Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. May.t i fråga om dels beredande av lika pensionsförmåner i vissa fall åt f. d. befattningshavare i statens tjänst av samma grad, dels ock höjda pensioner åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, som pensionerats enligt äldre bestämmelser.
1924-05-30 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:217, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. May.t i fråga om dels beredande av lika pensionsförmåner i vissa fall åt f. d. befattningshavare i statens tjänst av samma grad, dels ock höjda pensioner åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, som pensionerats enligt äldre bestämmelser.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse nr 217.
9
Nr 217.
Godkänd av första kammaren den 30 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta
motioner om skrivelse till Kungl. May.t i fråga om
dels beredande av lika pensionsförmåner i vissa fall
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst av samma
grad, dels ock höjda pensioner åt pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst, som pensionerats
enligt äldre bestämmelser.
(Bankoutskottets utlåtande nr 50.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida icke f. d. statens befattningshavare, som inbetalt
lika mycket i pensionsavgifter och äro av samma grad, skulle kunna
tillerkännas samma pensionsförmåner, oavsett tidpunkten när de avgått».
Vidare har i annan inom riksdagen väckt motion hemställts, »att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
taga i övervägande, huruvida f. d. befattningshavare i statens tjänst, pensionerade
enligt äldre bestämmelser, må kunna få sina pensioner höjda
till samma belopp, som utgå till sådana befattningshavare, pensionerade
efter senaste bestämmelser, samt till riksdagen inkomma med den framställning,
som av nämnda undersökning kan föranledas».
Såsom av en i ärendet lämnad redogörelse framgår, hava vid upprepade
tillfällen yrkanden framkommit om förhöjning av redan avgångna
tjänstinnehavares pensioner. Det lärer icke heller kunna förnekas, att
ifrågavarande, under helt andra förhållanden fastställda pensionsbelopp
numera i allmänhet måste anses vara alltför knappt tillmätta. De yrkanden
på pensionsförbättring, som tid efter annan framförts, synas därför
vara befogade. Statsmakterna hava också, enligt vad av redogörelsen
framgår, i viss mån beaktat de synpunkter, som därvid gjorts gällande.
Sålunda hava ifråga om de dyrtidstillägg, som under de senare åren beviljats,
andra och gynnsammare grunder kommit till tillämpning för f. d.
befattningshavare än för befattningshavare i tjänst, varjämte särskilda pensionstillägg
beviljats i syfte att något förbättra de förras ställning. Den
pensionskommitté, som år 1921 tillsattes, har också erkänt behovet av
en mera genomgående förbättring av det bekymmersamma läge, vari dessa
10
Riksdagens skrivelse nr 217.
f. d. befattningshavare befinna sig. Det bar emellertid framhållits, att
åtskilliga svårigheter äro förenade med genomförandet under nuvarande
förhållanden av eu definitiv pensionsreglering. I sådant avseende må särskilt
erinras, hurusom pa flera håll nj Inne- eller pensionsreglering ännu
icke kunnat genomföras och att bland annat en av förutsättningarna fölen
mera allmän pensionsreglering vore den, att nyreglerade pensioner
borde föreligga över hela linjen. Sedan ny definitiv lönereglering genomförts
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk och i anslutning
därtill vissa provisoriska pensionsbestämmelser för nämnda personal
godkänts, uppdrogs åt 1921 års pensionskommitté att verkställa
utredning rörande nya definitiva pensionsbestämmelser. Men kommittén
erhöll därjämte i uppdrag att utreda vissa andra till pensionsväsendet
hörande frågor, bland andra förbättring av redan utgående pensioner, särskilt
sådana, som i och för sig vore mycket låga, och i samband därmed
jämkning av vissa dyrtidstillägg. Dessa båda frågor ansågos vara av särskilt
brådskande natur och förslag i dessa ämnen framlades, såsom i
ärendet omförmälts, vid 1922 års riksdag. Emellertid förordnade Eders
Kungl. Maj:t sedermera på hösten 1922, att kommitténs arbeten skulle
från och med den 1 mars 1923 vila och därefter icke utan Eders Kungl.
Maj:ts särskilda medgivande upptagas.
De åtgärder, som hittills vidtagits till förbättrande av redan utgående
pensioner, äro enligt riksdagens mening icke tillfredsställande och det vill
synas, att ju längre den allmänna pensionsreglering, som nu sedan rätt
lång tid tillbaka ställts i utsikt, fördröjes, med desto större styrka framträder
behovet av en mera vittgående reglering, om än densamma under
nuvarande förhållanden måste bliva endast av provisorisk natur. Utöver
de svårigheter av olika slag, som enligt vad förut framhållits äro förenade
med genomförandet för närvarande av en allmän och mera definitiv pensionsreglering,
tillkommer nämligen den omständigheten, att densamma
skulle kräva så betydande kostnader, att den under nuvarande statsfinansiella
förhållanden svnes vara svår att genomföra. Riksdagen kan således
icke biträda förslaget om en utredning i den omfattning, som avses i den
senare av ovan omförmälda motioner. Däremot lärer ytterligare någon
pensionsförbättring efter all sannolikhet kunna genomföras utan allt för
betungande kostnader, och vill det synas riksdagen, som om en utredning
härom skulle kunna anförtros åt förenämnda pensionskommitté.
Riksdagen har alltså funnit sig böra avlåta en skrivelse till Eders
Kungl. Maj: t i ovanberörda syfte. Åberopande det anförda får riksdagen
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida
eu ytterligare förbättring av pensioner av äldre typ må kunna genomföras
samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
omständigheterna må föranleda.
Stockholm den 30 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.