Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. [Första lagutskottets utlåtande nr 29 och memorial nr 32].
1924-05-17 · 61 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 56 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:172, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. [Första lagutskottets utlåtande nr 29 och memorial nr 32].
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 172.
1
Nr 172.
Godkänd ay första kammaren den 17 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 17 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med förslag till lag om förmynderskap
m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.
[Första lagutskottets utlåtande nr 29 och memorial nr 32].
Till Konungen.
Genom en den 22 februari 1924 dagtecknad proposition, nr 53, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga förslag till lag om
förmynderskap m. fl. lagförslag ävensom att godkänna förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, 3 och 4, § 3 mom. 2 och § 4 i förordningen
den 21 juni 1922 angående postsparbanken.
I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft nio i
anledning av densamma väckta motioner.
I fråga om det i propositionen intagna förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 77 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården får riksdagen tillkännagiva,
att riksdagen ansett sig böra uppskjuta behandlingen av nämnda
förslag att förekomma i samband med det av Eders Kungl. Maj:t i propositionen
nr 150 framlagda förslaget till lag om samhällets barnavård m. m.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. Nr 172. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Ovannämnda förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa bestämmelser
i förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken har av riksdagen
godkänts.
Vidkommande övriga i propositionen nr 53 intagna författningsförslag får
riksdagen anmäla, att desamma icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, men att riksdagen i anledning av nämnda proposition för sin del
antagit lagar av den lydelse här nedan angives. Beträffande de av riksdagen
beslutade ändringarna får riksdagen åberopa vad som anförts i första lagutskottets
utlåtande nr 29 och memorial nr 32, av vilka tryckta exemplar härvid
fogas, ävensom framhålla, att 12 kap. 7 § i förslaget till lag om förmynderskap
av riksdagen antagits med den lydelse, som innefattas i en vid utskottets
utlåtande fogad reservation.
Samtliga författningar, sådana de av riksdagen antagits eller godkänts, införas
här som följer.
Förslag till lag om förmynderskap.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Om omyndiga.
1 §■
Den, som är under tjuguett år (underårig), vare omyndig.
2 §■
Den, som fyllt tjuguett år, skall av rätten förklaras omyndig:
1. om han på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom;
2. om han genom slöseri eller annan grov vanvård av sin egendom eller
eljest genom otillbörligt förfarande i avseende å egendomen äventyrar sin
eller sin familjs välfärd;
3. om han är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och i följd därav
icke kan vårda sig eller sin egendom; eller
4. om han på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet
eller annan orsak behöver annans bistånd i vården av sina angelägenheter
och av sådan anledning själv begär att bliva förklarad omyndig eller samtycker
därtill.
3 §•
Föreligger beträffande underårig sådant fall, som i 2 § sägs, må rätten
förklara, att han skall förbliva omyndig jämväl efter uppnådd myndighetsålder.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
3
4 §■
Omyndighetsförklaring skall av rätten hävas, om den omyndige finnes vara
i stånd att själv taga vård om sina angelägenheter.
2 kap. Om förmyndare.
1 §•
För underårigt barn i äktenskap vare fadern förmyndare. Dör fadern,
eller kan han enligt 4 § icke vara förmyndare, eller varder han entledigad
från förmynderskapet, vare modern barnets förmyndare.
Går föräldrarnas äktenskap åter, eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskillnad,
vare den barnets förmyndare, som skall hava vårdnaden om
det. Varder eljest förordnat, att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene
av föräldrarna, vare han ock förmyndare.
2 §•
För underårigt barn utom äktenskap vare modern förmyndare. Har vårdnaden
om barnet tillagts fadern, vare han dess förmyndare.
3 §.
Finnes ej någon, som, efter vad ovan eller i lagen om adoption stadgas,
skall vara förmyndare för underårig, skall rätten förordna förmyndare.
För den, som är förklarad omyndig, skall ock förmyndare förordnas.
4 §•
Den, som själv är omyndig, må ej vara förmyndare; och upphöre därför
förmyndares befattning, då han varder förklarad omyndig.
o §•
När förmyndare skall förordnas, skall därtill utses en rättrådig, erfaren och
i övrigt lämplig man eller kvinna, helst någon, som är med den omyndige
besläktad eller besvågrad eller eljest står honom nära.
För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, såvida icke
särskilda skäl tala däremot.
6 §•
Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för underårig, och hava
föräldrarna eller en av dem givit tillkänna, vem de önska till förmyndare
för den underårige, varde han därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.
7 §•
För omyndig må, när omständigheterna sådant påkalla, flera förmyndare
förordnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Finnes den, som på grund av lag skall vara förmyndare, icke lämpligen
t>öra ensam handhava förmynderskapet, skall jämte honom annan förmyndare
förordnas.
8 §•
Ej må någon undandraga sig att på grund av förordnande vara förmyndare
i andra än följande fall:
1. om han uppnått en ålder av sextio år;
2. om han på grund av sjukdom eller försvagat hälsotillstånd icke utan
avsevärd olägenhet kan utöva förmynderskapet;
3. om han till följd av befattning i statens eller kommuns tjänst skulle av
förmynderskapet oskäligt betungas;
4. om han redan förut innehar två förmynderskap för andra än egna barn
eller ett sådant förmynderskap av vidlyftig beskaffenhet, därvid förmynderskap
för flera underånga syskon räknas såsom ett;
5. om han genom förmynderskapet skulle bliva nödsakad att eftersätta
egna angelägenheter av synnerlig vikt;
6. om han skall tillsammans med annan utöva förmynderskapet eller vårdnaden
om den omyndige skall tillkomma annan;
7. om han förpliktas att ställa säkerhet för den omyndiges egendom.
Utövas förmynderskapet för underårig av någon av föräldrarna, äge denne
på begäran bliva entledigad från förmynderskapet, allenast om jämte honom
annan förordnas till förmyndare eller han förpliktas att ställa säkerhet för
den omyndiges egendom.
9 §■
Gör förmyndaren sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet
av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obestånd, och prövas han
på grund härav vara olämplig såsom förmyndare, eller finnes han av annan
orsak icke längre lämplig att innehava förmynderskapet, varde han entledigad.
10 §.
Dör förmyndaren, och finnes ej någon, som på grund av lag skall vara
förmyndare, skall det av den, som har boet i sin vård, utan dröjsmål anmälas
till den rätt, hos vilken förmynderskapet är eller skall vara inskrivet.
3 kap. Om överförmyndare.
1 §•
Den närmaste tillsynen över förmyndares förvaltning tillkommer överförmyndaren.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
5
2 §•
I stad, där rådstuvurätt finnes, väljes en överförmyndare. I kommun, som
lyder under häradsrätt, väljes likaledes en överförmyndare, såframt icke, på
sätt i 3 % stadgas, flera kommuner klivit sammanförda till ett distrikt för
val av överförmyndare.
3 §•
Innan överförmyndare första gången väljas i kommuner, som lyda under
häradsrätt, skall rätten uppgöra förslag till bildande inom tingslaget av distrikt
för val av överförmyndare, därvid kommuner böra sammanföras med varandra
efter vad som finnes lämpligt. Förslaget må ock avse, att alla kommuner i tingslaget
förenas till ett distrikt. Över förslaget skola därav berörda kommuner
höras. Varder förslaget godkänt av kommun, som föreslagits skola ingå i ett
distrikt, lände det i denna del till efterrättelse, intill dess kommunen efter därom
fattat beslut utträtt ur distriktet. Sådant utträde må ej ske, förrän den tid, för
vilken överförmyndare blivit utsedd, gått till ända.
Finner rätten sedermera lämpligare distriktsindelning kunna vinnas, äge
rätten, då nytt val av överförmyndare förestår, durom upprätta förslag, och
skall jämväl i fråga om sådant förslag vad i första stycket stadgas äga tilllämpning.
4 §.
Kan i stad eller annan kommun tillsynen icke utövas av en överförmyndare
ensam, må rätten på framställning av kommunen förordna, att flera överförmyndare
skola väljas. I sådant fall äge rätten indela kommunen i distrikt, ett
för varje överförmyndare, eller ock bestämma annan lämplig grund för
förmynderskapens fördelande mellan överförmyndarna.
5 §•
Överförmyndare väljes i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av allmän rådstuga samt på landet av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige,
om sådana finnas. Valet skall förrättas inom utgången av oktober
månad året före det, med vilket överförmyndarens tjänstgöringstid begynner.
Då val av överförmyndare förrättats, skall det genast anmälas till rätten eller
domaren. Har val ej skett i behörig tid, skall rätten eller domaren därom göra
anmälan hos Kungl. Haj ds befallning skärande, som tillser, att valet varder
hållet så snart ske kan.
Äro flera kommuner förenade till ett distrikt för val av överförmyndare, och
kunna kommunerna icke enas i valet av överförmyndare, skall rätten eller, om
denna icke sammanträder före den tid, då överförmyndaren skall träda i tjänstgöring,
domaren till överförmyndare utse den av de valde, som finnes därtill
lämpligast.
6
Riksdagens skrivelse Nr 172.
6 §.
Till överförmyndare må i stad eller annan kommun eller i distrikt av flera
kommuner väljas den, som blivit därtill vald inom annan kommun eller annat
distrikt.
7 §■
Överförmyndare väljes för en tid av fyra år. Avgår överförmyndare,
innan tiden för hans uppdrag är ute, skall i hans ställe annan väljas att
tjänstgöra under den tid, som återstår.
8 §•
Till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl förfaren svensk
man eller kvinna, som uppnått tjugufem års ålder. Överförmyndare kan ej
den vara, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd, ej heller den, som på
grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller
genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd, som nu
är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan
påföljd, eller är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.
Domhavande må ej vara överförmyndare inom domsagan, ej heller må
ledamot av rådstuvurätt, som arbetar å endast en avdelning, vara överförmyndare
i staden.
Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare än den, som
icke är bosatt inom den kommun eller någon av de kommuner, för vilka valet
förrättas, ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra
uppdraget, den, som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom överförmyndare
är i tur att från befattningen avgå, den, som uppnått sextio års
ålder, samt den, som eljest uppgiver förhinder, vilket av valmyndigheten godkännes.
9 §•
Överförmyndare kan när som helst av rätten entledigas, om han finnes
icke vara lämplig.
10 §.
För varje överförmyndare skall finnas en ersättare. Vad i 5—5 §§ stadgas
om överförmyndare skall äga motsvarande tillämpning å ersättare för honom.
Äro såväl överförmyndaren som ersättaren förhindrade att uppehålla befattningen
eller bestrida därtill hörande åliggande, äge rätten eller domaren förordna
tillfällig vikarie.
11 §•
Överförmyndaren vare skyldig att föra bok angående de förmynderskap,
som stå under hans tillsyn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 172.
12 §.
Överförmyndaren äge uppbära arvode till belopp, motsvarande ett för hundra
av den omyndiges behållna årsinkomst, där denna icke överstigit tvåhundra
kronor, öch eljest två för hundra därav, dock äge överförmyndaren icke av en
omyndig i arvode uppbära mera än ettusen kronor för år. Inkomsten skall beräknas
enligt årsräkning eller sluträkning eller, såvitt fråga är om omyndigs
andel av inkomst från dödsbo, däri delägarna sammanleva i oskiftat bo, enligt
årsuppgift rörande boet. Arvodet skall av förmyndaren inbetalas vid räkningens
eller årsuppgiftens avgivande, och äge förmyndare ur dödsbo, däri den
omyndige har del, förskottsvis utbekomma det belopp, som skall utgå i arvode.
Avlämnas gemensam årsuppgift för underåriga syskon, skall vid beräkning
av arvodets belopp hänsyn tagas till vad av boets inkomst belöper på
syskonen samfällt.
Skall ej räkning eller årsuppgift avgivas, äge rätten, om särskilda skäl
därtill äro, tillägga överförmyndaren skäligt arvode att gäldas av den omyndiges
medel.
13 §.
Stad eller annan kommun äger, om det finnes lämpligt, lämna bidrag till
arvode åt överförmyndaren och till bestridande av de med hans verksamhet
förenade kostnaderna. Kommunen äger ock att i ordning, som av Konungen
godkännes, bestrida samtliga utgifter för dessa ändamål, och äger i sådant
fall kommunen uppbära belopp, som i 12 § avses.
14 §.
Vad i 25 kap. strafflagen är stadgat om statens ämbetsmän skall ock gälla
om överförmyndaren.
15 §.
Närmare bestämmelser om överförmyndarens verksamhet samt om förandet
av den bok, varom i 11 § förmäles, meddelas av Konungen.
4 kap. Om förmynderskapsdomstol.
1 §•
Det åligger rätten att tillse, att förmyndare varder förordnad, då det skall
ske, samt att utöva tillsyn över de förmynderskap, som skola hos rätten inskrivas.
Rätten skall ock vaka över att överförmyndaren fullgör sina åligganden.
2 §•
Förmynderskap för underårig skall inskrivas, da fader, efter vilken den
underårige är arvsberättigad, eller moder avlider, eller då dessförinnan egendom,
som skall stå under förmyndarens förvaltning, tillfaller den underårige
eller någon rättens åtgärd vidtages i fråga, som rör förmynderskapet.
8
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort, där den av föräldrarna, som
utövar eller intill sin död utövat förmynderskapet, har eller senast haft hemvist
inom riket. Finnes ej domstol, som efter vad ovan stadgas är behörig att
verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms rådstuvurätt.
3 §•
Då någon, som uppnått myndig ålder, förklaras omyndig, varde förmynderskapet
inskrivet vid den rätt, där ansökningen om omyndighetsförklaring
gjordes.
4 §.
Finner rätten, där förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den omyndiges
eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsynen över
förmynderskapet lämpligen bör överflyttas till annan rätt, äge den rätt, där
förmynderskapet är inskrivet, därom besluta. Om beslutet skall ofördröjligen
underrättelse givas den rätt, till vilken tillsynen sålunda överflyttas, och varde
förmynderskapet där inskrivet.
ö §•
När förmynderskap inskrives, skall rätten, där så erfordras, angiva, vilken
överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskapet.
I fråga om överflyttning av tillsynen över förmynderskap från en överförmyndare
till en annan inom tingslag eller inom stad, där rådstuvurätt finnes,
skall vad i 4 § sägs äga motsvarande tillämpning.
6 §■
Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, skall anteckning
därom ske i förmynderskapsbok, som vid rätten föres.
Närmare bestämmelser om förmynderskapsbokens förande, så ock om vissa
åtgärder, som åligga rätten eller domaren i avseende å förmyndarvården, givas
av Konungen.
5 kap. Om verkan av omyndighet.
1 §•
Den, som är omyndig, äge, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, icke själv
råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser.
2 §•
Underårig, som fyllt sexton år, äge i den omfattning, varom är särskilt
stadgat, själv taga tjänst eller annat arbete.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
9
3 §•
Den, som är förklarad omyndig, må utan hinder därav själv sluta avtal om
tjänst eller annat arbete. Dock äge rätten, när hänsynen till den omyndiges
välfärd kräver det, förordna, att sådant avtal skall för honom ingås och uppsägas
av förmyndaren. Har sådant förordnande givits, äge förmyndaren jämväl
häva avtal, som efter omyndighetsförklaringen träffats av den omyndige.
4 §.
