Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige.

1924-02-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:14, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 14.

Nr 14.

Godkänd av första kammaren den 5 februari 1924.

Godkänd av andra kammaren den 5 februari 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag angående upphävande av

danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel

i Sverige.

(Bankoutskottets utlåtande nr 4.)

Till Konungen

I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1924 dagtecknad proposition

nr 11, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att — sedan förslag framställts att mellan Sverige, Danmark och

Norge träffa överenskommelse om en tilläggsartikel till den mellan samma

länder gällande myntkonventionen enligt vad den vid propositionen såsom

bilaga I närslutna svenska texten till föreslagna överenskommelse utvisar

— med godkännande av samma tilläggsartikel och under förutsättning, att

tilläggsartikeln varder i behörig ordning ratificerad, för sin del antaga vid

propositionen såsom bilaga II fogade förslag till lag angående upphävande

av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i

Sverige.

De i ovannämnda bilagor omförmälda förslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 och tilläggskonventionen

den 16 oktober 1875.

1.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att, utan hinder av

bestämmelserna i myntkonventionen med senare tilläggsartiklar, för sin

räkning låta prägla skiljemynt, vilka skola vara lagligt betalningsmedel

allenast inom det rike, för vars räkning de präglats.

Bestämmelser om det värde, varå dessa skiljemynt skola lyda, liksom

om deras metalliska sammansättning, vikt, form och prägel, meddelas av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 14.

5

det rike, för vars räkning mynten präglas; dock att de genom sitt utseende

skola tydligt skilja sig från de skiljemynt, som hittills präglats i

enlighet med konventionens bestämmelser.

Såsom skiljemynt, utgörande lagligt betalningsmedel allenast inom

varje särskilt rike, skola också anses mynt, som präglats i enlighet med

konventionens föreskrifter, försåvitt åt desamma genom hålslagning eller

på annat lika tydligt sätt förlänats ett utseende, som skiljer sig från det

ursprungliga.

2.

Vad i konventionen med tilläggsartiklar är stadgat skall icke äga tilllämpning

å skiljemynt, som enligt bestämmelserna i denna tilläggsartikel 1

skola vara lagligt betalningsmedel allenast inom vidkommande rikes

gränser; dock att sådana mynt skola utvisa, för vilket rike, vid vilket

myntverk och vilket år de äro präglade.

3.

Varje rikes finansförvaltning skall meddela de andra rikenas finansförvaltningar

alla lagar, förordningar och bestämmelser, som må komma

att utfärdas beträffande skiljemynt, som skola vara lagligt betalningsmedel

allenast inom sagda rike, ävensom tillställa sagda finansförvaltningar

förslag till och prov på alla sådana skiljemynt.

4.

Skiljemynt, präglade enligt konventionen med tilläggsartiklar i ett av

rikena, skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel i de andra rikena,

sedan sex månader förflutit från den dag, då denna tilläggsartikel trätt i

kraft.

5.

Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett år förflutit från

den dag, då något av rikena uppsagt densamma.

Efter uppsägningsfristens tilländalöpande skola dock skiljemynt, som i

enlighet med konventionen med tilläggsartiklar präglats i något av rikena,

icke återfå sin egenskap av lagligt betalningsmedel i de övriga rikena,

och skiljemynt, som enligt bestämmelserna i denna tilläggsartikel 1 gälla

såsom lagligt betalningsmedel allenast inom vidkommande rikes gränser,

icke därigenom förlora denna sin egenskap.

6.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras så snart vederbörande representationers

samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna skola därefter deponeras

i Kristiania så snart ske kan.

Denna tilläggsartikel skall träda i kraft dagen efter den, å vilken sagda

deponering ägt rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 14.

Förslag

till

lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Härigenom förordnas som följer:

Danska och norska skiljemynt, präglade enligt den mellan Sverige, Danmark

och Norge gällande myntkonventionen och tilläggsartiklarna till

densamma den 22 februari 1917 och den 11 maj 1920, skola upphöra att vara

lagligt betalningsmedel i Sverige, och skall förty här i riket icke någon

vara pliktig att mottaga sådana mynt i betalning.

Mynt, varom nu sagts, skola tillsvidare, vid anfordran, inlösas av riksbanken

efter deras lydelse med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar.

Inlösen sker vid varje riksbankens kontor.

Denna lag skall träda i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Genom denna lag upphäves vad däremot finnes stridande i § 17 i lagen

den 30 maj 1873 om rikets mynt.

Riksdagen, som vid företagen granskning av Eders Kungl. Maj:ts förslag

icke funnit anledning till erinran mot detsamma, har med hänvisning

till vad i ärendet förekommit bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 5 februari 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.