Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samhällets barnavård m. in., i vad nämnda proposition avser nedan närmare angivna lagförslag, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m., i vad denna proposition innefattar förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården, dels ock i förstnämnda ämne väckta motioner.

1924-05-31 · 37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:245, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samhällets barnavård m. in., i vad nämnda proposition avser nedan närmare angivna lagförslag, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m., i vad denna proposition innefattar förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården, dels ock i förstnämnda ämne väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245.

I

Nr 245.

Godkänd av första kammaren den 31 maj 1924.

Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

samhällets barnavård m. in., i vad nämnda proposition

avser nedan närmare angivna lagförslag, dels

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

förmynderskap m. m., i vad denna proposition innefattar

förslag till lag angående ändrad lydelse av

77 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,

dels ock i förstnämnda ämne väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 27).

Till Konungen.

Genom två särskilda, den 19 mars och den 22 februari 1924 dagtecknade

propositioner, nr 150 och nr 53, har Eders Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionerna bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga, bland andra, följande vid propositionerna

fogade lagförslag, nämligen

genom förstnämnda proposition förslag till

1) lag om samhällets barnavård,

2) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,

och

3) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående

lösdrivares behandling, samt

genom sistnämnda proposition

förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni

1918 om fattigvården.

1 samband med berörda propositioner har riksdagen till behandling

förehaft nio i anledning av propositionen nr 150 väckta motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. Nr 245. 1174 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse nr 245.

Med överlämnande av andra lagutskottets i ärendet avgivna utlåtande,

nr 27, ävensom av utdrag av riksdagens kamrars protokoll för den 28

maj 1924 nr 569 och 527 — vilka protokollsutdrag utvisa, att kamrarna

sammanstämmande beslutat ett tillägg till den i utskottets utlåtande innefattade

motiveringen i vad angår 24 § i den här nedan under 1 :o) upptagna

lagen — får riksdagen

A.) förklara, att Eders Kungi. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av

riksdagen i oförändrat skick antagas, men att riksdagen för sin del antagit

följande

l:o) LAG

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om barnavårdsnämnd.

Verksamhetsområde och uppgifter.

1 §•

Varje kommun har att i enlighet med bestämmelserna i denna lag ordna sin

barnavård. I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd.

Hava två eller flera kommuner, enligt vad i lagen om fattigvården sägs,

förenat sig att tillsammans utgöra ett fattigvårdssamhälle, skola de även

gemensamt handhava sin barnavård. I sådant fall skola de anses såsom en

kommun i fråga om vad till barnavården liörer samt hava gemensam barnavårdsnämnd;

och skola i övrigt de i 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården

meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning.

2 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden har att med uppmärksamhet följa de inom

kommunen rådande förhållandena i avseende å barns vård och uppfostran

samt noggrant tillse, att barn, vilka vistas inom kommunen och äro i den

belägenhet, att det enligt denna lag ankommer på nämnden att ingripa,

bliva föremål för dess åtgärder.

Särskilt åligger det nämnden

att, i fall, som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade

eller för annan fara till liv eller hälsa utsatta barn samt barn, som äro vanartade

eller i fara att bliva vanartade,

att, på sätt i 29 § stadgas, omhändertaga nödställda, sjuka och värnlösa

barn, samt

att enligt bestämmelserna i 7 kap. öva kontroll över fosterbarnsvården.

Jämväl i övrigt har nämnden att ombesörja alla de angelägenheter i avseende

å kommunens barnavård, vilka äro att hänföra till förvaltning och

verkställighet. I sådant hänseende åligger det nämnden, bland annat,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245. 3

att förvalta de till kommunens barnavård anslagna eller eljest hörande

medel, därför avsedda fastigheter och annan egendom;

att varje år avlämna utgifts- och inkomstförslag för barnavården under

det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper över de medel, nämnden

bar om händer, samt lämna redovisning för sin förvaltning, allt i överensstämmelse

med kommunallagarna;

att jändikt föreskrifter, som Konungen låter utfärda, föra förteckning över

de barn, vilka äro föremål för nämndens verksamhet, samt avgiva statistisk

redogörelse angående barnavården;

att i ärenden, som röra barnavården, själv eller genom ombud företräda

kommunen och bevaka dess rätt; samt

att hos kommunen göra framställningar rörande de på dess beslut ankommande

åtgärder, som nämnden finner böra vidtagas för barnavårdens

ändamålsenliga ordnande och handhavande.

2 mom. Barnavårdsnämnden bör verka för förbättrad barn- och ungdomsvård

och i sådant syfte, i den mån förhållandena därtill föranleda, söka

främja tillkomsten och utvecklingen av barnhem och anstalter till stöd för

hemuppfostran ävensom andra åtgärder till barns och ungdoms välfärd.

3 mom. Om vissa på barnavårdsnämnden ankommande åtgärder är stadgat

i lagarna om äktenskaplig börd, om barn i äktenskap, om adoption, om barn

utom äktenskap, om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket

samt om förmynderskap ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen och i lagen innefattande

bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga.

Sammansättning och tjänstgöringstid.

3§-

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres av

a) en ledamot av kommunens fattiyvårdsstyrelse;

b) en i församlingstjänst inom kommunen anställd ordinarie präst;

c) en vid kommunens folkskolor eller fortsättningsskolor anställd lärare eller

lärarinna eller för kommunen anställd särskild folkskolinspektör;

• d) minst två andra för nit och intresse för barn- och ungdomsvård kända

män eller kvinnor; samt

e) i kommun, som avses i 2 mom., en läkare.

De i a), b), c) och d) omförmälda ledamöterna väljas av kommunen; dock

skola i kommun, där allenast en sådan präst, som i b) sägs, och allenast en sådan

representant för skolväsendet, varom i c) förmäles, finnas att för uppdraget tillgå,

dessa eller deras ställföreträdare utan val vara ledamöter i nämnden.

Minst eu av ledamöterna skall vara kvinna. Där så lämpligen kan ske,

bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.

2 mom. I stad är stadsläkare, om sådan finnes, eller annan, av staden

därtill utsedd, i staden bosatt läkare ledamot i barnavårdsnämnden.

I landskommun, där provinsial-, extra provinsial-, köpings- eller municipalläkare

är bosatt, är denne ledamot i nämnden. Äro flera sådana läkare

bosatta inom kommunen, bestämmer länsstyrelsen efter anmälan från kommunalstyrelsen,

vilken av dem, som skall vara ledamot.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 245.

4§-

Provinsial- och extra provinsialläkare äga att vara tillstädes vid sammanträden

med barnavårdsnämnderna inom deras distrikt, även då de ej äro ledamöter i

nämnderna, med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att,

där de så begära, få sin mening antecknad till protokollet.

5 §-

Till suppleanter för de ledamöter, som avses i 3 § 1 mom. a) b) och c),

utser kommunen dels en ledamot eller suppleant i kommunens fångvårdsstyrelse,

dels ock, där så kan ske, en sådan präst, som i nämnda mom. b)

sägs, och en sådan representant för skolväsendet, som i samma mom. c) omförmäles;

dock skola i kommun, där allenast en dylik präst och en dylik representant

för skolväsendet finnas att för uppdraget tillgå, dessa utan val vara

suppleanter i nämnden.

För de i 3 § 1 mom. d) omförmiilda ledamöterna utser kommunen, om

dessa ledamöter äro två till antalet, två suppleanter och eljest suppleanter

till minst ledamöternas halva antal eller, om deras antal ej är jämnt, till

minst det antal, som är närmast över hälften.

Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.

Har i stad annan läkare än stadsläkare blivit jämlikt 3 § 2 mom. utsedd

till ledamot av nämnden, skall staden till suppleant för honom utse annan

läkare.

6 §•

1 mom. De i 3 § 1 mom. d) omförmälda ledamöter i barnavårdsnämnden

och suppleanter för dem utses bland inom kommunen bosatta svenska

män och kvinnor, som fyllt tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket medför nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,

varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,

landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara

ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd; ej heller landsfiskal i barnavårdsnämnd

inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i

och för sin befattning är redovisningsskyldig inför barnavårdsnämnden, må

icke vara ledamot eller suppleant i samma nämnd.

Beträffande rätt för de valda ledamöterna och deras suppleanter att avsäga

sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd gäller

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr ~4-r>.

å landet vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd och i stad vad

om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat; dock att den, som jämlikt

8 § 1 mom. b) eller c) valts till ledamot, samt suppleant för honom äga avsäga

sig uppdraget endast då de uppgiva hinder, som av kommunen godkännes, samt

att kvinna icke äger tillgodonjuta den henne enligt kommunallagarna tillkommande

särskilda avsägelserätt.

2 mom. De av kommunen utsedda ledamöter i barnavårdsnämnden och

suppleanter för dem väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året niist efter det, då valet skett; dock att ledamot, som avses i 3 § 1

mom. a) och suppleant för honom, icke utses för längre tid än till utgången av

den för dem bestämda tjänstgöringstid i kommunens fattigvårdsstyrelse.

I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet av de ledamöter,

som avses i 3 § 1 mom. d) och halva antalet suppleanter för dem

eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften,

utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och suppleanter samt

de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses genom särskilda val.

Särskilt val för kortare tid än fyra år av ledamöter, som i nästföregående

stycke avses, och suppleanter för dem må ock, efter kommunens beslut,

ske, där sådant i anledning av beslutad ökning av antalet ledamöter eller

suppleanter varder nödigt, på det att hälften av hela antalet ifrågavarande

ledamöter och suppleanter, eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är

närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.

Avgår av kommunen vald ordinarie ledamot under den för honom bestämda

tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör

under den tid, som för den avgångne återstått.

7 §•

Mindre kommun må, där så med hänsyn till förhållandena prövas lämpligen

kunna ske, av Konungen för viss tid eller tills vidare befrias från skyldigheten

att hava särskild barnavårdsnämnd. I sådant fall skall barnavårdsnämnden

utgöras av fattigvårdsstyrelsen, förstärkt med

a) en i församlingstjänst inom kommunen anställd ordinarie präst samt

b) en vid kommunens folkskolor eller fortsättningssTcolor anställd lärare eller

lärarinna.

Be i a) och b) omförmälda ledamöterna väljas av kommunen; dock skola i kommun,

där allenast en sådan präst, som i a) sägs, och allenast en sådan lärare

eller lärarinna, varom i b) förmäles, finnas att för uppdraget tillgå, dessa

eller deras ställföreträdare utan val vara ledamöter i nämnden.

Till suppleanter för de ledamöter, som avses i a) och b), utser kommunen,

där så kan ske, en sådan präst, som i a) sägs, och en sådan lärare eller lärarinna,

som i b) omförmäles; dock skola i kommun, där allenast en dylik präst

och en dylik lärare eller lärarinna finnas att för uppdraget tillgå, dessa utan

val vara suppleanter i nämnden.

