Skrivelse till Konungen angående nedbringande av kostnaderna för ggmnastikinspektionen vid folkskolorna.
1923-04-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1923:66, Skrivelse till Konungen angående nedbringande av kostnaderna för ggmnastikinspektionen vid folkskolorna.
Dokumentets text
2
Riksdagens skrivelse Nr 66.
Nr 66.
Godkänd av första kammaren den 14 april 1923.
Godkänd av andra kammaren den 17 april 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående nedbringande av kostnaderna
för ggmnastikinspektionen vid folkskolorna.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
Till Konungen.
Uti särskilda inom riksdagen väckta motioner har framhållits att kostnaderna
för gymnastikinspektionen vid folkskolorna vore oskäligt stora samt
att åtgärder borde vidtagas för nedbringande av desamma.
Kostnaderna för gymnastikinspektörernas ifrågavarande verksamhet
hava under de senare åren i påfallande grad stegrats, i det att utgifterna
härför, vilka år 1919 slutade å ett belopp av 49,000 kronor, år 1920 belöpte
sig till 86,000 kronor och för år 1921 uppgingo till icke mindre än
105,000 kronor, allt i avrundade tal.
Denna påfallande kostnadsstegring har föranlett riksdagens revisorer,
att i den av dem avgivna berättelse för år 1922 — med framhållande av
att planläggningen av inspektionsresorna i allmänhet icke syntes hava skett
på sådant sätt, att kostnaderna hållits inom rimliga gränser — ifrågasätta,
huruvida icke för kostnadernas nedbringande gymnastikinspektörernas åligganden
skulle kunna i väsentlig del överflyttas på folkskolinspektörerna,
vilka i allt fall för sin tjänst måste vidtaga vidsträkta inspektionsresor.
Det må framhållas, att gymnastikinspektörernas arbetsuppgifter icke
äro begränsade till allenast gymnastikundervisningen, utan omfatta hela den
gren av läroanstalternas verksamhet, som med en gemensam benämning kallas
fysisk fostran, och äro icke blott av inspekterande utan jämväl och i lika hög
Riksdagens skrivelse Nr 66.
3
grad av rådgivande och undervisande art. Då samtliga de nuvarande inspektörerna
hava fackutbiidning på ifrågavarande område, är kravet på
sakkunskap för närvarande väl tillgodosett, och det lärer icke kunna bestridas
att, med hänsyn till resultatet av verksamheten, den nuvarande inspektionen
på ett stort sett tillfredsställande sätt fyllt sina uppgifter. Att
emellertid de av samma verksamhet betingade resekostnaderna i vissa fall
varit förhållandevis höga, lärer lika litet kunna bestridas, och riksdagen är
till fullo ense med motionärerna därom, att det sålunda anmärkta förhållandet
påkallar en undersökning, huruvida icke kostnaderna för densamma
må kunna nedbringas.
Såsom av statsrevisorerna påpekats, torde en av de förnämsta anledningarna
till de höga kostnaderna vara att finna i bristande planmässighet
vid anordnandet av inspektionsresorna, och botemedlet skulle således
vara att söka i en omsorgsfullare planläggning av desamma. Med bibehållande
av den nuvarande organisationen i helt oförändrat skick torde
emellertid ett ur kostnadshänsyn fullt tillfredsställande anordnande av verksamheten
ej kunna ernås. Inspektörerna, vilka icke åtnjuta avlöning utan
allenast rese- och traktamentsersättning, innehava i regel ordinarie tjänstebefattningar,
och det är alltså uppenbart, att deras verksamhet måste ordnas
med hänsyn tagen i första hand till de krav, som utövningen av de
ordinarie tjänstebefattningarna ställa på sina innehavare. Det torde fördenskull
icke kunna undvikas, att det, på sätt erfarenheten ock givit vid handen,
måste inträffa, att den önskvärda kontinuiteten i verksamheten icke alltid
kan ernås, och att i följd härav ett större antal resor måste av vederbörande
inspektör företagas än som eljest skulle varit nödigt.
I fråga om de åtgärder, som kunna vidtagas för nedbringande av
ifrågavarande kostnader, kunna flera olika möjligheter komma i betraktande.
