Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd.
1924-05-10 · 7 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:149, Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 149.
3
Nr 149.
Godkänd av första kammaren den 9 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 10 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa
framställningar rörande pensioner och understöd.
(Bankoutskottets utlåtanden nr 37 och 41.)
Till Konungen.
l:o) I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1924 dagtecknad proposition
nr 99 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
a) Under punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen må
medgiva, att postbiträdet fru Emma Grundell må från och med den dag, då
hon entledigas ur postverkets tjänst, under sin återstående livstid åtnjuta
ett årligt understöd av 560 kronor, att utgå av postmedel.
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har riksdagen ansett
sig böra bevilja understöd åt änkefru Grundell med det av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna beloppet.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
b) I punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förra sorteringsbiträdet
hos generalpoststyrelsen änkefru Jenny Fatima Giertz, född Scheenholm,
må från och med den 1 januari 1924 tillsvidare under sin återstående
livstid, utöver henne förut tillerkänt årligt understöd av 600 kronor, åtnjuta
ett ytterligare understöd av 250 kronor för år, att utgå av postmedel.
Av utredningen framgår, att änkefru Giertz av 1912 års riksdag tillerkänts
ett årligt • understöd, vars belopp tillmätts med hänsyn tagen till hennes
tjänstetid och avlöning i postverkets tjänst, samt att hon sedermera icke
vidare innehaft anställning i verket. Under sådana förhållanden anser riksdagen
förslaget om en höjning av det till henne utgående understödet vara
opaginerad Kontrollera mot PDF
“* Riksdagens skrivelse Nr 149.
ägnat att väcka betänkligheter. Att i enstaka fall medgiva förhöjning av
aldre pensioner endast av den anledning, att befattningshavare i motsvarande
ställning senare pensionerats efter förmånligare grunder, synes kunna medföra
konsekvenser av synnerligen betänklig art. Riksdagen vill erinra, att
under de senare åren hd efter annan genomförts mer eller mindre omfattande
pensionsregleringar för olika grupper av befattningshavare i statens
tjänst, varvid stundom jämväl stadgats förmånligare bestämmelser med avseende
å grunder för pensionsbeloppens beräknande, pensionsavgifter m. m.,
utan att detta hittills ansetts kunna föranleda motsvarande förbättringar
föi redan pensionerade befattningshavare inom respektive tjänstegrupper.
Emellertid anser sig riksdagen sakna anledning att i detta sammanhang ingå
på fiågan, huruvida eu utjämning mellan äldre och nyare pensioner i och
för sig må anses påkallad.
På grund av vad bär anförts har riksdagen, som visserligen behjärtar de
omständigheter, vilka ligga till grund för änkefru Giertz’ framställning om
pensionsförhöjning, av principiella skäl ansett sig icke kunna bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning icke av riksdagen bifallits.
c) Med biträdande av vad under punkt 3:o föreslagits och med hänvisning
till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet har riksdagen medgivit,
att forra städerskan Johanna Kristina Loy, född Andersson, må, räknat
fran^ och med den 1 december 1923, under sin återstående livstid uppbära
ett ärligt understöd av trehundra kronor, att utgå av postmedel.
d) Uti punkt 4:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att till avlidne
stationsmästaren vid Svartälvs järnväg Gustaf Halls änka Amanda Johanna
Hall, född Josefsson, må av Svartälvs järnvägs medel utbetalas pension
med ett ärligt belopp av 281 kronor, att utgå från och med den 1 februari
1923 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente
för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pension till
änkor efter delägare i nämnda kassa.
Under erinran att nästlidet års riksdag beviljat pension, beräknad efter
enahanda grunder som de i förevarande framställning tillämpade, åt änkan efter
en befattningshavare vid Svartälvs järnväg, får riksdagen, som icke funnit
anledning till anmärkning emot Eders Kungl. Maj ds förslag, anmäla, att
riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning.