Den, som är omyndig, äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat
efter det han fyllt sexton år eller, om han är förklarad omyndig, efter
omyndighetsförklaringen. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och
vad som trätt i egendomens ställe.
Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egendom,
varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med hänsyn till
den omyndiges uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas, skall överförmyndaren
bereda den omyndige tillfälle att yttra sig.
5 §■
Har genom gåva eller testamente egendom tillfallit omyndig under villkor,
att han må själv råda däröver, skall, såframt den omyndige fyllt sexton år,
vad i 4 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning; och vare överförmyndaren
pliktig att, innan samtycke meddelas, bereda jämväl fångesmannen
eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det utan märklig omgång eller
tidsutdräkt kan ske.
6 §•
Idkar omyndig, som fyllt sexton år, näring med tillstånd, varom i 8 kap.
12 § sägs, äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området för
rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling, som i 8
kap. 14 eller lo § avses.
7 §■
Om omyndigs rätt att ingå vissa rättshandlingar på familjerättens och arvsrättens
område är särskilt stadgat.
8 §■
Har omyndig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med vilken
avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller behörigen
fullgjort. Visste han, att avtalet slöts med en omyndig må han dock ej, med
mindre han hade anledning antaga, att den omyndige ägde behörighet att sluta
avtalet, frånträda detta under den tid, som vid dess ingående må hava blivit
bestämd för godkännande eller eljest skäligen kunde beräknas åtgå därför.
Ej må den, hos vilken omyndig tagit tjänst eller annat arbete, frånträda avtalet
härom, så länge detta fullgöres av den omyndige.
10 Riksdagens skrivelse Nr 172.
Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den omyndige
själv.
9 §•
Varder avtal, som den omyndige utan erforderligt samtycke ingått, ej gällande,
bäre envar åter vad han mottagit eller utgive, om det ej kan ske,
ersättning för dess värde. Dock vare den omyndige, där ej i andra stycket
annorlunda stadgas, icke pliktig att utgiva sådan ersättning i vidare mån än
vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava för
honom medfört nytta.
Har den omyndige vid avtals ingående genom falska uppgifter om sin behörighet
vilselett den, med vilken avtalet slöts, vare han, om avtalet ej blir
gällande, pliktig att i den omfattning, som prövas skälig, utgiva ersättning för
den förlust, som föranletts av avtalet. Var den omyndiges förfarande straffbart,
skall ersättning gäldas efter vad i strafflagen sägs.
6 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares plikter.
1 §■
Förmyndaren har, såvitt ej annat i denna lag stadgas eller vid förvärv genom
gåva eller testamente blivit bestämt, att förvalta myndlingens förmögenhet och
företräda honom i angelägenheter, som röra denna.
2 §•
Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmyndaren eller
hans make eller någon, som han företräder, äge förmyndaren ej den rätt att
företräda myndlingen, varom i 1 § sägs. Hava syskon gemensam förmyndare,
äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, såframt
de ej hava inbördes stridande intressen.
Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligt vad i första stycket sägs,
saknat behörighet, skall angående skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet
må vara uppburet eller att utgiva ersättning därför vad i 5 kap. 9 § första
stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.
3 §■
Är förmyndare förordnad för underårig, och tillkommer ej vårdnaden hans
föräldrar eller en av dem, have förmyndaren vårdnaden om honom, och skall
i sådant fall vad om föräldrars vårdnad om barn i äktenskap är stadgat äga
motsvarande tillämpning.
Det åligger förmyndaren för den, som är förklarad omyndig, att sörja för
myndlingens person, i den mån det med hänsyn till grunden för omyndighetsförklaringen
eller eljest finnes nödigt.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
11
4 §.
Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja
hans bästa.
5 §•
Har myndlingen fyllt sexton år, bör förmyndaren, såframt det lämpligen kan
ske, höra myndlingen om hans mening i angelägenheter av vikt. Är myndlingen
gift, skall jämväl makens mening inhämtas.
6 §•
Förmyndaren skall rörande allt vad till förmynderskapet hörer giva överförmyndaren
ävensom rätten eller domaren de upplysningar, som av dem
infordras.
7 §■
För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl
därtill vara för handen, lämna inteckning eller annan säkerhet till visst av
rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, förvaras
och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.
8 §•
Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvitt egendomen rörer, handhava
förmynderskapet gemensamt; dock må rätten förordna, att tillgångarna skola
för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller att, med bibehållande
i övrigt av gemensam förvaltning, vissa tillgångar skola förvaltas av en förmyndare
ensam. Den, som skall ensam råda över vissa tillgångar, må ock
ikläda den omyndige sådana förbindelser, som falla inom området för dessa
tillgångars förvaltning.
Tillkommer ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem, skall
vårdnaden, om flera förmyndare förordnas, utövas av den bland förmyndarna,
som rätten därtill utser. Denne må, om det finnes lämpligt, av rätten befrias
från skyldigheten att deltaga i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter.
Har den, som är förklarad omyndig, flera förmyndare, förordne
rätten en av dem att hava den omsorg om myndlingens person, som i 3 § sägs.
Kunna, där den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende,
vari avgörandet tillkommer dem, gälle den mening, som överförmyndaren
finner sig kunna biträda. Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens eller
rättens samtycke erfordras, må utan hinder av meningsskiljaktighet mellan
förmyndarna samtycke till åtgärden givas. Innan i dessa fall beslut meddelas,
skall överförmyndaren eller rätten bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig.
9 §■
Förmyndare vare pliktig ersätta skada, som han uppsåtligen eller av vårdslöshet
tillskyndat den omyndige.
12
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Äro flera förmyndare ansvariga för skada, som de tillskyndat den omyndige,
svare de för ersättningen en för alla och alla för en. Ersättningsbeloppet
varde förmyndarna emellan slutligen fördelat efter den större eller mindre
skuld, som prövas ligga envar av dem till last. Finnes någon sakna tillgång
till gäldande av vad på honom belöper, skall de övrigas ansvarighet för
bristen bestämmas efter enahanda grunder.
10 §.
Vill den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny förmyndare göra anspråk
på ersättning efter vad i 9 § stadgas, skall han, såframt de handlingar,
varom i 9 kap. 12 § förmäles, blivit efter vad där sägs till honom överlämnade,
inom ett år därefter genom stämning göra sitt anspråk gällande, eller
vare sin talan förlustig. Vad sålunda stadgats skall ej äga tillämpning, om
den avgående förmyndaren gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.
7 kap. Om vård av omyndigs rätt i oskiftat bo.
1 §■
Har omyndig del i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagande av vad
nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet.
2 §■
Förmyndare, som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo vid förvaltningen
av den dödes egendom deltager i rättshandling, vare pliktig att till rättshandlingen
inhämta-överförmyndarens eller rättens samtycke, såframt sådant samtycke
för giltigheten av dylik rättshandling vid förvaltningen av omyndigs
egendom är erforderligt.
Det åligger ock förmyndaren att, då anledning därtill föreligger, genom
urarvagörelse bereda den omyndige befrielse från den dödes gäld.
3 §•
Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal om sammanlevnad
i oskiftat bo utan överförmyndarens samtycke. Ej må avtalet gälla
för längre tid, än omyndigheten varar.
Visar det sig, att den omyndiges bästa skulle genom avtalets fortsatta bestånd
äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid, för vilken avtalet
slutits, ej tilländagått.
Innan beslut fattas i fråga, som avses i andra stycket, skall rätten bereda
övriga delägare i boet tillfälle att yttra sig i ärendet.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
13
4 §.
Slutes ej för omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo, skall förmyndaren tillse, att bodelning och skifte, så snart ske kan, förrättas.
Samma lag vare, om dylikt avtal upphört att gälla eller ock sådan
händelse inträffat, att avtalet, enligt vad i 11 kap. 2 § ärvdabalken stadgas,
icke utgör hinder för skifte.
5 §•
Förmyndare, som för omyndig delägare i dödsbo deltager i bodelning eller
skifte, vare pliktig att inhämta överförmyndarens samtycke till egendomens
fördelning, såvitt denna ej sker genom lottning.
Avtal, varigenom delägare i boet mot vederlag, som gives eller utfästes,
övertager den omyndiges lott i boet, äge förmyndaren ej träffa utan överförmyndarens
samtycke.
6 §•
Vad i 4 och 5 §§ är stadgat om förmyndares skyldighet i fråga om bodelning
i anledning av dödsfall skall äga motsvarande tillämpning, då för
omyndig bodelning eljest skall ske.
V §■
Inhämtas ej överförmyndarens eller rättens samtycke, då detta enligt 2, 3,
5 eller 6 § bort ske, skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning
av omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning.
8 §•
Äger omyndig del i dödsbo, skall, så snart ske kan efter det bouppteckning
inregistrerats hos rätten, avskrift av bouppteckningen av förmyndaren ingivas
till överförmyndaren.
Skall av annan anledning An dödsfall bodelning ske för omyndig, vare förmyndaren
pliktig att ofördröjligen, efter det avskrift av bouppteckningen ingivits
till rätten eller domaren, ingiva sådan avskrift till överförmyndaren.
År i fall, varom i första eller andra stycket sägs, bouppteckningen av vidlyftig
beskaffenhet, må avskrift av handlingen lämnas allenast i erforderliga
delar.
9 §•
Varder dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom sex månader från
det bouppteckning förrättades, skall förmyndaren, där ej avtal träffats om
sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren avgiva
redogörelse för det hinder, som mött för skifte, och vare förmyndaren pliktig
att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs, träffas, avgiva
sådan redogörelse var sjätte månad, där ej överförmyndaren bestämmer
annan tid.
14
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Slutes för omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 februari varje år till överförmyndaren
avlämna årsuppgift angående boet, upptagande den behållna inkomsten
under föregående år samt en översikt av boets tillgångar och skulder
vid arets slut. Möter till följd av boets storlek eller av annan orsak hinder
att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid anmälan
om hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid, inom vilken
förmyndaren har att ingiva handlingen.
Hava underåriga syskon samma förmyndare, må för dem gemensam redogörelse
eller årsuppgift avlämnas.
10 §.
Försummar förmyndaren att i rätt tid ingiva bouppteckning, redogörelse
eller årsuppgift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, anmäle överförmyndaren försummelsen
hos rätten eller domaren, och äge rätten att genom vite tillhålla
förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss
är sagt, skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren
om hans skyldighet.
11 §■
Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta skäligt
arvode. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet utgå
årligen och må ej, med mindre rätten annorledes förordnar, överstiga för år
räknat ett belopp, motsvarande fem för hundra av så stor del av boets inkomst,
som enligt årsuppgift rörande boet belöper på den omyndige. Arvodet skall
förskjutas av boet.
Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära
arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre rätten med hänsyn till
särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.
8 kap. Om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom.
1 §■
Förmyndaren vare pliktig tillse, att den omyndiges tillgångar äro anbragta
sålunda, att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skälig avkastning
erhålles.
2 §•
Lösören, som icke böra behållas till nytta för den omyndige, skola avyttras;
dock att föremål, som hava särskilt värde för den omyndige eller hans
familj, må behållas, såframt icke föryttring är påkallad med hänsyn till den
omyndiges förmögenhet sförhållanden.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
15
3 §•
Aktier och andra värdepapper höra, om de icke kunna med trygghet till
den omyndiges fördel behållas, av förmyndaren försäljas, när det lämpligen
kan ske.
Fordringar, som icke kunna med trygghet till den omyndiges fördel förbliva
utestående, böra av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har fordran
tillkommit därigenom, att delägare i oskiftat bo med överförmyndarens samtycke
övertagit den omyndiges lott i boet, må den förbliva utestående, så
länge den omyndiges bästa ej därigenom äventyras.
4 §.
Den omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge förmyndaren
för sådant ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran, som
inskrives eller inskrivits i statsskuldboken, eller utlåna medlen mot säkerhet
av inteckning i fast egendom eller ock i myndlingens namn insätta dem hos
postsparbanken eller sparbank eller för längre tid hos annan bank. Närmare bestämmelser
om de obligationer, som må inköpas, om beskaffenheten av den
inteckningssäkerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkningar, å vilka
insättning hos bank må äga rum, meddelas av Konungen.
5 §■
Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat
sätt än i 4 § avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller därmed
jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage han därtill
överförmyndarens samtycke. Ej må sådant samtycke givas, med mindre
särskilda skäl därtill är o.
6 §•
Böra den omyndige tillhöriga penningmedel hållas tillgängliga för bestridande
av utgifter för hans underhåll eller för vården av hans egendom, och
kunna av sådan anledning medlen icke anbringas under villkor, som i 4 §
avses, skola medlen likväl, i den mån det lämpligen kan ske, i den omyndiges
namn insättes hos bank å en för ändamålet lämpad räkning.
7 §•
Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den omyndiges
räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas med
penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren själv eller eljest innehavas
av honom.
Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper, över
vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse, att den
omyndige, så snart ske kan, där som ägare upptages.
16
Riksdagens skrivelse Nr 172.
8 §•
Aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola,
såframt sammanlagda värdet överstiger tvåtusen kronor, i den omyndiges
namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren
uttaga nedsatt värdehandling, söke han överförmyndarens tillstånd.
De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens tillsyn vårdas
i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar särskilt
stadgas.
Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits skall
ej äga tillämpning i avseende å bevis eller motbok rörande tillgodohavande
å räkning hos bank, ej heller i avseende å bevis, som utfärdats om inskrivning
i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks skuldbok, såframt
å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med förbehåll, att
kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven
obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp ej må
lyftas utan överförmyndarens tillstånd.
Hava underåriga syskon gemensam förmyndare, skola vid tillämpning av
det i första stycket givna stadgandet syskonens värdehandlingar sammanräknas.
9 §•
Rörande omyndigs medel, som insättas eller innestå hos bank, skall av förmyndaren
förbehåll göras, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd efter vad särskilt är stadgat. Sådant förbehåll gälle ej ränta, som
innestått kortare tid än ett år.
Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning i fråga om medel, som
i 6 § avses, ej heller i något fall, om sammanlagda beloppet hos bank
insatta medel icke överstiger ettusen kronor. Hava underåriga syskon gemensam
förmyndare, skola vid beräkningen av nämnda belopp syskonens
medel sammanräknas.
10 §.
Ej må förmyndaren- överlåta eller pantsätta omyndigs värdehandling, medan
den är nedsatt. Betalning av kapitalbelopp å omyndigs värdehandling må,
medan den är nedsatt, uppbäras allenast av banken.
Ej heller må överlåtelse eller pantsättning ske av bevis, som utfärdats om
inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks skuldbok,
eller av bevis eller motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank, såframt
å beviset eller motboken finnes antecknat förbehåll, varom i 8 och
9 §§ sägs.
11 §•
Försummar förmyndaren att, enligt vad i 8 och 9 §§ är stadgat, nedsätta
den omyndiges värdehandlingar eller rörande den omyndiges hos bank in
-
Riksdagens skrivelse Nr 172.
17
satta medel göra sådant förbehåll, som i sistnämnda paragraf avses, anmäle
överförmyndaren försummelsen hos rätten eller domaren, och äge rätten att
genom vite tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan
göres efter vad nyss är sagt, bör överförmyndaren, där det lämpligen kan
ske, erinra förmyndaren om hans skyldighet.
12 §.
