Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd.

1923-06-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1923:318, Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 318.

5

Nr 318.

Godkänd av första kammaren den 4 juni 1923.

Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar

rörande pensioner och understöd.

(Bankoutskottets utlåtanden nr 20 och 32.)

Till Konungen.

l:o) 1 en till riksdagen den 26 januari 1923 avlåten proposition nr

35 bär Eders Kung! Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsäreuden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års

ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å

postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor

och understöd, må under år 1923 av postmedel utbetalas förböjning med

fyrtio procent av vederbörande tillkommande understöd.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

2:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad proposition

nr 163 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas

avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

a) I punkt l:o) av sagda proposition har hemställts, att riksdagen

må medgiva, att till avlidne förre stationsinspektoren vid statens järnvägar

Per Åkesson Bloinsterqvists änka Maria Blomsterqvist, född Lund
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 318.

gren, må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 600

kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923 i enlighet med de

grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens järnvägars änkeoch

pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i

nämnda kassa.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

b) Under punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att

förre postföraren Johan Petter Siikavuopio må från och med den I januari

1923 under sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 400

kronor, att utgå av postmedel.

Såsom departementschefen erinrat, äro postförare, vilka icke tjänstgjort

som lantbrevbärare, ej berättigade till pension eller understöd av

allmänna medel. Endast i vissa undantagsfall har riksdagen, där alldeles

särskilda omständigheter förelegat, beviljat dylika understöd. Det

arbete, som Siikavuopio under 24 år utfört för framförande av posten

den 37 mil långa linjen genom obanade ödemarker i landets nordligaste

trakter, måste enligt riksdagens mening betraktas såsom en kulturbragd

i sitt slag och bär vittne om ett mindre vanligt nit och intresse vid

fullgörandet av den med synnerliga besvärligheter förenade tjänstgöringen.

Under sådana förhållanden anser riksdagen, att staten bör bevilja

ett ålderdomsunderstöd åt Siikavuopio och har därför helt anslutit

sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att förre postföraren

Johan Petter Siikavuopio må från och med den 1 januari 1923 under

sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av fyrahundra kronor,

att utgå av postmedel.

3:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

må bevilja städerskan hos generalpoststyrelsen Augusta Fahlström,

från och med den dag hon avgår från sin befattning hos styrelsen, ett

årligt understöd för hennes återstående livstid ej understigande 420 kronor

för helt år räknat att utgå av postmedel)).

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit har riksdagen funnit det

vara billigt, att ett årligt understöd av postmedel beviljas städerskan

Fahlström under hennes återstående livstid. I fråga om storleken av detta

understöd har riksdagen anslutit sig till ett av statskontoret i avgivet

yttrande framställt förslag om ett årligt belopp av 300 kronor. Understödet

har beviljats att utgå från och med månaden näst efter den, vari

städerskan Fahlström entledigas från sin anställning hos generalpoststyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 318.

7

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande

motion medgivit, att städerskan hos generalpoststyrelsen Augusta

Fahlström må från och med månaden näst efter den, vari hon entledigas

från sin anställning hos styrelsen, under sin återstående livstid av postmedel

uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

4:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

måtte åt lådbrevbäraren Konrad Olsson under hans återstående livstid

bevilja ett årligt understöd av 300 kronor.

Visserligen har Olsson endast under kortare tid innehaft sådan anställning

i postverkets tjänst, som kan berättiga till understöd av allmänna

medel. Då emellertid, enligt vad läkarbetyg utvisar, största

sannolikhet föreligger för det antagandet, att den sjukdom, som gjort

honom oförmögen att med arbete försörja sig, delvis ådragits under

arbete i postverkets tjänst, har riksdagen, med hänsyn tagen jämväl därtill,

att Olsson under jämförelsevis lång tid i annan anställning än lantbrevbärares

utfört arbete för postverkets räkning, funnit sig böra medgiva,

att ett understöd tillerkännes honom under hans återstående livstid.

Det i motionen i sådant avseende föreslagna beloppet har synts riksdagen

skäligt. Understödet har beviljats av postmedel att utgå från

och med den 1 januari 1923.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av förevarande motion, medgivit, att förre lådbrevbäraren

i Strömslund Konrad Olsson må från och med den 1 januari

1923 under sin återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt

understöd av trehundra kronor.

5:o) 1 en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att änkan

Mathilda Carolina Persson, född Åkesson, boende i Håkanstorp, f. g. 14,

Malmö, S:t Pauli församling, måtte av statens järnvägars trafikmedel

erhålla ett årligt understöd, så länge hon lever ogift, av 500 kronor,

räknat från den 16 oktober 1920».

