Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
1924-04-26 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:108, Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 108.
I
Nr 108.
Godkänd av första kammaren den 26 april 1924.
Godkänd av andra kammaren den 26 april 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar
rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till
pensions- och indragningsstaterna.
(Bankoutskottets utlåtanden nr 9, 26 och 31.)
Till Konungen.
A. Civila pensionsväsendet.
l:o) I en till riksdagen avlåten, den 22 februari 1924 dagtecknad proposition
nr 64 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att en var av förutvarande lärarinnorna Elga
Fredrika Maria Andersson och Clara Elisabeth Wahlström må, utan hinder
därav att hon icke uppfyller alla för erhållande av tilläggspension enligt kungörelsen
den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt vissa
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna stadgade villkor,
kunna för tid efter utgången av år 1923 komma i åtnjutande av tilläggspension,
beräknad enligt grunder, som angivas i berörda kungörelse samt
i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 702) angående ändring i vissa
delar av förstnämnda kungörelse.
Kiksdagen vill erinra, att riksdagen under de senaste åren i åtskilliga
fall beviljat tilläggspensioner åt förutvarande lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, att utgå efter enahanda grunder som de här
föreslagna. Med hänsyn härtill har riksdagen, som icke haft något att
erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
2:o) I en den 22 februari 1924 till riksdagen avlåten proposition nr 65
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra slöjdlärarinnan
Elna Petersson må förklaras berättigad att, räknat från och med den 1
juli 1922, komma i åtnjutande av pension från statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. enligt det för nämnda anstalt gällande
reglementet, utan hinder därav att hon vid tidpunkten för den av henne
innehavda befattningens förenande med pensionsrätt överskridit 65 års ålder.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 108—Ilo. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 108.
Då, på sätt av åberopat statsrådsprotokoll framgår, anledningen till att Elna
Petersson gått förlustig sin pensionsrätt varit den, att frågan om reglering
av den utav henne innehavda slöjdlärarinnebefattningen väckts så sent,
att hennes befattning icke hunnit förenas med pensionsrätt i folkskollärarnas
m. fl. pensionsinrättning, förrän efter det hon fyllt 65 år och alltså
varit skyldig frånträda sin befattning, har riksdagen ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition.
3:o) I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1924 dagtecknad proposition
nr 46 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att, utan hinder av bestämmelserna i övergångsstadgandena
vid kap. VII av gällande reglemente för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl., de engångsavgifter, vilka föreståndarna
för lantbruksskolorna i Varpnäs, Åke Ingeström, och i Tomta, Karl
Funkquist, hava att för egen tjänstepension erlägga, må, oaktat samma
befattningshavare tillika äro innehavare av skolegendom, beräknas enligt
den i 1 mom. första stycket av nämnda övergångsstadganden angivna
regel.
Såsom i propositionen erinras, ordnades genom beslut vid 1920 års
riksdag pensionsförhållandena för, bland andra, här ifrågavarande befattningar
genom införande i reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. av ett särskilt kapitel, innehållande pensionsbestämmelser
beträffande befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl.
I övergångsbestämmelserna till detta kapitel stadgades i fråga om reglementets
retroaktiva giltighet för de i kapitlet avsedda befattningshavarna
föreskrifter av den innebörd, att statens bidrag till engångskostnaderna
härför i regel skulle täcka hela den del av engångskostnaden för tjänstepensioneringen,
som icke motsvarades av de tjänstepensionsavgifter, befattningshavaren
skulle hava erlagt under den tid, för vilken reglementet
erhållit retroaktiv giltighet, varigenom huvudmannen befriades
från retroaktiv avgift. Från denna regel gjordes emellertid undantag
beträffande, bland annat, lantbruksskola, där skolföreståndaren tillika vore
innehavare av skolegendom. Anledningen till detta undantag var, enligt
vad som framgår av Eders Kungl. Majrts proposition i ämnet (nr 382/1920),
att nämnda lantbruksskolföreståndare beräknats såsom innehavare av skolegendom
vara i stånd att själva bestrida engångsavgiften.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser, att lantbruksskolföreståndarna
Ingeström och Funkquist, vilka äro innehavare av skolegendom,
skulle utan hinder av vad sålunda i förenämnda övergångsbestämmelser
blivit stadgat berättigas erlägga engångsavgift i enlighet med de föreskrifter,
som gälla för lantbruksskolföreståndare, vilka icke innehava
Riksdagens skrivelse Nr 108.