Beträffande rätt för de jämlikt a) och b) valda ledamöterna och deras

suppleanter att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant samt beträffande

deras tjänstgöringstid och avgång skola bestämmelserna i 6 § äga

motsvarande tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 245.

8§-

1 mom. Kommun, där särskild barnavårdsnämnd finnes, utser bland

nämndens ledamöter ordförande och vice ordförande att tjänstgöra för den

tid, de äro valda till ledamöter, eller, beträffande den, som utan val är ledamot

av nämnden, för en tid av fyra år.

Uppgift å den persons namn och bostad, som valts till ordförande, skall

ofördröjligen insändas till länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse

därom i länskungörelserna.

Aro både ordföranden och vice ordföranden frånvarande från nämndens

sammanträde, utser nämnden inom sig ordförande för tillfället.

Nämnden utser inom sig för varje år en kassaförvaltare, därest ej kommunens

förvaltning ordnats på ett sätt, som gör sådan kassaförvaltare obehövlig.

2 mom. Kommun, där barnavårdsnämnden har den sammansättning, som

i 7 § sägs, utser en av nämndens ledamöter med särskild insikt i och intresse

för barnavårds- och uppfostringsfrågor att för den tid han är vald till ledamot

eller, beträffande den, som utan val är ledamot av nämnden, för en tid av fyra

år, vara föredragande i de ärenden, som ankomma på nämndens prövning.

Tid för sammanträde, beslutförhet m. m.

9 §•

1 mom. Ordinarie sammanträden böra hållas av barnavårdsnämnden i

mån av behov och på regelbundet återkommande tider. Tid och ställe för

dessa sammanträden böra av nämnden till allmänhetens kännedom kungöras.

Extra sammanträde hålles, då ordföranden finner sådant nödigt eller minst

halva antalet av nämndens ledamöter gör framställning därom. Sammanträde

hålles ock på begäran av läkare, som jämlikt 3 § 2 mom. är ledamot av

nämnden eller jämlikt 4 § är berättigad att deltaga i dess förhandlingar.

Kallelse till extra sammanträde meddelas på sätt nämnden beslutar.

2 mom. Ärende må icke hos barnavårdsnämnden till avgörande företagas,

såvida ej flera ledamöter än hälften av hela antalet äro tillstädes.

För beslut angående barns omhändertagande för skyddsuppfostran, varom

i 24 och 47 §§ sägs, erfordras, att flera än hälften av de i beslutet deltagande

ledamöterna, dock minst tre, äro ense om beslutet.

3 mom. Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer varje röstande

en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder.

Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar, ocli skiljer lotten

mellan lika röstetal.

4 mom. Körande påföljd för uteblivande från sammanträde gäller vad i

kommunallagarna är stadgat om ledamot och suppleant i kommunalnämnd

eller om stadsfullmäktig.

10 §.

Vid barnavårdsnämndens sammanträden skall föras protokoll, upptagande

nämndens beslut och skälen därför.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse nr 245.

Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid nämndens nästa

sammanträde; dock kan nämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två eller

flera av sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.

Ordförandens uppgifter m. m.

11 §•

Ordföranden i barnavårdsnämnden tillkommer:

att befordra nämndens beslut till verkställighet och för sådant ändamål å

nämndens vägnar ingå avtal;

att föra eller låta föra protokoll vid nämndens sammanträden;

att vårda nämndens handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga

förande;

att med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden, som

skola delgivas nämnden; samt

att ombesörja all skriftväxling för nämnden och själv eller genom ombud

inför domstolar och andra myndigheter företräda nämnden och föra dess

talan.

12 §.

Kommunen äger rätt besluta om ersättning åt barnavårdsnämndens ordförande

och övriga ledamöter; och skall därvid i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad om kommunens rätt att bestämma ersättning åt ordförande och

ledamöter i styrelser och nämnder samt om underställning av sådant beslut i

kommunallagarna finnes stadgat.

Revision m. m.

13 §.

I fråga om granskning av barnavårdsnämndens räkenskaper och förvaltning

gäller vad i kommunallagarna finnes stadgat.

En var ledamot av barnavårdsnämnden ansvarar gemensamt med de övriga

för de medel, som nämnden haft under sin förvaltning, ävensom för de

säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till

protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit godkänd

av kommunen eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol eller ock

till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att

klander blivit i laga ordning anställt.

Verksamhetens bedrivande.

14 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden bör, där omfattningen av dess verksamhet

därtill giver anledning, indela kommunen i kretsar, var och en stående under

närmaste uppsikt av ett kretsombud, vartill må utses ledamot i nämnden

eller annan lämplig person. I stället för eller jämte kretsindelning, som nyss

är sagd, må nämnden vidtaga annan, efter kommunens särskilda förhållanden

lämpad fördelning av arbetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

® Riksdagens skrivelse nr 245.

2 inom. Jämväl för annat ändamål än i 1 mom. sägs må barnavårdsnämnden

till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor. Till sådant

biträde må ock anlitas härför lämpad förening eller stiftelse.

Barnavårdsnämnden må, där kommunen sådant medgivit, uppdraga åt särskild

styrelse eller ock åt förening eller stiftelse att förvalta anstalt eller ombesörja

barns ^ackordering eller handhava viss annan barnavårdsnämndens

angelägenhet.

3 mom. Kommunen äger, där så anses nödigt, att i fråga om skyldighet

för inom kommunen bosatta personer att mottaga uppdrag, som i denna §

sägs, och om tjänstgöringstid meddela bestämmelser, vilka dock ej må göras

strängare an de, som gälla för ledamotskap i barnavårdsnämnden.

15 §''

Kommunen äger, där så anses nödigt, besluta, att särskilda tjänstemän

må av barnavårdsnämnden anställas för att utföra något eller några av de

göromål, som åligga ordföranden, eller att i andra avseenden biträda vid

barnavårdens handhavande.

16 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden bör låta sig angeläget vara att uppehålla

samarbete med myndigheter och institutioner, föreningar och andra, vilkas

verksamhet berör barnavården. Särskilt böra barnavårdsnämnderna i olika

kommuner bistå varandra.

2 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, böra, i den

mån så prövas påkallat, representanter för barnavårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen

eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma för rådplägning

om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Föreligger i ärende, som är föremål för barnavårdsnämndens behandling,

skäl till antagande, att förefintligt missförhållande lämpligen bör avhjälpas

genom understöd från fattigvårdsstyrelsen, eller utgår redan sådant understöd,

bör barnavårdsnämnden skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot

jämväl i fattigvårdsstyrelsen, inhämta dess uppfattning i ärendet. Av

nämnden införskaffad utredning bör därvid tillhandahållas styrelsen jämte

förslag till de åtgärder, vilka nämnden finner lämpligen böra vidtagas. Båda

olika meningar mellan nämnden och styrelsen, bör ärendet överlämnas till

eu tremannanämnd, bestående av den gemensamma ledamoten samt ytterligare

en ledamot av barnavårdsnämnden, vald av denna för ett år i sänder,

och en ledamot av fattigvårdsstyrelsen, utsedd av styrelsen för enahanda tid!

Tremannanämnden har att skyndsamt avgöra, huruvida barnavårdsnämnden

eller fattigvårdsstyrelsen skall taga befattning med ärendet. Finner barnavårdsnämnden

tremannanämndens avgörande icke kunna utan våda avvaktas,

må barnavårdsnämnden tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245.

9

Anmälan och undersökning.

17 §.

Vill någon i fall, då enligt denna lag barnavårdsnämnden bär att ingripa,

påkalla dess åtgärd, bär lian att göra anmälan därom lios nämnden eller dess

ordförande eller annan ledamot av nämnden eller den, som nämnden kan

liava utsett att mottaga sådan anmälan. Har anmälan gjorts bos annan än

nämnden eller dess ordförande, vare den, som mottagit anmälan, skyldig att

ofördröjligen fortskaffa densamma till nämnden eller ordföranden.

Kommunal myndighet, befattningshavare i statens, landstingets eller kommunens

tjänst så ock i dylik tjänst ej anställd läkare eller barnmorska hava

att, då de i sin verksamhet erhållit kännedom om förhållanden, som böra

föranleda nämndens ingripande, ofördröjligen göra anmälan därom.

18 §.

Har hos barnavårdsnämnden gjorts anmälan, som i 17 § sägs, eller har

nämnden eller dess ordförande eljest fått kännedom om fall, då nämndens

ingripande synes påkallat, skall ordföranden för ärendets beredande oförtövat

söka inhämta noggrann kännedom om barnets levnadsförhållanden

och andra på fallets bedömande inverkande omständigheter. Finnes kretsombud

eller föredragande, som omförmäles i 8 § 2 mom., bör utredning verkställas

av kretsombudet eller föredraganden. Kretsombud bör kallas till deltagande

i nämndens överläggning rörande barnet.

Därest anmälan gjorts beträffande barn, som besöker eller besökt skola,

bör införskaffas upplysning om dess förhållande därstädes. Lärare eller

lärarinna, av vilken barnet senast åtnjutit undervisning, bör kallas till deltagande

i nämndens överläggning rörande barnet; möter hinder för personlig

inställelse, bör läraren eller lärarinnan avgiva skriftligt yttrande till

nämnden. För kommunen anställd särskild folkskolinspektör bör, om han eg

är ledamot i nämnden, beredas tillfälle att deltaga i överläggningen.

Förekommer anledning antaga, att barns vanart eller annat missförhållande

rörande barn är beroende på eller förenat med sjukdom eller andlig eller

kroppslig svaghet, skall läkares yttrande inhämtas.

Tillhör barn, som i denna § avses, församling av främmande trosbekännare,

och är denna församlings föreståndare bosatt inom kommunen, skall

tillfälle beredas honom att yttra sig i ärendet.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

19 §.

För Stockholms stad skola bestämmelserna i detta kapitel lända till efterrättelse

allenast i den män icke Konungen genom särskilt utfärdade föreskrifter

annorlunda förordnar.

För andra större kommuner, varest handhavandet av de ärenden, som avses

i denna lag, anses böra lämpligen ordnas på annat sätt än i detta kapitel

sägs, äger Konungen medgiva undantag från vad däri blivit stadgat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse nr 245.

2 KAP.

Om uppsikt över samhällets barnavård.

20 §.

Länsstyrelserna hava att var för sitt län vaka över att den barnavårdsverksamhet,

varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och handhaves,

så att de barn, vilka äro i behov därav, bliva föremål för de åtgärder,

som av omständigheterna påkallas.