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna finner

riksdagen det vara billigt, att änkan Persson under sin återstående livstid

kommer i åtnjutande av ett årligt understöd av allmänna medel.

Mot det i motionen i sådant avseende föreslagna beloppet har riksdagen

icke haft något att erinra. Då understödet närmast har karaktären av

en livränta i anledning av det olycksfall, varigenom mannen omkommit,

har emellertid, på sätt statskontoret i avgivet yttrande ifrågasatt, särskild

föreskrift ansetts böra meddelas, att å understödsbeloppet ej må

utgå pensions- eller dyrtidstillägg. Understödet har beviljats av trafikmedel

att utgå från och med den 16 oktober 1920.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 31S.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande

motion, medgivit, att avlidne muraren Måns Perssons änka Mathilda

Carolina Persson, född Åkesson, i S:t Pauli församling, Malmö, må räknat

från och med den 16 oktober 1920 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett

årligt understöd av femhundra kronor, dock utan rätt att å understödet

åtnjuta pensions- eller dyrtidstillägg.

6:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts om tilläggspension

till f. d. förste station sskrivaren C. L. Törnebladh.

Såsom i motionen erinrats, förelåg till behandling vid förlidet års

riksdag en liknande motion som den nu förevarande. Såväl järnvägsstyrelsen

som statskontoret avgåvo på anhållan av riksdagens bankoutskott

yttrande över motionen, och blev densamma i anslutning till myndigheternas

yttranden av utskottet avstyrkt samt av riksdagen avslagen.

Uti sitt i ärendet avgivna yttrande anförde bankoutskottet, att av utredningen

framginge, att f. d. förste stationsskrivaren Törnebladh, vilken

vore född den 6 juni 1852 och den 1 januari 1890 vunnit ordinarie

anställning i statens järnvägars tjänst, vid sin avgång ur tjänsten den

1 juli 1917 räknat en tjänstetid i ordinarie anställning av nära 27 år

6 månader. Enligt gällande pensionsbestämmelser hade han vid sitt

avsked erhållit en pension av 2,357 kronor om året, varefter han från

och med den 1 januari 1919 tillerkänts en tilläggspension av 107 kronor

om året. Hans sammanlagda pensionsförmåner utgjorde alltså för närvarande

2,464 kronor årligen. Härå utginge jämväl dyrtidstillägg.

Enligt förlidet års riksdags beslut om pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst har Törnebladh kommit i åtnjutande av

sådant tillägg till belopp av 60 kronor om året, räknat från och med

den 1 april 1922.

Innan Törnebladh vann ordinarie anställning, hade han under mera

än 13 år använts i statens järnvägars tjänst först såsom elev och sedermera

såsom extra befattningshavare. Beträffande anledningen till det

långa dröjsmålet med hans antagande i ordinarie tjänst hade järnvägsstyrelsen

meddelat, att det icke varit möjligt för styrelsen att därutinnan

erhålla någon utredning utöver den, som återfunnes uti det av motionären

åberopade, av numera avlidne trafikdirektören Sjöstedt på sin tid avgivna

yttrandet.

I motionen hade gjorts gällande, att Törnebladh skulle hava blivit

i viss mån orättvist behandlad, varigenom han kommit i en relativt

sämre ställning i pensionshäuseende. Någon tillförlitlig utredning för

bedömande av riktigheten härav ansågs emellertid, såsom också järnvägs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

^Riksdagens skrivelse Nr 318.

9

styrelsen framhöll, icke vara möjlig att åvägabringa, och syntes man

vid sådant förhållande icke heller kunna taga någon hänsyn härtill.

Nu har emellertid införskaffats ytterligare ett intyg, utfärdat den

9 oktober 1922 av f. trafikdirektören F. Lindskog. Detta intyg synes

överensstämma med det, som på sin tid avgivits av numera avlidne

trafikdirektören Sjöstedt, därutinnan, att det uteslutande varit den

omständigheten, att Törnebladh icke kunnat för sin befordran till

ordinarie tjänst, förete författningsenligt läkarintyg, som förorsakat, att

han blivit från förslaget utesluten. Han synes redan år 1877 och därefter

till år 1889 hava blivit föreslagen till erhållande av ordinarie

station sskrivartjän st men av nyssnämnda anledning därifrån uteslutits.

Emellertid framgår, att Törnebladh faktiskt gjort tjänst, svarande mot

stationsskrivares och, enligt vad det senast ingivna intyget synes utvisa,

utan att ens tillfälligtvis hava varit av sjukdom förhindrad att tjänstgöra.