Ej må förmyndaren låta den omyndige driva näring, med mindre denne
fyllt sexton år.
Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren låta den omyndige
idka handel eller annan näring, som efter vad därom är stadgat ej må drivas
utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan, ej heller själv å
den omyndiges vägnar driva sådan näring. Ej må ansökan om överförmyndarens
samtycke av honom bifallas, med mindre den omyndige äger nödiga medel
för rörelsens drivande.
Av förmyndaren till den omyndige givet tillstånd att driva näring må
han återkalla, om det må anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges
uppfostran eller välfärd; tage dock, där den omyndige fyllt aderton år,
överförmyndarens samtycke. Överförmyndaren må ock återkalla sitt samtycke
till idkande av näring, som i andra stycket avses, om skäl därtill äro. Tillfälle
att avgiva yttrande skall, innan överförmyndaren lämnar förmyndaren
medgivande till återkallelse, beredas den omyndige samt, innan eljest beslut
av överförmyndaren meddelas om återkallelse, förmyndaren, så ock den omyndige,
om han driver rörelsen.
13 §.
Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges
vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse. Vad sålunda är stadgat äge
dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse, som av
förmyndaren med överförmyndarens samtycke drives för den omyndiges räkning.
Överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om lån
mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, såframt
lånet upptages inom tre månader från det inteckningen meddelades och vid
lånets upptagande eftergift av förmyndaren ej göres i fråga om de villkor,
som äro angivna i det intecknade skuldebrevet.
Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å den omyndiges
vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom säkerhet för
annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej givas, med mindre
särskilda skäl därtill äro.
Ej må förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej
fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till
myndlingens villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överförmyndaren,
av den omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller andra
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 saml. Nr 172. 2
18
Riksdagens skrivelse Nr 172.
den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständigheterna
må anses tillbörligt.
14 §.
Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke sluta avtal, varigenom
å den omyndiges fasta egendom lägges servitut, eller upplåta rätt till avkomst
av egendomen eller rätt att annorledes än för egendomens behov avverka
skog, ej heller annan nyttjanderätt, med mindre den avser viss tid, ej överstigande
fem år.
Före besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det utan märklig
omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt sexton
år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.
Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga om
förening, som träffas vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning
av område, som ej ingår i tomtindelning.
15 §.
Vill förmyndaren överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges
fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen
rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl därtill
äro.
Det aligger rätten att före besluts fattande inhämta yttrande från överförmyndaren
samt, såframt det utan märklig omgång eller tidsutdräkt kan ske,
bereda den omyndige, om han fyllt sexton år, ävensom hans make och närmaste
fränder tillfälle att yttra sig.
Tillstånd, varom i första stycket sägs, galle under sex månader från det
tillståndet meddelades. Erinran härom skall göras i rättens beslut.
16 §.
Har förmyndaren i fall, då, enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat, överförmyndarens
eller rättens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar
ingått avtal utan sådant samtycke, må den, med vilken avtalet slöts, där
ej annat förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren söker godkännande
inom en månad eller, om ärendet hör till häradsrätt, sist vid det
ting, som infaller näst efter en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan
avslagen av den myndighet, av vilken den först skall prövas, äge den, med
vilken avtalet slöts, härefter frånträda avtalet, såframt ej annan överenskommelse
träffats.
17 §•
o Varder avtal, som i 16 § avses, ej gällande, efter vad där sägs, skall angående
skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet må vara uppburet eller
att utgiva ersättning därför vad i 5 kap. 9 § första stycket är stadgat äga
motsvarande tillämpning.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
19
18 §.
Förmyndaren äge årligen uppbära arvode med belopp, som kan anses
skäligt med hänsyn till förvaltningens omfattning. Arvodet må icke, med
mindre rätten annorledes förordnar, överstiga för år räknat ett belopp, motsvarande
fem för hundra av den omyndiges behållna inkomst enligt årsräkning
eller sluträkning, med avdrag likväl för avgift, som erlagts för vård av
den omyndiges värdehandlingar efter vad särskilt är stadgat. Avdraget må
dock ej uppgå till mer än två för hundra av inkomsten av nämnda värdehandlingar.
Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på grund
av lag är förmyndare, med mindre rätten med hänsyn till särskilda omständigheter
lämnar tillstånd därtill.
9 kap. Om förmyndares redovisningsskyldighet.
1 §•
Förmyndaren vare pliktig att över sin förvaltning av den omyndiges egendom
föra räkenskaper på sådant sätt, att därigenom för varje år en noggrann
redovisning lämnas för den omyndiges tillgångar och skulder samt för förvaltningens
gång.
2 §•
När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gången
tillfaller underårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren
ingiva förteckning över egendomen. Varder den, som uppnått
myndig ålder, förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre månader från det
förmynderskapet inskrevs, till överförmyndaren ingiva förteckning över den
omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförklaringen.
Har den omyndige efter den tid, som i första stycket avses, erhållit egendom,
som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning över
denna egendom ingivas till överförmyndaren inom en månad därefter.
År det andel i oskiftat bo, som tillfallit omyndig, skall förteckning, varom
ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte skett.
3 §•
Har egendom tillfallit den omyndige under de tre sista månaderna av året,
vare förteckning, varom i 2 § sägs, ej erforderlig, men skall i stället uppgift
angående egendomen lämnas i årsräkning, som avgives påföljande år efter
vad i 5 § stadgas.
4 §.
Saknar omyndig tillgångar, då förmynderskap för honom inskrives, skall
förmyndaren därom gorå anmälan till överförmyndaren inom tre månader
från det inskrivningen ägde rum.
20
Riksdagens skrivelse Nr 172.
5 §■
Före den 15 februari varje år avgive förmyndaren till överförmyndaren
årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregående år
eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befattning. Då förmyndares
befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till överförmyndaren
avgiva sluträkning, avseende förvaltningen under det löpande året intill
befattningens upphörande.
I årsräkning och sluträkning skola upptagas tillgångar och skulder vid
början av den tid räkningen avser, en sammanställning av inkomster och utgifter
under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids utgång.
6 §•
Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan handling,
enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andra tillgångar
än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från skyldighet
att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösören eller
eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige.
7 §•
I förteckning över omyndigs egendom, så ock i årsräkning och sluträkning
skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda
tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige fordringshandling, som blivit
intecknad i honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas.
Äro medel insatta hos bank, skall uppgift lämnas om den räkning,
varå medlen innestå. I fråga om värdepapper, som ej äro nedsatta hos bank
efter vad i 8 kap. 8 § stadgas, skall nummer eller annan beteckning anmärkas.
Finnas tillgångar, som stå under den omyndiges eller annans särskilda
förvaltning, skall förmyndaren jämväl lämna uppgift därom, så ock om
dessa tillgångars värde, såframt det är honom kunnigt. Skola i årsräkning
eller sluträkning upptagas tillgångar eller skulder, för vilkas fullständiga angivande
erfordras utförlig uppräkning, må, där det lämpligen kan ske, beträffande
dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning eller årsräkning.
Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgift å förmyndarens
och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens postadress.
8 §•
Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar, som
på grund av giftorätt, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndige, eller
upptager årsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift förut
ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad avskrift
av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev, om sådant
finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits till överförmyn
-
Riksdagens skrivelse Nr 172.
21
daren. Är handling, varom nu sägs, av vidlyftig beskaffenhet, inå avskriften
lämnas allenast i erforderliga delar.
Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar, som
skola hos riksbanken eller annan bank nedsättas efter vad i 8 kap. 8 §
stadgas, skall förvaringsbevis, utfärdat av banken, därvid fogas, såframt ej
sådant bevis förut ingivits till överförmyndaren. Vid förteckning eller räkning
skall ock fogas intyg av två personer, att värdehandlingar, som ej äro sålunda
nedsatta, finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank, skall
genom bevis från banken styrkas beloppet av innestående medel, så ock förbehåll,
som gjorts, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens samtycke.
Beloppet av medel, som innestå enligt motbok, må ock styrkas av två
personer.
9 §•
Möter till följd av förmynderskapets vidlyftiga beskaffenhet eller av annan
orsak hinder att inom tid, som är för varje särskilt fall bestämd, avlämna
förteckning, årsräkning eller sluträkning, skall inom samma tid anmälan om
hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid, inom vilken
f örmyndaren har att ingiva handlingen.
10 §.
Försummar förmyndaren att i rätt tid avgiva förteckning, årsräkning eller
sluträkning eller anmälan, varom i 4 § sägs, anmäle överförmyndaren försummelsen
hos rätten eller domaren, och äge rätten att genom vite tillhålla
förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss
är sagt, skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren
om hans skyldighet.
11 §•
Då förmyndarens befattning upphör, vare förmyndaren pliktig att till myndlingen,
om han blivit myndig, eller, om förmynderskapet övergått å annan,
till denne ofördröjligen utgiva de tillgångar, som förmyndaren för myndlingens
räkning har om händer.
12 §.
Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall överförmyndaren
till den, som äger mottaga redovisning för förmyndarens förvaltning,
överlämna, förutom sluträkningen, hos överförmyndaren förvarad förteckning
över den omyndiges tillgångar och skulder, så ock samtliga de
räkningar, som avgivits under hela den tid omyndighetstillståndet varat. Var
förmyndaren, då hans befattning upphörde, fri från skyldighet att avgiva
sluträkning, skola de handlingar, varom ovan sägs, av överförmyndaren tillställas
den, som äger mottaga redovisning, endast såframt denne eller den
avgående förmyndaren därom framställer begäran eller ock överförmyndaren,
22
Riksdagens skrivelse Nr 172,
på sätt i 10 kap. 4 § sägs, å sådan handling gjort anteckning om anmärkning,
utan att anmärkningen föranlett ansökan till rätten.
Hava de handlingar, som i första stycket avses, tillställts ny förmyndare,
åligger det denne att inom tva manader därefter till överförmyndaren återställa
handlingarna. Överförmyndaren skall vid handlingarnas överlämnande
skriftligen erinra förmyndaren härom. Försummar förmyndaren att återställa
handlingarna, skall vad i 10 § stadgas om påföljd av försummelse, varom
där sägs, äga motsvarande tillämpning.
Skall åtgärd, varom i första stycket sägs, av överförmyndaren vidtagas,
och varder den avgående förmyndarens förvaltning godkänd av myndlingen
eller ny förmyndare, innan handlingarna tillställts honom, vare godkännandet
utan verkan.
13 §.
När förmyndarens befattning upphört, skola de rörande förmynderskapet
förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra handlingar, som finnas
förvarade till styrkande av särskilda poster i räkenskaperna, av förmyndaren
hållas för granskning tillgängliga å tid och ort, som i händelse av tvist bestämmas
av överförmyndaren. Sedan tiden för anställande av talan om ersättning
mot förmyndaren gått till ända, eller, där sådan talan anställts, målet
blivit slutligen avgjort, skola nämnda räkenskaper och handlingar utgivas till
den, som äger mottaga redovisning för förmyndarens förvaltning.
14 §.
Vad i 5 13 §§ stadgas om förmyndare skall, om förmyndaren är död,
äga motsvarande tillämpning å delägarna i hans bo eller, i fall hans kvarlåtenskap
är avträdd till konkurs, konkursförvaltningen.
10 kap. Om tillsyn över förmyndares förvaltning.
1 §•
Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom skall med ledning
av ingiven förteckning samt ars- och sluträkningar granskas av överförmyndaren.
Vid granskningen skall särskilt tillses, att omyndigs tillgångar äro anbragta
sålunda, att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skälig
avkastning erhalles, sa ock att utgifterna för den omyndige icke överstigit
vad med hänsyn till hans förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i
övrigt må anses skäligt.
2 §•
Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom därtill utses,
genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de betalningsbevis
och andra handlingar, som finnas förvarade till styrkande av särskilda poster
Riksdagens skrivelse Nr 172.
23
i räkenskaperna, så ock hos förmyndaren förvarade värdehandlingar. Dessa
räkenskaper och handlingar skola av förmyndaren hållas tillgängliga å tid
och ort, som bestämmas av överförmyndaren.
Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare överförmyndaren
i det distrikt, där förmyndaren bor, pliktig att på anmodan av
den överförmyndare, som det tillkommer att utöva tillsynen, verkställa den
granskning, som i första stycket avses.
Medför åtgärd, som i första stycket sägs, särskilda kostnader eller avsevärt
besvär, äge rätten förordna, att särskild ersättning skall gäldas av den
omyndiges medel.
B §.
Finner överförmyndaren vid granskningen eller eljest anledning til anmärkning
mot förmyndarens förvaltning, skall överförmyndaren bereda förmyndaren
tillfälle att förklara sig. Inkommer ej förmyndaren inom förelagd tid med förklaring,
eller finner överförmyndaren avgiven förklaring otillfredsställande,
vare överförmyndaren, såframt den omyndiges rätt och bästa kräver, att av
rätten åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtages, pliktig att hos rätten
därom göra ansökan.
4 §.
Angående verkställd granskning skall å förteckning, årsräkning eller sluträkning
tecknas bevis. Har överförmyndaren funnit anledning till anmärkning,
som icke efter ingiven förklaring förfallit, skall jämväl därom anteckning
göras å handlingen. Underrättelse om sådan anteckning skall meddelas förmyndaren,
därvid särskilt skall angivas, huruvida anmärkningen föranlett ansökan
till rätten eller ej.
Har, på sätt i första stycket sägs, anteckning skett om anmärkning, äge
förmyndaren, såframt anmärkningen innebär, att ersättningsskyldighet i förhållande
till den omyndige skulle åvila förmyndaren, efter stämning utföra
talan mot den omyndige om frihet från sådan ersättningsskyldighet.
5 §.
Äger den omyndige del i oskiftat bo, skall överförmyndaren med ledning
av bouppteckningen och avgivna årsuppgifter tillse, att förmyndaren väl vårdar
den omyndiges rätt i boet. Finner överförmyndaren anledning till anmärkning,
skall vad i 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning.
6 §.
Den omyndige må, om han fyllt sexton år, taga del av de räkningar och
andra handlingar rörande förmynderskapet, som förvaras hos överförmyndaren.
Enahanda rätt tillkommer den omyndiges make och närmaste fränder.
24
Riksdagens skrivelse Nr 172.
7 §.
Överförmyndaren skall varje år, i enlighet med de närmare bestämmelser,
som meddelas av Konungen, till rätten eller domaren överlämna uppgift rörande
tillsynen över förmyndares förvaltning under föregående år.
11 kap. Om god man.
1 §•
Är förmyndaren för sjukdom eller annan orsak ur stånd att utöva förmynderskapet,
eller varder han enligt 12 kap. 15 § skild från utövningen
därav, skall god man av rätten förordnas att i förmyndarens ställe vårda den
omyndiges angelägenheter.
2 §.
Hava förmyndaren eller hans make och den omyndige del i oskiftat dödsbo,
skall god man av rätten förordnas att vårda den omyndiges rätt i boet
vid boutredningen, så ock vid bodelning och skifte eller ingående av avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo. God man skall ock förordnas för den omyndige,
om eljest å hans vägnar rättshandling skall företagas, vid vilken förmyndaren,
efter vad i 6 kap. 2 § stadgas, ej äger företräda den omyndige,
eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmyndaren eller
hans make, eller någon, som förmyndaren företräder.