I allt vad som rör länsstyrelsernas befattning med kommunernas barnavård

skola länsstyrelserna hava biträde av barnavårdskonsulenter, vilka jämväl

skola hava till uppgift att tillhandagå med upplysningar och råd rörande

barnavården. Dylik befattning skall innehavas av fattigvårdskonsulent, varom

förmäles i lagen om fattigvården. Konungen utfärdar instruktion för fattigvårdskonsulenterna

i deras egenskap av jämväl barnavårdskonsulenter.

Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare

att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å barns

vård.

21 §.

Jämte det övervakande av samhällets barnavård, som enligt 20 § åligger

länsstyrelserna, ankommer det på statens inspektör för fattigvård och barnavård

att verka för barnavårdens ändamålsenliga ordnande och främja dess

utveckling. I fråga om inspektörens verksamhet i nämnda hänseende meddelar

Konungen närmare föreskrifter.

Angående tillsyn över verksamheten vid de i 5 kap. omförmälda skyddshem

förordnar Konungen.

3 KAP.

Om barns omhändertagande och barnavårdsnämndens därmed

sammanhängande verksamhet.

Omhändertagande för skyddsuppfostran och vissa

förebyggande åtgärder.

22 §.

Barnavårdsnämnden har att i enlighet med 23—25 §§ vidtaga åtgärder

beträffande

a) barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes

för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet

eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat; samt

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda

uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245.

11

23 §.

1 inom. Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i

22 § sägs, må nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda, vidtaga

en eller flera av följande åtgärder, nämligen

a) tilldela föräldrarna, antingen inför nämnden eller genom särskilt utsett

ombud, en allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter mot barnet

samt erinra dem om de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes, kunna inträda

enligt denna lag;

b) giva vanartat barn en allvarlig varning och, där så anses lämpligt, erinra

det om de påföljder, vilka nyss nämnts;

c) då fråga är om vanartad gosse under femton år eller vanartad flicka

under tolv år och övriga i denna paragraf omförmälda åtgärder icke kunna

antagas hava åsyftad verkan samt det anses gagneligt med hänsyn till vad

om barnet blivit upplyst, föreskriva, att barnet skall genom någon av nämndens

ledamöter eller annan av nämnden utsedd lämplig person tilldelas

aga; och

d) föreskriva anlitande av lämplig, till stöd för hemuppfostran inrättad

anstalt eller ock barnets hållande till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

2 mom. Har barnavårdsnämnden beslutit åtgärd, som i 1 mom. omförmäles,

bör nämnden uppdraga åt någon av sina ledamöter, åt biträde eller

tjänsteman hos nämnden eller annan lämplig person eller åt förening eller

stiftelse att med särskild uppmärksamhet följa barnets levnadsförhållanden

och övervaka dess uppförande samt lämna råd och bistånd vid dess uppfostran.

Om övervakning, som här sägs, må nämnden förordna även utan

att åtgärd vidtagits enligt 1 mom.

24 §.

1 mom. Prövar barnavårdsnämnden de i 23 § anvisade åtgärderna vara

gagnlösa, eller hava sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör

nämnden omhändertaga barnet för beredande åt detsamma av en efter dess

egenskaper och utveckling lämpad behandling (skyddsuppfostran) enligt i 4

kap. meddelade bestämmelser.

2 mom. Innan barnavårdsnämnden beslutar barns omhändertagande för

skyddsuppfostran, skall tillfälle beredas dess föräldrar, såvida de vistas på

känd ort inom riket, samt barnet, därest det fyllt femton år, att muntligen

eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Där så prövas nödigt, må nämnden kalla föräldrarna och barnet att personligen

inställa sig för att höras inför nämnden eller särskilt utsett ombud.

Vistas föräldrarna på annan ort, må förhör utsättas att äga rum inför

ombud därstädes.

25 §.

1 mom. Beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran skall,

så snart ske kan, skriftligen delgivas föräldrarna. Därvid skall tillika skriftlig

förklaring avfordras dem, huruvida de samtycka till beslutets verkställande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse nr 245.

Behörigt delgivningsbevis och förklaring skola förvaras bland nämndens

handlingar samt vid dess nästa sammanträde föredragas och i protokollet

antecknas.

2 mom. Lämna föräldrarna icke sådant samtycke, som i 1 mom. sägs,

eller kunna de icke anträffas, skall nämnden, med redogörelse för vad i

ärendet förekommit, så snart ske kan och senast tre veckor efter beslutets

fattande underställa detsamma länsstyrelsens prövning.

3 mom. Finner barnavårdsnämnden verkställighet av dess beslut om

barns omhändertagande för skyddsuppfostran icke kunna utan våda uppskjutas,

äger nämnden, ändock att föräldrarnas samtycke ej givits, förordna,

att beslutet genast skall bringas till verkställighet.

26 §.

1 mom. Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, gäller om föräldrarnas

rätt att yttra sig samt deras och barnets hörande inför länsstyrelsen i motsvarande

tillämpning vad i 24 § 2 mom. är stadgat.

Barnavårdsnämnden bör kallas att genom därtill utsedd person närvara

vid förhör inför länsstyrelsen, där sådant äger rum. Om föräldrarnas eller

barnets vid förhör eller skriftligen avgivna yttrande föranleder därtill, bör

tillfälle beredas nämnden att bemöta detsamma, innan ärendet avgöres. Yttrande

bör i ärendet inhämtas från vederbörande barnavårdskonsulent.

2 mom. Fram ställes begäran därom, att någon skall angående uppgivna

omständigheter vid domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis, och är

förhöret icke uppenbarligen onödigt, eller finner länsstyrelsen, utan att sådan

begäran framställts, anledning föreligga till anställande av förhör, äger länsstyrelsen

förordna om sådant vid underrätt, som länsstyrelsen bestämmer;

och skola de, vilka böra närvara vid förhöret, på framställning av länsstyrelsen

genom rättens ordförande inkallas.

3 mom. Finner länsstyrelsen sig icke kunna fastställa barnavårdsnämndens

beslut om barnets omhändertagande för skyddsuppfostran, må länsstyrelsen,

da omständigheterna därtill föranleda, föreskriva, att barnavårdsnämnden

skall vidtaga sådan åtgärd, som avses i 23 §.

4 mom. Länsstyrelsens beslut skall så snart ske kan genom länsstyrelsens

försorg skriftligen mot bevis delgivas föräldrarna. Beslutet skall ock

ofördröjligen tillställas barnavårdsnämnden.

27 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran

ma ej bringas till verkställighet, då fråga är om barn, varom förmäles i

22 § a) och b), efter det barnet fyllt sexton år, och då fråga är om barn,

som i 22 § c) sägs, efter det barnet fyllt aderton år.

28 §.

Har barn under aderton år under tillfälligt uppehåll inom annan kommun

än den, där dess föräldrar eller annan, som har barnet i sin vård, vistas,

eller barnet eljest har sin egentliga vistelseort, anträffats bettlande eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

115

Riksdagens skrivelse nr 245.

eljest beträtts med vanart, må barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet

anträffats, överlämna detsamma till barnavårdsnämnden i den andra kommunen.

Underlåter denna nämnd att vidtaga åtgärd, och beträdes barnet

ånyo inom förstnämnda kommun med bettleri ellor annan vanart, må anmälan

härom göras hos vederbörande länsstyrelse för den åtgärd, som ankommer

på denna myndighet.

Omhändertagande för samhällsvård.

29 §.

1 mom. År barn under sexton år, som vistas hos föräldrarna, på grund

av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller eljest i hemmet rådande

förhållanden utsatt för nöd, utan att likväl sådant fall föreligger, som i 22 §

avses, och varder nödtillståndet icke annorledes avhjälpt, skall barnavårdsnämnden,

då föräldrarna det medgiva, omhändertaga barnet.

2 mom. Befinnes, i annat fall än i 22 § avses, barn under sexton år till

följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller

andlig brist eller svaghet vara i behov av särskild vård utom hemmet, som

ej kan beredas av föräldrarna, och varder detta behov icke annorledes avhjälpt,

skall barnavårdsnämnden, då föräldrarna det medgiva, omhändertaga

barnet.

3 mom. Finnes barn under sexton år vara i behov av vård på grund

därav, att föräldrarna övergivit barnet eller avlidit, skall barnavårdsnämnden,

där behovet icke annorledes avhjälpes, omhändertaga barnet.

4 mom. Barn, som omhändertages enligt denna §, skall erhålla vård

(samhällsvård) enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.

Särskilda föreskrifter.

30 §.

År missförhållande, som avses i 22 § eller 29 § 1 mom., beroende därpå,

att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller

för ett lastbart eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt

missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden om sitt barn,

eller finnes skäl till antagande, att barnet utsättes för fara därigenom, att

någon, som vistas i hemmet, är sinnessjuk eller lider av smittosam sjukdom,

bör barnavårdsnämnden hos nykterhetsnämnd, polismyndighet, domstol,

tjänsteläkare eller hälsovårdsnämnd göra anmälan härom för vidtagande av

åtgärd, som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag

ankommer på nämnda myndigheter.

31 §.

Därest i fall, som avses i 22 eller 29 §, behovet av att barn omhändertages

för skyddsuppfostran eller samhällsvård befinnes vara så trängande,

att med omhändertagandet ej kan anstå, till dess barnavårdsnämnden hinner

besluta i ärendet, äger ordföranden i avbidan på nämndens beslut omhänder
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse nr 245.

taga barnet. Åtgärd, som nu är sagd, må i fall, varom förmäles i 29 §, jämväl

vidtagas av annan ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma,

därest kommunen sådant medgivit.

Har i fall, som avses i 22 §, omhändertagandet skett utan att föräldrarna

samtyckt därtill, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att

besluta i ärendet.

4 KAP.

Om behandlingen av omhändertagna barn.

32 §.

Av barnavårdsnämnden omhändertaget barn skall erhålla erforderlig vård

ävensom sådan uppfostran, som är ägnad att göra det till eu duglig samhällsmedlem.

Tillfällig vård av barn.

33 §.

Kan avgörande ej omedelbart träffas rörande den för omhändertaget barn

lämpligaste vårdformen, bör barnet, där så kan ske, tills vidare intagas i

urtagningshesn, varom förmäles i 5 kap. Finnes ej sådant hem att tillgå,

må barnet för tillfället intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om

fattigvården; har barn, som fyllt två år, intagits i dylik anstalt, skall åtgärd

ofördröjligen vidtagas för beredande av vård åt barnet annorstädes.

Icke vanartade barns behandling.

34 §.

1 mom. Omhändertaget barn, som icke är vanartat, bör, där ej särskilda

omständigheter annat föranleda, utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt

hem.

Inackordering får endast ske till personer, rörande vilkas lämplighet och

förmåga att uppfylla de skyldigheter, som för vart fall åligga dem, nämnden

genom föregående undersökning gjort sig förvissad. Om utackorderingen

bör upprättas skriftligt kontrakt, i vilket ömsesidiga skyldigheter och rättigheter

angivas.

