Skrivelse till Konungen, angående skärpta bestämmelser i syfte att förebygga trafikolyckor till följd av trafikpersonals förtäring av alkoholhaltiga drycker.
1924-05-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:212, Skrivelse till Konungen, angående skärpta bestämmelser i syfte att förebygga trafikolyckor till följd av trafikpersonals förtäring av alkoholhaltiga drycker.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 212.
13
Nr 212.-
Godkänd av första kammaren den 27 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående skärpta bestämmelser i
syfte att förebygga trafikolyckor till följd av trafikpersonals
förtäring av alkoholhaltiga drycker.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr (i.)
Till Konungen.
Uti särskilda inom riksdagen väckta motioner hava väckts förslag om
vidtagande av åtgärder till förekommande av trafikolyckor, särskilt sådana,
som kunde äga samband med förtäring av alkoholhaltiga drycker. I den
ena av de i ämnet väckta motionerna har gjorts framställning därom, att
vid anställandet av åtal för förseelse mot motorförordningen eller andra författningar
böter eller fängelse måtte ådömas vederbörande förare av motorfordon,
om det under sakens behandling framkomme, att han förtärt rusdrycker
under sådana omständigheter, att han därav vid förseelsens begående
kunnat vara påverkad.
Över motionerna hava riksdagens vederbörande utskott i den ordning
46 § riksdagsordningen stadgar infordrat yttrande från överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Stockholms län samt medicinalstyrelsen ävensom
på begäran fått mottaga yttrande från automohilkluhben.
Motionärernas huvudsyfte är att genom skärpta bestämmelser i fråga
om trafikpersonalens förhållande till starka drycker i möjligaste mån förebygga
den risk för den trafikerande allmänheten, som alkoholförtäring
bland trafikpersonalen måste anses medföra.
Innan riksdagen till närmare behandling upptager nämnda fråga, har
riksdagen ansett sig böra lämna en kortfattad redogörelse för redan nu
förefintliga bestämmelser, avsedda att i trafiksäkerhetens intresse förebygga
missbruk från trafikpersonals sida av alkoholhaltiga drycker.
Bland annat stadgas i disciplinstadgan för personalen vid statens järnvägar,
att för onykterhet i tjänsten skall ordinarie befattningshavare, som
innehar förmansställning eller som, då förseelsen äger rum, har att full
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 212.
göra tjänstgöring, som direkt berör trafiksäkerheten, bota första gången
6—10 dagars arvode och andra gången 10—20 dagars arvode, övrig ordinarie
personal bötar för onykterhet i tjänsten första gången 4—8 dagars
arvode och andra gången 8—20 dagars arvode. Personal tillhörande samtliga
ovannämnda kategorier blir för onykterhet i tjänsten tredje gången
dömd till avsättning. I fråga om onykterhet i tjänsten av icke ordinarie
personal, beträffande vilken disciplinstadgan är tillämplig, gäller, att aspirant
entledigas första gången och extra ordinarie personal andra gången
onykterhet under vederbörandes tjänstgöring konstateras.
För i sjötrafik anställd personal finnes i sjömanslagen bestämmelse, att
en var skall uppföra sig nyktert. Förseelse däremot bestraffas med
disciplinstraff.
I förordningen om motorfordon (Sv. förf. saml. nr 281 1923) stadgas i
§ 15 mom. 1 såsom villkor för erhållande av körkort, att vid ansökan
därom skall bland annat vara fogat intyg, som kan av länsstyrelse godtagas,
att sökanden gjort sig känd för nykterhet. I mom. 3 av samma
paragraf föreskrives, att om förare vid förande av automobil gjort sig
skyldig till grov vårdslöshet, varit berusad eller eljest sådana förhållanden
föreligga, att föraren måste anses olämplig att föra automobil, skall den
länsstyrelse, som utfärdat körkortet, återkalla detsamma samt därvid förklara,
att länsstyrelsen vill, sedan viss tid, minst två månader och högst
två år, gått till ända, på ansökan upptaga till prövning frågan om utfärdande
av nytt körkort. Vidare stadgas i förordningens § 41, att därest
förare, som framför automobil eller motorcykel med större hastighet än
den, som är tillåten, därvid ådagalagt grov vårdslöshet, varit berusad eller
visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, må
till fängelse i högst tre månader dömas.
De många olyckor med motorfordon, som under de senare åren inträffat
i vårt land och av vilka ett stort antal bevisligen vållats av fordonsförarens
alkoholförtäring, giva enligt riksdagens mening vid handen, att
nu gällande bestämmelser och villkor för framförande av motorfordon behöva
uti nu ifrågavarande hänseende skärpas.
Att, såsom i den ena av de i ämnet väckta motionerna förutsatts, av
automobilförare kräva fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker
skulle helt visst, såsom av överståthållarämbetet framhållits, av de flesta
kännas såsom en orättvisa, varför ett sådant krav antagligen icke heller
skulle kunna upprätthållas. Däremot synes det fullt berättigat att av
fordonsförare fordra så hög grad av måttlighet, att förtäringen av alkoholhaltiga
drycker icke i någon mån menligt påverkar hans kropps- och
själsförmögenheter och därigenom gör honom mindre lämpad såsom förare;
och synes eu ändring av 41 § i förordningen om motorfordon i den riktning
de hörda myndigheterna angivit vara ägnad att främja ifrågavarande
syfte. Frågan, huruvida jämväl beträffande rätten till körkort skärpta
Riksdagens skrivelse Nr 212.
15
bestämmelser må anses av behovet påkallade, lärer vid en utredning i berörda
avseende komma att bliva föremål för undersökning.
Vad därefter beträffar i motionerna avhandlade fråga, i vad den avser
annan trafikpersonal än förare av motorfordon, synes behov av skärpta
bestämmelser uti ifrågavarande hänseende icke vara — åtminstone ej i
samma grad som i fråga om motorfordonsförare — av omständigheterna
påkallat, men lärer dock utredningen icke böra från början begränsas
allenast till de sistnämnda.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning antingen själv meddela
eller, därest så anses erforderligt, för riksdagen framlägga förslag till
skärpta bestämmelser i syfte att förebygga trafikolyckor till följd av trafikpersonals
förtäring av alkoholhaltiga drycker.
Stockholm den 27 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.