Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 2 § 2 mom. c) i förordningen den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krig sförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

1924-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:218, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 2 § 2 mom. c) i förordningen den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krig sförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 218.

11

Nr 218.

Godkänd av första kammaren den 30 maj 1924.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt

motion om ändrad lydelse av 2 § 2 mom. c) i förordningen

den 1 juni 1923 angående ersättning av

statsmedel för skada till följd av olycksfall, som

förorsakats av krig sförhållandena under 1914—1919

års världskrig.

(Il a nko utskottets utlåtande nr 52.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att § 2 mom. 2 c) i förordningen den 1 juni 1923 angående

ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats

av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

c) till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,

därest de varit av den avlidnes arbete i avsevärd mån beroende och

annan till livränta berättigad ej finnes, en livränta å ett årligt belopp av

600 kronor.»

I 2 § mom. 2 c) av förevarande förordning stadgas att, om i förordningen

avsett olycksfall medfört den skadades död, i ersättning skall utgivas till

den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder eller, om

båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt, därest

de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende

och annan till livränta berättigad ej finnes, en livränta å ett årligt belopp

av 600 kronor.

I motionen har nu hemställts, att uttrycket »huvudsakligen beroende»

måtte utbytas mot i »avsevärd män beroende». Till stöd härför har i

motionen framhållits, bland annat, att till följd av författningsbestämmelsens

nuvarande lydelse ett mycket stort antal i och för sig behjärtansvärda

ansökningar om livränta måst avvisas.

Såsom statskontoret i avgivet utlåtande erinrat, uttalade 1920 års riksdag

den mening, att ersättningsfrågor av hithörande art borde bedömas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse nr 218.

efter andra synpunkter än understödsfrågor i allmänhet. I överensstämmelse

härmed föreslogs ursprungligen, att åt författningsrummet skulle

givas samma lydelse, som i motionen nu ifrågasatts. Eders Kungl. Maj:ts

proposition i ämnet till 1923 års riksdag upptog emellertid, i enlighet

med försäkringsrådets förslag, samma avfattning av stadgandet, som återfinnes

i motsvarande bestämmelser uti olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen;

och blev denna lydelse av riksdagen godkänd.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att erfarenheten givit

vid handen, hurusom med hänsyn till den ifrågavarande bestämmelsens

avfattning ersättning icke kunnat medgivas i den omfattning, som därmed

torde hava avsetts. Under sådana förhållanden vill det synas vara av behovet

påkallat, att åtgärder vidtagas i syfte att åstadkomma en lindring i

nu stadgade villkor för ersättnings medgivande i förevarande fall.

Beträffande sättet för åvägabringande av en dylik lättnad hava skiljaktiga

meningar gjort sig gällande. Sålunda har riksförsäkringsanstalten i likaledes

avgivet utlåtande föreslagit, att, utan ändring av ersättningsbeloppets

storlek 600 kronor, såsom förutsättning för ersättnings utgivande skulle

stadgas allenast, att föräldrarna varit av den avlidnes arbete beroende.

En ledamot av anstalten har i särskilt yttrande ifrågasatt, att livränta skulle

utgå. med 600 kronor, därest föräldrarna varit huvudsakligen beroende,

samt, därest de varit i mindre grad beroende, med det mindre belopp,

som prövades skäligt, dock ej understigande 300 kronor. Försäkrings - rådet, som även yttrat sig i ärendet, har upptagit sistnämnda förslag med

den ändring, att livräntan jämväl i de fall, där föräldrarna ej varit av den

avlidnes arbete huvudsakligen beroende, borde fastställas till visst bestämt

belopp, förslagsvis 400 kronor, varvid någon skälighetsprövning således

icke skulle ifrågakomma. Statskontoret har för sin del ansett, att det av

försäkringsrådet framlagda förslaget vore att föredraga.

Av statistisk utredning, som utöver de i riksförsäkringsanstaltens yttrande

meddelade uppgifterna överlämnats till riksdagens vederbörande utskott,

framgår, att antalet intill utgången av april månad 1924 prövade

ansökningar om livränta utav här förevarande art utgjort 119. Av dessa

ansökningar hava 9 bifallits, medan återstoden eller 110 måst avslås, då

föräldrarna icke varit av de avlidnas arbete huvudsakligen beroende. I fråga

om de 9 fall, där livränta beviljats, framgår av berörda utredning, att

sedan avdrag skett för belopp, som på grund av gällande föreskrifter redan

utginge, de av riksförsäkringsanstalten tillerkända livräntebeloppen uppgått

i ett fall till 600 kronor och i ett till 501 kronor, i fem fall växlat mellan

235 kronor och 386 kronor, allt i hela krontal räknat, samt i ett fall utgjort

endast 3 kronor 94 öre. I ett fall slutligen har avdraget överstigit

600 kronor, vadan något livräntebelopp ej kunnat utgå.

Vid prövning av de framlagda ändringsförslagen har riksdagen, med hänsyn

till vad i ärendet förekommit, ansett sig icke kunna biträda vare sig

det av försäkringsrådet framlagda och av statskontoret tillstyrkta förslaget

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 218.

13

eller den särskilda mening, som vid ärendets behandling inom riksförsäkringsanstalten

uttalats av en utav anstaltens ledamöter, då nämligen, så som

nyss anförts, på grund av de avdrag, vilka författningsenligt skola äga

rum, livräntebeloppen i allt fall avsevärt beskäras. Riksdagen har i stället

funnit sig böra godkänna den lydelse av bestämmelsen, som utav riksförsäkringsanstalten

ifrågasatts och enligt vilken livräntebeloppet skulle utgå

med 600 kronor i samtliga de fall, där föräldrarna varit av den avlidnes

arbete beroende. Vid frågans behandling förlidet år uttalades också den

mening, att starka billiglietsskäl talade för att här ifrågavarande personer

genom statsmakternas försorg finge sin framtid någorlunda ekonomiskt

tryggad.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, har för ifrågavarande ändamål

hittills utbetalts endast omkring 40,000 kronor. Under sådana förhållanden

lärer vad riksdagen beslutit icke påfordra någon ökning av det

nu utgående anslaget, 150,000 kronor.

Enligt riksdagens mening synas de antagna bestämmelserna böra tilllämpas

retroaktivt, så att livräntebelopp, som tillerkännas på grund av författningsrummets

nya lydelse, utgå från och med den dag, då förordningen

trädde i kraft, eller den 1 juli 1923. Såsom statskontoret framhållit,

torde hittills avslagna framställningar om ersättning och däribland även de,

som blivit av försäkringsrådet prövade, böra av riksförsäkringsanstalten upptagas

till förnyad behandling enligt de nu godkända bestämmelserna.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen

i anledning av förevarande motion för sin del antagit följande förslag till

FÖRORDNING

om ändrad lydelse av 2 § 2 mom. c) av förordningen den 1 juni 1923

angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års

världskrig.

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom. c) av förordningen den 1 juni

1923 angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig,

skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

2 mom. Har olycksfallet medfört den skadades död, skall i ersättning

utgivas:

c) till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse nr 218.

samt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete beroende

och annan till livränta berättigad ej linnés, en livränta å ett årligt belopp

av 600 kronor,

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924; skolande livränta,

vai till rätt inträder på grund av den här. stadgade lydelsen av ifrågavarande

författningsrum, beräknas för tiden från och med den 1 juli

1923.

Stockholm den 30 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.