3
sådan egendom; och har till stöd härför anförts, bland annat, att det
ingalunda vore säkert, att innehav av skolegendom medförde en sådan
ekonomisk ställning, att en avsevärd engångsavgift utan större svårighet
kunde erläggas, ävensom att en dylik belastning givetvis kunde medföra
minskning i rörelsekapitalet för egendomen med den påföljd, att denna
bleve lidande. De engångsavgifter, som ifrågavarande befattningshavare
enligt för dem gällande bestämmelser hava att erlägga, utgöra enligt
uppgift av styrelsen för pensionsanstalten för Ingeström 12,574 kronor
och för Punkqvist 9,452 kronor, medan engångsavgifterna, därest de finge
beräknas enligt reglerna för lantbruksskolföreståndare, vilka icke äro
innehavare av skolegendom, skulle uppgå till respektive 5,759 kronor och
4,329 kronor. Det belopp, varom pensionsanstalten vid bifall till Eders
Kungl. Maj:ts framställning skulle gå miste, utgör sålunda i runt tal
11,900 kronor.
Ehuru riksdagen icke kunnat undgå att hysa tvekan beträffande lämpligheten
av att, på sätt i propositionen föreslagits, frångå de år 1920 antagna
bestämmelserna i förevarande hänseende, har riksdagen likväl, med
hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts, funnit sig icke böra
motsätta sig bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition.
.B Militära pensions väsende t.
4:o) I en till riksdagen den 1 februari 1924 avlåten proposition nr 31 har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani Jonas Olof
Nilsson Rahm må tilldelas pension, såsom hade han tjänat kronan tjugo
år från tjugo års ålder, att utgå från och med den 1 december 1923.
Med hänsyn till tidigare av riksdagen i liknande fall fattade beslut har
riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen
får sålunda anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. justitiedepartementet.
5:o) I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1924 dagtecknad proposition
nr 8 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma
4
Riksdagens skrivelse Nr 108.
dag, föreslagit riksdagen medgiva, dels att en var av förre vaktkonstapeln
Frans Johanssons änka Amalia Johansson, född Kristiansdotter, och förre
vaktkonstapeln Johan August Svensson Rosells änka Johanna Ulrika
Rosell, född Wiklund, må, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 240 kronor, änkan Johansson från och med den 1
november 1923 och änkan Rosell från och med den 1 juli 1923, dels ock
att förre vaktkonstapeln Frans Oscar Fredrik Larsson må, räknat från
och med den 1 augusti 1923, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension till så stort belopp,
att densamma, jämte till honom författningsenligt utgående avkortad pension,
uppgår till 1,200 kronor för år räknat.
Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
6:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville medgiva, att fånggevaldigeränkan Sofia Bergendahl, född Edström,
må, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från och med den
1 januari 1924 å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 240 kronor».
Riksdagen har vid flera föregående tillfällen beviljat understöd av statsmedel
åt efterlämnade änkor efter avlidna vaktkonstaplar och med dem
jämförliga befattningshavare i fångvårdens tjänst, vilka icke varit delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa. Ett sådant understöd har riksdagen
ansett böra beredas även änkan Bergendahl; och har understödet, såsom
tillförne i liknande fall skett, bestämts till det i motionen föreslagna beloppet
240 kronor årligen.
Med åberopande av vad nu anförts och i överensstämmelse med vad
riksdagen under nästföregående punkt beslutit, får riksdagen anmäla,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion, medgivit, att avlidne
fånggevaldigern P. A. Bergendahls änka Sofia Bergendahl, född Edström,
må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafyrtio kronor.
