Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor och distrjktsbarnmorskor jämte i ämnet väckta motioner.
1924-01-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:258, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor och distrjktsbarnmorskor jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 258.
1
Nr 258.
Godkänd av första kammaren den 4 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor
och distrjktsbarnmorskor jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 113.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 har Eders
Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna 83 och 85 i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag) föreslagit
riksdagen att för sagda budgetår anvisa dels för beredande av
dyrtidshjälp åt distriktssköterskor i enlighet med av departementschefen i
statsrådsprotokollet förordade grunder ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor,
dels ock för beredande av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och vissa
av kommun fast anställda barnmorskor, likaledes i enlighet med av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade grunder, ett extra förslagsanslag
av 150,000 kronor.
I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen
till behandling förehaft två likalydande motioner (1: 62 och II: 118),
vari hemställts, att riksdagen måtte
dels besluta, att nu gällande grunder för dyrtidshjälps utgående åt distriktssköterskor
och åt distriktsbarnmorskor bli tillämpliga även under nästa budgetår,
Bihang till riksdagens protokoll 192i. U sand. Nr 258—262.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 258.
dels ock för nästa budgetår anvisa till beredande av dyrtidshjälp åt
distriktssköterskor ett extra förslagsanslag å 10,000 kronor och till beredande
av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor ett extra förslagsanslag å 300,000
kronor.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»I årets statsverksproposition föreslås, att hittills gällande grunder för
dyrtidshjälp åt distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor måtte ändras
därhän, att dyrtidshjälpens maximibelopp sänkes från hittillsvarande högst
200 kronor till högst 150 kronor, och att från åtnjutande av dyrtidshjälpen
undantages sådan distriktssköterska eller barnmorska, som under år 1923
haft inkomst, dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad, av 1,200 kronor
eller därutöver, medan maximigränsen i fråga för närvarande är 1,500 kronor.
Vid äskandet av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1924—
1925 hade medicinalstyrelsen emellertid anfört, att styrelsen icke i någotdera
fallet kunde förorda en sänkning av inkomstgränsen eller av gällande
maximum för dyrtidshjälpen, då det här gällde att hjälpa de i ekonomiskt
hänseende svagast ställda bland ifrågavarande befattningshavare.
Undertecknade ansluta sig till denna medicinalstyrelsens uppfattning och
vilja särskilt framhålla, att denna s. k. dyrtidshjälp icke är att likställa med
vanligt dyrtidstillägg, som utgår oberoende av inkomsten, utan tillkommit
som en hjälp åt de barnmorskor, vilkas inkomster utöver lönen äro relativt
obetydliga. Erinras må även att uti den proposition angående ny barnmorskelag,
som förelädes 1920 års riksdag, var lönen till distriktsbarnmorska
upptagen till 1,000 kronor, men sänktes av riksdagen till 800 kronor
på hemställan av andra lagutskottet, som emellertid samtidigt uttalade sig
för att, så länge dyrtiden varade, av statsmedel skulle i form av krigstidshjälp
tillskjutas ett belopp, motsvarande skillnaden mellan nämnda båda
summor. Emellertid kom sådan krigstidshjälp (sedermera kallad dyrtidstillägg)
ingalunda alla distriktsbarnmorskor till del. I den kungl. propositionen
i frågan, som förelädes 1920 års riksdag, föreslogs sålunda, att krigstidshjälp
skulle utgå endast till barnmorska, som under föregående år ej
haft inkomst av 1,800 kronor eller därutöver, krigstidshjälp av statsmedel
ej inräknad, och med belopp, varmed inkomsten under föregående år understigit
1,800 kronor, dock i intet fall högre än 200 kronor. Icke ens i denna
omfattning kom emellertid krigstidshjälpen åt barnmorskorna att utgå, i
det att riksdagen, på statsutskottets hemställan, beslöt att den inkomstgräns,
inom vilken krigstidstillägg Ange utgå, skulle sättas så lågt som till 1,500
kronor. Att för dessa i ekonomiskt avseende sämst ställda barnmorskor nu
minska dyrtidshjälpen synes oss så mycket mindre påkallat, som efter densammas
fastställande till nuvarande belopp, barnmorskornas utbildningstid
blivit avsevärt förlängd.
Vad åter beträffar dyrtidshjälpen till distrikssköterskorna, torde ej vara
anledning att densamma utgår efter andra grunder än dyrtidshjälpen till
distriktsbarnmorskoma.»
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär den ändring i grunderna
för dyrtidshjälps utgående till distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor
samt vissa av kommun fast anställda barnmorskor, att gränsen
för maximiinkomsten skulle sänkas från 1,500 till 1,200 kronor och
dyrtidshjälpens maximibelopp nedsättas från 200 till 150 kronor. Till
Riksdagens skrivelse Nr 258.
3
stöd för förslaget har anförts, att ifrågavarande anslag vore av beskaffenhet
att böra avvecklas i mån av dyrtidens minskning och samtidigt därmed
skeende stegring av penningvärdet. Till en dylik avveckling har emellertid
riksdagen ansett tiden ännu icke vara inne. Under erinran att riksdagen
beslutat, att de av 1923 års riksdag antagna grunderna för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst skola för nästkommande
budgetår bibehållas oförändrade, får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen
icke vidtagit någon ändring av grunderna för dyrtidshjälpen till
distriktssköterskor och de barnmorskor, varom fråga är.
På grund härav har nu förevarande anslag upptagits till de belopp,
som av medicinalstyrelsen föreslagits och motionsvis ifrågasatts. Anslaget
för dyrtidshjälp åt distriktssköterskor har alltså bestämts till 10,000 kronor
och anslaget för dylik hjälp åt distriktsbarnmorskor till 300,000 kronor.
Riksdagen har sålunda för budgetåret 1924—1925 anvisat
dels för beredande av dyrtidshjälp åt distriktssköterskor ett extra förslagsanslag
av 10,000 kronor, att utgå enligt nu gällande grunder;
dels ock för beredande av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och vissa
av kommun fast anställda barnmorskor ett extra förslagsanslag av 300,000
kronor, likaledes att utgå enligt grunder, som nu gälla.
Stockholm den 4 juni 192<f.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.