Förekommer i annat fall än i första stycket sägs angelägenhet, däri förmyndaren
eller hans make kan hava ett intresse stridande mot myndlingens,
förordne ock rätten god man för den omyndige, om förmyndaren det begär
eller det eljest finnes lämpligt.
3 §.
Är någon för sjukdom, som kan antagas vara övergående, ur stånd att
bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom, skall rätten, där så erfordras,
förordna god man att bevaka hans rätt eller förvalta egendomen; dock må
sådant förordnande ej givas utan den sjukes samtycke, med mindre sjukdomen
medför hinder mot samtyckes inhämtande.
4 §.
Är, da dödsfall inträffar, någon dödsbodelägare å okänd ort eller så fjärran,
att han ej kan bevaka sin rätt i boet, skall det hos rätten anmälas av den,
som har boet i sin vård, och nämne rätten, när sådan anmälan sker eller
förhållandet eljest varder kunnigt, god man att bevaka den bortovarandes
rätt och förvalta hans lott i boet.
Tarvas eljest, att bortovarandes rätt bevakas eller hans egendom förvaltas,
skall ock god man förordnas att bevaka hans rätt eller förvalta egendomen.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
25
5 §.
Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man
eller kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs eller bortovarandes
rätt i dödsbo, och har den avlidne nämnt, vem han önskar till god man,
varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.
När omständigheterna sådant påkalla, må flera gode män förordnas.
Vad i 2 kap. 4, 8, 9 och 10 §§ stadgas om hinder att vara förmyndare,
skyldighet att övertaga förmynderskap, förmyndares entledigande och skyldighet
att anmäla förmyndares död skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om god man eller godmanskap.
6 §•
Den närmaste tillsynen över god mans förvaltning tillkommer överförmyndaren.
I fråga om de godmanskap, som stå under överförmyndarens tillsyn, skall
anteckning ske i den av överförmyndaren jämlikt 3 kap. 11 § förda bok.
Om överförmyndarens arvode för tillsyn över godmanskap och om bidrag
till de med denna verksamhet förenade kostnaderna skall vad i 3 kap. 12
och 13 §§ stadgas med avseende å förmynderskap hava motsvarande tilllämpning.
7 §•
Det åligger rätten att utöva tillsyn över de godmanskap, som enligt vad
nedan sägs skpla inskrivas hos rätten.
Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt, som meddelat förordnandet.
Anteckning om inskrivningen skall ske i förmynderskapsboken.
Vad i 4 kap. 4 och 5 §§ stadgas om överflyttning av tillsynen å förmynderskap
och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det tillkommer
att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om godmanskap, överflyttning av godmanskap, som i 1 eller 2 §
avses, må ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynderskapet
8
§•
Vad i 5—10 kap. stadgas i fråga om förmyndare skall i tillämpliga delar
gälla i avseende å god man, med iakttagande dock av vad här nedan i 9—11
§§ föreskrives.
9 §■
God man, som förordnats att förvalta egendom, vare, såframt förvaltningen
ej avser andel i oskiftat bo, pliktig att, inom en månad från det inskrivning
av godmanskapet ägde rum, till överförmyndaren ingiva förteckning över
egendomen.
26
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Förteckning, som avgives av god man, varom i 1 § stadgas, skall upptaga
den lösa egendom, som omhändertages av honom. Upphör godmanskapet,
innan tid för avgivande av årsräkning eller sluträkning rörande förmynderskapet
för den omyndige inträffar, må sluträkning rörande godmanskapet upptaga
redogörelse allenast för de åtgärder, som vidtagits av gode mannen, och
skall i övrigt redogörelse för förvaltningen av den omyndiges egendom jämväl
under den tid, godmanskapet varat, avgivas av förmyndaren.
10 §.
Är behov av god man ej längre för handen, skall han av rätten entledigas.
Har god man förordnats enligt 3 eller 4 §, skall han entledigas, så snart den,
för vilken han förordnats, det begär.
Då god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom ofördröjligen anmälas
hos rätten eller domaren.
11 §•
God man vare, såframt han ej äger uppbära årligt arvode, berättigad att
efter uppdragets slutförande erhålla skäligt arvode för uppdraget, så ock ersättning
för sina kostnader.
12 kap. Vissa bestämmelser om rättegången.
Om omyndighetsförklaring och sådan förklarings hävande.
1 §■
Ansökan, att någon skall förklaras omyndig, varde, då fråga är om den,
som uppnått myndig ålder, upptagen av rätten i den ort, där den, som avses
med ansökningen, har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre målet
till rätten i den ort, där han senast haft sitt hemvist. Finnes ej behörig domstol
efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms rådstuvurätt.
Avser ansökningen, att underårig skall förbliva omyndig jämväl efter uppnådd
myndighetsålder, höre målet till den rätt, där förmynderskapet är inskrivet,
eller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt, där inskrivning
skall ske.
Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring upptages av den rätt, där
förmynderskapet för den omyndige är inskrivet.
2 §•
Pa landet samt i stad, där rådstuvurätt ej finnes, må å tid, då rättegångsdag
ej inträffar, ansökan om omyndighetsförklaring eller sådan förklarings
hävande ingivas till domaren.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
27
3 §•
Ansökan om omyndighetsförklaring må göras, förutom av den, som avses
med ansökningen, jämväl av hans make och närmaste fränder, så ock av
överförmyndaren samt i fall, varom i 1 kap. 3 § sägs, av förmyndaren. Sinnessjuk,
som åtnjuter vård å allmän sinnessjukanstalt, må ock förklaras omyndig
på anmälan av anstaltens styrelse.
Omyndighetsförklarings hävande må sökas av den omyndige själv eller hans
förmyndare.
4 §•
Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av annan än den, om vars
försättande i omyndighet är fråga, och har denne icke heller medgivit, att
omyndighetsförklaring må meddelas, skall rätten utfärda kallelse å honom
att å utsatt dag inställa sig för rätten; och åligge det sökanden att, på sätt
om stämning i tvistemål är stadgat, i god tid före nämnda dag giva honom
del av kallelsen. Kommer han ej, när kallelse behörigen skett, och visar han
ej heller laga förfall, äge rätten ändock företaga målet till avgörande.
Är ansökan ingiven till domaren, skall denne utfärda kallelse, varom i
första stycket sägs.
I fall, då fråga är, att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, äge vad nu
är stadgat om kallelse ej tillämpning, såframt det må antagas, att hans hörande
skulle vara utan gagn.
5 §.
När den, som försatts i omyndighet, gjort ansökan att bliva förklarad myndig,
skall rätten, såframt ansökningen ej finnes böra omedelbart avslås, inhämta
yttrande från förmyndaren eller, om så erfordras, utfärda kallelse å
honom att å utsatt dag inställa sig för rätten.
Är ansökan ingiven till domaren, äger denne inhämta yttrande eller utfärda
kallelse, varom ovan sägs.
6 §•
Har ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, förordne
rätten eller domaren rättegångsbiträde att bevaka hans rätt i målet, om han
det begär eller det eljest med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt.
Begär den, som på sådan grund försatts i omyndighet, att förklaras åter
myndig, må ock rättegångsbiträde förordnas, om det finnes erforderligt.
Den, som förordnats till rättegångsbiträde, åtnjute av allmänna medel efter
rättens prövning skäligt arvode för det arbete, han nedlagt å målet för dess
förberedande och utförande, så ock ersättning för nödvändiga utgifter och tidsspillan.
I det slutliga utslaget skall den, för vilken rättegångsbiträde förord
-
28
Riksdagens skrivelse Nr 172.
nats, förpliktas att till statsverket återgälda vad biträdet tillerkänts i arvode
och ersättning, såframt ej sådan skyldighet finnes höra åläggas motparten.
Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga tillämpning, om fri rättegång
beviljats den, för vilken biträde må förordnas.
7 §•
I mål om omyndighetsförklaring eller sådan förklarings hävande må rätten,
därest den, vars omyndighets- eller myndighetsförklaring är i fråga, det begär
eller rätten eljest finner det lämpligt, förordna, att målet skall handläggas
inom stängda dörrar.
8 §■
Kan i mål om omyndighetsförklaring utslag ej omedelbart givas, äge rätten,
såframt dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den, vars försättande
i omyndighetstillstånd är i fråga, eller för hans egendom, förordna,
att han skall vara omyndig under tiden intill dess rätten meddelar slutligt
utslag. Innan målet förevarit vid rätten, äge jämväl domaren meddela förordnande
efter vad nu är sagt. Rätten tage dock vid första rättegångstillfället
under omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Innan förordnande meddelas efter vad i första stycket sägs, skall, om det
utan märklig tidsutdräkt kan ske, tillfälle beredas den, vars försättande i omyndighet
är i fråga, att yttra sig. Förordnandet kan när som helst av rätten
återkallas.
Mot rättens eller domarens förordnande, varom i första stycket stadgas, så
ock mot beslut, varigenom domarens förordnande förklarats skola äga bestånd,
skall, i händelse av missnöje, särskild talan föras.
9 §•
Ej må någon förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten, ej heller den, som på sådan grund
försatts i omyndighet, förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående hans
sinnestillstånd blivit företett. Närmare bestämmelser om sådant intyg meddelas
av Konungen.
10 §.
Har den, som förklarats omyndig, blivit förklarad åter myndig, må talan
mot beslutet föras av envar, som enligt 3 § är behörig att föra talan om hans
försättande i omyndighetstillstånd, så ock av förmyndaren.
11 §•
Om slutligt utslag, varigenom någon förklarats omyndig, så ock om förordnande,
som i 8 § avses, skall ofördröjligen genom rättens eller domarens
försorg kungörelse införas i allmänna tidningarna.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
29
Har slutligt utslag, varigenom någon förklarats omyndig, blivit i högre rätt
ändrat genom utslag, som vunnit laga kraft, eller har den, som förklarats
omyndig, genom laga kraft ägande utslag förklarats myndig, eller har förordnande,
som i 8 § sägs, förklarats icke skola äga bestånd eller återkallats
eller i högre rätt upphävts, skall därom kungörelse ske, efter vad i första
stycket sägs.
Om ärenden angående förmynderskap.
12 §.
Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upptages av den rätt,
där förmynderskapet är inskrivet, eller, om inskrivning av förmynderskapet
icke ägt rum, av den rätt, där inskrivning skall ske.
Då någon, som uppnått myndig ålder, förklaras omyndig, skall förmyndare
förordnas av den rätt, där ansökningen om omyndighetsförklaring gjordes.
Erfordras ny förmyndare, skall sådan förordnas av den rätt, där förmynderskapet
är inskrivet.
Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rätt, där förmynderskapet
är inskrivet eller skall inskrivas.
13 §.
Ej må någon förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan befattning,
med mindre han erhållit tillfälle att yttra sig i ärendet.
14 §.
Kan i ärende angående förmyndares förordnande beslut ej omedelbart givas,
äge rätten, såframt omedelbar vård erfordras om den omyndiges angelägenheter,
förordna förmyndare för tiden intill dess slutligt beslut meddelas. Å
landet samt i stad, där rådstuvurätt ej finnes, äge ock i fall, varom nu är
sagt, domaren för samma tid förordna förmyndare.
Har i mål om omyndighetsförklaring rätten eller domaren, på sätt i 8 §
stadgas, meddelat beslut, att den, vars försättande i omyndighetstillstånd är
i fråga, skall vara omyndig under tiden tills slutligt utslag meddelas, skall
rätten eller domaren med avseende å nämnda tid för honom förordna förmyndare.
Mot rättens eller domarens beslut i fråga, varom i denna paragraf stadgas,
skall, i händelse av missnöje, särskild talan föras.
15 §.
Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak, varom i 2 kap.
9 § sägs, och kan utslag ej omedelbart givas, äge rätten, såframt dröjsmål
skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, förordna om förmyndarens
skiljande från utövningen av förmynderskapet under tiden intill dess
rätten meddelar slutligt utslag. Å landet samt i stad, där rådstuvurätt ej finnes,
30
Riksdagens skrivelse Nr 172.
äge domaren, innan frågan om förmyndarens entledigande förevarit vid rätten,
meddela förordnande efter vad nu är sagt. Rätten tage dock vid första rättegångstillfället
under omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapet,
skall, om det utan märklig tidsutdräkt kan ske, tillfälle beredas
förmyndaren att yttra sig.
Mot rättens eller domarens förordnande, varom i första stycket stadgas, så
ock mot beslut, varigenom domarens förordnande förklarats skola äga bestånd,
skall, i händelse av missnöje, särskild talan föras.
16 §.
Ansökan om förmyndares förordnande och entledigande, så ock om annan
rättens åtgärd i avseende å förmynderskap må, såframt fråga ej är om ärende,
varom i 17 § stadgas, göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare,
jämväl av den omyndige själv, om han fyllt sexton år, så ock av hans
make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig skyldig till försummelse
i vårdnaden om underårig, må entledigas jämväl på ansökan av allmän
åklagare eller barnavårdsnämnd. Frågor, som avses i denna paragraf,
skall ock rätten, när anledning därtill är, upptaga utan att särskild ansökan
blivit gjord.
Mot rättens beslut i ärende, varom i första stycket sägs, må talan fullföljas,
förutom av den, som beslutet särskilt rörer, av envar, som äger göra ansökan
efter vad nyss är sagt.
Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst
åliggande, må talan fullföljas allenast i samband med klagan över rättens
beslut om utdömande av vitet.
17 §''
Överförmyndarens eller rättens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs
egendom må sökas allenast av förmyndaren. Mot överförmyndarens eller rättens
beslut i avseende å sådant tillstånd må ock talan föras allenast av förmyndaren
samt, såframt ärendet angar omhändertagande av egendom, varöver den
omyndige äger råda, eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyndarens
tillstånd för; omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om han fyllt
sexton år.
Mot överförmyndarens eller rättens beslut i fall, varom i 6 kap. 8 § tredje
stycket sägs, må talan ej föras.
18 §.
Har i förmynderskapsärende, som skall handläggas vid häradsrätt, ansökan
ingivits till domaren, äger denne, innan ärendet förevarit vid rätten, vidtaga
de åtgärder för infordrande av yttrande eller beredande av tillfälle för förmyndare
eller annan att yttra sig, som enligt denna lag ankomma på rätten.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
31
Om ärenden angående godmanskap.
19 §.
Fråga om förordnande eller entledigande av god man, som i 11 kap. 1
eller 2 § avses, skall upptagas av den rätt, där förmynderskapet för den
omyndige är inskrivet eller skall inskrivas.
God man, varom i 11 kap. 3 § eller 4 § andra stycket sägs, skall förordnas
av rätten i den ort, där den, för vilken god man förordnas, har egendom eller
eljest behov av god man yppat sig. Skall god man förordnas efter vad i 11
kap. 4 § första stycket stadgas, ankomme det på den rätt, varunder den dödes
bo lyder. Erfordras ny god man eller uppstår fråga om entledigande av god
man, ankomme ärendet på den rätt, där godmanskapet är inskrivet.
20 §.
Vad i 13—15 §§ stadgas beträffande förmyndare skall i tillämpliga delar
gälla i fråga om god man.
Å landet samt i stad, där rådstuvurätt ej finnes, äge domaren entlediga god
man, som förordnats enligt 11 kap. 3 eller 4 §, om den, för vilken han förordnats,
det begär. Det åligger domaren att å nästa rättegångsdag anmäla sitt
beslut för rätten.