Närmast till hands torde ligga att åtminstone tills vidare bibehålla den
nuvarande organisationen, dock med överflyttande i den utsträckning sådant
befinnes möjligt och lämpligt på folkskolinspektörerna av den egentliga
inspektionsverksamheten. Gymnastikinspektörerna skulle alltså kvarstå såsom
i huvudsak konsulterande och rådgivande myndighet. Härmed vill
riksdagen icke hava uttalat, att gymnastikinspektörerna skulle betagas rätt
att i de fall, sådant med hänsyn till förhanden varande förhållanden finnes
erforderligt, personligen besöka särskilda läroanstalter, men det synes riksdagen
antagligt, att gymnastikinspektörernas resor utan men för verksamheten
genom senast ifrågasatta anordning skulle kunna väsentligen inskränkas, och
detta allt mera i den mån organisationen av ifrågavarande verksamhet vid
läroanstalterna vinner stadga, och folkskolinspektörerna kunna bibringas
tillräcklig utbildning för och vana vid den nya uppgiften. Då såsom förut
4
Riksdagens skrivelse Nr 66.
påpekats folkskolinspektörerna i allt fall för fullgörande av sina tjänster
måste företaga vidsträckta inspektionsresor, och inspektionen av undervisningen
i fysisk fostran givetvis bör utföras i samband med övrig dem åliggande
inspektion, torde härigenom avsevärda besparingar kunna ernås. I
samma syfte torde möjligen ock ett lämpligare avpassande av inspektionsområdena
och andra åtgärder av liknande art kunna verka.
Vidare är det tänkbart, att då huvudvikten i gymnastikinspektionen
synes böra ligga i den upplysande och rådgivande verksamheten, denna
uppgift kunde fyllas av särskilda konsulenter, medan folkskolinspektörerna i
regel fullgjorde den egentliga inspektionen.
Förslag härom hava tidigare framförts, dels av 1922 års statsrevisorer,
dels ock av den genom beslut den 9 juli 1915 förordnade gymnastikkommittén.
Denna kommittés förslag, som i princip biträtts av skolöverstyrelsen
i den 22 december 1922 avgivet yttrande, avsåg att sätta vederbörande
folkskolinspektörer i stånd att på ett tillfredsställande sätt inspektera den
fysiska fostran inom sina respektive inspektionsområden genom att bereda
dem tillgång till erforderlig sakkunskap. Denna rådgivande, upplysande
och initiativtagande myndighet skulle representeras av särskilda befattningshavare,
konsulenter i fysisk fostran. Efter kommitténs mening borde landet
uppdelas i 10 konsulentdistrikt, ett vart med sin konsulent. I fråga
om avlöningsförmånerna borde konsulenterna, som skulle helt tagas i anspråk
av sina tjänster, närmast jämföras med folkskolinspektörerna.
Ett genomförande av kommitténs förslag i ovannämnda omfattning
skulle, såsom även av skolöverstyrelsen framhållits, ur ekonomisk synpunkt
ingalunda ställa sig fördelaktigare än den nuvarande gymnastikinspektionen.
Riksdagen bar emellertid ej kunnat övertygas om, att en så omfattande
organisation, som den av kommittén och skolöverstyrelsen ifrågasatta,
skulle vara erforderlig för att sätta vederbörande folkskolinspektörer i stånd
att på ett tillfredsställande sätt fylla uppgiften såsom inspektörer för fysisk
fostran. I varje fall synes en närmare prövning böra ägnas frågan,
huruvida ej nyss angivna ändamål skulle kunna vinnas genom anställande
av ett mindre antal konsulenter.
Någon bestämd utväg för uppnående av ett förbilligande av ifrågavarande
inspektionsverksamhet anser sig riksdagen i frågans nuvarande läge
icke böra förorda, utan har riksdagen i anslutning till motionernas syfte
allenast velat angiva några av de uppslag, som vid en utredning av frågan
synas böra bliva föremål för närmare omprövning. I detta sammanhang
bar riksdagen velat understryka, att betydelsen av en väl ordnad undervisning
i fysisk fostran bör förbjuda varje eftersättande av vården om
Riksdagens skrivelse Nr 66.
5
denna undervisning. Efter riksdagens mening bör följaktligen den nuvarande
gymnastikinspektionen icke bringas ur funktion, förrän en annan
tillfredsställande organisation kan träda i dess ställe.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och på vad sätt kostnaderna
för gymnastikinspektionen vid de till folkundervisningen hörande läroanstalterna
lämpligen må kunna nedbringas, utan att vården om lärjungarnas
fysiska fostran försämras, samt därefter vidtaga de åtgärder, som av utredningen
må föranledas.
Stockholm den 17 april 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.