II. Ang. försvarsdepartementet,
7:o) Med biträdande av vad Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 25
januari 1924 avlåten proposition nr 27 under punkterna l:o—7:o föreslagit
och med hänvisning till den i sagda proposition lämnade utredningen i
förevarande ärenden har riksdagen, under erinran jämväl om av riksdagen
tidigare fattade beslut i liknande fall, medgivit,
a) att förre skräddarmästaren vid Skånska husarregementets intendenturverkstäder
Olof Svensson må från och med månaden näst efter den, då
Riksdagens skrivelse Nr 108. 5
han upphör att arbeta för regementets räkning, under sin återstående li vstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av åttahundra
kronor;
b) att förre skomakeriföreståndaren vid Södermanlands regementes intendenturverkstäder
Karl Emil Löfgren må från och med den 1 juni 1923
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension till så stort belopp, att pensionen jämte vad av honom
åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt åttahundra
kronor;
c) att förre skomakarmästaren vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder
Carl August Pettersson må från och med den 1 januari
1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av åttahundra kronor;
d) att förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad Anders Edlund må
från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyrahundrafemtio kronor;
e) att envar av tygarbetarna vid Karlsborgs tygstation Karl Johan
Holm och Frans August Gustavsson Lans må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid tygstationen,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig
pension, Holm med så stort belopp, att pensionen jämte vad till honom
må utgå från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt sjuhundra
kronor, och Lans med femhundrafemtio kronor;
f) att förra tvätterskan vid Svea artilleriregemente Lovisa Fredrika
Magnusson, född Jansdotter, må från och med den 1 oktober 1923 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av femhundra kronor; samt
g) att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Claes Linus
Johansson må från och med den 1 december 1923 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av sexhundra
kronor.
8:o) I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1924 dagtecknad proposition
nr 30 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att regementspastorn, bataljonspredikanten vid
flottans station i Stockholm Alfred Teodor Dehlgren må från och med
månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked från sin befattning
såsom bataljonspredikant, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,410 kronor, dock utan rätt att
därå åtnjuta pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, uppbär Dehlgren
6
Riksdagens skrivelse Nr 108.
i egenskap av f. d. predikant vid allmänna barnhuset pension från barnhuset
till belopp av 1,400 kronor per år förutom pensions- och dyrtidstillägg
enligt de för f. d. befattningshavare i statens tjänst gällande grunder.
Vid sådant förhållande har riksdagen ansett den för Dehlgren nu
ifrågasatta pensionen böra reduceras till det belopp, som skulle hava tillkommit
honom, därest gällande grunder för pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar varit å honom tillämpliga, eller 1,128 kronor
för år. Detta belopp har avrundats till 1,130 kronor.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, medgivit, att regementspastorn,
bataljonspredikanten vid flottans station i Stockholm Alfred Teodor Dehlgren
må från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller
avsked från sin befattning såsom bataljonspredikant, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
ettusenetthundratrettio kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta pensionstillägg
enligt kungörelsen den 15 juni 1922 angående pensiontillägg åt
vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
9:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville medgiva, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Abraham
Olssons änka Emelia Sofia Petronella Olsson, född Mattisson, må från
och med den 1 januari 1924, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300
kronor».
Såsom statskontoret i avgivet yttrande framhållit, har icke i förevarande
fall — liksom uti de av varvschefen och marinförvaltningen i likaledes
avgivna yttranden åberopade — mannens död förorsakats av sjukdom, som
sammanhängt med hans tjänstgöring. Ej heller har, såvitt handlingarna
i ärendet giva vid handen, den skada, som den 3 december 1891 drabbat
Olsson i tjänsten, inverkat på hans tjänstgöring vid flottans varv. Vid
sådant förhållande och då änkan Olsson icke alldeles saknar tillgångar, synes
det kunna ifrågasättas, huruvida pension av statsmedel bör beredas henne.
Med hänsyn till Olssons långa tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter
har riksdagen emellertid ansett sig böra medgiva, att ett årligt
understöd beviljas änkan Olsson till samma belopp, som av 1923 års riksdag
tillerkänts den i marinförvaltningens ovanberörda yttrande avsedda
daglönaränkan eller 200 kronor. Beloppet har anvisats från allmänna indragningsstaten
att utgå från och med den 1 januari 1924.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Abraham
Olssons änka Emelia Sofia Petronella Olsson, född Mattisson, må från och
med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av tvåhundra kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 108.
III. Ang. socialdepartementet.
10:o) I eu till riksdagen avlåten, den 15 februari 1924 dagtecknad proposition
nr 42 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen under punkterna l:o 3:o hemställt.
a) I punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen må
medgiva, att läkaren vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö Frans
Edvard Berglund må från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från befattningen, under sin återstående livstid a allmänna in
dragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 3,000 kronor.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts har riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
b) Under punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förre
kamreraren å övergångsstat hos medicinalstyrelsen John Willners må,
räknat från och med den 1 augusti 1923, under sin återstående livstid
uppbära, utöver den honom författningsenligt tillkommande pensionen, en
tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av 600 kronor
årligen.
Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Willners skulle tillerkännas en
tilläggspension till belopp, motsvarande den del av det till honom utgående
personliga lönetillägget, som beräknats såsom lön, eller 600 kronor, varigenom
hans pension skulle, liksom hans sammanlagda avlöning, motsvara
vad honom skulle hava tillkommit, därest han tillhört den för medicinalstyrelsen
under åren 1915—1921 gällande staten. Med hänsyn till de i
ärendet åberopade särskilda omständigheterna har riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
c) I punkt 3:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att karantänsbiträdet
vid karantänsanstalten på Känsö Adiel Ågren må från och med
månaden näst efter den, varunder avgång från anställningen äger rum,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension av 700 kronor.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, har till grund för beräknande
av den för Ågren ifrågasatta pensionen lagts en tjänstetid i statens tjänst av
omkring 31 år. Häri ingår emellertid den tid av omkring 11 år, under vilken
Ågren varit anställd som indelt soldat vid Bohusläns regemente. Då enligt
riksdagens mening vid pensionens bestämmande samma avseende ej bör
fästas vid denna anställning som vid Ågrens tjänstetid å karantänsanstalten,
har riksdagen ansett någon reducering av det föreslagna pensionsbeloppet
böra äga rum; och har riksdagen, med hänsyn jämväl till i ärendet
anförda omständigheter i övrigt, funnit pensionen ej böra bestämmas till
högre belopp än 450 kronor årligen. Riksdagen vill erinra, att Ågren å
8
Riksdagens skrivelse Nr 108.
sistnämnda belopp kommer i åtnjutande av, förutom dyrtidstillägg, enahanda
pensionstillägg som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag eller 180 kronor.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande framställning, medgivit, att karantänsbiträdet
vid karantänsanstalten på Känsö Adiel Ågren må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från anställningen äger rum, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av fyrahundrafemtio kronor.
IV. Ang. kommunikationsdepartementet.
ll:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville i stället för det nu utgående understödet av 120 kronor per år tillerkänna
f. d. järnvägsarbetaren Karl Gustaf Karlsson i Gällivare en årlig
pension av 300 kronor att utgå från och med den 1 juli 1924».
I betraktande av Karlssons långvariga anställning i statens järnvägars
tjänst och med hänsyn till de i motionen anförda omständigheterna i
övrigt har riksdagen funnit billigt, att någon förhöjning i det till honom
utgående understödet äger rum. Denna förhöjning har riksdagen emellertid
ansett höra på det sätt begränsas, att det sammanlagda understödet jämte
vad till Karlsson utgår från norska staten i huvudsak bihehålles vid den
storlek, som med riksdagens år 1915 fattade beslut avsågs. I sådant avseende
har riksdagen beviljat ett belopp av 100 kronor årligen; och vill
riksdagen i detta sammanhang erinra, att Karlsson å det från allmänna
indragningsstaten beviljade understödet äger uppbära, förutom dyrtidstilllägg,
pensionstillägg enligt av riksdagen antagna grunder.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion, medgivit, att förre järnvägsarbetaren
Karl Gustaf Karlsson må, utöver honom av 1915 års riksdag tillerkänt
understöd till belopp av 120 kronor, från och med den 1 januari 1924
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ytterligare
etthundra kronor.
V. Ang. ecklesiastikdepartementet.
12:o) I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1924 dagtecknad proposition nr
85 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen under punkterna Do—12:o hemställt.]
a) I punkt Do av berörda proposition har föreslagits, att riksdagen må medgiva,
att vaktmästaren vid livrustkammaren Johan Erik Jansson må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
Riksdagens skrivelse Nr 108,
9
vid livrustkammaren, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
eu årlig pension till belopp av 1,100 kronor.
Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Ma.j:ts förslag
och får alltså anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
b) Med biträdande av vad i punkt 2:o föreslagits har riksdagen, under hänvisning
till den i propositionen lämnade utredningen i förevarande ärende,
medgivit, att vaktmästaren vid musikaliska akademien Frans Henrik Janssons
änka Anna Lovisa Jansson, född Svensson, må från och med den 1 juli 1928
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio
kronor.
c) Under punkt 3:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid patologiska institutionen vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
Johan Ekman må äga att från och med den 1 juli 1924, så länge han kvarstår
i sin nuvarande befattning, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
personligt lönetillägg till belopp av 200 kronor.
