Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd.

1924-05-10 · 7 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:149, Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 149.

3

Nr 149.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1924.

Godkänd av andra kammaren den 10 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa

framställningar rörande pensioner och understöd.

(Bankoutskottets utlåtanden nr 37 och 41.)

Till Konungen.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 99 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

a) Under punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen må

medgiva, att postbiträdet fru Emma Grundell må från och med den dag, då

hon entledigas ur postverkets tjänst, under sin återstående livstid åtnjuta

ett årligt understöd av 560 kronor, att utgå av postmedel.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har riksdagen ansett

sig böra bevilja understöd åt änkefru Grundell med det av Eders Kungl. Maj:t

föreslagna beloppet.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

b) I punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förra sorteringsbiträdet

hos generalpoststyrelsen änkefru Jenny Fatima Giertz, född Scheenholm,

må från och med den 1 januari 1924 tillsvidare under sin återstående

livstid, utöver henne förut tillerkänt årligt understöd av 600 kronor, åtnjuta

ett ytterligare understöd av 250 kronor för år, att utgå av postmedel.

Av utredningen framgår, att änkefru Giertz av 1912 års riksdag tillerkänts

ett årligt • understöd, vars belopp tillmätts med hänsyn tagen till hennes

tjänstetid och avlöning i postverkets tjänst, samt att hon sedermera icke

vidare innehaft anställning i verket. Under sådana förhållanden anser riksdagen

förslaget om en höjning av det till henne utgående understödet vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

“* Riksdagens skrivelse Nr 149.

ägnat att väcka betänkligheter. Att i enstaka fall medgiva förhöjning av

aldre pensioner endast av den anledning, att befattningshavare i motsvarande

ställning senare pensionerats efter förmånligare grunder, synes kunna medföra

konsekvenser av synnerligen betänklig art. Riksdagen vill erinra, att

under de senare åren hd efter annan genomförts mer eller mindre omfattande

pensionsregleringar för olika grupper av befattningshavare i statens

tjänst, varvid stundom jämväl stadgats förmånligare bestämmelser med avseende

å grunder för pensionsbeloppens beräknande, pensionsavgifter m. m.,

utan att detta hittills ansetts kunna föranleda motsvarande förbättringar

föi redan pensionerade befattningshavare inom respektive tjänstegrupper.

Emellertid anser sig riksdagen sakna anledning att i detta sammanhang ingå

på fiågan, huruvida eu utjämning mellan äldre och nyare pensioner i och

för sig må anses påkallad.

På grund av vad bär anförts har riksdagen, som visserligen behjärtar de

omständigheter, vilka ligga till grund för änkefru Giertz’ framställning om

pensionsförhöjning, av principiella skäl ansett sig icke kunna bifalla Eders

Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning icke av riksdagen bifallits.

c) Med biträdande av vad under punkt 3:o föreslagits och med hänvisning

till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet har riksdagen medgivit,

att forra städerskan Johanna Kristina Loy, född Andersson, må, räknat

fran^ och med den 1 december 1923, under sin återstående livstid uppbära

ett ärligt understöd av trehundra kronor, att utgå av postmedel.

d) Uti punkt 4:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att till avlidne

stationsmästaren vid Svartälvs järnväg Gustaf Halls änka Amanda Johanna

Hall, född Josefsson, må av Svartälvs järnvägs medel utbetalas pension

med ett ärligt belopp av 281 kronor, att utgå från och med den 1 februari

1923 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente

för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pension till

änkor efter delägare i nämnda kassa.

Under erinran att nästlidet års riksdag beviljat pension, beräknad efter

enahanda grunder som de i förevarande framställning tillämpade, åt änkan efter

en befattningshavare vid Svartälvs järnväg, får riksdagen, som icke funnit

anledning till anmärkning emot Eders Kungl. Maj ds förslag, anmäla, att

riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning.