2 mom. Föranleda särskilda omständigheter, att omhändertaget barn,

som icke är vanartat, ej lämpligen bör vårdas i enskilt hem, eller finnes ej

sådant att tillgå, bör barnet överlämnas till harnhem, varom förmäles i 5 kap.

Barn under två år må, där lämpligt barnhem ej finnes att tillgå, för vård

intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om fattigvården.

3 mom. Nämnden skall övervaka, att den, som mottagit barn till vård,

fullgör sina skyldigheter. Nämnden bör även med uppmärksamhet följa

barnets utveckling.

Har barnet överlämnats till enskilt hem eller barnhem inom annan kommun,

skall anmälan härom ofördröjligen göras hos barnavårdsnämnden därstädes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse nr 245.

Vanartade barns behandling.

35 §.

1 mom. För skyddsuppfostran omhändertaget vanartat barn skall genom

barnavårdsnämndens försorg intagas i skyddshem, varom förmäles i 5 kap.

Barn, som intagits i skyddshem, benämnes i denna lag skyddshemsele v.

Vanartat barn må dock i stället för att intagas i skyddshem överlämnas

till enskilt hem eller barnhem, om sådant anses lämpligare för barnet och

våda för andra barns sedliga utveckling icke kan befaras därigenom uppkomma.

I sådant fall skola bestämmelserna i 34 § gälla i tillämpliga delar.

2 mom. Har för skyddsuppfostran omhändertaget barn, som överlämnats

till enskilt hem eller barnhem, visat sig så vanartat, att dess tillrättaförande

anses kräva strängare uppfostran än den, som kan meddelas i det enskilda

hemmet eller barnhemmet, eller att dess samvaro med andra barn finnes

innebära våda för dessas sedliga utveckling, skall barnavårdsnämnden draga

försorg om dess intagande i skyddshem.

Specialvård för sjuka och abnorma barn.

36 §.

Är omhändertaget barn till följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet i behov av särskild

vård, har barnavårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda

barnet dylik vård å härför lämpad anstalt eller annorstädes.

Vissa uppfostringsåtgärder m. m.

37 §.

1 mom. Om uppsikt över skyddshemselev, om disciplinära åtgärder för

tillrättavisande av sådan elev samt om den rätt till umgänge med elev, som

tillkommer elevens föräldrar, gäller vad därom stadgas i det jämlikt 44 § för

skyddshemmet utfärdade reglementet.

2 mom. Beträffande omhändertaget barn, som ej är skyddshemselev, tillkommer

barnavårdsnämnden eller den, åt vilken nämnden sådant överlåtit,

den rätt att hava uppsikt över barnet och att tukta det, vilken eljest tillkommer

föräldrarna.

Föräldrarna äro i avseende å rätten till umgänge med barnet underkastade

de bestämmelser, som nämnden med hänsyn till barnets uppfostran finner

skäligt meddela; dock må föräldrar till barn, som omhändertagits för samliällsvärd,

ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda

omständigheter därtill föranleda.

38 §.

Anmälan om förordnande av förmyndare för omhändertaget barn bör, när

skäl därtill föreligger, göras hos vederbörande domstol, i fråga om skyddshemselev

av hemmets styrelse och beträffande annat barn av barnavårdsnämnden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse nr HdS.

5 KAP.

Om barnhem och skyddshem.

Barnhem.

39 §.

Med barnhem förstås i denna lag

dels för stadigvarande vård och uppfostran av barn avsedd anstalt, som

ej är att hänföra till skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt (barnhem

för stadigvarande vård)

dels ock anstalt för tillfällig vård och för observation av barn eller för

vård av späda barn och deras mödrar (upptagningshem).

4° §.

Över barn, som intagas i barnhem, skall föras förteckning enligt fastställt

formulär.

41 §.

Då barnhem upprättas av kommun eller landsting, skall för hemmet uppgöras

plan, vilken underställes länsstyrelsen i det län, där hemmet är beläget.

Länsstyrelsen prövar, huruvida hemmet med hänsyn till belägenhet,

utrymme och inredning är så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla

tillfredsställande vård och uppfostran.

På länsstyrelsen ankommer att bestämma, huruvida vid fattigvårdsanstalt

inrättad särskild avdelning för barn må kunna godkännas såsom barnhem.

42 §.

Länsstyrelsen äger, när förhållandena vid barnhem befinnas vara sådana,

att barn ej kunna där erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, förordna

om de åtgärder, som ma vara erforderliga till missförhållandenas avhjälpande,

eller ock förbjuda, att barn vidare vårdas i barnhemmet.

Skyddshem.

43 §.

1 mom. För beredande av skyddsuppfostran åt vanartade barn skall för

varje landstingsområde samt för varje stad, som ej deltager i landsting, finnas

anstalt (skyddshem) med erforderligt antal platser. Skyddshem för landstingsområde

upprättas genom landstingets och för stad, som nyss sagts,

genom stadsfullmäktiges försorg. Två eller flera landsting eller städer av

ovan angivet slag eller landsting och dylik stad må förena sig om gemensamt

skyddshem.

Skyddshem må jämväl kunna upprättas av annan än landsting eller stad,

som nu är nämnd. Landsting eller dylik stad må av Konungen befrias från

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse nr 245.

skyldighet att upprätta skyddshem, därest erforderligt antal platser står till

förfogande i annan tillhörigt skyddshem.

2 mom. Yanartade barn, vilka på grund av sin ålder eller vanaidens beskaffenhet

icke lämpligen kunna uppfostras i skyddshem, som i 1 mom. sägs,

böra, där så kan ske, intagas i särskilda, för sådana barn avsedda, av staten

eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

3 mom. Yanartade barn, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen

kunna uppfostras i skyddshem, som avses i 1 eller 2 mom., och åt vilka

ej heller vård kan beredas å anstalt, som i 36 § sägs, böra, där så kan ske,

intagas i särskilt för sådana barn avsedda, av staten eller annan upprättade

skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

4 mom. Skyddshemselever över femton år, som visat särdeles svår vanart,

må överlämnas till allmän uppfostringsanstalt.

44 §.

1 mom. Skyddshem skall vara försett med ett av Konungen fastställt

reglemente. Skyddshem, som upprättas av annan än staten, skall vara godkänt

av Konungen. Högsta antalet elever, som må samtidigt vara intagna

i ett skyddshem, bestämmes av Konungen.

Elever av olika kön må ej intagas i samma skyddshem.

2 mom. Skyddshem skall stå under ledning av en styrelse, som har att

besluta om intagning i hemmet.

Den närmaste skötseln av skyddshemmet utövas av en föreståndare. I

övrigt skall vid hemmet finnas personal, tillräcklig och lämplig att lämna

eleverna den personliga vård och handledning, som i varje särskilt fall erfordras.

Inom skyddshem skall meddelas skolundervisning av den omfattning

och beskaffenhet, som gällande bestämmelser om folkundervisningen föreskrina.

Där sådant i särskilda fall anses lämpligt och överenskommelse

kan träffas med vederbörande skoldistrikt, må skyddshem selev kunna deltaga

i undervisningen inom distriktet tillhörig skola.

Synnerlig uppmärksamhet lör ägnas åt skyddshemselevernas uppfostran till

arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

3 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående vanartade

barns intagning i skyddshem, som omförmälas i 43 § 2 och 3 mom., samt

angående överflyttning av elev från ett skyddshem till skyddshem av annat

slag och från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt.

4 mom. Beträffande skyddshemselev, som överlämnats till allmän uppfostringsanstalt,

gäller i motsvarande tillämpning vad i 2—6 samt 10 och 11

§§ i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran

är stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 245.

1174 24 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse nr 245.

6 KAP.

Om utskrivning m. m.

45 §.

För skyddsuppfostran omhändertaget barn må, där så prövas lämpligt,

tills vidare utskrivas (villkorlig utskrivning). Beslut härom meddelas, beträffande

skyddshemselev av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.

I beslutet bör uppställas villkor med hänsyn till barnets bostad

och sysselsättning samt förordnas om övervakning av barnet. Beslut om

villkorlig utskrivning innefattar rätt för styrelsen eller nämnden att när som

helst återtaga barnet; och skall barnet återtagas, där dess uppförande eller

annat förhållande föranleder därtill.

Villkorlig utskrivning av skyddshemselev bör ej, utan att särskilda omständigheter

därtill föranleda, äga rum, förr än ett år förflutit, sedan eleven

blivit intagen i skyddshemmet, eller senare än att eleven får tillfälle att

vistas utom skyddshemmet minst sex månader, innan han slutligt utskrives.

46 §.

1 mom. När för skyddsuppfostran omhändertaget barn anses ej vidare

vara i behov av sådan uppfostran, skall densamma förklaras avslutad (slutlig

utskrivning).

Beslut om slutlig utskrivning meddelas beträffande skyddshemselev av

hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.

2 mom. Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,

skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning

av elev, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas,

till dess tre år förflutit från intagandet. Har skyddshemselevs uppförande

varit opålitligt, må med utskrivningen anstå, till dess han fyllt

tjuguett år.

3 mom. Vid slutlig utskrivning har vederbörande nämnd eller styrelse

att, då omständigheterna därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt

arbete och nödig utrustning.

Nämnden eller styrelsen bör även, där så prövas lämpligt, besluta, att

den utskrivne skall stå under tillsyn under en tid av minst ett och högst

tre år från utskrivningen, i intet fall dock längre än till fyllda tjuguett år

beträffande skyddshemselev och till fyllda aderton år beträffande annan utskriven.

I fråga om träffande av arbetsavtal för den utskrivne har nämnden

eller styrelsen enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

47 §.

1 mom. När för samhällsvård omhändertaget barn anses ej vidare vara

i behov av sådan vård, har barnavårdsnämnden eller dess ordförande eller,

därest nämnden sådant medgivit, annan ledamot av nämnden eller tjänsteman

hos densamma att fatta beslut om vårdens upphörande samt, då om
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245. 19

ständigheterna därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt arbete

och nödig utrustning.

Yad nu är sagt gäller även, då föräldrarna påkalla samliällsvårdens upphörande,

och sådant fall ej är för handen, som i 2 mom. sägs.

Då beslut, varom ovan förmäles, meddelas av ordföranden eller annan

ledamot eller av tjänsteman, skall anmälan därom göras vid nämndens nästa

sammanträde.

2 mom. Finner barnavårdsnämnden samhällsvården icke kunna upphöra

utan sådan fara för barnet, som avses i 22 § a) eller b), eller befinnes barnet

så vanartat, som i 22 § c) sägs, bör nämnden förklara barnet vara omhändertaget

för skyddsuppfostran. I fall, som här avses, skall vad i 24 §

2 mom. samt 25 och 26 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Samliäll svärd skall upphöra senast, då för sådan vård omhändertaget

barn fyllt sexton år.

