Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en effektivare inspektion inom gruvindustrien.

1924-05-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:211, Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en effektivare inspektion inom gruvindustrien.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 211.

11

Nr 211.

Godkänd av första kammaren den 27 mai 1924.

Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder

för åstadkommande av en effektivare inspektion inom

gruvindustrien.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framhållits behovet dels att en speciell yrkesinspektör

för gruvindustrien tillsattes, dels att efter av Eders Kungl. Ma.i:t

företagen utredning närmare föreskrifter utfärdades till skydd mot olycksfall

och ohälsa i arbete inom gruvindustrien.

I den ordning, 46 § riksdagsordningen stadgar, har riksdagens vederbörande

utskott inhämtat socialstyrelsens yttrande över motionen.

Beträffande det första av de i motionen innefattade yrkandena får riksdagen

anföra följande.

Tillsynen över arbetarskyddet inom gruvdriften åligger för närvarande

huvudsakligen bergmästarna, vilkas verksamhet regleras dels av arbetarskyddslagen,

dels av gruvstadgan, varvid det förhållandet synes vara för

handen, att den myndighet, de tillerkännas genom den senare delvis är

större än den, som tillkommer en vanlig yrkesinspektör enligt den förra.

Gruvstadgan § 52 stadgar nämligen, bland annat, att därest bergmästare

finner nödigt, »att i gruva anstalt göres till trygghet för arbetsmanskapet

-----—, äge bergmästaren förelägga gruvägaren att inom viss

tid hava utfört sådan anstalt vid äventyr, förutom ansvar enligt § 50,

att, efter omständigheterna, det föreskrivna arbetet på hans bekostnad genom

bergmästarens försorg verkställt eller gruvarbetet inställes, till dess

sådan anstalt blivit gjord». Riksdagen har ej funnit tillräckliga skäl

förebragta för att förorda ett frånskiljande av befogenheten att övervaka

arbetarskyddet från bergmästarnas åligganden till förmån för en nyinrättad

särskild yrkesinspektion. De skäl emot en sådan åtgärd, som anförts

av socialstyrelsen, synas riksdagen värda allt beaktande.

Däremot vill riksdagen på det bestämdaste uttala, att allt bör göras för

att få den redan befintliga yrkesfareinspektionen så effektiv som möjligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 211.

Riksdagen har därvid fäst sig vid socialstyrelsens uppgift, att anvisningar

till förekommande av olycksfall inom gruvindustrien hittills endast utgivits

eller förberetts rörande den grupp av olycksfall, som omfattar dylika,

uppkomna genom användande av arbetsmaskin, arbetsredskap eller

annat tekniskt hjälpmedel, men däremot ej beträffande sådana, som hänföra

sig till ett arbetsgrepp, en arbetsprestation eller dylikt. Då till den

senare gruppen höra några av de vanligaste orsakerna till olycksfall, såsom

»nedfallande föremål», »halkning och fall», o. d., får riksdagen understryka

vikten av att vägledande råd och anvisningar utgivas även beträffande

denna grupp.

Vidare får riksdagen framhålla vikten av att redan gällande bestämmelser

för inspektion av gruvor noga följas och eventuellt kompletteras

med nya. Det synes riksdagen, som om därvid framför allt den i § 31

av lagen om arbetarskydd fastslagna rätten för arbetarna att genom valda

ombud framföra sina synpunkter för inspektionsförrättaren skulle vara av

avgörande betydelse. Det bör vara varje inspektionsförrättare angeläget

att alltid vid sina besök å en arbetsplats tillkalla dessa ombud och taga

del av deras åsikter, och även mellan inspektionerna bör en viss kommunikation

upprätthållas mellan dessa båda parter ävensom mellan dem och

arbetsledningen. Möjligen bör det tagas under övervägande, huruvida ej

ett förtydligande på denna punkt av gällande bestämmelser vore på sin

plats.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt socialstyrelsen eller annan myndighet

att utreda, på vilket sätt inspektionen inom gruvindustrien må kunna

göras ur yrkesfaresynpunkt så tillfredsställande som möjligt, samt därefter

utfärda eventuellt nödiga föreskrifter till skydd mot olycksfall inom

sagda industri.

Stockholm den 27 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.