e) I enlighet med Eders Kungl. Majds uti punkt 5:o gjorda framställning

och under hänvisning till den i statsrådsprotokollet lämnade utredningen

i ärendet har riksdagen medgivit, att till avlidne lokomotivföraren vid statens

jarnvagar Karl Johan Andersson Rundins änka Maria Magdalena Hedvig

Rundin, född Hieronymus, må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt

belopp av tvåhundratrettiofem kronor, att utgå från och med den. 1 januari

1924 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente

för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till

änkor efter delägare i nämnda kassa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 149. •>

f) I punkt 6:o av förevarande proposition liar hemställts, att riksdagen

må medgiva, dels att å förre station skarlen vid Halmstad—Nässjö järnväg

J. A. Lindqvist och verkstadsarbetaren vid statens järnvägar Carl Aron Strands

änka Ida Sotia Strand tillerkända understöds- och skadeståndsbelopp må

utbetalas dyrtidstillägg och pensionstillägg enligt de grunder, som skolat

tilliimpas beträffande Lindqvist, därest han vid tiden för ifrågakomna olycksfall

varit anställd vid Mellersta Hallands järnväg, och beträffande änkan

Strand, därest det henne tillerkända skadeståndet utdömts med stöd av

lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift, dels ock att vad redan i sådant avseende till Lindqvist och änkan

Strand utbetalats icke skall av dem återkrävas.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har riksdagen ansett sig

böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag; och får riksdagen alltså anmäla,

att riksdagen bifallit Eders Ivungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

2:o) I en till riksdagen den 7 mars 1924 avlåten proposition nr 101 har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,

som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång och vilka åtnjuta understöd

för sin återstående livstid av det a postverkets stat för driftkostnader

upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd, ma under ar 1924 av

postmedel utbetalas förhöjning med fyrtio procent av vederbörande tillkommande

understöd.

Riksdagen vill erinra, att riksdagen under åren 1919—1920 medgivit, att

förhöjning finge utgå å ifrågavarande understöd, för år 1919 med 35 procent

samt för vart och ett av åren 1920—1922 med 50 procent av vederbörande

pnderstödsbelopp. I betraktande av den inträdda sänkningen av levnadskostnaderna

och med hänsyn till den starka reduktionen av de till statens

befattningshavare utgående dyrtidstilläggen, beslöt riksdagen att för år 1923

nedsätta förhöjningen till 40 procent. Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag

avser, att förhöjningen för år 1924 skulle bibehållas vid samma storlek.

Under framhållande av att ifrågavarande förhöjning icke är att helt jämställa

med dyrtidstillägg i egentlig mening, har riksdagen bifallit Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition.

3:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte tillerkänna f. d. städerskan hos kungl. generalpoststyrelsen Maria

Kristina Darelius ett understöd av postmedel att från och med innevarande

års ingång under hennes återstående livstid utgå med 300 kronor för år».

På grund av vad i ärendet anförts har riksdagen ansett sig böra medgiva,

att änkan Darelius beredes ett årligt understöd under sin återstående livstid,

och har riksdagen i sådant avseende fastställt det av generalpoststyrelsen

i avgivet utlåtande ifrågasatta beloppet av 250 kronor årligen. Understödet

har anvisats av postmedel, att utgå från och med den 1 januari 1924.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i

anledning av förevarande motion, medgivit, att förra städerskan hos general
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Riksdagens skrivelse Nr 149.

poststyrelsen änkan Maria Kristina Darelius må från och med den 1 januari

1924 under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta ett årligt understöd

av tvåliundrafemtio kronor.

4.o) I en inom riksdagen väckt motion har förslag framställts om beredande

av ett årligt understöd å 600 kronor åt f. postföraren Per Bengtsson Visseltofta.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Bengtsson icke tjänstgjort

såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av entreprenör befordra

slutna poster mellan två postanstalter. Bengtsson är sålunda icke författningsenligt

berättigad att genom generalpoststyrelsens försorg komma i åtnjutande

av ålderdomsunderstöd. På sätt generalpoststyrelsen i avgivet utlåtande

erinrat, har riksdagen hittills endast i vissa undantagsfall beviljat

understöd av allmänna medel åt f. d. postförare; och torde dessa understöd

hava föranletts av sådana särskilda omständigheter, som olycksfall under

tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid under sällsynt svåra och

krävande förhållanden m. m. Dylika omständigheter kunna icke åberopas i

förevarande fall. Emellertid har Bengtsson, som uppnått 73 års ålder, under

en tid av omkring 29 år med utmärkta vitsord tjänstgjort såsom postförare

och därvid fullgjort till en början fyra, men under de senaste åren fem turer

i veckan, varje tur krävande en tid av omkring 7 1/I timmar. Ifrågavarande

tjänstgöring lärer sålunda, ehuru ersättningen varit jämförelsevis ringa, få

anses hava utgjort Bengtssons huvudsakliga sysselsättning. Yid sådant förhållande