4 mom. Då samhällsvård upphör, bör barnavårdsnämnden, där så prövas

lämpligt, besluta, att barnet skall stå under tillsyn under en tid av minst

sex månader och högst tre år från upphörandet, dock i intet fall längre än

till fyllda aderton år. I fråga om träffande av arbetsavtal för barnet har

nämnden enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

48 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande förfaller, då verkställighet

skall ske av domstols beslut, varigenom

a) barnet dömts till böter, fängelse eller straffarbete och förordnande meddelats

om den dömdes insättande i allmän uppfostringsanstalt,

b) barnet eljest dömts till fängelse eller straffarbete utan tillämpning av

lagen angående villkorlig straffdom, eller

c) anstånd med barnet villkorligt ådömt fängelsestraff eller straffarbete förklarats

förverkat.

Yad sålunda stadgats gäller även beträffande skyddshemselev, som jämlikt

43 § 4 mom. överlämnats till allmän uppfostringsanstalt.

7 KAP.

Om kontroll över fosterbarnsvården.

Inledande bestämmelser.

49 §.

1 mom. Barn under sexton år, som mot ersättning fostras hos annan än

föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om

barnet, benämnes i denna lag fosterbarn och står under barnavårdsnämndens

tillsyn i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Detsamma gäller,

även om ersättning ej utgår, barn i nämnda ålder, som är intaget i barnhem.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse nr 245.

2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger barnavårdsnämnden

eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barn under

sexton år, vilket vistas hos. annan än föräldrarna eller förmyndare, som ovan

sägs, men ej är jämlikt 1 mom. att hänföra till fosterbarn, skall tills vidare

anses såsom sådant; och skall i dylikt fall vad i detta kapitel och 73 § är

stadgat äga tillämpning. Då sådant beslut meddelas av ordföranden, skall

anmälan därom göras vid nästa sammanträde hos nämnden, som prövar, huruvida

beslutet skall äga bestånd.

3 mom. I denna lag förstås med

fosterhem: enskilt hem, vari fosterbarn mottagits, samt

harnafostrare: den, som i fosterhem mottagit fosterbarn, och, då fråga är

om anstalt, dennas föreståndare.

50 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga ej tillämpning å

a) elev i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt,

b) barn, som är intaget i anstalt för abnorma eller vanföra, samt

c) av kommunens barnavårdsnämnd omhändertaget barn, som vistas inom

kommunen.

Barnafostrares anmälningsskyldighet m. m.

Öl §.

1 mom. Om mottagandet av fosterbarn åligger det barnafostraren att göra

anmälan hos barnavårdsnämnden.

Anmälan skall göras i stad eller köping med egen kommunalförvaltning

inom två dagar och annorstädes inom åtta dagar efter fosterbarnets mottagande

samt innefatta uppgift om

a) barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits i barnhem,

dettas benämning samt

b) dens namn och adress, som överlämnat barnet.

Vid anmälan eller inom den tid, nämnden förelägger, skall företes utdrag

av födelse- och dopbok eller åldersbetyg rörande barnet samt lämnas redogörelse

för de villkor, under vilka barnet mottagits, och de förhållanden i

övrigt, som hava betydelse för bedömande av fosterhemmets eller barnhemmets

lämplighet.

Anmälan kan göras skriftligen eller muntligen och må ske, utom hos

nämnden, även hos de i 17 § första stycket omförmälda personer.

2 mom. Då fosterhem eller barnhem flyttas till annan lägenhet inom

kommunen, åligger det barnafostraren att därom göra anmälan hos barnavårdsnämnden

inom den tid, som i 1 mom. sägs.

3 mom. Flyttas fosterhem eller barnhem till annan kommun, är barnafostraren

skyldig att hos dess nämnd göra anmälan i enlighet med vad i

1 mom. sägs.

Barnafostraren skall dessutom före avflyttningen göra anmälan därom hos

barnavårdsnämnden i avflyttningskommunen med uppgift om den kommun,

till vilken flyttning kommer att äga rum.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse nr 245.

4 mom. Har fosterbarn avlidit eller bär barnafostraren lämnat detsamma

från sig, skall lian bos barnavårdsnämnden göra anmälan därom, i stad eller

köping med egen kommunalförvaltning inom två dagar och annorstädes inom

fyra (lagar, efter det barnet avlidit eller bortlämnats. Vid anmälan att fosterbarn

överlämnats till annan, skall tillika uppgivas dennes namn och adress

Tillsyn.

52 §.

Barnavårdsnämnden skall noggrant tillse, att fosterbarn komma i åtnjutande

av tillfredsställande vård och uppfostran samt, i händelse av sjukdom,

den särskilda vård, som omständigheterna påkalla. Synnerlig uppmärksamhet

skall ägnas åt vården av späda fosterbarn.

Nämnden har att giva de barnafostrare, vilka äro i behov därav, erforderliga

föreskrifter rörande barns vård och uppfostran.

53 §.

Då barnavårdsnämnden erhållit vetskap om fosterbarns mottagande i

fosterhem eller barnhem, har nämnden att, såframt den icke redan äger noggrann

kännedom om hemmet, ofördröjligen låta verkställa undersökning angående

dess beskaffenhet.

Även eljest har nämnden att, i den mån så prövas påkallat, låta verkställa

undersökning av förhållandena i fosterhem och barnhem.

Åtgärder mot missförhållanden i fosterhem.

54 §.

Finner barnavårdsnämnden, att fosterbarn med hänsyn till barnafostrarens

personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt icke hos honom erhåller

tillfredsställande vård och uppfostran, skall nämnden genom lämpliga föreställningar

söka åstadkomma rättelse. Då omständigheterna i det särskilda

fallet giva anledning därtill, äger nämnden föreskriva, att barnafostraren skall

anlita lämplig, till stöd för barns hemuppfostran inrättad anstalt eller ock

att barnet skall hållas till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

55 §.

Prövar nämnden de i 54 § anvisade åtgärderna vara gagnlösa, eller hava

sådana åtgärder vidtagits, utan att rättelse vunnits, skall nämnden förelägga

barnafostraren att inom tid, som av nämnden bestämmes, lämna barnet från

sig till den, som är skyldig att taga vård om detsamma. Befinnes ej detta

lämpligt, eller kan barnet ej utan allvarlig våda kvarbliva i fosterhemmet, till

dess det kan, på sätt nyss är föreskrivet, av barnafostraren avlämnas, har

barnavårdsnämnden att omhändertaga barnet och därmed förfara såsom med

barn, som omhändertagits för samhällsvård.

Då fosterbarn, vilket mottagits i fosterhem, icke uppnått ett års ålder och

barnafostraren redan för vård omhänderhar två sådana fosterbarn, bör nämn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse nr 245.

den jämväl förfara på sätt i nästföregående stycke är stadgat; dock äger

nämnden härvid göra undantag, då särskild anledning därtill förekommer.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande

jämlikt denna § skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för samhällsvård

äga motsvarande tillämpning.

Då åtgärd vidtagits enligt denna §, åligger det nämnden att härom ofördröjligen

underrätta den, som är skyldig att taga vård om barnet.

56 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd vidtagit åtgärd, som i 55 § sägs, äger

nämnden tillika, om skäl därtill föreligger, meddela barnafostraren förbud att

vidare mottaga fosterbarn.

Sådant förbud må ock, utan att åtgärd enligt 55 § vidtagits, meddelas

person, som kan antagas hava för avsikt att mottaga fosterbarn, om med

hänsyn tdl hans personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt fara föreligger,

att fosterbarn icke kan hos honom erhålla tillfredsställande vård och

uppfostran.

„ Befinnes lägenhet, som begagnas eller kan antagas komma att begagnas

såsom fosterhem, vara hälsovådlig, må förbud kunna av barnavårdsnämnden

utfärdas mot fosterbarns mottagande i denna lägenhet.

2 mom. Förbud för viss person att mottaga fosterbarn fortfar att gälla

även om den, som förbudet gäller, flyttar till annan kommun. Hen barnavårdsnämnd,

som meddelat förbudet, skall, då den erhåller kännedom om avflyttningen,

ofördröjligen lämna barnavårdsnämnden i den kommun, dit inflyttningen

uppgivits skola ske eller veterligen ägt rum, underrättelse om

förbudet. Barnavårdsnämnd, som erhållit sådan underrättelse, skall ock, där

den person, förbudet gäller, ånyo avflyttar till annan kommun, om förbudet

underrätta barnavårdsnämnden i sistnämnda kommun.

3 mom. Förbud, som i denna § avses, må av barnavårdsnämnden återkallas,

när förhållandena giva anledning därtill. Har den, som förbjudits

mottaga fosterbarn, flyttat till annan kommun, ankommer på barnavårdsnämnden

i denna kommun att besluta om återkallelse av förbudet.

57 §''

Undeilater den, som är anmälningsskyldig enligt 51 fj, att göra föreskriven

anmälan, må barnavårdsnämnden, där den finner omständigheterna därtill

föranleda, vidtaga åtgärd enligt 55 § ävensom meddela förbud för honom att

mottaga fosterbarn.

58 §.

Finner barnavårdsnämnden, att barn, som överlämnats till fosterhem inom

kommunen av barnavårdsnämnden i annan kommun, ej erhåller tillfredsställande

vard och uppfostran eller att det genom vanart utövar menlig inverkan

på andra barn, skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas den

nämnd, som överlämnat barnet till fosterhemmet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse nr 245.

Leder sådan underrättelse icke till åsyftad verkan, må barnavårdsnämnden

antingen själv vidtaga åtgärd, som för varje fall är i denna lag stadgad,

eller ock om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelsen för åtgärd, som

ankommer på donna myndighet.

Åtgärder mot missförhållanden i anstalt.

59 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden, att barnhem icke är med hänsyn till

belägenhet, utrymme och utrustning så beskaffat, att där intagna fosterbarn

kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, eller att hemmet icke

står under sådan ledning eller har sådan personal, att trygghet vinnes för

dess ändamålsenliga skötsel, eller har barnafostraren åsidosatt honom jämlikt

51 § åliggande anmälningsskyldighet, bör nämnden genom lämpliga föreställningar

hos hemmets innehavare eller hos dess styrelse, där sådan finnes,

söka åstadkomma rättelse.

Åtgärd, som nu är sagd, bör jämväl av nämnden vidtagas, då i barnhem

vårdas flera än två fosterbarn under ett års ålder; dock äger nämnden, då

fullt betryggande anordningar vidtagits, tillåta att flera än två sådana barn

vårdas i hemmet.