21 §■
Vad i 16—18 §§ stadgas om förmyndare och förmynderskap skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande god man och godmanskap, och skall vad
där sägs om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om
godmanskap, varom i 11 kap. 3 eller 4 § förmäles, hava avseende å den, för
vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fråga
är om godmanskap för omyndig, skall i ärende, som i 16 § avses, även förmyndaren
äga den behörighet, varom där sägs; dock äge förmyndaren i fall,
som i 11 kap. 2 § första stycket avses, ej föra talan mot rättens beslut.
Allmänna bestämmelser.
22 §.
I mål och ärenden, varmed rätten tager befattning, har rätten att sörja för
fullständig utredning.
Rätten äger förordna, att förmyndaren, den omyndige eller, i mål om omyndighetsförklaring,
den, som avses med ansökningen, eller god man skall inställa
sig personligen. Kommer han ej, varde han, om så finnes lämpligt,
till rätten hämtad.
Då fråga är om omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten, må förordnande, varom i
andra stycket sägs, ej givas beträffande den, som avses med ansökningen,
såframt det finnes, att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller
fara.
32
Riksdagens skrivelse Nr 172.
23 §.
I mål eller ärende, däri överförmyndaren fört talan, äge rätten, när skäl
därtill äro, i det slutliga utslaget tillerkänna överförmyndaren ersättning av
allmänna medel för det arbete han nedlagt å målets utförande ävensom för
nödiga utgifter. Rätten pröve ock i utslaget, huruvida ersättningen skall till
statsverket återgäldas av överförmyndarens motpart.
Varder någon på begäran av överförmyndaren eller enligt rättens förordnande
inkallad såsom vittne eller för att upplysningsvis höras, skall beträffande
ersättning av allmänna medel för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande
i tillämpliga delar gälla vad i avseende å brottmål är stadgat.
Överförmyndaren äge i mål eller ärende, däri han för talan, anlita fullmäktig.
24 §.
Har rätten eller domaren på framställning av överförmyndare eller barnavårdsnämnd
i ärende angående förmynderskap eller godmanskap, eller ock
i anledning av ansökan, varom i 5 § sägs, meddelat beslut, som är avsett
att tillställas förmyndare, god man eller annan, vare rätten eller domaren
pliktig att själv draga försorg därom, att delgivningen varder verkställd.
25 §.
Vill någon föra talan mot överförmyndarens beslut, göre det skriftligen hos
rätten. Klagandens inlaga skall ingivas i stad, där rådstuvurätt finnes, till
rätten och eljest till domaren inom tjugu dagar från det klaganden erhöll del
av beslutet eller ock på klagandens eget äventyr med posten insändas så
tidigt, att inlagan må vara rätten eller domaren tillhanda före utgången av
den tid, som nyss stadgats.
26 §.
Talan mot rättens eller domarens beslut föres genom besvär. Klagan över
domarens beslut föres i hovrätten, och varde tiden för besvärs anförande räknad
från det klaganden erhöll del av beslutet.
I ärenden, som först handlagts av överförmyndaren, så ock i frågor, varom
i 8 § första stycket samt 14 och 15 §§ förmäles, må talan mot hovrättens
beslut ej föras.
27 §.
Beslut, som av överförmyndaren, rätten eller domaren meddelas i mål och
ärenden enligt denna lag, skola lända till efterrättelse utan hinder av att talan
däremot föres, utom för så vitt angår rättens beslut, varigenom omyndighetsförklaring
eller avtal om sammanlevnad i oskiftat bo häves eller förordnande
meddelas om gäldande av särskild ersättning, på sätt i 10 kap. 2 § tredje
stycket sägs, eller förmyndare eller god man dömes till utgivande av försutet vite.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
33
Förslag till lag angående införande av lagen om
förmynderskap.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den nu antagna lagen om förmynderskap skall jämte vad här nedan stadgas
lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1925. Dock skola bestämmelserna
i 3 kap. om upprättande av förslag till bildande inom tingslag av
distrikt för val av överförmyndare, om förordnande att flera överförmyndare
skola väljas i samma kommun samt om val av överförmyndare och ersättare för
dem äga tillämpning redan under år 1924, och må val av överförmyndare och
ersättare för dem ske jämväl senare under nämnda år än inom oktober månads
utgång.
2 §■
Genom nya lagen upphävas med de begränsningar nedan stadgas:
19—23 kap. ärvdabalken;
4:de, öde och 8:de punkterna i förordningen den 7 juni 1749 till hämmande
av varjehanda med ungdomen förövade bedrägerier;
förordningen den 29 april 1756 angående lån i riksens ständers bank på
omyndiges fasta egendom;-
lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares förvaltning av
omyndigs egendom;
lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande;
4 kap. 7 och 8 §§ jordabalken;
1 kap. 8 § och 10 kap. 13 § handelsbalken;
tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring
av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya
lagens bestämmelser; dock skall nya lagen ej medföra ändring i vad som är
stadgat angående gode män, som enligt särskilda bestämmelser skola förordnas
i vissa fall.
3 §•
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.
4 §•
I fråga om kvinna, som, då nya lagen träder i kraft, är under tjuguett år
och ingått äktenskap, innan lagen den 11 juni 1920 om ändring i vissa delar
av ärvdabalken trädde i kraft, skall vad före sistnämnda tid fanns i lag stadgat
om myndighet fortfarande äga tillämpning.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 172.
3
34
Riksdagens skrivelse Nr 178.
Förklaras hustru omyndig, och är äldre giftermålsbalken tillämplig å makarnas
förmögenhetsförhållanden, skall vad i nya lagen stadgas om förmynderskap
för omyndig ej lända till inskränkning i mannens målsmanskap, såvitt det
består.
Utan hinder av vad i nya lagen stadgas skall den, som före nämnda lags
ikraftträdande fyllt femton men ej sexton år, äga själv råda över vad han
kan förvärva efter det han fyllt femton år, dock skall jämväl i avseende å
honom gälla vad i 5 kap. 4 § andra stycket av nya lagen stadgas.
5 §•
Skall någon jämlikt 20 kap. 4 § ärvdabalken vara förmyndare, men har
han icke, innan nya lagen trädde i kraft, anmält, att han tillträtt förmynderskapet,
varde förmyndare förordnad efter vad i nya lagen stadgas.
Föreligger, när nya lagen träder i kraft, beträffande omyndig sådant fall,
varom i 6 kap. 8 § andra stycket nya lagen sägs, skall rätten, så snart ske
kan, meddela beslut, som där avses.
6 §•
I fråga om avgivande av årsräkning för ar 1924 skola bestämmelserna i 9
kap. 5—10 §§ nya lagen i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
1 §•
Har förmyndares befattning upphört, innan nya lagen trätt i kraft, men har
förmyndaren då ännu icke avgivit slutredovisning för sin förvaltning, skall
sådan redovisning lämnas enligt äldre lag.
När omyndighetstillstånd omfattar tid, för vilken årsräkning icke avgivits
enligt nya lagen, skall förmyndare, som frånträder sin befattning efter det
nya lagen trätt i kraft, vare sig han tillträtt förmynderskapet före°eller efter
ikraftträdandet, alltid för nämnda tid avgiva slutredovisning enligt äldre lag.
Den i 6 kap. 10 § nya lagen stadgade tid för talans anställande skall i
sådant fall räknas från det ej mindre redovisning, varom nyss är sagt, avgivits
än även de handlingar, som i 9 kap. 12 § nya lagen avses, tillställts den
omyndige eller ny förmyndare.
8 §•
Har omyndig före nya lagens ikraftträdande enligt § 6 i förordningen den
18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet vunnit rättighet att idka handelsrörelse
eller annat näringsyrke, skall sådan rättighet för den omyndige medföra
samma behörighet att ingå rättshandlingar, som enligt 5 kap. 6 § nya
lagen i vissa fall tillkommer omyndig. Överförmyndaren äge dock meddela
förbud mot fortsatt idkande av handelsrörelse eller annat näringsyrke, vartill
rättighet vunnits efter vad ovan sägs.
Riksdagens skrivelse Nr 112.
35
9 §•
Vad i 7 kap. 3 § andra stycket nya lagen stadgas om befogenhet för rätten
att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo skall gälla, även om avtalet
slutits, innan nya lagen trädde i kraft.
Har i dödsbo bouppteckning förrättats, innan nya lagen trädde i kraft, vare
förmyndaren pliktig att, där ej inom sex månader efter ikraftträdandet skifte
skett eller avtal träffats om sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid
till överförmyndaren avgiva redogörelse, varom sägs i 7 kap. 9 § första stycket
nya lagen.
Årsuppgift jämlikt 7 kap. 9 § andra stycket i nya lagen skall för år 1924
avlämnas före den 15 februari 1925, ändock att avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo träffats, innan nya lagen trädde i kraft.
10 §.
De, som valts till gode män för tillsyn å förmynderskap, skola frånträda
sina befattningar med utgången av år 1924.
Gode männen vare pliktiga att omedelbart sedan nya lagen trätt i kraft
till överförmyndaren avlämna de handlingar rörande förmyndares förvaltning,
som de innehava. Försummar god man vad sålunda är föreskrivet, anmäle
överförmyndaren försummelsen hos rätten eller domaren, och äge rätten att
genom vite tillhålla gode mannen att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan
göres efter vad nyss är sagt, skall överförmyndaren erinra gode mannen om
hans skyldighet.
11 §•
Den vårdnad över vissa förmynderskap, som tillkommer hovrätt enligt
lagen den 29 november 1895 angående upphävande av rätt för utländske
adelsmän, vilka hit i riket inkommit, till särskilt forum i vissa mål och lagen
den 24 mars 1916 om rätt domstol i vissa mål och ärenden angående frälsemän,
skall med nya lagens ikraftträdande upphöra.
Förmynderskap, som i första stycket avses, skola inskrivas vid underrätt.
Förmynderskap för underårig, vilket innehaves av fader eller moder till den
underårige, skall inskrivas hos rätten i den ort, där förmyndaren har sitt hemvist
eller, om denne ej har sådant inom riket, där han senast haft sitt hemvist.
Andra förmynderskap skola inskrivas hos rätten i den ort, där den
omyndige själv har eller senast inom riket haft hemvist. Finnes ej domstol,
som efter vad nu stadgats är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna
ske vid Stockholms rådstuvurätt.
Angående de åtgärder, som för inskrivningens verkställande må ankomma
på hovrätten, utfärdas närmare bestämmelser av Konungen.
36
Riksdagens skrivelse Nr 172.
12 §.
Vad här ovan i denna lag stadgas om förmyndare och förmynderskap skall
i tillämpliga delar gälla i avseende å god man och godmanskap. Då vid nya
lagens ikraftträdande hovrätts vårdnad över godmanskap för bortovarande
upphör, skall godmanskapet inskrivas hos underrätt i den ort, där förvaltningen
huvudsakligen utövas.
13 §.
Med den nya lagens ikraftträdande skall Stockholms förmyndarkammare
upphöra med den verksamhet, som i enlighet med äldre föreskrifter utövats;
dock skall den förmyndarkammaren enligt 3 § i instruktionen den 21 juni
1907 tillkommande förvaltning av omyndigas samt frånvarande och okända
arvingars kontanta medel fortfarande av förmyndarkammaren handhavas, såvitt
angår medel, som där innestå, där nya lagen träder i kraft.
För Stockholms stad skall, intill dess Konungen annorlunda förordnar,
överförmyndare icke utses. Under tiden skall vad i 3 kap. 11 § och 5—12
kap. nya lagen ävensom i denna lag stadgas om överförmyndare i stället gälla
i fråga om förmyndarkammaren. Dock må frågor om samtycke eller tillstånd,
varom sägs i 8 kap. 5, 8, 9 och 13 §§ nya lagen, upptagas och avgöras
av viss ledamot av förmyndarkammaren, någon dess tjänsteman eller annan
lämplig person, som rådstuvurätten förordnar, och skall i sådant fall å denne
tillämpas vad i nya lagen stadgas om överförmyndare. I avseende å fullföljd
av talan mot beslut, som förmyndarkammaren meddelar, skall vad i 12 kap.
25 § nya lagen stadgas ej äga tillämpning, utan skall i stället härom gälla
vad som är föreskrivet om talan mot rättens beslut.
Under tid, som i andra stycket avses, skall arvode enligt de i 3 kap. 12 §
nya lagen stadgade grunder utgå till förmyndarkammaren, såvitt fråga är om
förmynderskap för omyndigförklarad eller om sådant förmynderskap för underårig
eller godmanskap, som ställts under Stockholms rådstuvurätts tillsyn
i samband med inregistrering av bouppteckning, för vilken bouppteckningsavgift
ej utgått, eller om förmynderskap för underårig eller godmanskap,
varå tillsynen från annan domstol överflyttats till rådstuvurätten.
Angående avvecklingen av förmyndarkammarens förvaltning av medel, varom
i första stycket sägs, samt angående handhavandet under avvecklingstiden
av de åligganden, som enligt nya lagen ankomma på överförmyndare, meddelas
närmare bestämmelser av Konungen.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
37
Förslag till lag om vård av omyndigs värdehandlingar.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Hava för omyndigs räkning värdehandlingar blivit hos riksbanken eller
annan bank i öppet förvar nedsatta efter vad i lagen om förmynderskap är
stadgat, svare banken för de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring
och förvaltning i enlighet med vad här nedan i 2—7 §§ stadgas. Ej må i
vidare mån än där sägs avtal träffas om befrielse från de förpliktelser, som
enligt nämnda lagrum åvila banken; har så skett, vare avtalet utan verkan.
2 §.
I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig
1. att, om nedsättning skett av omyndigs aktier eller andra därmed jämförliga
värdepapper, över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, ombesörja,
att den omyndige där som ägare upptages, varvid tillika anmälan om
förmyndarens namn och adress skall göras,
2. att lyfta ränta å obligation samt, där uppgift om tid och ort för vinstutdelning
å aktie eller annat därmed jämförligt värdepapper kan av banken
utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas
av förmyndaren, lyfta jämväl sådan utdelning,
3. att, om utlottning eller uppsägning av obligation tillkännagives i allmänna
tidningarna, därom underrätta förmyndaren samt i sådant fall, så ock
då underrättelse om utlottning eller uppsägning meddelas av förmyndaren,
uppbära betalning för utlottad eller uppsagd obligation,
4. att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna företrädesrätt till teckning
av ny aktie eller lott i solidariskt bankbolag tillkommer den omyndige,
därom underrätta förmyndaren, samt efter framställning av denne verkställa
teckningen och jämväl i övrigt lämna erforderligt biträde till aktiernas eller
lotternas utbekommande eller ock föranstalta om försäljning av teckningsrätten,
5. att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna ny aktie eller lott i
solidariskt bankbolag tillkommer den omyndige till följd av aktiekapitalets
eller grundfondens ökning medelst överföring av besparade vinstmedel, vidtaga
erforderliga åtgärder för aktiernas eller lotternas utbekommande,
6. att å intecknat skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning
av förfallna räntor och kapitalbelopp, då betalning frivilligt erlägges, så ock,
där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång
eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren,
hos gäldenären vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framställning
av förmyndaren jämväl uppsägning,
38
Riksdagens skrivelse Nr 172.