Sedermera synes han också hava fullgjort sin tjänst, utan att

sjukdom eller sjuklighet därifrån hindrat honom. Åven om det ej kan

med full visshet utrönas, huruvida Törnebladh, såsom man velat gorå

gällande, blivit på något sätt orättvist behandlad och därigenom icke

varit i tillfälle att förete författningsenligt läkarbetyg, torde man likväl

icke böra bortse från den särdeles långa tid, sammanlagt omkring 40 år,

som han faktiskt gjort tjänst såsom ordinarie. Under sådana förhållanden

anser riksdagen, med fästat avseende å innehållet i de båda åberopade

intygen, det vara billigt, att Törnebladh kommer i åtnjutande av den

föreslagna tilläggspensionen, utgörande enligt inhämtade uppgifter 434

kronor om året. Hans sammanlagda pensionsförmåner skulle då uppgå

till 2,898 kronor med rätt till dyr tid stillägg men icke pensionstillägg.

Det ifrågavarande skillnadsbeloppet har anvisats från och med den 1

januari innevarande år att utgå av trafikmedel.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande

motion medgivit, att till f. d. förste stationsskrivaren (Jarl Leonard

Törnebladh må, utöver honom författningsenligt tillerkänd pension å

2,464 kronor, från och med den 1 januari 1923 under hans återstående

livstid av trafikmedel utgå ytterligare fyrahundratrettiofyra kronor årligen.

7:o) I en inom riksdagen väckt motion har framställning gjorts om

beviljande av årliga understöd åt f. förste stationsskrivaren A. Th. Enegrens

änka och barn.

Av utredningen i ärendet framgår, att förste stationsskrivaren A.

Th. Enegren, som var född den 2 juni 1854 och den 1 januari 1878

anställdes i ordinarie tjänst vid statens järnvägar, med utgången av september

månad 1913 lämnat sin tjänst samt den 23 februari 1921 avBihang

till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 317—318. 1221 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 31S.

lidit, efterlämnande änka och två minderåriga barn i mindre goda ekonomiska

omständigheter. Jämlikt stadgandet i § 6 inom. 1 av reglementet

för statens järnvägars änke- och pupillkassa äro Enegrens änka

och barn icke berättigade till erhållande av pension, enär mannen vid

äktenskapets ingående (den 4 juli 1907) var över 50 år gammal. Järnvägsstyrelsen

och direktionen över statens järnvägars änke- och pupillkassa

hava i avseende härå i avgivna yttranden framhållit, att det stått

öppet för Enegren att, så länge han var i järnvägens tjänst, mot erläggande

av vissa avgifter återförvärva delägarrätt i förenämnda kassa.

Direktionen har i sitt yttrande meddelat, att beloppet av de avgifter,

Enegren skulle hava erlagt till kassan, om han i september månad 1913,

då han ännu var kvar i järnvägens tjänst, sökt sådan delägarrätt, utgjort,

förutom årsavgifter 644 kronor 37 öre, en tilläggsavgift en gång

för alla av 2,004 kronor 95 öre.

Enligt vad riksdagens vederbörande iitskott inhämtat, har emellertid

direktionen härvidlag uppgivit de avgifter, som fastställts att gälla från

och med år 1914 och som efter medgiven reduktion också faktiskt skulle

hava inbetalts av Enegren. Därest Enegren använt sig av sin rätt att

ånyo ingå såsom delägare i kassan, vilket maste hava skett innan de

nya avgiftsbestämmelserna började tillämpas, hade han i själva verket

att räkna med betydligt större avgiftsbelopp, omkring 6,000 kronor, och

kunde då icke heller äga någon kännedom om att en så betydande reduktion

skulle komma att medgivas. Det torde alltså hava varit på

grund av de avsevärt höga avgifterna, som Enegren underlät att begagna

sig av sin ovan omförmälda rätt.

Det har emellertid synts riksdagen — med hänsyn särskilt till av

riksdagen tidigare fattade beslut i likartade fall — som om den avlidnes

långvariga anställning i statens tjänst, i det närmaste 35 år, borde kunna

motivera något understöd av allmänna medel åt hans änka och minderåriga

barn.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, skulle änkan

Enegren och hennes två barn, därest mannen vid sin död varit delägare

i förenämnda änke- och pupillkassa, hava erhållit eu årlig pension av

tillhopa 1,655 kronor. Då emellertid Enegren år 1906 upphörde att vara

delägare i kassan, har beloppet ansetts böra begränsas; och har riksdagen

såsom skäliga understöd funnit sig böra besluta 300 kronor till

änkan och 150 kronor till vartdera barnet eller tillhopa 600 kronor årligen,

att från och med innevarande år under vanliga villkor utgå av

trafikmedel.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande

motion, medgivit, att förste stationsskrivaren Adam Theodor Ene
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr o’18.

