Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående postgirorörelse.

1924-05-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:173, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående postgirorörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 17 S.

1

Nr 173.

Godkänd av första kammaren den

Godkänd av andra kammaren den

28 maj 1924.

28 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition till riksdagen med förslag till förordning angående

postgirorörelse.

(Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 2.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 209, har Eders Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen antaga ett

propositionen bifogat förslag till förordning angående postgirorörelse.

Då vid 1922 års riksdag — i sammanhang med propositionen om postsparbankens

införlivning med postverket — frågan om att införa en postgirorörelse förelåg

till behandling, ansåg sig riksdagen icke kunna på den då framlagda utredningen

grunda ett bestämt omdöme i ärendet, utan fann riksdagen propositionen

i nu berörda del icke föranleda någon riksdagens åtgärd. I anledning härav har

nu ärendet underkastats ytterligare utredning, varigenom såväl spörsmålet i dess

helhet som ock i vissa detaljer ytterligare klarlagts.

Under den sålunda verkställda behandlingen av ärendet hava, såsom propositionen

utvisar, framkommit olika meningar rörande lämpligheten av postgirorörelsens

införande i Sverige. Av generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket

har framhållits, vilka stora fördelar som postgirorörelsen skulle medföra,

såväl i form av förenkling av betalningsrörelsen, särskilt framträdande vid en

jämförelse med det för närvarande tillämpade postanvisningssystemet, som ock

genom att öppna ökade möjligheter till kontroll över redogörare vid dessas

förvaltning och i övrigt vid penningöverflyttningar olika institutioner och personer

emellan. Därvid har också åberopats, att postgirorörelsen med stor

framgång genomförts i ett stort antal främmande länder, exempelvis Österrike,

Bihang till riksdagens protokoll 1921\. llf saml. Nr 173—180. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 178.

Danmark, Tyskland och Frankrike. Å andra sidan har från kommerskollegium

och svenska bankföreningen rests starka invändningar mot en utvidgning av

statens affärsverksamhet till detta nya område, desto mer som förhållandena

hos oss voro olikartade med flertalet av de länder, där systemet tillämpades, och

i stället närmade sig dem i England och Förenta staterna, där postgiroinrättningen

icke införts.

Utan att för egen del till närmare behandling upptaga de sålunda framförda

olika synpunkterna på frågan, vill riksdagen endast framhålla att såvitt

riksdagen vid sin prövning av ärendet kunnat finna måste postgirorörelsen betraktas

som en nyttig inrättning, som nu bör jämväl i vårt land till gagn för

allmänna samfärdseln genomföras. Genom de ytterligare utredningar, som efter

tidpunkten för 1922 års riksdags behandling av frågan verkställts, och genom

vad i övrigt därefter förekommit torde ärendet hava så klarlagts, att de då

framställda betänkligheterna i allt väsentligt nu kunna anses undanröjda. I

detta avseende har riksdagen särskilt uppmärksammat, hurusom genom tillkomsten

av den nya postsparbanksbyrån tillskapats en ny organisation inom

generalpoststyrelsen med moderna anordningar för bokföring och kontroll, varav

gynnsamma erfarenheter redan vunnits och som i tekniskt avseende företer

likheter med den här föreslagna nya verksamhetsgrenen.

Riksdagen, som alltså med vissa i det följande omnämnda mindre jämkningar

anser sig kunna antaga departementschefens förslag i ämnet, vill emellertid

betona att det givetvis framstår som angeläget att vid förslagets genomförande

framgå med försiktighet, så att överorganisation kan undvikas och möjlighet

hållas öppen till rörelsens utveckling efter de former, som för vårt land visa sig

mest ändamålsenliga.

Såsom riksdagen ovan antytt synes det riksdagen, som om postgirorörelsen

lämpligast borde anknytas till den inom generalpoststyrelsen nyinrättade

postsparbanksbyrån, som öppnar möjlighet att utan större omgång kunna i sig

upptaga ifrågavarande nya rörelsegren. Till denna byrå torde också åtminstone

till en början under själva försöksstadiet kunna förläggas det med rörelsen

förenade bokföringsarbetet. Härutinnan må erinras, att, medan inbetalningar

och utbetalningar å postgirokonto skola kunna verkställas å samtliga rikets

postanstalter, själva bokföringen enligt planen skulle koncentreras till ett fåtal