7. att, då å värdehandling uppburits kapitalbelopp, därom ofördröjligen
underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och, då medel eljest uppburits
av banken, underrätta förmyndaren i den ordning, varom överenskommelse
träffats med honom,
8. att ombesörja förnyelse av inteckning och, där uppgift om gäldenärens
adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller
eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, vidtaga laga åtgärder för fordrans
vidmakthållande, samt
9. att, om banken genom meddelande från överexekutor erhållit underrättelse,
att exekutiv auktion å intecknad fast egendom blivit utlyst, därom underrätta
förmyndaren.
Beträffande utländska värdehandlingar vare banken ansvarig allenast för
handlingarnas förvaring.
3 §•
Medel, som uppbäras av banken, skola, såvitt ej annan bestämmelse givits
av förmyndaren, göras räntebärande genom insättning i den omyndiges namn
a sådan bankräkning, att medlen kunna utan föregående uppsägning uttagas.
4 §.
För skada till följd av krig, uppror, upplopp eller annan utomordentlig
tilldragelse (force majeure) vare banken ej ansvarig.
5 §•
Vill förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling, eller vill han giva banken
uppdrag att överlåta eller pantsätta sådan handling, vare banken pliktig tillse,
att överförmyndarens tillstånd till handlingens uttagande föreligger. Påkallar
i sistnämnda fall förmyndaren bankens biträde till influtna medels anbringande,
skall banken ock tillse, att tillståndet innefattar samtycke därtill, om sådant
samtycke erfordras.
Skall aktieteckning enligt 2 § 4 ombesörjas av banken, åligger det ock
banken tillse, att överförmyndarens samtycke föreligger.
6 §•
Vid nedsättning av omyndigs värdehandlingar skall banken till förmyndaren
överlämna skriftligt förvaringsbevis i två exemplar, innefattande erkännande, att
banken till förvaring och förvaltning enligt denna lag mottagit de nedsatta värdehandlingarna.
I beviset skola handlingarna förtecknas med angivande av deras
nominella värde och skall i fråga om värdepapper nummer och annan beteckning
anmärkas.
Då för omyndig nedsättning första gången äger rum, skall av förmyndaren
uppgift lämnas å den omyndiges och förmyndarens namn och postadress, å
Riksdagens skrivelse Nr 172.
39
den överförmyndare, under vilkens tillsyn förmynderskapet står, samt, om
den omyndige är underårig, å hans ålder och föräldrarnas namn och hemvist.
Sker ändring av förmyndarens eller den omyndiges hemvist eller postadress,
eller varder tillsynen å förmynderskapet överflyttad till annan överförmyndare,
vare förmyndaren pliktig göra anmälan därom.
7 §•
Banken vare pliktig att årligen före januari månads utgång till förmyndaren
översända uppgift rörande de värdehandlingar, som för myndlingens
räkning voro nedsatta i bankens förvar vid föregående års utgång, så ock
avskrift av bankens räkning för året med den omyndige.
8 §•
För den vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger
banken, må banken betinga sig en årlig avgift, icke överstigande i fråga om
inhemska värdehandlingar en krona och utländska värdehandlingar 50 öre för
varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Hava underåriga syskon
gemensam förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas. Närmare
bestämmelser om avgiftens beräkning må, såvitt angår andra banker än
riksbanken, meddelas av Konungen.
Den avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens
särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken
efter särskilt avtal vidtagit.
För fordran å avgift eller ersättning, varom i första stycket sägs, äge banken
innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen.
Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den
omyndiges räkning uppburits av banken.
9 §■
Då tillstånd att uttaga nedsatt värdehandling sökes av förmyndaren, skall
han lämna uppgift om det ändamål, för vilket handlingen skall uttagas. Vill
förmyndaren utfå handlingen för försäljning, pantsättning eller fordrans indrivande,
vare han pliktig att tillika uppgiva det ändamål, vartill de influtna
medlen skola användas.
Erfordras i fall, som i första stycket andra punkten avses, för de influtna
medlens användande till det uppgivna ändamålet överförmyndarens samtycke,
och finner överförmyndaren samtycke till den ifrågasatta åtgärden ej böra
givas, skall tillstånd till handlingens uttagande vägras. Eljest må, såframt
handlingens utlämnande erfordras för det uppgivna ändamålet, tillstånd till
handlingens uttagande ej vägras, med mindre omständigheter föreligga, på
grund av vilka det kan antagas, att den omyndiges rätt och bästa skulle
genom handlingens utlämnande sättas i fara.
40
Riksdagens skrivelse Nr 172.
10 §.
Tillstånd att uttaga nedsatt värdehandling galle allenast under tre veckor
från tillståndets meddelande, såframt ej överförmyndaren bestämt annan tid
för tillståndets giltighet.
11 §•
Har tillstånd till nedsatt värdehandlings uttagande meddelats, skall förmyndaren
sist inom en månad därefter till överförmyndaren lämna redogörelse
för de åtgärder, som vidtagits, såframt ej fråga är allenast om anskaffande
av medel, som böra hållas tillgängliga för den omyndiges underhåll eller
vården av hans egendom. Överförmyndaren äge, om det finnes erforderligt,
utsätta annan tid för redogörelsens avlämnande. Har förmyndaren mottagit
avräkningsnota, betalningsbevis eller annan handling till styrkande av vidtagen
åtgärd, skall handlingen i huvudskrift eller besannad avskrift bifogas
redogörelsen. Då handlingen översänts i huvudskrift, skall den efter redogörelsens
granskning återsändas till förmyndaren. Förmyndaren skall ock vid
redogörelsen foga förvaringsbevis, utvisande att nedsättning av uttagen eller
förvärvad värdehandling skett, eller ock genom intyg styrka, att influtna medel
blivit så anbragta, att nedsättning ej erfordras.
Då tillstånd till värdehandlings uttagande förfallit, skall förmyndaren inom
tid, som i första stycket stadgas, hos överförmyndaren anmäla, att tillståndet
icke blivit använt, så ock förete bevis därom.
12 §.
När förmyndaren erhållit underrättelse, att å nedsatt värdehandling kapitalbelopp
uppburits av banken, vare förmyndaren, såframt han ej skall avgiva
redogörelse enligt 11 §, pliktig att till överförmyndaren lämna redogörelse
för de åtgärder, som i fråga om beloppets anbringande vidtagits, sist inom
en månad efter det beloppet uppburits av banken, därest ej annan tid blivit
av överförmyndaren bestämd. Redogörelsen skall vara bestyrkt på sätt i 11 §
första stycket sägs. Böra medlen hållas tillgängliga för den omyndiges underhåll
eller vården av hans egendom, skall anmälan därom göras inom tid,
som nyss är nämnd.
Vad sålunda stadgats om skyldighet att avgiva redogörelse skall, om hanken
uppburit allenast mindre belopp, äga tillämpning först sedan de av hanken
uppburna beloppen uppgått till sammanlagt trehundra kronor, men vare förmyndaren,
när särskild redogörelse ej lämnas, i varje fall pliktig att giva sådan
redogörelse i nästa räkning.
13 §•
Har förmyndaren angående omyndigs medel, som innestå hos bank, gjort
förbehåll, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd, skall vad
i 9 och It §§ stadgas angående ansökan om tillstånd att utfå nedsatt värdehandling
och om sådan ansökans prövning, så ock om förmyndarens skyldighet
att ingiva redogörelse för vidtagna åtgärder eller anmälan, att tillståndet
Riksdagens skrivelse Nr 172.
41
icke blivit använt, i tillämpliga delar gälla rörande ansökan om tillstånd att
uttaga medel, om sådan ansökans prövning och om skyldighet för förmyndaren
att ingiva redogörelse för medlens användning eller anmälan, att tillståndet
icke blivit använt. Då fråga är om uttagning av medel till bestridande av utgifter
för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom, må
tillståndet givas tills vidare och avse visst sammanlagt belopp under kalenderår.
I annat fall gälle ej sådant tillstånd för längre tid än tre veckor från det
tillståndet meddelades.
Kunna insatta medel ej utan föregående uppsägning uttagas, skall tillstånd
till medlens uttagning medföra rätt till uppsägning, och äge förmyndaren,
sedan uppsägning skett, utan nytt tillstånd lyfta medlen. I sådant fall skall
tiden för redogörelsens avgivande räknas från det dessa blivit för lyftning
tillgängliga.
14 §.
Försummar förmyndaren att i rätt tid ingiva redogörelse eller anmälan,
varom ovan sägs, anmäle överförmyndaren försummelsen hos rätten eller
domaren, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt
åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör överförmyndaren,
där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans skyldighet.
15 §.
Vad i denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
vård av värdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats
efter vad i 11 kap. 3 eller 4 § av lagen om förmynderskap stadgas, så ock
i fråga om medel, som för hans räkning innestå hos bank under förbehåll,
varom i 13 § är sagt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag om verkan av avtal, som slutits under inflytande
av rubbad själsverksamhet.
Med ändring av vad som finnes stadgat häremot stridande förordnas som
följer:
Har någon under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten ingått avtal, vare avtalet ogiltigt, och bäre
envar åter vad han mottagit eller utgive, om det ej kan ske, ersättning för
dess värde. Dock vare, där ej nedan annorlunda stadgas, den, som ingått
avtal i sådant sinnestillstånd, ej pliktig att utgiva ersättning i vidare mån än
vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava för
honom medfört nytta.
42
Riksdagens skrivelse Nr 178.
Var den, med vilken avtalet slöts, i god tro, äge han rätt att i den omfattning,
som prövas skälig, utbekomma ersättning för den förlust, som föranletts
av avtalet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 12 och 13 §§
giftermålsbalken.
Härigenom förordnas, att 5 kap. 12 och 13 §§ giftermålsbalken skola hava
följande ändrade lydelse:
5 kap.
12 §.
En var av makarna äge att för den dagliga hushållningen eller barnens
uppfostran med förpliktande verkan jämväl för den andra maken ingå sådana
rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål. Rättshandlingen
skall anses vara ingången i syfte att förplikta jämväl andra maken, såvida
ej annat framgår av omständigheterna. Make, som är omyndig på grund av
sin ålder, äge utan hinder därav ingå rättshandling, varom nyss är sagt.
Rattshandling, varom i första stycket sägs, vare ej förpliktande för andra
maken, om den, med vilken rättshandlingen slöts, insåg eller bort inse, att
det, som anskaffades genom rättshandlingen, ej var erforderligt. Var i fall,
som nu är sagt, make, som ingick rättshandlingen, omyndig, vare den ej
heller för honom bindande.
Vad sålunda är stadgat skall ej äga tillämpning, om makarna på grund av
söndring leva åtskilda.
13 §.
Missbrukar make den honom enligt 12 § tillkommande behörighet, må han
kunna på yrkande av andra maken av rätten förklaras behörigheten förlustig.
Är han omyndig, må behörigheten frånkännas honom på yrkande jämväl av
förmyndaren.
Sådant beslut varde av rätten upphävt, om makarna och, när den beslutet
avser är omyndig, jämväl förmyndaren enas därom eller förändrade förhållanden
visas hava inträtt.
Om rättens beslut, som i denna paragraf avses, skall ofördröjligen genom
rättens försorg anmälan göras till äktenskapsregistret samt kungörelse införas
i allmänna tidningarna och tidning inom orten.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 172.
49
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § i lagen den
1 1 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap.
Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap
skall hava följande ändrade lydelse:
5 §•
Barn, som fyllt aderton år, må själv taga tjänst eller annat - arbete. Hava
föräldrarna dessförinnan låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom
barnet blivit i stånd att försörja sig, äge barnet, sedan det fyllt sexton år,
själv uppsäga avtalet ävensom träffa avtal om annat arbete av liknande art.
Avtal, som barnet träffat efter vad i första stycket sägs, äge föräldrarna
häva, om det må anses erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller
välfärd; tage dock, om barnet fyllt aderton år, rättens samtycke. Har avtalet
hävts, äge barnet ej därefter rätt att träffa arbetsavtal efter vad i första
stycket stadgas.
J fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke,
stadgas i lagen om förmynderskap.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den
14 juni 1917 (nr 378) om adoption.
Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 14 juni 1917 om adoption skall
hava följande ändrade lydelse:
Adoptant have den vårdnad om adoptivbarnet, som tillkommer föräldrar.
Vad i 2 kap. 2 § giftermålsbalken sägs om föräldrars samtycke till barns
äktenskap skall i fråga om adoptivbarn i stället tillämpas å adoptanten.
Adoptanten vare ock barnets förmyndare; och skall vad i lagen om förmynderskap
är stadgat om föräldrar och barn äga motsvarande tillämpning
å adoptanten och adoptivbarnet.
År någon adopterad av makar, eller har ena maken adopterat den andres
barn, vare i de avseenden, om vilka nu är sagt, så ansett, som vore barnet
deras gemensamma.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
44
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917
(nr 376) om barn utom äktenskap.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ i lagen den 14 juni 1917 om barn
utom äktenskap i nedan angivna delar samt den före sistnämnda paragraf
upptagna rubriken skola hava följande ändrade lydelse:
1 §•
Barn —------------—-----— ogift.
Fadern, så ock, där modern är gift, hennes make må giva barnet sitt släktnamn.
Till sådan ändring av namn erfordras samtycke av den, som har vårdnaden
om barnet, där detta är under tjuguett år, och av barnet själv, om
det fyllt aderton år.
Är barnet trolovningsbarn, äge den, som har vårdnaden om barnet, eller
barnet själv, om det fyllt tjuguett år, bestämma, att det skall bära faderns
namn. Har barnet fyllt aderton år, må ej den, som har vårdnaden, utan dess
samtycke träffa bestämmelse, som nu är sagd.
Med-------------—-----tro.
Om vårdnad.
2 §•
Modern have vårdnaden om barnet, tills det fyllt tjuguett år eller ingått
äktenskap.
Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns ställe, varde han,
på anmälan, av rätten förordnad att övertaga vårdnaden om barnet, om han
därtill är lämplig.
Finnes modern ej vara lämplig förese barnet, eller dör hon, skall rätten
överflytta vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare. Uppkommer
fråga härom, och kan utslag ej omedelbart givas, äge rätten att, för tiden intill
dess slutligt utslag meddelas, förordna om vårdnaden, efter vad som finnes
skäligt. Har å landet frågan ej förevarit vid rätten, äge domaren meddela
förordnande efter vad nu är sagt. Beträffande förordnande, som sålunda meddelats
av rätten eller domaren, samt slutligt utslag, varigenom överflyttning
av vårdnaden skett, skall i övrigt vad nedan i 28 § andra stycket, 29 § andra
och tredje styckena, 30 § samt 31 § andra stycket stadgas i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
Har modern vårdnaden om barnet, äge hon, ändå att hon på grund av
sin ålder är omyndig, för barnet föra talan, som i 21 eller 34 § sägs, så
ock efter vad i 9 eller 11 § föreskrives sluta avtal om underhåll.
Fader — —---—-----------emellan.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
45
Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 2 kap. 4 § och 1 6 kap.
2 § ärvdabalken.
Härigenom förordnas, att 12 kap. 4 § och 16 kap. 2 § ärvdabalken skola
hava följande ändrade lydelse:
12 kap.
4 §.
