Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tullverket jämte i ämnet väckta motioner.

1924-05-23 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:186, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tullverket jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

1

Nr 186.

Godkänd av första kammaren den 23 maj 1924.

Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i

statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda

framställning angående anslag till tullverket jämte i ämnet

väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 86.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 har Eders

Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkt 19) föreslagit riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte de

för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i 9 §

av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas i enlighet med

vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden ovanberörda

dag föreslagits;

dels för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna följande

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.

............................................................ kr. 439,000

Vikar ia tser sättningar, förslagsanslag ............ » 20,000

Arvode till tullverkets ombudsman ............. » 2,000

Avlöningar till icke-ordinare befattningshavare

m. m., förslagsanslag........................ » 160,000

Bihang till riksdagens protokoll 192i. H saml. Nr ISO—192.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 186.

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.

.............................................................. kr. 10,084,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare, å

högst 1,000, respektive 500 kronor för år

räknat............................................................... » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag....................... » 1,771,000 kr. 12,657,500.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater

..................................................................................... kr. 55,670.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.

............................................................. kr. 475,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag...................................... » 25,000

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster ................................ » 13,000 kr. 513,000.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag.

............................................................. kr. 37,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar

m. m., förslagsanslag.................................... » 95,000

Hemliga utgifter............................................. » 4,000

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,637,530 kr. 1,773,830.

Summa förslagsanslag kr. 15,000,000;

dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget för tullverket med

ett mot statens slutsumma svarande belopp av 15,000,000 kronor, att direkt

utgå av tullmedel;

dels ock förklara, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie

stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid

tullstaten, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, må

under budgetåret 1924—1925 efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande komma

i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i

lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av

vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till

högre belopp, för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1921

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

3

(nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för

år 1922 blivit bestämt.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag bär riksdagen

till behandling förehaft följande motioner, nämligen:

dels två motioner, 1: 34 och II: 39, vari yrkats, att riksdagen icke måtte

bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag att anskaffa ytterligare fyra tulljagare

och alltså minska det av Eders Kungl. Maj:t till övriga kostnader för tullverket

iiskade anslaget 1,637,530 kronor med 180,000 kronor till 1,457,530

kronor;

dels eu motion, II: 38, vari alternativt hemställts, att något anslag för

ytterligare anskaffning av tullkryssare icke nu måtte av riksdagen beslutas

eller att ett belopp av 50,000 kronor måtte beräknas för ändamålet i årets stat;

dels ock en motion, II: 105, vari hemställts, att riksdagen ville besluta om

sådan ändring i de särskilda bestämmelser (Svensk författningssamling nr

368 år 1922), som från och med den 1 januari 1923 skola lända till efterrättelse

beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen och tullstaten, att de

från och med den 1 juli 1924 må erhålla följande lydelse, nämligen:

med ordinarie befattning — — — den ordinarie befattningen;

tjänsteman vid tullverket,---hänsyn icke tagas därtill;

tjänsteman, vilken omedelbart — —- — för kammarskrivare bestämda

lönegraden;

tjänsteman vid tullverket, — — — för varje tjänstgöringsdag;

tjänsteman vid tullstaten, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna enligt

avdelning B eller 1—5 lönegraderna enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,

må jämväl i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i

tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla

erforderlig läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock att

vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant

sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande för

tullverket tillhör generaltullstyrelsens ordinarie vaktbetjäning och i sådan

egenskap äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad,

må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst inom styrelsens vaktbetjäning,

såsom personlig förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarevård

jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts, tillkommer vissa tjänstemän

vid tullstaten;

anslag, som vid vissa---för anslaget skall hållas;

Vad då först sistnämnda motion beträffar, överensstämmer den av motionärerna

påyrkade utsträckningen av förmånen av fri läkarvård vid tullverket

med det av Eders Kungl. Maj:t uti propositionen den 17 februari

1922 (nr 89) framlagda förslaget i ämnet. Rörande uppkomsten utav förevarande

fråga och densammas behandling inom riksdagen hava motio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 186.

närerna åberopat den redogörelse härutinnan, som lämnats i en vid 1923

års riksdag inom andra kammaren av samma motionärer väckt motion utav

liknande innehåll som den nu förevarande. Beträffande utvecklingen av

spörsmålet om rätt till kostnadsfri läkarvård vid tullverket torde riksdagen

därför kunna inskränka sig till att hänvisa till den av motionärerna tidigare

förebragta utredningen.