platser. I propositionen har förutsatts, att fyra dylika särskilda giropostkontor

till en början skulle inrättas. Enligt riksdagens mening torde emellertid försiktigheten

bjuda, att organisationen gives en ännu mera begränsad omfattning och

att bokföringen till en början koncentreras till allenast en plats, nämligen postsparbanksbyrån,

på sätt för postsparbanksrörelsen sker. Det är dock att förutse

att i mån av rörelsens utveckling kommer för dess rationella bedrivande att

krävas, att ett antal giropostkontor inrättas på lämpliga platser inom landet

alltefter rörelsens lokala utbredning, föreliggande kommunikationer och andra

liknande synpunkter. Att nu definitivt fatta ståndpunkt till berörda

spörsmål om rörelsens centrala ledning m. m. torde dock icke vara påkallat;

dessa frågors slutliga avgörande torde, då det avses en helt ny rörelsegren, böra

efter generalpoststyrelsens hörande ankomma på Kungl. Maj:t.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 178.

3

Beträffande frågan om räntegottgörelse å insatta medel hava under ärendets

behandling inom riksdagen olika meningar gjort sig gällande. 1 likhet med vad

departementschefen föreslagit har riksdagen funnit, att det icke bör i förordningen

bestämmas, att ränta ovillkorligen skall utgå, utan har riksdagen ansett denna

fråga tillsvidare höra lämnas öppen till avgörande av Kungl. Maj:t med hänsynstagande

bl. a. till möjligheterna att utan en på rörelsens bärighet alltför

ofördelaktigt verkande utökning av bokföringsarbetet verkställa ränteberäkningen.

I 12 § av författningsförslaget har förutsatts att å generalpoststyrelsen skall

ankomma att förvalta och fruktbargöra de i postgirorörelsen innestående medlen

enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas. Riksdagen har intet att invända

mot nämnda paragraf men vill framhålla, att för dessa medels förvaltning

torde böra gälla samma regler som de, som tillämpas för postsparbanksrörelsen.

För vinnande av nöjaktig överblick över rörelsens ekonomiska bärighet bör,

såsom beträffande postsparbanksrörelsen är fallet, densamma särskiljas från

styrelsens övriga rörelsegrenar med särskild redovisning för inkomster och utgifter.

I själva personalfrågan finner riksdagen det lämpligt och riktigt, att de ordinarie

och extra tjänstemän, som tidigare tjänstgjort i postsparbanken, men som

efter bankens omorganisation icke längre kunnat beredas arbete, i mån av behov

tagas i anspråk för postgirorörelsen. Någon utökning av verkets ordinarie personal

skulle icke erfordras. Emellertid har förutsatts, att den mera direkta ledningen

av postgiroärendena under vederbörande byråchefs överinseende skulle

utövas av tjänsteman i på löneskalan förhållandevis högt placerad tjänstegrad,

och skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att bemyndiga generalpoststyrelsen

att på förordnande uppehålla såväl den befattning, som för detta ändamål kan

befinnas erforderlig, som ock de övriga befattningar, vilka tilläventyrs kunna

erfordras utöver dem, över vilka styrelsen eljest förfogar. Riksdagen har intet

att invända mot att så sker men vill erinra om sitt ovan gjorda uttalande rörande

vikten av att vid organisationen av denna nya verksamhetsgren framgå

med försiktighet.

Beträffande det framlagda författningsförslaget har riksdagen endast i två

avseenden ansett sig böra företaga några mindre ändringar i detsamma.

Ben i 6 § förefintliga punkten: »Inbetalningsavgiften redovisas med frimärken.

Utbetalningsavgiften debiteras det konto, från vilket beloppet skall utgå»

har synts riksdagen böra bortfalla. Ifrågasättas kan nämligen, huruvida icke av

praktiska synpunkter vore motiverat, att jämväl ifrågavarande utbetalningsavgift

lämpligen kunde redovisas med frimärken. I varje fall torde icke vara

erforderligt att uti ifrågavarande förordning nu intages bestämmelse rörande

berörda detaljspörsmål.