Riksdagen, som på de i propositionen anförda skäl funnit sig böra biträda
Eders Kungl. Maj:ts förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
d) I punkt 4:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förre kamreraren
vid tekniska högskolan Ernst Ferdinand Lilliesköld, må, räknat från
och med den 1 januari 1923, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp av 500 kronor.
Då den befattning, Lilliesköld innehaft som kamrerare vid tekniska högskolan,
endast varit en bisyssla, som han skött vid sidan av annan, fullt
avlönad statstjänst, för vilken han nu åtnjuter en årlig pension av 4,000
kronor förutom dyrtidstillägg, samt med hänsyn till de konsekvenser, som
skulle följa av att riksdagen går in för att bevilja pensioner för dylika bisysslor,
har riksdagen ansett sig icke kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förslag. Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning icke av riksdagen bifallits.
e) I enlighet med vad under punkt 5:o föreslagits har riksdagen medgivit,
att förre gymnastikvaktmästaren och eldaren vid högre allmänna
läroverket i Hälsingborg Carl August Persson må från och med den 1 juli
1923 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av åttahundraåttio kronor.
f) Under punkt 6:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att gymnastikvaktmästaren
vid högre latinläroverket i Göteborg Johan Svensson Ljung
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans
innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 880 kronor.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
10
Riksdagens skrivelse Nr 108.
förslag och får sålunda anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
av riksdagen bifallits.
g) I punkt 7:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Falun Alfred Leonard Carlsson må från
och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande
befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,100 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
h) Under punkt 8:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Gävle Klas Olof Asplund må
från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin
anställning vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära — i stället för honom av 1915 års riksdag tillerkänt
pensionsbelopp av 500 kronor — en årlig pension av 1,100 kronor.
Även riksdagen finner det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Asplund, då han efter mer än 46 års väl vitsordad tjänstgöring vid
ifrågavarande läroverk avgår från sin anställning, tillerkännes pension till
enahanda belopp, som numera plägar beviljas med honom likställd vaktmästare
vid högre allmänt läroverk. Riksdagen har fördenskull bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
i) I punkt 9:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att till första
lärarinnan vid samskolan i Vimmerby Tecla von Reis må från och med
månaden näst efter den, under vilken hon erhåller avsked från sin befattning,
dock tidigast från och med den 1 juli 1924, från allmänna indragningsstaten
utgå en tilläggspension till sådant belopp, att densamma —
tillika med den eller de pensioner, som hon må äga uppbära på grund av
gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt på
grund av sådan delaktighet i enskild pensionsinrättning, som medför rätt
till statsbidrag — uppgår, efter avrundning till närmast högre tiotal kronor,
till två tredjedelar av den enligt gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen
för lärarinna i högsta lönegraden vid statens samskolor.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts i förevarande ärende har riksdagen
bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
j) I enlighet med vad under punkt 10:o hemställts har riksdagen medgivit,
att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Karlstad Emil Nilsson må
från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin
befattning, dock tidigast från och med den 1 oktober 1924 under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension å
ettusenetthundra kronor.
k) Under punkt ll:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna Frans
August Hellberg må från och med månaden näst efter den, varunder han
frånträder sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna in
-
Riksdagens skrivelse Nr 108.
11
dragningsstaten uppbära eu årlig pension av 450 kronor, under villkor
att han från samma tidpunkt av Eskilstuna stad erhåller en årlig pension
av minst 450 kronor, jämte därå belöpande andel av dyrtidstillägg å sammanlagda
pensionen, att utgå enligt de grunder, som äro eller varda fastställda
för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst med
icke nyreglerade pensioner.
Med hänsyn till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet har
riksdagen, som ansett sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag, bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
1) I punkt 12:o av ifrågavarande proposition har hemställts, att riksdagen
må medgiva, att f. d. professorn och överläraren vid gymnastiska centralinstitutet
Nils Fredrik Sellén må från och med den 1 februari 1924 under
sin återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension
från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720 kronor,
samt utöver honom därjämte tillkommande pension å 2,280 kronor såsom
överlärare vid gymnastiska centralinstitutet, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp av 900 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med vissa av
riksdagen tidigare i liknande fall meddelade beslut, har riksdagen funnit
sig böra biträda. Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
VI. Ang. jordbruksdepartementet.
13:o) I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1924 dagtecknad proposition
nr 47 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen under punkterna l:o—4:o hemställt.
a) I punkt l:o av nämnda proposition har hemställts, att riksdagen må
medgiva, att f. d. föreståndaren vid meteorologiska centralanstalten, professorn
Nils Gustaf Ekholms änka Agnes Ekholm, född Bodén, må, räknat från
och med den 1 maj 1923, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,000 kronor.