11

grens änka Johanna Gustava Enegren, född Andersson, och makarnas

minderåriga barn Uno Gustaf Theodor och Sztayicka Eva Maria må

från och med den 1 januari 1923 åtnjuta årliga understöd att utgå av

trafikmedel, änkan under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, med trehundra kronor samt vartdera av

barnen till och med det år, varunder det fyller 18 år, med etthundrafemtio

kronor.

8:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville tillerkänna e. o. vagn- och stallkarlen C. F. Anderssons i

Uddevalla efterlämnade änka ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå

fr. o. in. den 1 juli 1923».

Av utredningen i ärendet framgår, att änkan Anderssons avlidne

man under omkring 45 år varit anställd dels såsom arbetare vid statens

järnvägsbyggnader, dels såsom e. o. vagn- och stallkarl vid statens

järnvägar. Själv har änkan Andersson, som är sjuklig och befinner sig

i bekymmersamma ekonomiska omständigheter, under nära 17 år haft

anställning som städerska vid statens järnvägar. Under sådana förhållanden

har riksdagen ansett det vara billigt, att ett årligt understöd av

trafikmedel beviljas henne under hennes återstående livstid. Det i

motionen föreslagna understödsbeloppet har synts riksdagen skäligt. Då

emellertid änkan Andersson ännu kvarstår i sin anställning såsom

städerska, har understödet bestämts att utgå från och med månaden näst

efter den, vari hon entledigas från berörda anställning, dock tidigast

från och med den 1 juli 1923.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av förevarande motion, medgivit, att avlidne e. o. vagnoch

stallkarlen C. F. Anderssons änka, Anna-Lisa Audersson, född Ersdotter,

må från och med månaden näst efter den, vari hon entledigas från sin

anställning som städerska vid statens järnvägars station i Uddevalla,

dock tidigast från och med den 1 juli 1923, under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av trehundra kronor.

9:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville medgiva, att t. f. vaktmästaren å tullverkets extra avlöningsstat

Sven Robert Kihlbergs änka Julia Mathilda Kihlberg, född Jönsson, och

hennes dotter Margit Elisabet tilldelas ett årligt understöd, motsvarande

den pension, vartill de — efter avdrag av vissa avgifter till tullstateus

enskilda pensionsinrättning — skulle varit från nämnda pensionsinrättning

berättigade, därest Sven Robert Kihlberg vid sitt frånfälle varit

ordinarie vaktmästare vid tullförvaltningen i Göteborg, att av det å tull
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 318.

verkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter

från och med den 1 juni 1922 utgå enligt de grunder, som i under

nämnda år gällande reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättning

föreskrives i fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare

vid tullverket».

På grund av vad i ärendet förekommit och under erinran, att riksdagen

tidigare i några liknande fall medgivit understöd efter enahanda

grunder som de här föreslagna, får riksdagen anmäla, att riksdagen

med bifall till förevarande motion medgivit, att t. f. vaktmästaren å

tullverkets extra avlöningsstat Sven Robert Kihlbergs änka Julia Mathilda

Kihlberg, född Jönsson, och hennes dotter Margit Elisabet må tilldelas

ett årligt understöd, motsvarande den pension, vartill de — efter avdrag

av vissa avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning — skulle

varit från nämnda pensionsinrättning berättigade, därest Kihlberg vid

sitt frånfälle varit ordinarie vaktmästare vid tullförvaltningen i Göteborg,

att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till

diverse utgifter från och med den 1 juni 1922 utgå enligt grunder, som

i det under nämnda år gällande reglemente för tullstatens enskilda pensionsrättning

föreskrivas i fråga om pension till änkor och barn efter

ordinarie befattningshavare vid tullverket.

10:o) I en den 13 januari 1923 avlåten proposition nr 18 har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre kronojägaren i Björnhyttans bevakningstrakt av Grangärde

revir Erik Gustaf Södersten må från statens domäners fond uppbära,

utöver honom författningsenligt tillkommande pension, fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå

för tiden från och med den 1 maj till och med den 30 juni 1922 till

790 kronor och för tiden från och med den 1 juli 1922 under Söderstens

återstående livstid till 1,284 kronor, allt för år räknat.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande

ärenden får riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot

Eders Kungl. Maj:ts förslag, anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 6 juni 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.