2 mom. Leder åtgärd, som i 1 mom. avses, ej till åsyftad verkan, har

nämnden att anmäla saken hos länsstyrelsen.

Råda i barnhemmet sådana missförhållanden, att där intagna fosterbarn

icke kunna utan fara för liv eller hälsa kvarbliva i hemmet, till dess länsstyrelsen

hinner besluta i ärendet, har barnavårdsnämnden att omedelbart

omhändertaga barnen och med dem förfara såsom med barn, som omhändertagits

för samliällsvård.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande

jämlikt detta moment skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för

samliällsvård äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Bestämmelserna i 58 § äga motsvarande tillämpning beträffande

barnhem.

4 mom. Vad i denna § är stadgat om barnhem gäller även annan anstalt,

där fosterbarn är intaget.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

60 §.

1 mom. Konungen må, där barnavårdsnämnd prövas hava vidtagit fullt

betryggande anordningar för tillsyn över barn, som av nämnden överlämnats

till fosterhem eller barnhem utom vederbörande kommun, medgiva befrielse

tills vidare under högst tio år, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen

av bestämmelserna i detta kapitel, såvitt angår dylika barn. I sammanhang

härmed må jämväl meddelas befrielse från anmälningsskyldighet

enligt 34 § 3 mom. och 35 § 1 mom.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse nr 245.

2 mom. Dylikt medgivande må ock, där enahanda anordningar prövas

vara träffade, av Konungen meddelas styrelse för barnavårdsanstalt, som är

försedd med av Konungen fastställt reglemente, i avseende å barn, som tillhöra

anstalten.

3 mom. I fråga om annan barnavårdsanstalt än i 2 mom. sägs må länsstyrelsen,

efter vederbörande tjänsteläkares och barnavårdsnämnds hörande,

tills vidare medgiva befrielse, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen

av bestämmelserna i detta kapitel. Medgivande skall avse bestämd

lägenhet; och må för detsamma uppställas de villkor, som prövas erforderliga.

4 mom. Befrielse, som i 3 mom. avses, må även, då synnerliga skäl därtill

föreligga, medgivas beträffande fosterhem; dock att befrielse ej må medgivas

från anmälningsskyldighet, varom stadgas i 51 §. Beslut om befrielse

meddelas av barnavårdsnämnden. Tjänsteläkares hörande erfordras ej.

8 KAP.

Om kostnaderna för samhällets barnavård m. m.

61 §.

Kommunens utgifter för samhällets barnavård skola, i den mån de icke

täckas av eljest för ändamålet avsedda medel, bestridas genom tillskott

efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro

stadgade.

62 §.

Utgift, som kommun haft för omhändertaget barn, inverkar på förvärv av

hemortsrätt på enahanda sätt, som i 49 § i lagen om fattigvården är stadgat

beträffande fattigvård, lämnad enligt 1 § samma lag; dock inverkar utgift för

barn, som fyllt sexton år, allenast på barnets eget förvärv av hemortsrätt.

I fråga om ersättning av hemortskommun för utgift för omhändertaget

barn har kommunen den rätt, som enligt 50 och 51 §§ samma lag tillkommer

fattigvårdssamhälle.

Har barn omhändertagits för samhällsvård inom annan kommun än den,

där det har hemortsrätt, gäller om barnavårdsnämnds rätt att påfordra

hemsändning samt om ersättning för hemsändningskostnad i motsvarande

tillämpning vad i 57 § i nämnda lag är stadgat.

63 §.

Har kommun haft utgift för omhändertaget barns vård å anstalt, som

avses i 40, 41 eller 42 § i lagen om fattigvården, eller har kommun haft

utgift för sådant barn i fall, då jämlikt 60 § samma lag ersättning för fattigvård

lämnas av staten, äger kommunen i förhållande till vederbörande landsting

eller staten den rätt, som enligt omförmälda lagrum tillkommer fattigvårdssamhälle.

64 §.

Har kommun, enligt vad därom är särskilt stadgat, för skyddshemselevs

uppfostran inom eller utom skyddshem erlagt avgift (skyddshemsavgift), och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245.

25

äro ej sådana omständigheter för handen, att gottgörelse för avgiften enligt

vad i 63 § sägs skall lämnas av staten, då äger den kommun, där eleven har

hemortsrätt, att av det landsting, inom vars område kommunen är belägen,

utfå bidrag till bestridande av avgiften enligt särskilt stadgade grunder.

65 §.

I avseende å behandling av frågor om ersättning av kommun, landsting

eller staten för utgift för omhändertaget barn samt om övertagande av

skyldighet att ansvara för kostnad för sådant barn ävensom i avseende å

tid för anliängiggörande av talan gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande

fall är stadgat i 8 kap. i lagen om fattigvården, med iakttagande dock, att

vad där är sagt om fattigvårdsstyrelse och fattigvårdssamhälle skall gälla

barnavårdsnämnd och kommun.

66 §.

Konungen må med främmande makt under förutsättning av ömsesidighet

träffa överenskommelse om behandling här i riket av dess undersåtar, vilka

omhändertagas jämlikt denna lag, och om gottgörelse för därvid uppkommen

kostnad.

67 §.

Om statsbidrag till bestridande av vissa kostnader enligt denna lag är

särskilt stadgat.

9 KAP.

Om enskildas ersättnings- och arbetsskyldighet.

68 §.

1 mom. Då barn omhändertages för skyddsuppfostran eller samhällsvård

under förhållanden, vilka synas utvisa, att behovet därav kommer att bliva

varaktigt, äger barnavårdsnämnden, i den mån den ej finner skäl till eftergift,

omhändertaga egendom, som då tillhör barnet eller tillfaller det, medan

det är omhändertaget, samt därav uttaga ersättning för kostnaden för barnet.

2 mom. För kostnaden för omhändertaget barn under sexton år äger

barnavårdsnämnden uttaga ersättning av barnets föräldrar.

Anspråk på ersättning för kostnad, som här sägs, må ej bifallas, där den

ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav

kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.

Make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra makens barn eller

adoptivbarn, är, då barnavårdsnämnden omhändertagit barnet, skyldig att

efter sin förmåga ersätta kostnaden för barnet.

Har barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran, åtnjutit sådan efter

fyllda sexton år, äro föräldrarna skyldiga att efter sin förmåga utgiva ersättning

för kostnaden för barnet.

3 mom. Om det högsta ersättningsbelopp, som må av barnavårdsnämnden

uttagas enligt denna §, är särskilt stadgat.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse nr 245.

4 mom. Har någon, som enligt dom eller avtal är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt

barn, försummat att fullgöra denna plikt, och har till följd härav barnet

måst av barnavårdsnämnden omhändertagas, då äger barnavårdsnämnden ej

uttaga ersättning enligt 2 mom. av den av föräldrarna, som icke gjort sig

skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet. I fall, som här avses,

skall i barnavårdsnämndens protokoll göras anteckning om anledningen till

omhändertagandet och den begränsning i ersättningsskyldigheten, som nu

är sagd.

69 §.

Där kommun för vård å sjukvårdsinrättning, barnhem, förbättrings- eller

uppfostringsanstalt eller till åtgärder för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov

ställt särskilda medel till barnavårdsnämndens förfogande, ankommer

det på kommunen att bestämma, huruvida ersättningsskyldighet,

varom i 68 § sägs, skall äga rum för utgift, som bestrides av dessa medel.

70 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 68 § anhängiggöres hos

länsstyrelsen i länet.

Om den, som sökes, har sitt bo och hemvist eller uppehåller sig i annat

län, överlämnas ärendet för prövning till länsstyrelsen därstädes. Talan mot

den, som ingenstädes äger stadigt hemvist eller icke är svensk medborgare,

prövas av länsstyrelsen i det län, där han finnes.

71 §.

1 mom. Då enskild person är jämlikt 68 § 2 mom. skyldig att ersätta

kostnaden för omhändertaget barns vård, bör, där ej omständigheterna annat

föranleda, i den ordning i denna § sägs bestämmas det belopp, varmed den

ersättningsskyldige har att å vissa tider, så länge vården fortfar, till barnavårdsnämnden

utgiva bidrag till barnets vård.

Yid bidragets bestämmande bör hänsyn tagas, å ena sidan till kostnaden

för vården samt å andra sidan till den ersättningsskyldiges betalningsförmåga,

varjämte tiderna för bidragets utgivande böra så lämpas, att utgivandet

underlättas.

Barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet äger hemortsrätt, bör med

den ersättningsskyldige om utgivandet träffa avtal, vilket skall slutas genom

skriftlig, av två personer bevittnad handling.

Därest avtal ej kan komma till stånd, äger nämnden att, med bifogande

av utredning rörande den ersättningsskyldiges betalningsförmåga, hos länsstyrelsen

i länet göra ansökan om fastställande av bidrag. Länsstyrelsen

prövar efter ovan angivna grunder, med vilket belopp och å vilka tider bidrag

skall utgå. I fall, som här avses, skall vad i 70 § andra stycket är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Yppas, efter det avtal träffats eller bidraget blivit av länsstyrelsen

fastställt, anledning till jämkning i bidragets belopp eller tiderna för dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245.

•21

erläggande, må sådan jämkning kunna efter överenskommelse mellan barnavårdsnämnden

och den ersättningsskyldige äga rum. Kommer ej dylik

överenskommelse till stånd, må länsstyrelsen, utan hinder av förut träffat

avtal eller meddelat beslut, kunna förordna om jämkning.

72 §.

Skyldig att efter föreläggande av barnavårdsnämnden inställa sig till

och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt'' eller eljest anvisat

arbete är

a) den, som av lastbarhet, vårdslöshet, lättja eller liknöjdhet så försummar

sina skyldigheter mot sitt barn, som ej fyllt sexton år, att skyddsuppfostran

eller samhällsvård måste beredas detta, och tillika undandrager sig fullgörandet

av den honom härför åliggande ersättningsskyldighet, samt

b) den, som enligt av domstol meddelat slutligt utslag eller skriftligt,

av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt barn, som ej fyllt

sexton år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att fullgöra denna plikt

och härigenom föranleder sådan försämring av det uppehälle och den uppfostran,

som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige

prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande.

Den arbetsskyldige må kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess

grundad anledning föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga

fullgöra sina skyldigheter mot barnet; dock må han ej kvarhållas i oavbruten

följd ii rider längre tid än ett år.

Vad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i lagen om fattigvården är stadgat om

inverkan av arbetsskyldighetens fullgörande, om handräckning samt om

varning och tvångsarbete såsom påföljd vid underlåtenhet av eller tredska

eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat arbete skall i motsvarande

tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande dock, att vad enligt

nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen i stället skall ankomma på barnavårdsnämnden.

