Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 21 december 1857

1923-05-31 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:279, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 21 december 1857

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 279.

1

Nr 279.

Godkänd av första kammaren den 31 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

§ 5 i förordningen den 21 december 1857 (nr 59 sid. 1)

om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt

om stängselskyldighet, jämte i ämnet väckta motioner.

(Särskilda utskottets utlåtande nr 2 och memorial nr 7.)

Till Konungen.

Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 159, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen

den 21 december 1857 (nr 59 sid. 1) om ägors fredande emot skada av

annans hemdjur samt om stängselskyldighet.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling

förehaft med anledning av propositionen väckta motioner.

Under åberopande av vad som anförts i riksdagens särskilda utskotts

utlåtande nr 2 med därvid fogad reservation och samma utskotts

memorial nr 7, varav tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen anmäla,

att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga Eders Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, för sin del antagit följande

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 279— 283. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 279.

Lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 21 december

1857 (nr 59 s. 1) om ägors fredande emot skada av annans

hemdjur samt om stängselskyldighet.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen den 21 december 1857

om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet

skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6.

1 mom. Utgöras ägor, emellan vilka stängas skall, av skog, utmark

eller beteshage å båda sidor, och finnes ena sidan av stängseln

märkligen betungas, utan motsvarande nytta; då må, där den sidan ej

själv stängseln fordrar, dess stängselskyldighet, efter ty som domaren

skäligt prövar, nedsättas under vad i 3 § stadgat är.

2 mom. Finnes emellan ägor, som nu sagde äro, ej stängsel; då

skall, så länge det förhållande fortfar, den ohägnade marken anses vara

till gemensamt mulbete upplåten, där ej annorlunda avtalat är.

3 mom. Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län

eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete å ohägnad mark,

varom här är fråga, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa

slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, ankomme på Konungen

att, efter vederbörande landstings och hushållningssällskaps hörande,

därom meddela särskilda föreskrifter.

4 mom. Den, som i strid mot betesförbud, varom i 3 mom. sägs,

med uppsåt släpper kreatur i mark, böte minst tio, högst tvåhundra

kronor. Brytes mot förbudet av oaktsamhet, vare straffet böter, högst

femtio kronor.

Innefattar förseelse, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 § strafflagen

är för likartat fall stadgat.

Allmänne åklagaren och skogsvårdsstyrelsen eller, där sådan styrelse

ej finnes, vederbörande skogsstatstjänsteman äge lika behörighet att åtala

överträdelse av förbud, som nyss sagts.

Böter, som för sådan överträdelse ådömas, fördelas, om allmän

åklagare anställt åtalet, så, att en fjärdedel tillfaller honom samt tre

fjärdedelar skogsvårdskassan eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes,

kronan. Har åtalet anställts av skogsvårdsstyrelsen, tillfalla böterna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 279. 3

skogsvårdskassan; har skogsstatstjänsteman anställt åtalet, tillfalla de

kronan.

Saknas medel till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1923; skolande genom kungörelsen

den 28 januari 1876 (nr 7 s. 1) angående inskränkning i

betesrätt å ohägnad mark och därtill sig anslutande kungörelser meddelade

betesförbud gälla, som vore de utfärdade enligt § 5 3 mom. i

denna lag, men sagda kungörelser i övrigt upphöra att gälla med denna

lags ikraftträdande.

Stockholm den 31 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.