Vid skiftet skall egendomen i fast och löst, redbart, och fordringar, i jämngoda
delar läggas, så att ej någon därigenom lider. Sedan behålle vardera
det honom med lott tillfaller. Åsämjas arvingar att dela arvet utan lottning;
vare det så gillt, som hade var sitt med lott fångit.
16 kap.
2 §•
Man eller kvinna, som ej fyllt tjuguett år, må ej göra testamente, där ej
han eller hon är eller förut varit gift. Den, som fyllt sexton år, må dock
genom testamente bortgiva sådan egendom, den han eller hon genom eget
arbete sig förvärvat.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925; dock skall 16 kap.
2 § ärvdabalken i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om den, som
före den 1 januari 1925 fyllt femton men ej sexton år.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 10 § handels
balken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 10 § handelsbalken skall hava följande
ändrade lydelse:
Sedan uttages omyndigs fordran på ersättning i anledning av förmynderskap,
som gäldenären innehaft för den omyndige. Har gäldenären innehaft
flera förmynderskap, äge de omyndige sig emellan lika rätt. Om vid tiden
för ingivandet av konkursansökningen mer än två år förflutit från det förmyndarens
befattning upphörde, äge förmånsrätt, varom nu är sagt, ej rum,
med mindre talan om fordrans utfående anhängiggjorts inom nämnda tid, så
ock laga åtgärder, som därutöver erfordrats, utan oskäligt dröjsmål vidtagits
och fullföljts intill tiden för ingivandet av konkursansökningen.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å fordran i anledning av godmanskap, som gäldenären jämlikt lagen
om förmynderskap innehaft för borgenären.
46
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Denna lag skall tråda i kraft den 1 januari 1925; dock skall i fall, då
förmyndares befattning upphört före nämnda dag, äldre lag lända till efterrättelse.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 kap. 6 § och 22 kap.
14 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 6 kap. 6 § och 22 kap. 14 § strafflagen skola
hava följande ändrade lydelse:
6 kap.
6 §•
Är skada gjord av person under femton års ålder eller sådan, som i 5 kap.
5 § omtalas, vare han pliktig att ersätta skadan, om och i den mån det med
hänsyn till hans sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i
övrigt må anses skäligt. Vad han sålunda utgivit äge han söka åter av den,
som genom underlåten vård om hans person vållat skadan.
22 kap.
14 §.
Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen huvudmannens vederpart
tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller skäl,
eller eljest till huvudmannens skada främjar sin eller andras nytta, eller begår
syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet emot huvudman; vare
lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig, som med sådant brott beträdes,
dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta.
Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagt är, förmyndare och
god man, som förordnats för omyndig, sjuk eller bortovarande, så ock ledamot
i styrelse för bolag eller förening samt annan, som är satt att leda bolagets
eller föreningens angelägenheter.
Förleder man, i sviklig avsikt, annan till oskälig rättegång; straffes med
böter.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
47
Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den
24 september 1861 angående vård av död mans bo.
Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 24 september 1861 angående
vård av död mans bo skall hava följande ändrade lydelse:
Nu kan så hända, att å tid, då rättegångsdag ej inträffar å landet, föreskrift
tarvas, huru bo vårdas skall; då äge domaren därom tills vidare förordna;
anmäle dock förhållandet å nästa rättegångsdag; och meddele rätten
därefter beslut i ämnet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den
18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.
Härigenom förordnas, att § 6 i förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet skall erhålla följande ändrade lydelse:
Omyndig, som fyllt sexton år, kan jämväl vinna rättighet att idka handelsrörelse
eller annat näringsyrke, såvida förmyndaren och överförmyndaren
därtill samtycka. Under’ enahanda villkor må, därest handlande eller annan
näringsidkare varder ställd under förmyndarvård, rörelsen kunna fortsättas.
Å omyndigs vägnar äge ock förmyndaren idka handelsrörelse eller annat
näringsyrke, såframt överförmyndaren därtill samtycker.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom skall hava följande ändrade lydelse:
Häftar fast egendom för ogulden köpeskilling, på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken
sägs, eller är ägare av fast egendom genom domstols lagakraftvunna
utslag i brottmål förpliktad att utgiva skadestånd, som ej genast är förfallet
till betalning; då må inteckning beviljas till säkerhet för sådan fordran, ändå
att gäldenären det ej medgivit.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
48
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen
den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll över
lagfarter, inteckningar och andra ärenden.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden,
1 § i nedan angivna delar, skola hava följande ändrade lydelse:
1 §•
Över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen:
ett över lagfarter med fång av fast egendom; ett över inteckningar i
sådan egendom; ettpöver inskrivningar av tomträtt samt av fång till sådan
rätt, inteckningar i tomträtt, inskrivningar av vattenfallsrätt samt av fång
till sådan rätt så ock över inteckningar i vattenfallsrätt (tomträttsprotokoll);
ett över äktenskapsförord; ett över ärenden angående förmynderskap
och godmanskap; samt ett över bouppteckningar, testamenten, som vid domstolen
bevakas, och avhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och
tomträttsprotokollen skall för varje ärende å brädden tecknas namnet på den
egendom, ärendet rörer, uti protokollet över ärenden angående förmynderskap
och godmanskap namnet å den omyndige eller den, för vilken god man förordnats,
ävensom det nummer, varunder förmynderskapet eller godmanskapet
blivit infört i förmynderskapsboken, samt uti övriga protokollen för ärende,
som angår inregistrering av bouppteckning eller bevakning av testamente,
den dödes namn och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.
Vid — — —-----—--- — — drives.
Hos — — — — — — — — -— — — — — — — — — infört.
Har------------—----— anmärkt.
2 §•
De i 1 § nämnda protokoll skola insändas till hovrätten å landet av den,
som hållit ting eller tingssammanträde, vid vilket sådant protokoll förts, inom
tre månader från tingets avslutande och i stad av rådstuvurätten för varje
månad inom utgången av nästa månad därefter. I det exemplar av protokollet
över ärenden angående förmynderskap och godmanskap, som insändes till
hovrätten, skola endast införas ärenden, som angå inskrivning av förmynderskap
och godmanskap, anteckning att förmynderskap innehaves av den, som
på grund av lag är förmyndare, samt förordnande och entledigande av förmyndare
eller god man eller vilka röra tillstånd till åtgärd beträffande fast
egendom.
Försummas skyldigheten att till hovrätten insända protokoll, varom ovan
sägs böte den försumlige minst en krona femtio öre och högst tre kronor
för varje dag protokollen eller något av dem uteblivit. Hovrätten äge, när
skäl därtill äro, vid vite förelägga den försumlige att inom viss tid inkomma
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 172. 49:
med felande protokoll; ställer han sig sådant föreläggande till efterrättelse och
varder förty ej fälld till vitet, böte enligt vad nu är sagt även för den tid
försummelsen efter föreläggandet fortfarit. v ''
Är i fall, då ärende av beskaffenhet att skola i visst protokoll antecknas
icke förekommit, anmärkning därom ej gjord såsom i 1 § sägs, galle I fråga
om böter och vitesförläggande vad i andra stycket är stadgat.
penna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
22 juni 191 1 (nr 74) om bankrörelse.
Härigenom förordnas, dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skola införas två nya paragrafer av nedan angivet innehåll och betecknade
52 c och 168 c, dels ock att 3 och 113 §§ i nämnda lag skola i nedan angivna
delar hava följande ändrade lydelse:
_ 3 §.
- "-r ~~ ---; — — — — — — stadfästelse.
Stiftarna — — — — i-r- -— — —--——i_ , y0
Finnes — — — — — — —--- erfordras.
Stadfästes ---— — — — kalenderår.
Vid meddelande av tillåtelse att driva bankrörelse äger Konungen stadga
skyldighet för bankaktiebolag att vid huvudkontoret och avdelningskontor, som
Konungen bestämmer, mottaga värdehandlingar till förvaring och förvaltning
i enlighet med de i lagen om förmynderskap och eljest i lag givna bestämmelser;
52 c §.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt hos bankaktiebolag.
Sådana medel må ej av bolaget utbetalas till förmyndaren utan den
omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd att
omhändertaga medlen och därom hos bolaget företett bevis, äge dock förmyndaren
ensam förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall anteckning,
att förmyndaren äger ensam förfoga Över innestående medel, verkställas
å bevis eller i motbok, som av bolaget utlämnats, när beviset eller motboken
företes hos bolaget.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man
efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må hos bolaget förbehåll när
som helst göras, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.
Har förbehåll gjorts, skall anteckning därom verkställas å bevis, som utfärdas
om insättningen, eller i motbok, som utlämnas av bolaget. Då med över
Bihang
till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 172. 4
50
Riksdagens skrivelse Nr 172.
förmyndarens tillstånd uttagning av medel skett, skall ock anmärkning om
tillståndet göras. Förmyndare och god man äga på begäran erhålla bevis om
beloppet av de medel, som insättas eller innestå under sådant förbehåll, så
ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.
Utan hinder därav, att motbok rörande insättning å sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för den,
till vilkens förmån medel insatts med förbehåll i avseende å medlens utbetalning,
så ock för omyndig, som fyllt sexton år, för vilken utfärdats motbok
å medel, varöver den omyndige ej äger själv förfoga. Har i fråga om medel,
som stå under förvaltning av förmyndare eller god man, förbehåll gjorts,
varom i andra stycket sägs, äge jämväl förmyndaren eller gode mannen för
insättning av medel utan sådant förbehåll utfå annan motbok.
113 §.
De —--------------— — bolagsordning.
Stiftarna -— — — — — — — — —------- tio.
Finnes---------------erfordras.
Stadfästes----------------kalenderår.
Vid meddelande av tillåtelse att driva bankrörelse äger Konungen stadga
skyldighet för solidariskt bankbolag att vid huvudkontoret och avdelningskontor,
som Konungen bestämmer, mottaga värdehandlingar till förvaring och
förvaltning i enlighet med de i lagen om förmynderskap och eljest i lag givna
bestämmelser.
168 c §.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt hos solidariskt
bankbolag. Sådana medel må ej av bolaget utbetalas till förmyndaren utan
den omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd
att omhändertaga medlen och därom hos bolaget företett bevis, äge dock förmyndaren
ensam förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall anteckning,
att förmyndaren äger ensam förfoga över innestående medel, verkställas
å bevis eller i motbok, som av bolaget utlämnats, när beviset eller motboken
företes hos bolaget.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man
efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må hos bolaget förbehåll när
som helst göras, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.
Har förbehåll gjorts, skall anteckning därom verkställas å bevis, som utfärdas
om insättningen, eller i motbok, som utlämnas av bolaget. Då med överförmyndarens
tillstånd uttagning av medel skett, skall ock anmärkning om tillståndet
göras. Förmyndare och god man äga på begäran erhålla bevis om
beloppet av de medel, som insättas eller innestå under sådant förbehåll, så
ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 172,
Öl
Utan hinder därav, att motbok rörande insättning å sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för den, till
vilkens förmån medel insatts med förbehåll i avseende å medlens utbetalning,
så ock för omyndig, som fyllt sexton år, för vilken utfärdats motbok å medel,
varöver den omyndige ej äger själv förfoga. Har i fråga om medel, som stå
under förvaltning av förmyndare eller god man, förbehåll gjorts, varom i
andra stycket sägs, äge jämväl förmyndaren eller gode mannen för insättning
av medel utan sådant förbehåll utfå annan motbok.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925; dock skall omyndig, som före
nämnda dag fyllt femton men ej sexton år, äga utan tillåtelse av förmyndaren
förfoga över medel, som han, efter det han fyllt femton år, själv å motbok
insatt, såframt ej förmyndaren enligt bevis, som företetts hos banken,
erhållit överförmyndarens tillstånd att omhändertaga medlen.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § i lagen den
7 maj 1918 (nr 294) om särskilda tingssammanträden för
handläggning av vissa mål och ärenden.
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden
för handläggning av vissa mål och ärenden skall i nedan angivna
del hava följande ändrade lydelse:
I ■—------------—----slag:
1. mål----------------målsägande;
2. växelmål----—------------check;
3. andra — — —----— — — —--— — räkning;
4. mål------------—---— —- boskillnad;
5. ärenden, som avses i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, dock ej sådana till
protokollet över ärenden angående förmynderskap och godmanskap hörande ärenden,
där fråga är om tillstånd till viss förvaltningsåtgärd eller talan fullföljts
mot något överförmyndarens beslut.
6. ärenden--—-------—---— — stad.
Vid ---------—-------närvarande.
Mål----------------behandling. *
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
52
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 april
1921 (nr 159) med vissa bestämmelser om förmynderskap
för omyndig medlem av det kungliga huset.
Härigenom förordnas, att lagen den 22 april 1921 med vissa bestämmelser
om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset skall hava
följande ändrade lydelse:
De i lagen om förmynderskap givna bestämmelser om överförmyndarens
och rättens tillsyn över förmyndares förvaltning, om förmyndares skyldighet
att i vissa fall inhämta överförmyndarens eller rättens samtycke, så ock om
förmyndares redovisningsskyldighet skola ej äga tillämpning i avseende å förmynderskap
för omyndig medlem av det kungliga huset. Beträffande sådant
förmynderskap skall fortfarande gälla vad i ärvdabalken stadgas om förmyndares
skyldighet att, när han frånträder förmynderskap, utgiva den omyndiges
egendom samt lämna slutredovisning, så ock om talan å sådan redovisning.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 3, 6, 7 och 9 §§
i lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och
rättigheter.
Härigenom förordnas, att 3, 6, 7 och 9 §§ i lagen den 13 juni 1921 om
förvaltning av hysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter
skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
I fall---------------sammanträdet.
Kallelse å delägarna skall bevisligen tillställas dessa minst fjorton dagar
före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla
uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende, för vars behandling
det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat ställe för sammanträdes
hållande, skall detta äga rum inom någon av de fastigheter, till vilka
tsamfälligheten hörer. Är någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han
ej kan bevaka sin rätt, begäre den sammankallande förordnande av god man
för den bortovarande enligt lagen om förmynderskap.
Äro delägarna flera än tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del
i samfälligheten, må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till
en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall, med
Riksdagens skrivelse Nr 172.
53
underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu dagar före
sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de församlingar, där
fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller flera tidningar i orten.
Har----------------fastigheten.
Kostnad--------------samfälligheten.
6 §•
1 mom. Vilja--— — — — —--— —--härav.
2 mom. För beslut om ägas utlegning för längre tid än fem år erfordras
minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet,
beräknat på sätt i andra punkten av 4 § 3 mom. är sagt. Beslutet skall
underställas rättens prövning. Finner rätten, att beslutet icke är i laga ordning
tillkommet eller att det strider mot allmän lag eller författning eller länder
till märkligt förfång för delägare, som ej lämnat sitt medgivande till upplåtelsen,
skall beslutet av rätten undanröjas; i annat fall varde det fastställt.
3 mom. Vad i 8 kap. 14 § av lagen om förmynderskap stadgas, skall ej
äga tillämpning i avseende å upplåtelse enligt denna lag av rätt .till samfällighet,
vari omyndig eller ock sjuk eller bortovarande, för vilken god man
förordnats, äger del. Dock må beslut om upplåtelse, som i 2 mom. avses,
även om det biträtts å den omyndiges, sjukes eller bortovarandes vägnar, ej
fastställas, såframt beslutet finnes lända till märkligt förfång för denne.