10 KAP.

Straffbestämmelser och allmänna föreskrifter.

73 §.

Försummar någon att fullgöra anmälningsskyldighet i fall, som omförmäles

i 51 §, vare förfallen till böter från och med fem till och med etthundra kronor.

Har någon i trots av förbud, varom i 42, 56 eller 57 § sägs, mottagit

fosterbarn, straffes med böter från och med femtio till och med femhundra

kronor eller, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse

i högst sex månader.

74 §.

1 mom. Har någon genom att dölja barn, som avses i 22 eller 49 §,

eller genom att hjälpa det att avvika eller genom vilseledande uppgifter

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse nr 245.

uppsåtligen lagt hinder i vägen för verkställighet av beslut eller undersökning

i ärende rörande barnet,

eller har någon uppsåtligen förlett eller hjälpt barn, som omhändertagits

för skyddsuppfostran, att avvika från hem eller anstalt, dit det överlämnats,

straffes, där gärningen icke eljest är i lag belagd med strängare straff,

med böter från och med fem till och med femhundra kronor eller, då omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

2 mom. Den, som överträder av barnavårdsnämnd eller styrelse eller

föreståndare för skyddshem meddelat förbud mot att besöka barn, som omhändertagits

för skyddsuppfostran, straffes, där gärningen icke eljest är i

lag belagd med strängare straff, med böter från och med fem till och med

femhundra kronor.

75 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd i fall, som avses i 24 § 2 mom., kallat

föräldrar att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt utsett ombud,

och utebliva de utan laga förfall, skall en var av dem bota fem kronor

och av nämnden genom upprepade viten, som dock tillsammans ej må överstiga

etthundra kronor för en var av dem, tillhållas att inställa sig. Kunna

de ändå ej förmås till inställelse, må nämnden begära handräckning hos

polismyndigheten.

Då i fall, som nyss är sagt, barn kallats till inställelse, må nämnden

ålägga den, som har barnet i sin vård, att ombesörja dess inställande eller

efter omständigheterna därom förordna på annat lämpligt sätt. Där så erfordras,

må nämnden begära handräckning hos polismyndigheten.

Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, äger länsstyrelsen förelägga

föräldrarna inställelse vid vite eller äventyr av hämtning. Om barnets inställande

gäller i motsvarande tillämpning vad i nästföregående stycke är

stadgat.

2 mom. Där barnavårdsnämnd i annat fall än i 24 § 2 mom. avses, kallat

någon, som bor eller uppehåller sig inom kommunen, till personlig inställelse

för att höras i något till nämndens behandling hörande ärende, skall

vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dock,

att den sålunda kallade ej är pliktig att hörsamma kallelsen, om han ej minst

fyra dagar förut erhållit del därav.

76 §.

Förseelse, som i detta kapitel avses, må ej åtalas av allmän åklagare, där

den ej av målsägande eller vederbörande barnavårdsnämnd till åtal angives.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunens kassa.

Saknas tillgång till böternas eller vitenas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

77 §.

Barnavårdsnämnd eller dess ordförande samt styrelse eller föreståndare

för skyddshem äga att, där de så pröva nödigt för vidtagande av åtgärd,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245.

29

som enligt denna lag ankommer på dem, utan kostnad för nämnden eller

styrelsen erhålla handräckning av polismyndighet ävensom biträde av prästerskap

och kommunal myndighet.

78 §.

Vad i denna lag stadgas angående föräldrar gäller adoptant, när fråga är

om adoptivbarn. Barnets föräldrar äro ej skyldiga att utgiva ersättning

enligt 68 § 2 inom., där ej adojitanten samt, om denne är gift, hans make

bliva ur stånd att fullgöra sin ersättningsskyldighet.

Tillkommer vårdnaden om barn allenast den ena av dess föräldrar eller

särskilt förordnad förmyndare, skall vad i 3, 6 och 10 kap. är stadgat med

avseende å föräldrarna gälla om den, som har vårdnaden.

79 §.

Medicinalstyrelsen har att till ledning för barnavårdsnämnder och enskilda

meddela nödiga råd och anvisningar beträffande vård av barn, särskilt

av späda sådana.

80 §.

Barnavårdsnämnden skall årligen före januari månads utgång till provinsialläkaren

eller extra provinsialläkaren i det distrikt, dit kommunen hör,

avgiva förteckning å samtliga under nämndens tillsyn stående barn, som vid

slutet av nästföregående år vårdades i fosterhem och barnhem inom kommunen.

Förteckningen skall för varje barn innehålla uppgift å barnets namn

och födelsedag, barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits

i barnhem, dettas benämning.

11 KAP.

Om klagan i mål och ärenden enligt denna lag.

81 §.

1 mom. Då barnavårdsnämnd meddelat beslut, varigenom barns omhändertagande

för samhällsvård vägrats,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 1

mom., avslagit framställning om slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran

omhändertaget barn,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, som avses i 7 kap.,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt meddelat beslut rörande

behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller beträffande kvarhållande

av arbetsskyldig å anstalten eller i arbetet,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i annat ärende enligt denna lag,

vilket icke angår i 3, 4 eller 6 kap. avsedd fråga och icke heller förvaltningsfråga,

för vars behandling nämnden jämlikt de i denna lag eller kommunallagarna

givna föreskrifter är ansvarig endast inför kommunen,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse nr 245.

må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio

dagar, räknade från det han av beslutet erhållit del; dock går beslutet i

verkställighet, där ej förbud däremot meddelas av länsstyrelsen.

2 mom. Oavsett huruvida besvär enligt 1 mom. anförts, har länsstyrelsen

att, då missförhållande föreligger, vars avhjälpande enligt denna lag

ankommer på barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt, tillhålla nämnden

eller styrelsen att vidtaga erforderlig åtgärd.

En var äger rätt att om missförhållande, som här nämnts, göra anmälan

hos myndighet eller befattningshavare, som avses i 2 kap.

3 mom. Över varning, som meddelats jämlikt 72 § i denna lag, må klagan

ej föras; dock äger länsstyrelsen, i sammanhang med prövning av yrkande om

den felandes dömande till tvångsarbete, pröva varningens befogenhet.

4 mom. Barnavårdsnämnd, vilken är missnöjd med beslut av styrelse för

skyddshem, som avses i 43 § 1 mom., eller med beslut av styrelse för

arbetshem rörande någons intagning i skydds- eller arbetshemmet, äger över

beslutet anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från det nämnden

erhållit del av beslutet.

5 mom. Över beslut av styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 2 och

3 mom., må klagan föras i fall, då sådan är enligt denna § medgiven över

annan skyddshemsstyrelses beslut; och äger Konungen meddela närmare bestämmelser

angående klagan, varom här är fråga.

6 mom. Utdrag av barnavårdsnämnds eller anstaltsstyrelses protokoll i

ärende, som i denna § sägs, skall utan avgift tillhandahållas den, som är i

behov därav för klagan över nämndens eller styrelsens beslut.

82 §.

År någon missnöjd med handräckning, som av polismyndighet meddelats

enligt denna lag, må han däröver anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio

dagar från handräckningens fullbordande.

83 §.

För talan mot beslut, som enligt denna lag fattats av kommunalstämma,

kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige eller allmän rådstuga, gäller vad om

besvär över deras beslut är stadgat i kommunallagarna.

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet

att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av

arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola innan klockan tolv å trettionde dagen efter den, då kla
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 241).

31

ganden erhållit del av utslaget, avlämnas till länsstyrelsen, som över besvären

infordrar vederbörandes förklaring och, sedan sådan inkommit, till kammarrätten

insänder handlingarna i målet jämte bevis om utslagets delgivning

och eget utlåtande.

2 mom. År utslaget meddelat av länsstyrelsen i annat län, än det klaganden

tillhör, må besvären, om klaganden det föredrager, inom ovan stadgade

tid avlämnas till länsstyrelsen i sistnämnda län, vilken det åligger att

översända dem till den länsstyrelse, som meddelat utslaget, för att vidare

behandlas i föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i 81 § 3 och 4 mom. i lagen om fattigvården

skola äga motsvarande tillämpning beträffande mål enligt denna lag.

4 mom. Över kammarrättens beslut i mål och ärenden, som avses i denna

lag, må ej klagan föras.

85 §.

1 mom. Vill någon söka ändring i länsstyrelses utslag i mål rörande

ådömande av tvångsarbete enligt 72 § i denna lag, skall vad i 83 § i lagen

om fattigvården är stadgat äga motsvarande tillämpning.

2 mom. För klagan över länsstyrelses utslag i andra frågor enligt denna

lag, än förut i detta kapitel är sagt, gäller, efter varje saks beskaffenhet, vad

om besvär över länsstyrelses beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgat.

86 §.

Länsstyrelses beslut enligt 3—7 kap. går i verkställighet utan hinder

därav att klagan förts.

12 KAP.

Övergångsbestämmelser.

87 §.

Denna lag skall med de i 88 och 89 §§ angivna undantag lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1926.

Genom denna lag upphävas lagen den 6 juni 1902 om fosterbarns vård

samt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn tillika med alla de stadganden, vilka innehålla

ändring eller förklaring av nämnda lagar eller tillägg därtill.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall i stället denna lända till

efterrättelse.

88 §.

Bestämmelserna i 7 kap. äga ej tillämpning å barn, födda före den 1

januari 1919. I fråga om barn under sexton år, som vistas hos annan än

föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om

barnet, må dock, då särskilda omständigheter därtill föranleda, barnavårdsnämnden

eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barnet, fastän

fött före nyssnämnda dag, skall tills vidare anses såsom fosterbarn; och skall i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse nr 245.

sådant fall vad i 7 kap. och 73 § är stadgat äga tillämpning. Då dylikt beslut

meddelas av ordföranden, skall anmälan därom göras vid nästa sammanträde

hos nämnden, som prövar, huruvida beslutet skall äga bestånd.

89 §.

1 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd skall tillsättas i enlighet

med bestämmelserna i denna lag, skall sådant första gången ske före

den 1 augusti 1925; åliggande det denna barnavårdsnämnd att efter samråd,

i den mån så anses erforderligt, med fattigvårdsstyrelse och andra myndigheter,

vilka förut handhaft hithörande ärenden, avlämna utgifts- och inkomstförslag

för år 1926 i överensstämmelse med kommunallagarna.

2 mom. Kommun, som vill vinna befrielse från skyldighet att tillsätta

särskild barnavårdsnämnd, skall till länsstyrelsen ingiva sin till Konungen

ställda ansökan därom. Efter det utredning i frågan verkställts av vederbörande

barnavårdskonsulent, insänder länsstyrelsen handlingarna i ärendet

jämte eget yttrande till Konungen.