I 7 § har riksdagen med hänsyn till det av riksdagen såsom lämpligt ansedda

förläggandet av bokföringen till generalpoststyrelsen funnit orden: Brev i ärende

angående postgirorörelsen från kontoinnehavare till det postkontor, där hans

konto föres, är portofritt, därest etc. böra givas en något förändrad avfattning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 17S.

nämligen: Brev i ärende angående postgirorörelsen från kontoinnehavare till postverket

är portofritt, därest etc.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen, med förklarande

att Eders Kungl. Maj :ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick antagas, tillkännagiva, att riksdagen för sin del antagit följande
-

Förslag

till

förordning angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Postverket bedriver postgirorörelse i ändamål att underlätta betalningsrörelsen

och befrämja sadana betalningsmetoder, som äro ägnade att minska

användandet av kontanta penningar.

2 §.

Postgirorörelsen förmedlas av de fasta postanstalterna i riket samt, i den

utsträckning, generalpoststyrelsen bestämmer, av lantbrevbärare.

3 §.

Den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen (postgirokonto), bar att

inbetala visst grundbelopp, som ej må från kontot uttagas förr än tre månader

efter skedd uppsägning av kontot. Grundbeloppets storlek bestämmes av generalpoststyrelsen,

dock må det ej utan Kungl. Maj:ts medgivande sättas högre

än 50 kronor.

4 §.

Å postgirokonto må inbetalningar verkställas av såväl kontoinnehavaren

själv som envar annan.

5 §.

Av det å postgirokonto innestående tillgodohavande må belopp enligt kontoinnehavarens

förfogande överföras till annat konto (girering) eller ock kontant

utbetalas.

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 50 kronor 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor 20 öre;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 173.

5

2) för varje utbetalning

en grundavgift av b öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp,

som skall utbetalas.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till kontoinnehavaren

för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men som, på

hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.

7 §.

Brev i ärende angående postgirorörelsen från kontoinnehavare till postverket,

är portofritt, därest för ändamålet användes särskilt, genom postverkets försorg

tillhandahållet kuvert. Användes annat kuvert, erlägges vanligt brevporto.

8 §.

Postverket svarar gentemot kontoinnehavare för utförandet i enlighet med

för postgirorörelsen gällande bestämmelser av de till postverket ingångna

uppdrag.

Ersättning från postverket utgår icke för skada eller förlust, som förorsakats

genom försenad expedition.

9 §.

Kungl. Maj :t bestämmer, huruvida och efter vilka grunder ränta å medel, som

innestå å postgirokonto, skall gottgöras kontoinnehavare.

10 §.

Före januari månads utgång varje år har postverket att tillställa innehavare

av konto, vara inbetalning, uttagning eller girering under nästföregående år ägt

rum, besked rörande kontots ställning vid utgången av sistnämnda år. Av beskedet

bör jämväl framgå storleken av den ränta, som för året må hava tillgodoförts

kontoinnehavaren. Anmärkning mot beskedet skall skriftligen göras hos

generalpoststyrelsen inom utgången av det år, beskedet utfärdats. Har sådan

anmärkning icke gjorts, anses kontoinnehavaren hava godkänt beskedet, och

skall förty vid senare anförda klagomål det hos postverket förda kontot äga

vitsord.

11 §.

Innestå medel å postgirokonto, varå under loppet av tio år någon omsättning

(inbetalning, uttagning eller girering) icke förekommit, och har i avseende å

dylik fordran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som

i förordningen den 4 mars 1862 i fråga om tioårig preskription och årsstämning

föreskrives, skola medlen tillfalla postverket och tillgodoföras postgirorörelsen,

dock med rätt för generalpoststyrelsen att till vederbörande återbetala beloppet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 173.

12 §.

De i postgirorörelsen innestående medel äger generalpoststyrelsen förvalta och

fruktbargöra enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

13 §.

Där kontoinnehavare i bedräglig avsikt söker förfoga över större belopp än

det, vartill hans tillgodohavande lämnar tillgång, eller eljest särskilda skäl därtill

föranleda, må generalpoststyrelsen förordna, att hans postgirokonto skall

upphöra och därå innestående medel omedelbart utbetalas till kontoinnehavaren.

14 §.

Enskilds förhållande till postgirorörelsen må icke i oträngt mål yppas.

15 §.

Bestämmelser angående postverkets deltagande i postgiro- eller annan motsvarande

rörelse med främmande länder meddelas av Kungl. Maj:t.

16 §.

De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för postgirorörelsen, må,

i den mån de ej meddelas av Kungl. Maj :t, utfärdas av generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Stockholm den 28 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.