På grund av vad i propositionen anförts har riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
b) I punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att f. d.
domänintendenten i Örebro län Frans Erik August Bseckström må från
och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 2,000 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med tidigare
12 Riksdagens skrivelse Nr 108.
av riksdagen i liknande fall meddelade beslut, har icke givit riksdagen
anledning till erinran.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning.
c) Under punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att f. d.
rektorn vid lantbruks- och mejerinstitutet vid Alnarp, professorn Kristian
Oskar Mathias Weibulls änka Hilda Amalia Weibull, född Åkerblom, må,
räknat från och med den 1 juni 1923, under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver änka, från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 800 kronor.
I betraktande av den ganska avsevärda behållningen i boet efter professorn
Weibull har riksdagen lika med statskontoret ansett det kunna ifrågasättas, huruvida
pension eller understöd av statsmedel över huvud i förevarande fall borde
ifrågakomma. Med hänsyn till såväl Weibulls långa tjänstetid och framstående
förtjänster som övriga i ärendet anförda omständigheter har riksdagen
emellertid, om ock med tvekan, funnit sig böra bevilja pension åt hans änka
till det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Enligt riksdagens mening
torde likväl anledning saknas att i förevarande fall medgiva pensionens
utgående före ingången av nästkommande budgetår.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, medgivit,
att f. d. rektorn vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp professorn
Kristian Oscar Mathias Weibulls änka Hilda Amalia Weibull, född Åkerblom,
må, från och med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver änka, från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av åttahundra kronor.
d) Under punkt 4:o av förevarande proposition har hemställts, att riksdagen
må medgiva, att kommissionslantmätaren Erik Noréns änka Ida Malvina
Norén, född Törnblom, må från och med den 1 januari 1924 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver änka, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 300 kronor.
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning.
14:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta bevilja f. d. skogvaktaren C. A. Gustafsson i Bomhus en
årlig pension av 1,000 kronor att utgå under hans återstående livstid».
Det i förevarande motion väckta förslaget undandrager sig bedömande
efter de grunder, som vanligen pläga tillämpas vid beviljande av pension
eller därmed jämförligt understöd. Gustafsson har nämligen icke innehaft
någon anställning i statens tjänst, som från hans sida kan grunda anspråk
på pension av statsmedel. Riksdagen har emellertid i några fall berett personligt
understöd å allmänna indragningsstaten såsom uttryck av erkännande
för viss förtjänstfull verksamhet. För undvikande av betänkliga konsekven
-
Riksdagens skrivelse AV 108. 13
ser måste uppenbarligen härvidlag stor varsamhet iakttagas. Med hänsyn
till Gustafssons uppoffrande och i vissa avseenden banbrytande arbete inom
ett för hela landet synnerligen betydelsefullt verksamhetsområde liar emellertid
här ansetts föreligga ett fall, där dylikt understöd synes böra medgivas.
På grund härav har riksdagen funnit sig böra bifalla förslaget om beredande
åt Gustafsson av ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten. Mot
det i motionen uti sådant avseende föreslagna beloppet har riksdagen icke
funnit anledning till erinran; dock har särskild föreskrift ansetts böra meddelas,
att å detta belopp icke må utgå pensions- eller dyrtidstillägg. Understödet
har beviljats från och med den 1 juli 1924.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att till förre skogvaktaren C. A. Gustafsson, Bomhus, må
från och med den 1 juli 1924 under hans återstående livstid från allmänna
indragningsstaten utgå understöd till belopp av ett tusen kronor för år
räknat, dock utan rätt för honom att därå åtnjuta pensions- eller dyrtidstillägg.
VII. Ang. handelsdepartementet.
15:o) I en till riksdagen avlåten, den 19 januari 1924 dagtecknad proposition
nr 17 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre arbetsförmannen
vid lotsverkets byggnadsarbeten Bernhard Eriksson må från
och med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.
Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 26 april 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.