Har ansökan, som nyss är sagd, bifallits, skall kommunen inom av Konungen

bestämd tid förrätta val, som avses i 7 § och 8 § 2 mom.; och skall beträffande

avlämnande av utgifts- och inkomstförslag för näst därefter följande

år i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. är stadgat.

3 mom. Har särskilt tillsatt barnavårdsnämnd att övertaga befattning

med barn, vilkas vård och uppfostran förut omhänderhafts av fattigvårdsstyrelsen,

må kommun kunna besluta, att med övertagandet skall anstå till

den 1 januari 1927, intill vilken tid fattigvårdsstyrelsen fortfarande har att

i enlighet med lagen om fattigvården ombesörja nämnda barns vård och

uppfostran.

4 mom. Där anmälningsskyldighet enligt 51 § åligger någon, som icke

enligt äldre lag varit anmälningsskyldig, må med anmälan kunna anstå intill

den 1 juli 1926.

5 mom. Vad i denna lag stadgas angående ersättning av kommun, landsting,

staten eller enskild person för utgift för omhändertaget barn skall icke

tillämpas i fråga om utgift, som uppstått, innan lagen trätt i kraft, utan

skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet.

Därest före den 1 januari 1926 beslut meddelats i ärende, som avses i

denna lag, skall i fråga om fullföljd av talan mot beslutet eller underställning

därav gälla vad förut varit stadgat.

90 §.

Barnavårdsnämnden äger att av de myndigheter, vilka hittills haft sig

anförtrodda de enligt denna lag på barnavårdsnämnden ankommande angelägenheter,

erhålla hos dem tillgängliga uppgifter och handlingar rörande

barn, om vilka nämnden har att övertaga vård eller tillsyn.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245.

33

2:o) LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918

(nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 36 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skall

upphöra att gälla samt att 1 och 10 §§, 12 § 1 mom., 30, 38, 43 och 44 §§, 60 § 2

mom., 63, 68, 74, 77 och 92 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Befinnes--------sägs.

Fattigvård-------uppfostran.

Med--- år.

Rörande omhändertagande av minderårig, som på grund av nöd eller

annan dylik anledning är i behov av vård utom hemmet, stadgas i lagen

om samhällets barnavård.

10 §.

Fattigvårdsstyrelsen----verkställighet.

I sådant ---- --- handhavande.

Angående skyldighet i vissa fall för fattigvårdsstyrelsen att tjänstgöra såsom

barnavårdsnämnd och nykter hetsnämnd stadgas i lagen om samhällets barnavård

och lagen om behandling av alkoholister.

12 §.

1 mom. Ledamöter-----år.

Ledamot — — — —---talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,

varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,

landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara

ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fångvårdsstyrelse

inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i

och för sin befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må

icke vara ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande — —--avsägelserätt.

30 §.

Hå understöd lämnats i hemmet eller understödstagare utackorderats i

enskilt hem, bör fattigvårdsstyrelsen vaka över att beviljat understöd behörigen

användes och att de, som emottagit understödstagare till vård, fullgöra

sina skyldigheter.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. AV 245. 1174 24 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse nr 245.

38 §.

1 mom. Fattigvårdsstyrelsen----samhället.

2 mom. I fattigvårdssamhälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt,

böra, i den mån så prövas påkallat, representanter för fattigvårdsstyrelsen

och barnavårdsnämnden eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma

för rådplägning om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Då i fattigvårdssamhälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, fattigvårdsstyrelsen

vid prövning av fattigvårdsbeliov finner skäl till antagande,

att någon, som ej fyllt aderton år, bör i enlighet med lagen om samhällets

barnavård omhändertagas av barnavårdsnämnden, bör fattigvårdsstyrelsen

skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot jämväl i barnavårdsnämnden,

inhämta dess uppfattning i ärendet. Av styrelsen införskaffad utredning

bör därvid tillhandahållas nämnden jämte förslag till de åtgärder, vilka styrelsen

finner lämpligen böra vidtagas. Råda olika meningar mellan styrelsen

och nämnden, bör ärendet överlämnas till en tremannanämnd, bestående

av den gemensamma ledamoten samt ytterligare en ledamot av fattigvårdsstyrelsen,

vald av styrelsen för ett år i sänder, och en ledamot av barnavårdsnämnden,

utsedd av denna för enahanda tid. Tremannanämnden har att

skyndsamt avgöra, huruvida fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden skall

taga befattning med ärendet. Finner styrelsen tremannanämndens avgörande

icke kunna utan våda avvaktas, må styrelsen tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

43 §.

Konungens----------påkalla.

1 allt vad som rör Konungens befallningskavandes befattning med fattigvårdsförvaltningen

inom länen skola Konungens befallningsliavande hava

biträde av särskilt tillsatta tjänstemän, fattigvårdskonsulenter, vilka jämväl

skola hava till uppgift att tillhandagå med upplysningar och råd rörande

fattigvården. Instruktion för fattigvårdskonsulenterna utfärdas av Konungen.

Om skyldighet för fattigvårdskonsulenterna att tjänstgöra jämväl såsom barnavårdskonsulenter

är stadgat i lagen om samhällets barnavård.

44 §.

Jämte det övervakande av fattigvården i länen, som enligt 43 § åligger

Konungens befallningsliavande, ankommer det på statens inspektör för fattigvård

och barnavård att verka för fattigvårdens ändamålsenliga ordnande och

främja dess utveckling. Han har ock att öva uppsikt över de i 33 § omförmälda

arbetshemmen. Angående inspektörens verksamhet i ovannämnda

hänseende meddelar Konungen närmare föreskrifter.

60 §.

2 mom. Har, efter det en person fyllt sexton men innan han fyllt sextio

år, såväl han som de personer, beträffande vilka i 49 § 2 mom. stadgas, att

dem tilldelad fattigvård inverkar på hans förvärv av hemortsrätt, oavbrutet

under minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, varest han har

hemortsrätt, utan att under denna tid hava av samhället åtnjutit fattigvård,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens skrivelse ur 245.

äger samhället att av staten erhålla gottgörelse för fattigvård, enligt 1 tj,

som samhället efter utgången av samma tid fått bekosta för någon av dem.

I fråga om inverkan på rätt att erhålla sådan gottgörelse skall utgift för av

barnavårdsnämnd jämlikt lagen om samhällets barnavård omhändertaget barn

anses såsom fattigvård.

Dylik--—--— — — — ansökning.

63 §.

Har----------— — eftergift.

Har någon, som enligt dom eller avtal är pliktig att till fullgörande av

lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn,

försummat att fullgöra denna plikt, och har fattigvård till följd härav

måst lämnas den underliållsberättigade, då äger fattigvårdsstyrelsen ej sådan

rätt till ersättning, som i första stycket sägs, mot den av föräldrarna eller

adoptivföräldrarna, som icke gjort sig skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet.

I fall, som här avses, skall i fattigvårdsstyrelsens protokoll

göras anteckning om anledningen till fattigvårdsbehovet och den begränsning

i fattigvårdsstyrelsens rätt till ersättning, som nu är sagd.

68 §•

Om tiden för anhänggigörande av talan om ersättning enligt 62 och 63 §§ skall

vad enligt allmänna lagen gäller om preskription av fordran äga tillämpning.

74 §.

Undandrager-------äger fattigvårdsstyrelsen, där han fyllt

aderton år och icke är till arbete oförmögen, — — —---omförmäles.

Styrelse--------för styrelsen.

77 §.

Föreligger anledning, att understödstagare bör förklaras omyndig, har

.fattigvårdsstyrelsen att anmäla förhållandet till vederbörande överförmyndare.

92 §.

I stället för vad i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården är

stadgat till förekommande av bettleri samt om barn, som bettlar, skola följande

bestämmelser gälla:

1 mom. Envar, som efter fyllda aderton år gör sig förfallen till bettleri,

må anhållas och, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla

fattigvård, behandlas såsom lösdrivare, på sätt i lagen angående lösdrivares

behandling är stadgat.

Till---—-------räkning.

2 mom. Där någon, som ej fyllt aderton år, anträffas bettlande, skall

med honom förfaras i enlighet med lagen om samhällets barnavård.

3 mom. Inom — — — — — behandling. Har den anhållne ej fyllt

aderton år, skall han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd,

som enligt lag ankommer på densamma.

För---------• — bestämmer.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse nr 245.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926; dock

att det nuvarande första stycket av 77 § skall upphöra att gälla den 1

januari 1925;

att i stället för det nuvarande tredje stycket i samma paragraf skall från och

med sistnämnda dag gälla vad i paragrafen enligt dess nya lydelse är stadgat;

att nu gällande bestämmelser i 30 och 36 §§ samt i 77 § andra stycket

även efter den 1 januari 1926 skola äga tillämpning med avseende å barn,

som av fattigvårdsstyrelsen omhändertagits, till dess omsorgen om dessa

barns vård och uppfostran övertagits av barnavårdsnämnden; samt

att vad i 68 § i dess nuvarande lydelse är stadgat om tillämpning av

55 § första stycket skall gälla beträffande fattigvård, som utgått före den

1 januari 1926 eller för vilken, om fattigvården icke lämnats av den sökande

fattigvårdsstyrelsen, kostnaden inom samma tid av styrelsen guldits.

Vad i 75 § är stadgat må ej efter denna lags ikraftträdande tillämpas på

den, som icke fyllt aderton år.

3:o) LAG

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885

(nr 27) angående lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares

behandling skall erhålla följande ändrade lydelse:

Var, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till

sitt uppehälle, må, där ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete,

behandlas såsom lösdrivare på sätt i denna lag sägs.

Till enahanda behandling vare ock den förfallen, vilken eljest, utan att

äga medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja

sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för

allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Personer under aderton år må ej såsom lösdrivare behandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926; därvid skall iakttagas,

att beträffande person under aderton år, vilken före nämnda dag dömts

till tvångsarbete genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagas,

verkställighet av tvångsarbetet skall äga rum enligt lagen angående lösdrivares

behandling;

att vad i 12 § av sistnämnda lag föreskrives ej må tillämpas på den, som

icke fyllt aderton år;

att när någon, som ej fyllt aderton år, frigives efter att hava undergått

tvångsarbete, han skall i enlighet med det för honom utfärdade pass begiva

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 245. 37

sig till don ort, dit lian förpassats, och ofördröjligen anmäla sig hos barnavårdsnämnden

därstädes; samt

att, när eljest person under aderton år frigives, efter att hava anhållits

eller häktats för lösdriveri, han skall överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

B) anhålla om utredning, på vad sätt och efter vilka grunder understöd

utan fattigvårds karaktär må kunna beredas änkor, vilka äro i behov därav

för sina barns uj>pfostran, samt om framläggande för riksdagen av de förslag,

till vilka utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 31 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.