e) I enlighet med Eders Kungl. Majds uti punkt 5:o gjorda framställning
och under hänvisning till den i statsrådsprotokollet lämnade utredningen
i ärendet har riksdagen medgivit, att till avlidne lokomotivföraren vid statens
jarnvagar Karl Johan Andersson Rundins änka Maria Magdalena Hedvig
Rundin, född Hieronymus, må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt
belopp av tvåhundratrettiofem kronor, att utgå från och med den. 1 januari
1924 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente
för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till
änkor efter delägare i nämnda kassa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 149. •>
f) I punkt 6:o av förevarande proposition liar hemställts, att riksdagen
må medgiva, dels att å förre station skarlen vid Halmstad—Nässjö järnväg
J. A. Lindqvist och verkstadsarbetaren vid statens järnvägar Carl Aron Strands
änka Ida Sotia Strand tillerkända understöds- och skadeståndsbelopp må
utbetalas dyrtidstillägg och pensionstillägg enligt de grunder, som skolat
tilliimpas beträffande Lindqvist, därest han vid tiden för ifrågakomna olycksfall
varit anställd vid Mellersta Hallands järnväg, och beträffande änkan
Strand, därest det henne tillerkända skadeståndet utdömts med stöd av
lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs
drift, dels ock att vad redan i sådant avseende till Lindqvist och änkan
Strand utbetalats icke skall av dem återkrävas.
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har riksdagen ansett sig
böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag; och får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen bifallit Eders Ivungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
2:o) I en till riksdagen den 7 mars 1924 avlåten proposition nr 101 har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,
som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång och vilka åtnjuta understöd
för sin återstående livstid av det a postverkets stat för driftkostnader
upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd, ma under ar 1924 av
postmedel utbetalas förhöjning med fyrtio procent av vederbörande tillkommande
understöd.
Riksdagen vill erinra, att riksdagen under åren 1919—1920 medgivit, att
förhöjning finge utgå å ifrågavarande understöd, för år 1919 med 35 procent
samt för vart och ett av åren 1920—1922 med 50 procent av vederbörande
pnderstödsbelopp. I betraktande av den inträdda sänkningen av levnadskostnaderna
och med hänsyn till den starka reduktionen av de till statens
befattningshavare utgående dyrtidstilläggen, beslöt riksdagen att för år 1923
nedsätta förhöjningen till 40 procent. Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag
avser, att förhöjningen för år 1924 skulle bibehållas vid samma storlek.
Under framhållande av att ifrågavarande förhöjning icke är att helt jämställa
med dyrtidstillägg i egentlig mening, har riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition.
3:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte tillerkänna f. d. städerskan hos kungl. generalpoststyrelsen Maria
Kristina Darelius ett understöd av postmedel att från och med innevarande
års ingång under hennes återstående livstid utgå med 300 kronor för år».
På grund av vad i ärendet anförts har riksdagen ansett sig böra medgiva,
att änkan Darelius beredes ett årligt understöd under sin återstående livstid,
och har riksdagen i sådant avseende fastställt det av generalpoststyrelsen
i avgivet utlåtande ifrågasatta beloppet av 250 kronor årligen. Understödet
har anvisats av postmedel, att utgå från och med den 1 januari 1924.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av förevarande motion, medgivit, att förra städerskan hos general
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
b Riksdagens skrivelse Nr 149.
poststyrelsen änkan Maria Kristina Darelius må från och med den 1 januari
1924 under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta ett årligt understöd
av tvåliundrafemtio kronor.
4.o) I en inom riksdagen väckt motion har förslag framställts om beredande
av ett årligt understöd å 600 kronor åt f. postföraren Per Bengtsson Visseltofta.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Bengtsson icke tjänstgjort
såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av entreprenör befordra
slutna poster mellan två postanstalter. Bengtsson är sålunda icke författningsenligt
berättigad att genom generalpoststyrelsens försorg komma i åtnjutande
av ålderdomsunderstöd. På sätt generalpoststyrelsen i avgivet utlåtande
erinrat, har riksdagen hittills endast i vissa undantagsfall beviljat
understöd av allmänna medel åt f. d. postförare; och torde dessa understöd
hava föranletts av sådana särskilda omständigheter, som olycksfall under
tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid under sällsynt svåra och
krävande förhållanden m. m. Dylika omständigheter kunna icke åberopas i
förevarande fall. Emellertid har Bengtsson, som uppnått 73 års ålder, under
en tid av omkring 29 år med utmärkta vitsord tjänstgjort såsom postförare
och därvid fullgjort till en början fyra, men under de senaste åren fem turer
i veckan, varje tur krävande en tid av omkring 7 1/I timmar. Ifrågavarande
tjänstgöring lärer sålunda, ehuru ersättningen varit jämförelsevis ringa, få
anses hava utgjort Bengtssons huvudsakliga sysselsättning. Yid sådant förhållande
har riksdagen funnit sig böra medgiva, att ett årligt understöd av
postmedel beredes Bengtsson. Understödsbeloppet har med hänsyn till storleken
av Bengtssons ersättning och i betraktande av de pensions- och dyrtidstillägg,
som torde komma att utgå a detsamma, ansetts skäligen böra
bestämmas till 250 kronor årligen, att utgå från och med ingången av år 1924.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av förevarande motion, medgivit, att förre postföraren Per Bengtsson,
Visseltofta, må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid
av postmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.
5:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att till f. d. städerskan vid postverket i Malmö Kjerstin Hansson må
under hennes återstående livstid av postmedel utgå ett understöd från och
med år 1922 av 500 kronor årligen».
På grund av vad generalpoststyrelsen i avgivet yttrande anfört kunde det
ifrågasättas, huruvida pension av allmänna medel borde beredas städerskan
Hansson. Emellertid har hon, såsom av utredningen framgår, under mer
än 31 år varit anställd i postverkets tjänst, i vilken anställning hon, såvitt
handlingarna utvisa, haft sin huvudsakliga sysselsättning. Yid sådant förhållande
och da hon uppnatt en ålder av omkring 60 år, bär riksdagen ansett
billigheten bjuda, att hon från statens sida tillerkännes något understöd
under sin återstående livstid. Vidkommande storleken av detta understöd
har på grund av vad i ärendet förekommit det i motionen föreslagna beloppet,
som visserligen med hänsyn till Hanssons tjänstetid och avlöning i
7
Riksdagens skrivelse Nr 149.
och för sig icke synes för högt tilltiiget, reducerats till 250 kronor årligen,
förutom pensions- och dyrtidstillägg. Detta belopp har anvisats av postmedel,
att utgå från och med den 1 juli 1924.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av förevarande motion, medgivit, att förra vagnstäderskan hos
postverket Kjerstin Hansson, Malmö, må från och med den 1 juli 1924 under
sin återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio
kronor.
6:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja f. växelstationsföreståndarinnan i Laholm Louise Löfgren ett
årligt understöd av 800 kronor, att utgå från och med innevarande år».
Av utredningen i ärendet framgår, att Louise Löfgren under en tid av
omkring 23 år utfört arbete för telegrafverkets räkning, varvid hon under 8
år varit anställd såsom biträde vid växelstationen i Laholm med avlöning
av föreståndaren därstädes och under 15 år innehaft direkt anställning hos
telegrafverket. Denna anställning har hon vid 40 års ålder lämnat till följd
av sjukdom, som hon enligt läkares intyg ännu icke övervunnit och på grund
av vilken hennes arbetsförmåga för framtiden är i hög grad inskränkt. Under
sådana förhållanden synas billiglietsskäl tala för beredande åt Löfgren av
något understöd från det allmännas sida. Den i motionen gjorda framställningen
härom har av vederbörande ämbetsverk avstyrkts huvudsakligen av
det skäl, att det icke styrkts eller ens uppgivi ts, att Löfgren befunne sig i
sådana ekonomiska omständigheter, att behov av understöd förelåge. I avseende
härå tillåter sig riksdagen emellertid att hänvisa till ett till riksdagens
vederbörande utskott ingivet intyg, vilket icke varit tillgängligt för
de i ärendet hörda myndigheterna. På grund av innehållet i berörda intyg
samt med hänsyn till anförda omständigheter i övrigt har riksdagen funnit
skäl föreligga att medgiva ett årligt understöd av telegrafverkets medel åt
Löfgren under hennes återstående livstid. Understödet, som anvisats att
utgå från och med ingången av nästkommande budgetår, har med hänsyn
till Löfgrens jämförelsevis korta tjänstetid begränsats till 500 kronor årligen.
Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit, att förra
föreståndarinnan för telegrafverkets växelstation i Laholm Louise Löfgren
må från och med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid av telegrafverkets
medel uppbära ett årligt understöd av femhundra kronor.
7:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen må
besluta att tilldela f. d. järnvägsarbetaren Salomon Rydberg ett årligt understöd
av 300 kronor, räknat från den 1 januari 1920, och att sedermera utgå
under hans återstående livstid».