7 §■
Vilja delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan det ske utan
märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge de ock härom besluta;
och skall vad i 6 § 2 mom. sägs om besluts fattande och underställande
äga motsvarande tillämpning. Där någon delägare det yrkar, må dock avhändandet
ej äga rum annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.
Vad i 8 kap. 15 § av lagen om förmynderskap stadgas skall ej äga tillämpning
i fråga om försäljning enligt denna lag av samfällighet, vari omyndig
eller ock sjuk eller bortovarande, för vilken god man förordnats, äger del,
och skall i sådant fall vad i 6 § 3 mom. sista punkten stadgas angående
fastställelse å beslut, som där avses, äga motsvarande tillämpning.
Har----------------ordning.
Då — -—-------------— — — underskrivas.
Är----------------därtill.
9 §•
Delägares----fastställt.
Har ansökan gjorts om förordnande för särskild person att föranstalta om
sammanträde med delägarna, skall på begäran av någon av dessa överexekutor,
där omständigheterna ej till annat föranleda, meddela förbud för delägarna
att å ägan verkställa avverkning så ock, där skäl därtill äro, meddela
54
Riksdagens skrivelse Nr 172.
dem förbud att å ägan taga ler, torv, grus eller dylikt. Sådant förbud skall
giltighet intill dess beslut enligt 5, 6 eller 7 § om ägans användning
eller avhändande kommit till stånd och trätt i tillämpning eller ock frågan
om ägans tillgodogörande på sätt nu är sagt förfallit. Om sådant förbud
gälle i tillämpliga delar vad i utsökningslagen om skingringsförbud sägs, dock
att pant eller borgen för skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas,
icke erfordras.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § i lagen den
29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.
Härigenom förordnas, att 24 § i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker
skall hava följande ändrade lydelse:
24 §.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt å motbok. Sådana
medel ma ej från sparbanken utbetalas till förmyndaren utan den
omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd att
omhändertaga medlen och därom hos sparbanken företett bevis, äge dock
förmyndaren ensam förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall anteckning,
att förmyndaren äger ensam förfoga över innestående medel, verkställas
i den avräkningsbok, som omförmäles i 31 §, så ock i motboken, när
den nästa gång företes hos banken.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man
efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må förbehåll när som helst
göras, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd. Har förbehåll
gjorts, skall anteckning därom verkställas såväl i avräkningsboken som
i motboken. Då med överförmyndarens tillstånd uttagning av medel skett,
skall ock anmärkning om tillståndet göras. Förmyndare och god man äge på
begäran erhålla bevis om beloppet av de medel, som insättas eller innestå
under sadant förbehåll, så ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt,
intyg därom.
Utan hinder därav, att motbok förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för
den, till vilkens förmån medel insatts med förbehåll i avseende å medlens
utbetalning, så ock för omyndig över sexton år, för vilken utfärdats motbok
å medel, varöver den omyndige ej äger själv förfoga. Har i fråga om medel,
Riksdagens skrivelse Nr 172.
55
som stå under förvaltning av förmyndare eller god man, förbehåll gjorts,
varom i andra stycket sägs, äge jämväl förmyndaren eller gode mannen för
insättning av medel utan sådant förbehåll utfå annan motbok.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925; dock skall omyndig,
som före nämnda dag fyllt femton men ej sexton år, äga utan tillåtelse av
förmyndaren förfoga över medel, som han, efter det han fyllt femton år, själv
å motbok insatt, såframt ej förmyndaren enligt bevis, som företetts hos banken,
erhållit överförmyndarens tillstånd att omhändertaga medlen.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap.
Härigenom förordnas, att i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap dels 4 kap. skall till
rubrik och innehåll erhålla den ändrade lydelse nedan angives, dels efter
4 kap. skall införas ett nytt kapitel, betecknat såsom 5 kap., med den överskrift
och av den lydelse nedan angives och dels nuvarande 5 kap. hädanefter
skall betecknas såsom 6 kap.:
4 kap. Om förmynderskap för underåriga.
1 §■
Vad i svensk lag är stadgat om förmynderskap för underårig skall äga
tillämpning jämväl i avseende å underårig svensk undersåte, som ej har hemvist
inom riket. Varder förmynderskap för sådan underårig anordnat i främmande
stat, där han har hemvist, må dock rätten, såframt ej särskilda omständigheter
påkalla, att förmynderskap är anordnat här i riket, besluta, att
förmynderskap ej skall vara anordnat enligt svensk lag.
Konungen äger beträffande förmynderskap för underåriga svenska undersåtar,
som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser
angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock förordna svensk
diplomatisk eller konsulär ämbetsman att vara överförmyndare.
2 §■
klar utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör, bör på
grund av underårighet förses med förmyndare, hemvist här i riket, inhämte
rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap
kommer att anordnas i enlighet med den främmande statens lag.
Upplyses det, att sådant förmynderskap ej kommer att anordnas, eller erhålles
ej svar inom sex månader, varde förmynderskap anordnat enligt svensk
lag. Anordnas förmynderskap i enlighet med lagen i den stat, den underårige
56
Riksdagens skrivelse Nr 172.
tillhör, förordne rätten, att förmynderskap ej längre skall vara anordnat enligt
svensk lag.
3 §•
Skall förmynderskap för underårig, som vistas här i riket, ej anordnas
enligt svensk lag, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl rätten
eller domaren, om den omyndiges angelägenheter kräva omedelbar vård,
efter vad i svensk lag är stadgat förordna förmyndare för tiden intill dess
förmynderskap anordnats i enlighet med den främmande statens lag eller förmyndare
blivit av rätten genom slutligt beslut utsedd.
Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må i trängande
fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.
4 §.
Enligt lagen i den stat, underårig tillhör, skall, även om förmynderskap
är anordnat efter annan lag, bedömas, när behov av förmyndare upphör.
5 §.
Är förmynderskap för underårig i överensstämmelse med vad ovan sägs
anordnat enligt främmande lag, lände den lag till efterrättelse i fråga om
verkan av omyndigheten och förmyndarens behörighet att handla å den minderåriges
vägnar.
Har den underårige här i riket företagit rättshandling på förmögenhetsrättens
område, som han enligt den främmande lagen är obehörig att företaga,
vare rättshandlingen likväl för honom bindande, om han ägt behörighet
enligt svensk lag och den, emot vilken rättshandlingen företogs, varken
insåg eller bort inse hans bristande behörighet.
Om verkan av förbindelse, enligt växel eller check är särskilt stadgat.
6 §■
Varder förmynderskap för underårig svensk undersåte, som har hemvist i
främmande stat, anordnat här i riket, göre rätten ofördröjligen anmälan därom
till ministern för utrikes ärendena.
7 §■
Konungen äger, efter avtal med främmande stat, med avseende å svenska
undersåtar, som där hava hemvist, eller undersåtar i den staten, vilka hava
hemvist här i riket, stadga avvikelser från de i 1, 2, 3, 4 och 5 §§ givna
bestämmelser.
Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna regler om internationellä
rättsförhållanden, förmynderskap för underårig anordnas enligt lagen
i den stat, där han har hemvist, äger ock Konungen förordna, att förmynderskap
skall enligt svensk lag anordnas för undersåtar i den staten, vilka hava
hemvist här i riket, samt att förmynderskap ej skall sålunda anordnas för
svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
57
5 kap. Om förmynderskap för omyndigförklarade.
1 §•
Vad i svensk lag är stadgat om omyndighetsförklaring och om förmynderskap
för omyndigförklarade skall äga tillämpning jämväl i avseende å svensk
undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap anordnat i
främmande stat för svensk undersåte, som där har hemvist men som är förklarad
omyndig här i riket eller om vars försättande i omyndighet här är
fråga, må dock rätten, såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att förmynderskap
är anordnat här i riket, besluta, att förmynderskap ej skall vara
anordnat enligt svensk lag.
Konungen äger beträffande förmynderskap för omyndigförklarade svenska
undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser
angående vården av omyndigs värdehandlingar, så ock förordna svensk
diplomatisk eller konsulär ämbetsman att vara överförmyndare.
2 §•
Har ansökan gjorts om omyndighetsförklaring av utländsk undersåte, som
har hemvist här i riket, inhämte rätten, genom bemedling av ministern
för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap kommer att anordnas enligt
den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap icke
kommer att anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, varde omyndighetsförklaring
av rätten meddelad och förmynderskap här anordnat enligt
svensk lag.
3 §•
Är svensk undersåte förklarad omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen
hävas jämväl här i riket enligt svensk lag.
Har undersåte i främmande stat förklarats omyndig här i riket, men varder
förmynderskap för honom anordnat enligt den främmande statens lag, skall
den här förordnade förmyndaren entledigas.
4 §.
Skall i visst fall svensk'' lag ej äga tillämpning beträffande omyndighetsförklaring
av någon, som vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det
skall ske, äge likväl rätten eller domaren, om dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fara, förordna, att han skall vara omyndig under tiden intill dess
vård om hans angelägenheter anordnats i enlighet med lagen i hans hemland
eller rätten meddelat slutligt utslag, så ock för samma tid förordna förmyndare.
I avseende å förordnande, varom nu är sagt, skall vad i lagen om förmynderskap
12 kap. 8 § och 14 § andra och tredje styckena är stadgat äga
motsvarande tillämpning.
58
Riksdagens skrivelse Nr 172.
År förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i trängande
fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges
angelägenheter.
5 §•
Om omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk myndighet,
skall genom svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse införas i allmänna
tidningarna. Den utländska myndighetens behörighet skall styrkas
genom intyg av här i riket anställd diplomatisk eller konsulär ämbetsman
eller av svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då omyndighetsförklaring
blivit hävd av behörig utländsk myndighet.
6 §.
Är förmynderskap för omyndigförklarad efter vad ovan sägs anordnat i
enlighet med utländsk lag, skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i avseende å
underårig äga motsvarande tillämpning.
Har omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt,
må dock den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling,
icke åberopa, att han ej ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.
7 §•
Vad i detta kap. sägs om omyndighetsförklaring och förmynderskaps anordnande
enligt utländsk lag skall äga motsvarande tillämpning i avseende å
annan därmed jämförlig åtgärd, som är förenad med inskränkning i den
rättsliga handlingsförmågan.
8 §•
Varder svensk undersåte, som har hemvist i främmande stat, här i riket
förklarad omyndig och förmyndare för honom förordnad, göre rätten ofördröjligen
anmälan därom till ministern för utrikes ärendena.
9 §•
Konungen äger, efter avtal med främmande stat, med avseende å svenska
undersåtar, som där hava hemvist, eller undersåtar i den staten, vilka hava
hemvist här i riket, stadga avvikelser från de i 1, 2, 3, 4 och 6 §§ givna
bestämmelser.
Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna regler om internationella
rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning
med avseende å omyndighetsförklaring och förmynderskap för omyndigförklarade,
äger ock Konungen förordna beträffande undersåtar i den staten, vilka
hava hemvist här i riket, att omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap
anordnas enligt svensk lag, samt i fråga om svenska undersåtar, vilka
Riksdagens skrivelse Nr 172.
59
hava hemvist i den främmande staten, att omyndighetsförklaring må ske och
förmynderskap anordnas i den främmande staten.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen
den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion.
Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion
skall i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:
Konsulardomaren är konkursdomare.
I fråga —-----------------landet.
Beträffande-------------—--underrätt.
Han skall jämväl förordna förmyndare och god man, som i lagen om förmynderskap
avses; åliggande honom att öva den tillsyn å förmyndares och
god mans förvaltning, som enligt nämnda lag åligger rätten, Han äge ock
förordna överförmyndare, där så erfordras.
Äktenskapsförord — —--------------honom.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1925.
Förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, 3
och 4, §, 3 mom. 2 och § 4 i förordningen den 21 juni 1922
(nr 277) angående postsparbanken.
Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1, 3 och 4, § 3 mom. 2 och § 4 i
förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken skola hava följande
ändrade lydelse:
§ 2.
Mom. 1. Envar äger att för egen räkning eller till förmån för annan (enskild
person, firma, förening eller dylikt) insätta medel i postsparbanken.
Insättning må icke ske annat än i helt krontal. En och samma persons tillgodohavande
må ej ökas utöver 5,000 kronor annorledes än genom upplupen
60
Riksdagens skrivelse Nr 172.
räntas läggande till kapitalet. Då, efter vad r mom. 4 stadgas, för samma
person utfärdats flera motböeker, skall dock vad nyss är sagt gälla i fråga
om tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.
Mom. 3. Den, som begär motbok för annan, äger göra det förbehåll, att
medel, som insättas å motboken, icke skola få uttagas förr än efter viss tid.
Vill han göra annat förbehåll, ankommer det på generalpoststyrelsens prövning,
huruvida motbok må med det förbehåll utfärdas.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man
efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må förbehåll när som helst
göras, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd. Förmyndare
och god man äge på begäran erhålla bevis om beloppet av de medel, som
insättas eller innestå under sådant förbehåll, så ock, om meddelat tillstånd
icke blivit använt, intyg därom.
Rörande varje förbehåll, som gäller i fråga om de å motbok insatta medlen,
skall anteckning finnas i motboken.
Mom. 4. En och samma person äger i allmänhet ej utbekomma mer än en
motbok. Utan hinder därav, att motbok förut utfärdats, må ny motbok utfärdas
för den, till vilkens förmån medel insatts, med förbehåll i avseende å
medlens utbetalning, så ock för omyndig över sexton år, för vilken utfärdats
motbok å medel, varöver den omyndige ej själv äger förfoga. Har i fråga om
medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man, förbehåll
gjorts, varom i mom. 3 andra stycket sägs, äge jämväl förmyndaren eller gode
mannen för insättning av medel utan sådant förbehåll utfå annan motbok.
§ 3.
Mom. 2. Uttagning, som icke omfattar hela det å motbok innestående beloppet,
må icke ske annat än i helt krontal.
Uttaget belopp skall avföras i motboken. Då medel uttagits av förmyndare
eller god man med överförmyndarens tillstånd, skall ock anmärkning om tillståndet
göras.
§ 4.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt å motbok. Sådana
medel må ej utbetalas till förmyndaren utan den omyndiges samtycke.
Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd att omhändertaga medlen
och därom hos postsparbanken företett bevis, äge dock förmyndaren ensam
förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall anteckning, att förmyndaren
äger ensam förfoga över innestående medel, verkställas i motboken,
när den nästa gång företes hos banken.
Riksdagens skrivelse Nr 172.
61
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1925; dock skall omyndig,
som före nämnda dag fyllt femton men ej sexton år, äga utan tillåtelse
av förmyndaren förfoga över medel, som han, efter det han fyllt femton år,
själv å motbok insatt, såframt ej förmyndaren enligt bevis, som företetts hos
postsparbanken, erhållit överförmyndarens tillstånd att omhändertaga medlen.
Under hänvisning till vad första lagutskottet i sitt ovannämnda utlåtande
anfört vid 8 kap. 8 § i förslaget till lag om förmynderskap, får riksdagen
tillika anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida
genom ändring i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker möjlighet kan
beredas för förmyndare och gode män att i sparbank verkställa sådan nedsättning
av värdehandlingar, som enligt förslaget till lag om förmynderskap
skall ske i riksbanken eller annan bank, samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 17 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.