över ifrågavarande motion har riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig

ordning inhämtat utlåtande från allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Efter att hava framhållit, hurusom den vittomfattande frågan, i vilken

utsträckning befattningshavare vid den civila statsförvaltningen må böra

tillgodonjuta rätt att på vederbörande verks bekostnad erhålla behövlig

läkarvård, eventuellt jämte läkemedel, under senare tid varit föremål för

behandling i samband med löneregleringar inom ett flertal förvaltningsområden

och därvid föranlett bestämmelser på området av för olika verk

eller personalgrupper ganska skiftande innebörd, har lönenämnden beträffande

denna förmåns omfattning anfört följande:

»Den längst gående förmånen härutinnan torde hava tillerkänts kommunikationsverkens

personal. Enligt föreskrift i 26 § uti avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 (nr 343) erhåller tjänsteman vid nämnda verk på vederbörande

verks bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid

skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga

hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke

bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad

lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall i

tjänsten. Närmare bestämmelser härutinnan hava för dessa verks vidkommande

meddelats uti avd. D av kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 529).

Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451) vunnit tillämpning, gäller, enligt 25 § i samma reglemente, att tjänsteman

erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande

myndighets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet

medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till

arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t meddelar. Därjämte har föreskrivits, att i den mån

vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma,

skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan

besluta.

De närmare bestämmelser av allmängiltig omfattning, som för dessa verks

vidkommande ansetts erforderliga, hava meddelats genom 5 § uti kungörelsen

den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser till ifrågavarande

avlöningsreglemente.

För statens hospital och asyler hava härutöver lämnats vissa särskilda

föreskrifter uti avd. B, mom. 2 h) utav kungörelsen den 15 juni 1922 (nr

368). Enligt berörda författningsrum må sålunda befattningshavare vid

ifrågavarande verk, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna under avdelning

B eller 1—6 lönegraderna under avdelning C enligt avlöningsreglementets

9 §, även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten erhålla

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186. 5

erforderlig läkarvård jämte läkemedel pa vederbörande hospitals bekostnad,

dock att värd ä sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må

vid sådant sjukdomsfall betalas av hospitals medel under tid, da befattningshavaren

åtnjuter oavkortad lön; och må även andra inom hospital eller

asyl boende befattningshavare i händelse av sjukdom därstädes kostnadsfritt

åtnjuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen kan dem vid

anstalten beredas; allt emellertid enligt av Kung]. Maj:t meddelade närmare

bestämmelser. ...

Näst efter nu omförmälda befattningshavare vid kommunikationsverken

samt vid statens hospital och asyler torde, vad utsträckningen av har ifrågavarande

förmån angår, böra nämnas vissa tjänstemän vid lots- och fyrstaten.

Enligt 23 § i avlöningsreglementet den !) juni 1922 (nr 379) för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten gäller, att tjänsteman erhåller vid skada till

följd av olycksfall i tjänsten pa lotsverkets bekostnad erforderlig läkarvård

jämt läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,

allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. Insjuknar

tjänsteman, som är anställd å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg,

under tjänstgöring ombord, och kan han ej därstädes vårdas, må han även

i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser, av verkets medel kunna erhålla ersättning

för sjukvårdskostnad; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik

vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av lotsverkets medel

under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön. Har tjänsteman i andra

fall än nu är sagt ådragit sig sjukdom, som kan anses hava uppkommit genom

utförande av arbete i lotsverkets tjänst, ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma

om eller i vad mån ersättning för sjukvårdskostnad må utgå av

verkets medel.

Genom brev den 30 november 1922 (avd. I, 7 §) har Kungl. Maj:t meddelat

närmare bestämmelser angående läkarvård jämte läkemedel m. in. för

befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

I fråga om befattningshavare vid fångvårdsstaten — å vilka avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) är tillämpligt — gäller enligt avd. B,

punkt 5, andra stycket, av kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 452), att tjänsteman,

tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets

9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid skada till följd

av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,

erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens bekostnad

; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt

icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,

då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

I avd. B, punkt 7, fjärde stycket, av samma kungörelse hava enahanda bebestämmelser,

som nu sagts, meddelats att gälla beträffande tjänsteman vid

statens tvångsarbetsanstalter, tillhörande någon av 1—6 lönegraderna under

avd. B eller 1—3 lönegraderna under avd. C enligt avlöningsreglementets

9

Liknande bestämmelser gälla även beträffande viss personal vid statens

uppfostringsanstalt å Bona (kungörelsen den 15 juni 1922, avd. B, mom. 1,

tredje stycket). „ . „ 0

Vad slutligen beträffar personalen vid tullverket, gälla i fråga om denna,

förutom de för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen fastställda

generella föreskrifterna på området, jämväl de särskilda bestämmel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 186.

serna i avd. B, mom. 3, femte stycket, av kungörelsen den 15 juni 1922

(nr 368).»