Av tillgängliga handlingar har riksdagen inhämtat, att Rydberg under år
1923 hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om erhållande av pension
eller gratifikation och därvid uppgivit, bland annat, att han blivit anställd
vid statens järnvägsbyggnader år 1872 samt att han vid invigningen av bandelen
Yännäs—Boden å norra stambanan år 1894 jämlikt riksdagens beslut
erhållit en gratifikation av 250 kronor. Då tillfyllestgörande utredning an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
“ Riksdagens skrivelse Nr 149.
gående Ejdbergs tjänstgöring vid statens järnvägar varken av Rydberg själv
forebragts eller, ^ trots verkställda undersökningar, kunnat genom statens järnvägars
försorg åstadkommas, fann styrelsen emellertid enligt beslut den 14
juni 1923 den gjorda framställningen icke kunna till någon styrelsens vidare
åtgärd föranleda.
Då, såsom av ett av järnvägsstyrelsen nu avgivet yttrande framgår, för
erhållande av gratifikation i egenskap av förutvarande banarbetare vid statens
järnvägar kräves 20 års tjänstetid, lärer genom den Rydberg år 1894 tillerkända
gratifikationen få anses vara styrkt, att hans tjänstgöring före sistnämnda
ar omfattat minst 20 år. Härförutom synes av handlingarna i ärendet
framgå, att Rydberg styrkt sig hava under åren 1895—1897 samt en del av
ar 1913 vant anställd i statens järnvägars tjänst. På grund härav och med
avseende a vad järnvägsstyrelsen anfört har riksdagen medgivit, att Rydberg,
som numera uppnått en ålder av omkring 70 år, från och med ingången av
ar 1924 tillerkännes ett årligt understöd av trafikmedel till belopp av 300
kronor årligen.
Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit, att
förre jarnvagsarbetaren Salomon Rydberg, Skogs församling i Gävleborgs
lan, må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.
8:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen måtte
medgiva, att avlidne e. o. stationskarlen Nils Gustav Vinblads änka Ulrika
Charlotta ‘Vinblad, född Andersson, må från och med den 1 januari 1924 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor».
Av utredningen i ärendet framgår, att Vinblad under eu tid av närmare
40 ar vant anställd i statens järnvägars tjänst samt att hans änka, som är
sjuklig och befinner sig i små ekonomiska omständigheter, själv under omkring
71/, år haft anställning som städerska vid statens järnvägar. Under
sadana forhållanden har riksdagen medgivit, att ett årligt understöd av trafikmedel
beviljas henne under hennes återstående livstid. Detta understöd
har emellertid, med hänsyn till änkan Vinblads korta anställningstid, begränsats
till 200 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1924.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att avlidne e. o. stationskarlen N. G. Vinblads änka, Ulrika
Charlotta Vinblad, född Andersson, må från och med den 1 januari 1924
under sm återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor.
9.°) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville medgiva, att ankan Anna Brita Amrén må, så länge hon förbliver i sitt
änkestånd, från och med 1924 å allmänna indragningsstaten uppbära ett
ärligt understöd av 300 kronor».
På grund av vad i ärendet anförts bär riksdagen funnit sig böra medgiva,
att något understöd av allmänna medel beredes änkan Amrén under
hennes återstående livstid. Riksdagen har likväl i detta avseende ansett
9
Riksdagens skrivelse Nr 149.
sig icke kunna bevilja högre belopp än vad riksdagen beviljat i fråga om
det under nästföregående punkt behandlade ärendet eller 200 kronor årligen;
och vill riksdagen framhålla, att å detta belopp torde komma att utgå pensions-
och dyrtidstillägg. Understödet har anvisats av trafikmedel, att utgå
från och med den 1 januari 1924.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att avlidne e. o. kontorsskrivaren Salomon
Amréns änka, Anna Brita Amrén, född Lidén, må från och med den 1
januari 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundra
kronor.
10:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition
nr 127 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att bokhållaren och kassören vid Klotens revir Ernst
Alfred Finnberg må från och med månaden näst efter den, varunder han
efter uppnådd ålder av 65 år kommer att avgå från sin anställning, under
sin återstående livstid från statens domäners fond åtnjuta en årlig pension
av 1,800 kronor.
Med hänsyn till vad i propositionen blivit anfört har riksdagen ansett
sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda anmäla, att
riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 10 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. Nr 147—150.
ioio 24 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.