Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning till vissa vintillverkare samt vissa medlemmar av vindragarlaget i Stockholm.

1924-06-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:237, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning till vissa vintillverkare samt vissa medlemmar av vindragarlaget i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237.

1

Nr 237.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1924.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående ersättning till vissa vintillverkare

samt vissa medlemmar av vindragarlaget i Stockholm.

(Statsutskottets utlåtande nr 94.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1924 dagtecknad proposition,

nr 187, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

besluta

dels att till aktiebolaget Skånska fruktvin- och likörfabriken i Bjuf, aktiebolaget

önos i Tollarp samt firman B. P. Gullbergh i Malmö må ur statsverkets

fond av rusdrycksmedel utbetalas följande belopp, nämligen till aktiebolaget

önos femtiotusen kronor samt till envar av de båda övriga tjugufemtusen

kronor, allt under villkor, att i enlighet med Eders Kungl. Majrts

bestämmande före utbetalningen sådana åtgärder vidtagas, att någon tillverkning

av rusdrycker icke vidare må kunna utan särskilt tillstånd bedrivas i

de lokaler, vilka av ersättningstagarna tidigare för sådant ändamål begagnats,

ävensom att ersättningstagarna skriftligen förbinda sig att icke framdeles

mot statsverket framställa några ersättningsanspråk i anledning av deras

tidigare bedrivna tillverkning av rusdrycker;

dels ock att till de medlemmar av vindragarlaget i Stockholm, som nu

äro varaktigt oförmögna till arbete, må ur statsverkets fond av rusdrycksmedel

under vederbörandes återstående livstid, så länge arbetsoförmågan varar

Bihang till riksdagens protokoll 4924. 44 samt. Nr 237—244. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 237.

och vederbörande styrker sig vara i behövande omständigheter, årligen utbetalas

ett belopp av sexhundra kronor att utgå med en fjärdedel eller etthundrafemtio

kronor kvartalsvis i efterskott från och med tredje kvartalet

är 1924.

Vad först beträffar spörsmålet om ersättning till de vintillverkare, varom

i förevarande proposition är fråga, hava, såsom departementschefen ock

antytt, nu gällande bestämmelser i fråga om rätt till vintillverkning icke

inskränkt äldre företagares rätt att fortsätta av dem tidigare bedriven tillverkning

utan innebära endast förbud mot inrättande av nya fabriker utan

därtill av Eders Kungl. Maj:t lämnat tillstånd. Någon lagstiftning, som på

sådant sätt inskränkt rätten att bedriva tillverkning av alkoholhaltiga drycker

att därpå skulle kunna grundas ersättningsanspråk mot det allmänna, föreligger

sålunda icke. I de till kontrollstyrelsen överlämnade framställningarna

i ämnet hava ej heller dylika skäl åberopats, utan har såsom motiv för

ersättningsanspråken anförts, dels att möjligheterna att försälja tillverkade

varor genom den nya rusdrycksförsäljningsförordningen omintetgjorts eller

åtminstone väsentligen inskränkts, dels att oöverstigliga svårigheter understundom

mött att få inköpa de spritdrycker, som varit nödvändiga för deras

tillverkning såsom utgångsmaterial eller såsom tillsats i syfte att öka hållbarheten

eller dylikt.

I fråga om det sist angivna motivet har kontrollstyrelsen bland annat

framhållit, att de ändringar, som under senare tid och särskilt genom rusdrycksförsäljningsförordningens

genomförande vidtagits beträffande de bestämmelser,

som reglera tillverkares möjlighet att inköpa för tillverkningen

erforderliga spritdrycker, icke till sin ordalydelse vore av den art, eller i

praktiken fått sådan tillämpning, att på dem kunde grundas någon som helst

rätt för tillverkare till ersättning för intrång i näringsverksamhet. Ej heller

vore de sådana, att på dem kunde grundas någon moralisk förpliktelse för

det allmänna att lämna ersättning. Det enda fall, då dylik förpliktelse på

här angivna skäl eventuellt skulle kunna tänkas föreligga, vore, enligt styrelsens

mening, i fråga om den tillverkare — Skånska frukt- och likörfabriken

i Bjuf — som förmenat sig hava rätt till tillverkning av spritdrycker. Då

emellertid tillverkningsrätten i detta fall icke kunde anses obestridlig, då

tillverkningen i varje fall icke pågått mer än en eller annan månad efter

den 1 juli 1917 och bolaget sedermera icke gjort något försök till dess upptagande