har riksdagen funnit sig böra medgiva, att ett årligt understöd av

postmedel beredes Bengtsson. Understödsbeloppet har med hänsyn till storleken

av Bengtssons ersättning och i betraktande av de pensions- och dyrtidstillägg,

som torde komma att utgå a detsamma, ansetts skäligen böra

bestämmas till 250 kronor årligen, att utgå från och med ingången av år 1924.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i

anledning av förevarande motion, medgivit, att förre postföraren Per Bengtsson,

Visseltofta, må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid

av postmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.

5:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att till f. d. städerskan vid postverket i Malmö Kjerstin Hansson må

under hennes återstående livstid av postmedel utgå ett understöd från och

med år 1922 av 500 kronor årligen».

På grund av vad generalpoststyrelsen i avgivet yttrande anfört kunde det

ifrågasättas, huruvida pension av allmänna medel borde beredas städerskan

Hansson. Emellertid har hon, såsom av utredningen framgår, under mer

än 31 år varit anställd i postverkets tjänst, i vilken anställning hon, såvitt

handlingarna utvisa, haft sin huvudsakliga sysselsättning. Yid sådant förhållande

och da hon uppnatt en ålder av omkring 60 år, bär riksdagen ansett

billigheten bjuda, att hon från statens sida tillerkännes något understöd

under sin återstående livstid. Vidkommande storleken av detta understöd

har på grund av vad i ärendet förekommit det i motionen föreslagna beloppet,

som visserligen med hänsyn till Hanssons tjänstetid och avlöning i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 149.

och för sig icke synes för högt tilltiiget, reducerats till 250 kronor årligen,

förutom pensions- och dyrtidstillägg. Detta belopp har anvisats av postmedel,

att utgå från och med den 1 juli 1924.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i

anledning av förevarande motion, medgivit, att förra vagnstäderskan hos

postverket Kjerstin Hansson, Malmö, må från och med den 1 juli 1924 under

sin återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio

kronor.

6:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte bevilja f. växelstationsföreståndarinnan i Laholm Louise Löfgren ett

årligt understöd av 800 kronor, att utgå från och med innevarande år».

Av utredningen i ärendet framgår, att Louise Löfgren under en tid av

omkring 23 år utfört arbete för telegrafverkets räkning, varvid hon under 8

år varit anställd såsom biträde vid växelstationen i Laholm med avlöning

av föreståndaren därstädes och under 15 år innehaft direkt anställning hos

telegrafverket. Denna anställning har hon vid 40 års ålder lämnat till följd

av sjukdom, som hon enligt läkares intyg ännu icke övervunnit och på grund

av vilken hennes arbetsförmåga för framtiden är i hög grad inskränkt. Under

sådana förhållanden synas billiglietsskäl tala för beredande åt Löfgren av

något understöd från det allmännas sida. Den i motionen gjorda framställningen

härom har av vederbörande ämbetsverk avstyrkts huvudsakligen av

det skäl, att det icke styrkts eller ens uppgivi ts, att Löfgren befunne sig i

sådana ekonomiska omständigheter, att behov av understöd förelåge. I avseende

härå tillåter sig riksdagen emellertid att hänvisa till ett till riksdagens

vederbörande utskott ingivet intyg, vilket icke varit tillgängligt för

de i ärendet hörda myndigheterna. På grund av innehållet i berörda intyg

samt med hänsyn till anförda omständigheter i övrigt har riksdagen funnit

skäl föreligga att medgiva ett årligt understöd av telegrafverkets medel åt

Löfgren under hennes återstående livstid. Understödet, som anvisats att

utgå från och med ingången av nästkommande budgetår, har med hänsyn

till Löfgrens jämförelsevis korta tjänstetid begränsats till 500 kronor årligen.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit, att förra

föreståndarinnan för telegrafverkets växelstation i Laholm Louise Löfgren

må från och med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid av telegrafverkets

medel uppbära ett årligt understöd av femhundra kronor.

7:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen må

besluta att tilldela f. d. järnvägsarbetaren Salomon Rydberg ett årligt understöd

av 300 kronor, räknat från den 1 januari 1920, och att sedermera utgå

under hans återstående livstid».

