Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående skydd mot avlyssnande av telefonsamtal.

1924-05-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:209, Skrivelse till Konungen, angående skydd mot avlyssnande av telefonsamtal.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 209.

7

Nr 209.

Godkänd av första kammaren den 27 maj 1924.

Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående skydd mot avlyssnande

av telefonsamtal.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.)

(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner hava

gjorts framställningar i syfte att i de telefonkontrakt, som upprättas mellan

telegrafverket och telefonabonnent, infördes en bestämmelse, enligt vilken

telegrafstyrelsen garanterade abonnent, att, vad på telegrafverket ankomme,

ingen tillkoppling av abonnentens apparat till annan apparat än den

abonnenten begärde finge äga rum, och att telegrafstyrelsen förbunde sig

ombesörja, att sådana kopplingar, därest de företoges utan styrelsens vetskap,

skulle förstöras, så snart styrelsen erhållit kännedom om deras

existens.

Över förevarande motion hava yttranden i vederbörlig ordning infordrats

och avgivits av överståthållarämbetet samt av telegrafstyrelsen, varjämte

telegrafstyrelsen på begäran inkommit med förnyat yttrande i ärendet.

Den allmänna rättsuppfattningen i vårt land kräver, enligt riksdagens

mening, att telefonhemligheten i möjligaste mån skyddas i lika hög grad

som fallet är beträffande brev- och telegramhemligheten. Denna uppfattning

är också av statsmakterna erkänd och omfattad, vilket framgår av lydelsen

av § 2 i det av Eders Kungl. Maj:t den 29 november 1915 (Sv.

förf. saml. nr 474) utfärdade telefonreglementet. Visserligen är icke telefonhemligheten

lika starkt skyddad som brevhemligheten, vilken åtnjuter

skydd jämlikt 22 kapitlet 10 § strafflagen, men nyss anförda administrativa

föreskrift synes likväl otvetydigt utvisa, att förbud förefinnes för

varje vidtagande med telegrafverkets vetskap av sådana övervakningsåtgärder,

som i motionerna påtalats.

I sitt först avgivna yttrande har telegrafstyrelsen anfört, bland annat,

att kontrakt mellan telefonabonnent och telegrafverket icke längre existera.

Med anledning härav vill riksdagen framhålla, att även om avtalet mellan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 209.

dessa parter icke längre har formen av kontrakt, är det dock otvivelaktigt

rättsligt sett av ett ömsesidigt bindande avtals natur. Och då för abonnemang

gälla, bland annat, föreskrifterna i det av Eders Kungl. Maj:t

utfärdade telefonreglementet, synes abonnenten därför ostridigt vara berättigad

att göra anspråk på det skydd för telefonhemlighetens bevarande,

som i samma reglemente stadgats. I detta förhållande ligger givetvis icke

något hinder för telegrafverket att vidtaga de rent tekniska anordningar

för linje- och expeditionskontroll, som kunna befinnas lämpliga, och vilkas

nödvändighet framhållits i telegrafstyrelsens nyssberörda yttrande.

I likhet med motionärerna är riksdagen sålunda av den meningen, att

den privata telefonhemligheten icke får kränkas från myndigheternas sida.

Riksdagen förbiser emellertid icke, att tvingande allmänna intressen i

undantagsfall kunna kräva ett frångående av regeln om telefonhemlighetens

skyddande. Därest sådana utomordentliga omständigheter anses

göra extra ordinära åtgärder behövliga, bör dispens i varje särskilt fall

lämnas genom beslut av Eders Kungl. Maj:t och under sådana former,

att grundlagsenlig granskning av beslutet kan äga rum.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som kunna vara erforderliga

för telefonhemlighetens effektiva skyddande.

Stockholm den 27 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.