förrän i början på år 1922 samt då de tillverkade kvantiteterna

varit obetydliga i förhållande till fabrikens tillverkning av vin och de färdiga

produkterna åtminstone delvis syntes hava försålts såsom vin, har ej heller

i detta fall ur här angivna synpunkt ersättning med skäl synts styrelsen

kunna ifrågasättas. Till denna styrelsens ståndpunkt har ock riksdagen

kommit, och anser riksdagen sålunda, att några berättigade krav på ersättning

ej kunna grundas på de förändringar i hithörande bestämmelser, som

under senare tid blivit genomförda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237. 3

Vidkommande härefter spörsmålet, huruvida de förändrade försäljningsbetingelser,

under vilka vintillverkarna haft att arbeta, kunna motivera

ersättningsskyldighet för det allmänna, har den i ämnet lämnade utredningen

synts riksdagen ådagalägga, att vintillverkarna i stort sett måste

anses hava uraktlåtit att tillvarataga de möjligheter att vinna avsättning

för av dem tillverkade viner, som rusdrycksförsäljningsförordningen erbjuder.

Enligt vad av kontrollstyrelsens utlåtande framgår, har sålunda aktiebolaget

Onos i Tollarp efter den 1 januari 191!) icke ingivit någon offert å vin till

pris- och inköpsnämnden eller till aktiebolaget Vin- och spritcentralen.

Aktiebolaget Skånska fruktvin- och likörfabriken i Bjuf har icke heller

ingivit någon offert å vin till pris- och inköpsnämnden, men däremot dels

i april 1922 till aktiebolaget Vin- och spritcentralen inlämnat prov å vid dess

fabrik tillverkat vin, vilka prov dock visade sig vara av den beskaffenhet,

att sagda aktiebolag icke ansåg sig kunna inköpa vin från fabriken i fråga,

dels i december samma år offererat ett bärvin, vilken offert ej heller gav

anledning till inköp. Firman B. P. Gullbergli i Malmö har icke vare sig

till aktiebolaget Vin- och spritcentralen eller till pris- och inköpsnämnden

ingivit någon offert å vin. Ej heller i övrigt har, så vitt propositionen utvisar,

vintillverkarna i fråga vidtagit några åtgärder för tillvaratagande av

förefintliga möjligheter för avsättning av vin. Möjlighet att bedöma, huruvida

vintillverkarna, därest till buds stående möjligheter av dem rationellt

utnyttjats, kunnat med framgång bedriva sin rörelse även efter rusdrycksförsäljningsförordningens

genomförande, förefinnes sålunda icke. Någon förpliktelse

från det allmännas sida att bereda dem ersättning synes riksdagen

ej heller ur denna synpunkt föreligga.

Emellertid har, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, framställningar

av liknande beskaffenhet med dem, varom i förevarande proposition

är fråga, tidigare ingivits till och prövats av aktiebolaget Vin- och

spritcentralen. Detta bolag, vilket jämte dess dotterbolag numera ensamt

handhar partihandeln med rusdrycker, måste ock, enligt riksdagens mening,

hava ett visst intresse av att uppgörelse med nu ifrågavarande vintillverkare

i någon form kommer till stånd, och synes det riksdagen på grund härav

ligga närmast till hands, att även i nu förevarande fall aktiebolaget Vinoch

spritcentralen må äga pröva, huruvida och i vilken mån ersättning bör

utgå till alla eller vissa av dem. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott

förvissat sig om, är ock bolaget villigt att träda i underhandlingar

med vintillverkarna.

I förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t vidare på angivna skäl

föreslagit riksdagen, att ett årligt understöd av 600 kronor måtte få utbetalas

ur statsverkets fond av rusdrycksmedel till vissa medlemmar av vindragarlaget

i Stockholm. Då riksdagen emellertid ansett, att jämväl frågan, huruvida

och i så fall med vilka belopp understöd må utgå till ifrågavarande

personer, är av den art, att prövningen av densamma bör ankomma på aktie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 237.

bolaget Vin- och spritcentralen, har riksdagen även i denna del ansett sig

icke böra ansluta sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag.

På grand av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att Eders Kungl.

Maj:ts förevarande proposition icke vunnit riksdagens bifall.

Stockholm den 3 juni 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.