Av tillgängliga handlingar har riksdagen inhämtat, att Rydberg under år

1923 hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om erhållande av pension

eller gratifikation och därvid uppgivit, bland annat, att han blivit anställd

vid statens järnvägsbyggnader år 1872 samt att han vid invigningen av bandelen

Yännäs—Boden å norra stambanan år 1894 jämlikt riksdagens beslut

erhållit en gratifikation av 250 kronor. Då tillfyllestgörande utredning an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ Riksdagens skrivelse Nr 149.

gående Ejdbergs tjänstgöring vid statens järnvägar varken av Rydberg själv

forebragts eller, ^ trots verkställda undersökningar, kunnat genom statens järnvägars

försorg åstadkommas, fann styrelsen emellertid enligt beslut den 14

juni 1923 den gjorda framställningen icke kunna till någon styrelsens vidare

åtgärd föranleda.

Då, såsom av ett av järnvägsstyrelsen nu avgivet yttrande framgår, för

erhållande av gratifikation i egenskap av förutvarande banarbetare vid statens

järnvägar kräves 20 års tjänstetid, lärer genom den Rydberg år 1894 tillerkända

gratifikationen få anses vara styrkt, att hans tjänstgöring före sistnämnda

ar omfattat minst 20 år. Härförutom synes av handlingarna i ärendet

framgå, att Rydberg styrkt sig hava under åren 1895—1897 samt en del av

ar 1913 vant anställd i statens järnvägars tjänst. På grund härav och med

avseende a vad järnvägsstyrelsen anfört har riksdagen medgivit, att Rydberg,

som numera uppnått en ålder av omkring 70 år, från och med ingången av

ar 1924 tillerkännes ett årligt understöd av trafikmedel till belopp av 300

kronor årligen.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit, att

förre jarnvagsarbetaren Salomon Rydberg, Skogs församling i Gävleborgs

lan, må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

8:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen måtte

medgiva, att avlidne e. o. stationskarlen Nils Gustav Vinblads änka Ulrika

Charlotta ‘Vinblad, född Andersson, må från och med den 1 januari 1924 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor».

Av utredningen i ärendet framgår, att Vinblad under eu tid av närmare

40 ar vant anställd i statens järnvägars tjänst samt att hans änka, som är

sjuklig och befinner sig i små ekonomiska omständigheter, själv under omkring

71/, år haft anställning som städerska vid statens järnvägar. Under

sadana forhållanden har riksdagen medgivit, att ett årligt understöd av trafikmedel

beviljas henne under hennes återstående livstid. Detta understöd

har emellertid, med hänsyn till änkan Vinblads korta anställningstid, begränsats

till 200 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1924.

Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande

motion, medgivit, att avlidne e. o. stationskarlen N. G. Vinblads änka, Ulrika

Charlotta Vinblad, född Andersson, må från och med den 1 januari 1924

under sm återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor.

9.°) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville medgiva, att ankan Anna Brita Amrén må, så länge hon förbliver i sitt

änkestånd, från och med 1924 å allmänna indragningsstaten uppbära ett

ärligt understöd av 300 kronor».

På grund av vad i ärendet anförts bär riksdagen funnit sig böra medgiva,

att något understöd av allmänna medel beredes änkan Amrén under

hennes återstående livstid. Riksdagen har likväl i detta avseende ansett

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 149.

sig icke kunna bevilja högre belopp än vad riksdagen beviljat i fråga om

det under nästföregående punkt behandlade ärendet eller 200 kronor årligen;

och vill riksdagen framhålla, att å detta belopp torde komma att utgå pensions-

och dyrtidstillägg. Understödet har anvisats av trafikmedel, att utgå

från och med den 1 januari 1924.

Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion, medgivit, att avlidne e. o. kontorsskrivaren Salomon

Amréns änka, Anna Brita Amrén, född Lidén, må från och med den 1

januari 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundra

kronor.

10:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 127 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att bokhållaren och kassören vid Klotens revir Ernst

Alfred Finnberg må från och med månaden näst efter den, varunder han

efter uppnådd ålder av 65 år kommer att avgå från sin anställning, under

sin återstående livstid från statens domäners fond åtnjuta en årlig pension

av 1,800 kronor.

Med hänsyn till vad i propositionen blivit anfört har riksdagen ansett

sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda anmäla, att

riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 10 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. Nr 147—150.

ioio 24 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.