunala debiterings- och uppbördslängden samt i debetsedlarna

upptagas enbart med det sammanlagda beloppet i stället för såsom hittills

med tre särskilda belopp.

Till stöd för sin hemställan har motionären hänvisat till den av

honom i motionen i första kammaren nr 61 förebragta motiveringen,

som i ifrågavarande del är av följande lydelse:

^Enligt 64 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet skall

debiterings- och uppbördslängden å kommunalutskylder uppgöras enligt

ett författningen bifogat formulär litt. B och med iakttagande i övrigt

av vissa i lagrummet meddelade anvisningar. Motsvarande bestämmelse

rörande stad finnes meddelad i 64 § av förordningen om kommunalstyrelse

i stad och innehåller anvisningar av ungefär enahanda beskaffenhet;

men föreskriften om längdeus uppgörande i enlighet med fastställt

formulär är här ersatt med ett stadgande att den bör vara inrättad i

enlighet med de föreskrifter, som magistraten meddelar.

Bägge dessa lagrum äro numera kompletterade och i viss mån

ändrade genom 5 § i förordningen angående särskilda grunder för utgör,

ande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m den 19

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 263.

november 1920. Enligt denna nya författning skall ifrågavarande längd

upprättas i överensstämmelse med ett författningen bifogat formulär litt. B,

vilket uppställts med hänsyn till de förändrade beskattningsreglerna och

införande av kommunala progressivskatten. Såväl det ursprungliga, vid

kommunalförordningen fogade formuläret som det nya är avfattat på

sådant sätt, att på landsbygden utskyldsbeloppet till den borgerliga

kommunen, till kyrkan och till skolan måste var för sig uträknas samt

i längden och debetsedeln införas, i ty att en särskild kolumn för vart

och ett av dessa skattebelopp finnes i formuläret. I det nya hava därtill

kommit motsvarande tre kolumner för progressivskatten.

För stad gäller visserligen enligt den nya författningen likasom

hittills, att debiteringsformerna icke äro bundna vid särskilt formulär,

utan i stället äro i viss mån beroende på magistratens föreskrifter. Men

i densamma har utsagts, att längden skall även i stad upptaga, bland

annat, beloppet av den skattskjddiga påförda kommunalutskylder med

särskilt aktgivande på de olika skatter och övriga avgifter, som däri

ingå. Denna bestämmelse, jämförd med det för landskommunerna gällande

formuläret, är ägnad att även för städerna framtvinga skattebeloppens

uppdelning och påförande på samma sätt, som för de förra

uttryckligen är föreskrivet.

En dylik uppdelning synes vara alldeles överflödig och för de

kommunala debiteringsförrättarna medföra tre gånger mera arbete, än

som av omständigheterna erfordras. Utan någon som helst olägenhet

torde det kunna ordnas på det sättet, att endast vid längdens kolumnrubrik

»Utskylder» och på motsvarande plats i debetsedlarna var för

sig angivas den borgerliga kommunens, skolans och kyrkans andel dels

i den allmänna kommunalutskylden och dels i progressivskatten, men

att, sedan procentsatserna eller andelarna summerats, ett skattebelopp

för vardera av de två skatteformerna uträknas och debiteras. Därigenom

uppstår givetvis icke något hinder för de influtna skattesummornas uppdelning

och redovisning för de tre nämnda kommunala skattebehoven.

Varken den omständigheten, att den borgerliga och den kyrkliga

kommunens territorier icke alltid sammanfalla eller det i förordningen

om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, § 35, meddelade stadgandet

om lindring i vissa främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska

kyrkan samt dess prästerskap och betjäning medföra hinder eller svårighet

att konsekvent tillämpa ett dylikt debiteringsförfarande.

Då det uppenbarligen är en statsmakternas skyldighet tillse även

att kommunerna icke genom olämplig lagstiftning påläggas onödigt

arbete med därav följande utgifter, vare sig för avlönande av tjänstemän

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263. 9

eller för ersättning åt de kommunala förtroendemännen, har det synts

mig önskligt att i nu angivna hänseende rättelse snarast möjligt sker

genom ändring av 5 § i 1920 års förberörda förordning.»

En reform i den riktning, motionären avsett, skulle enligt riksdagens

mening innebära en icke oväsentlig förenkling i det inom kommunerna

förekommande debiteringsarbetet och därigenom medföra beaktansvärda

praktiska fördelar. Då riksdagen likväl icke ansett sig

kunna, bifalla en omedelbar lagändring i ifrågavarande riktning, beror

detta i första hand därpå, att den lag, i vilken ändring skulle vidtagas,

är av provisorisk karaktär och upphör att gälla med utgången av år

1924. Det har synts riksdagen föga tilltalande att i en fråga av jämförelsevis

underordnad betydelse vidtaga en lagändring, som sålunda blott

under en mycket kort tid bleve tillämplig, låt vara att den sedermera

väl skulle kommit att överflyttas till den lagstiftning angående den

kommunala beskattningen, som är avsedd att i sinom tid ersätta vad såväl

kommunallagarna som förordningen angående särskilda grunder för utgörande

av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder härom innehålla.

Naturligare vore då, att det av motionären framförda spörsmålet

komme i betraktande i samband med den under utredning varande frågan

om denna lagstiftning.

Riksdagen har således ansett, att ärendet bör hänskjutas till Eders

Kungl. Maj:ts övervägande. Därvid torde även böra tagas i betraktande,

huruvida ej stadgandena om debiteringsförfarandet i kommunerna i väsentliga

delar skulle kunna utbrytas ur kommunalförfattningarna för att

i stället — på sätt redan gäller i avseende å ett likartat förhållande,

nämligen röstlängdens upprättande — av Eders Kungl. Maj:t i administrativ

väg regleras.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t taga under övervägande frågan om meddelande av

sådana ändrade bestämmelser beträffande debiteringen av de allmänna

kommunalutskylderna, att utskylder till den borgerliga kommunen, utskylder

till skolan och utskylder till kyrkan icke behöva för varje skattskyldig

påföras med särskilda belopp, utan må kunna debiteras med

sammanlagda beloppet, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen må föranleda.

Stockholm den 30 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 260—265.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.