Sedan lönenämnden härefter framhållit, hurusom den sålunda lämnade

översikten gåve vid handen, att på här förevarande område icke rådde sådan

enhetlighet och likformighet, som ansetts i fråga om flertalet övriga löneförmåner

böra eftersträvas vid det nya lönesystemets anpassande å förhållandena

inom olika förvaltningsområden, har lönenämnden anfört, att med

hänsyn till den korta tid, som stått nämnden till buds för avgivande av

yttrande i frågan, nämnden för sin del icke vore i tillfälle att nu framlägga

något förslag till eller att angiva riktlinjerna för en mera omfattande

revision av bestämmelserna rörande kostnadsfri läkarvård för personal inom

den civila statsförvaltningen i syfte att åstadkomma större enhetlighet på

området. Att en sådan revision snarast möjligt måtte komma till stånd,

har emellertid synts lönenämnden utgöra ett bestämt önskemål ur såväl förvaltningsintressets

som de olika personalgruppernas synpunkt. Enligt vad

lönenämnden trott sig veta, hade ock frågan rörande omarbetning av gällande

bestämmelser rörande läkarvård till civila befattningshavare i statens tjänst,

åtminstone vad beträffade spörsmålet om vad denna förmån lämpligen borde

omfatta, varit föremål för övervägande, bland annat inom medicinalstyrelsen.

Den förnyade, allmänna utredning av hithörande spörsmål, som lönenämnden

för sin del, bland annat i anledning av den nu till behandling föreliggande

motionen, velat förorda, har synts nämnden böra avse såväl frågan om vilka

personalgrupper, som böra vara berättigade till erhållande av ifrågavarande

förmån, som ock den närmare innebörden av densamma, d. v. s. begränsningen

av rätten för tjänstemännen att under olika förhållanden på statens

bekostnad erhålla läkarbehandling, läkemedel, sjukhusvård, specialistvård

m. m. Att härvid kostnadsfrågan borde göras till föremål för ingående

undersökning har synts nämnden få anses självfallet.

I detta sammanhang har ock nämnden erinrat, att tjänstemännen vid

nyreglerade verk jämlikt 36 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451) samt motsvarande bestämmelser i andra avlöningsreglementen, i

vilka det nya lönesystemet kommit till användning, vore skyldiga att

underkasta sig minskning i eller upphörande av bland annat nu omhandlade

förmån.

Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående

ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast

lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka

ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den

personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på

verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende.

På av nämnden anfört skäl och med hänsyn till riksdagens tidigare

intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål har riksdagen icke kunnat

undgå att hysa betänkligheter mot eu utsträckning, på sätt föreslagits, av

förmånen av fri läkarvård och detta så mycket mera som, enligt vad förut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

vid upprepade tillfällen inom riksdagen framhållits, det ieko lärer kunna

förnekas, att den redan nu medgivna förmånen i vissa fall utnyttjats på

ett sätt och i en utsträckning, som icke torde varit avsett. Riksdagen vill

emellertid å andra sidan icke bestrida, att skäl kunna anföras för eu utsträckt

rätt i förevarande hänseende. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten

av att så vitt möjligt enhetliga bestämmelser i ämnet varda meddelade,

har riksdagen, som visserligen icke kan nu bifalla motionen, likväl

ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att den av lönenämnden

ifrågasatta allmänna utredningen i förevarande fråga snarast möjligt varder

verkställd samt att det förslag till reviderade bestämmelser, som av denna

utredning må föranledas, varder för riksdagen framlagt.

Vidkommande de förslag i skilda hänseenden, Eders Kungl. Maj:t framlagt,

har riksdagen, vad först härvid avlöningsstaten för tullverket beträffar,

funnit sig böra bifalla vad Eders Kungl. Maj:t i fråga om denna

stat föreslagit riksdagen. Riksdagen har sålunda icke haft något att erinra

emot det av generaltullstyrelsen förordade och av Eders Kungl. Maj:t godtagna

tillvägagångssättet vid beräknandet av förslagsanslagen till ordinarie

befattningshavare vid tullverket, och har riksdagen ej heller funnit skäl

till erinran vare sig mot storleken av de utav Eders Kungl. Maj:t i fråga

om denna stat äskade anslagsbeloppen eller de förslag, Eders Kungl. Maj:t

i samband därmed framlagt.

Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande indragnings- och övergångsstaterna

samt pensionsstaterna för tullverket har riksdagen likaledes ansett

sig böra godtaga.

Vad däremot omkostnadsstaten beträffar, har riksdagen i ett avseende

funnit sig icke kunna bifalla vad Eders Kungl. Maj:t i fråga om denna

stat föreslagit, och gäller detta framställningen om ett anslag å 180,000

kronor för anskaffande av ytterligare fyra tulljagare. Vad detta förslag

angår, får riksdagen — på sätt ock motionsvis skett erinra om, att,

då 1922 års riksdag på förslag av Eders Kungl. Maj:t beviljade medel för

anskaffande av tulljagare, riksdagen därvid framhöll, att, om riksdagen

principiellt anslöte sig till detta förslag rörande beskaffenheten av tulljagarna

— liksom för övrigt även till vad Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt

angående typerna för tullbåtarna — riksdagen därmed icke medgivit, att

ett Större antal tulljagare finge på en gång anskaffas, innan någon prövning

av deras lämplighet ur olika synpunkter företagits. Riksdagen beviljade

sålunda medel för nybyggnad av allenast sex tulljagare i stället för, såsom

Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt, tjugufyra. Tillika uttalade riksdagen,

att, innan ytterligare nyanskaffning beslutades, det jämväl borde utredas,

om de ytterligare jagare, som kunde komma att anskaffas, skulle bliva av

samma typ och få samma fart som de då föreslagna.

Enligt vad statsrådsprotokollet nu utvisar, hava först nyligen två av

de tulljagare, till vilkas byggande medel sålunda anvisats, blivit sjösatta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 186.

och insatta på sina respektive distrikt. Någon närmare erfarenhet om deras

lämplighet har alltså — på sätt departementschefen ock framhållit — ännu

icke kunnat ernås. Vid sådant förhållande och då enligt riksdagens mening

någon direkt olägenhet av ett uppskov med nyanskaffning av tulljagare

icke torde föreligga, har riksdagen alltså avslagit Eders Kungl. Maj:ts

förslag i denna del. Vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit riksdagen

1 fråga om omkostnadsstaten för tullverket har, på sätt ovan antytts, riksdagen

funnit sig höra bifalla.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla,

att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och

ovanberörda motioner I: 34, II: 38 och 39,

dels beslutat, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte de

för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i 9 ^

av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas i enlighet med

vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden den

2 januari 1924 föreslagits;

dels för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänt följande

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

anslag ............................................................. kr. 439,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 20,000

Arvode till tullverkets ombudsman .............. » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag........................ » 160,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.

............................................................ kr. 10,084,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare, å

högst 1,000 respektive 500 kronor, för år

räknat............................................................... » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag........................ » 1,771,000 kr, 12,657,500.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater.

........................................................................................ kr. 55,670.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

C. Pcnsionsstatcr.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag

............................................................... 1

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag ......................................

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster....................................

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag

.............................................................. 1

Resekostnads- och traktamentsersättningar m.

in., förslagsanslag............................................

Hemliga utgifter ................................................

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,457,530 kr. 1,593,830.

Summa förslagsanslag kr. 14,820,000;

dels i riksstaten uppfört ordinarie förslagsanslaget för tullverket med

ett mot statens slutsumma svarande belopp av 14,820,000 kronor, att

direkt utgå av tullmedel;

dels ock förklarat, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie

stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid

tullstaten, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, må

under budgetåret 1924—1925 efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande komma

i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i

lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av

vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till

högre belopp, för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1921

(nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket

för år 1922 blivit bestämt.

Slutligen får riksdagen, i anledning av ovanberörda motion H: 105, anhålla,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föranstalta om, att av allmänna

civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt allmän utredning av spörsmålet

om kostnadsfri läkarvård för personal inom den civila statsförvaltningen

snarast möjligt varder verkställd samt att det förslag till reviderade be

stämmelser i ämnet, som av denna utredning må föranledas, varder för

riksdagen framlagt.

Stockholm den 23 maj 1924.

475,000

25.000

13.000 kr. 513,0 00

37,300

95.000

4,000

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.