Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor och distrjktsbarnmorskor jämte i ämnet väckta motioner.

1924-01-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:258, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor och distrjktsbarnmorskor jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 258.

1

Nr 258.

Godkänd av första kammaren den 4 juni 1924.

Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda

framställningar angående anslag till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor

och distrjktsbarnmorskor jämte i ämnet väckta

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 113.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 har Eders

Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna 83 och 85 i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag) föreslagit

riksdagen att för sagda budgetår anvisa dels för beredande av

dyrtidshjälp åt distriktssköterskor i enlighet med av departementschefen i

statsrådsprotokollet förordade grunder ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor,

dels ock för beredande av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och vissa

av kommun fast anställda barnmorskor, likaledes i enlighet med av departementschefen

i statsrådsprotokollet förordade grunder, ett extra förslagsanslag

av 150,000 kronor.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen

till behandling förehaft två likalydande motioner (1: 62 och II: 118),

vari hemställts, att riksdagen måtte

dels besluta, att nu gällande grunder för dyrtidshjälps utgående åt distriktssköterskor

och åt distriktsbarnmorskor bli tillämpliga även under nästa budgetår,

Bihang till riksdagens protokoll 192i. U sand. Nr 258—262.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 258.

dels ock för nästa budgetår anvisa till beredande av dyrtidshjälp åt

distriktssköterskor ett extra förslagsanslag å 10,000 kronor och till beredande

av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor ett extra förslagsanslag å 300,000

kronor.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»I årets statsverksproposition föreslås, att hittills gällande grunder för

dyrtidshjälp åt distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor måtte ändras

därhän, att dyrtidshjälpens maximibelopp sänkes från hittillsvarande högst

200 kronor till högst 150 kronor, och att från åtnjutande av dyrtidshjälpen

undantages sådan distriktssköterska eller barnmorska, som under år 1923

haft inkomst, dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad, av 1,200 kronor

eller därutöver, medan maximigränsen i fråga för närvarande är 1,500 kronor.

Vid äskandet av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1924—

1925 hade medicinalstyrelsen emellertid anfört, att styrelsen icke i någotdera

fallet kunde förorda en sänkning av inkomstgränsen eller av gällande

maximum för dyrtidshjälpen, då det här gällde att hjälpa de i ekonomiskt

hänseende svagast ställda bland ifrågavarande befattningshavare.

Undertecknade ansluta sig till denna medicinalstyrelsens uppfattning och

vilja särskilt framhålla, att denna s. k. dyrtidshjälp icke är att likställa med

vanligt dyrtidstillägg, som utgår oberoende av inkomsten, utan tillkommit

som en hjälp åt de barnmorskor, vilkas inkomster utöver lönen äro relativt

obetydliga. Erinras må även att uti den proposition angående ny barnmorskelag,

som förelädes 1920 års riksdag, var lönen till distriktsbarnmorska

upptagen till 1,000 kronor, men sänktes av riksdagen till 800 kronor

på hemställan av andra lagutskottet, som emellertid samtidigt uttalade sig

för att, så länge dyrtiden varade, av statsmedel skulle i form av krigstidshjälp

tillskjutas ett belopp, motsvarande skillnaden mellan nämnda båda

summor. Emellertid kom sådan krigstidshjälp (sedermera kallad dyrtidstillägg)

ingalunda alla distriktsbarnmorskor till del. I den kungl. propositionen

i frågan, som förelädes 1920 års riksdag, föreslogs sålunda, att krigstidshjälp

skulle utgå endast till barnmorska, som under föregående år ej

haft inkomst av 1,800 kronor eller därutöver, krigstidshjälp av statsmedel

ej inräknad, och med belopp, varmed inkomsten under föregående år understigit

1,800 kronor, dock i intet fall högre än 200 kronor. Icke ens i denna

omfattning kom emellertid krigstidshjälpen åt barnmorskorna att utgå, i

det att riksdagen, på statsutskottets hemställan, beslöt att den inkomstgräns,

inom vilken krigstidstillägg Ange utgå, skulle sättas så lågt som till 1,500

kronor. Att för dessa i ekonomiskt avseende sämst ställda barnmorskor nu

minska dyrtidshjälpen synes oss så mycket mindre påkallat, som efter densammas

fastställande till nuvarande belopp, barnmorskornas utbildningstid

blivit avsevärt förlängd.

Vad åter beträffar dyrtidshjälpen till distrikssköterskorna, torde ej vara

anledning att densamma utgår efter andra grunder än dyrtidshjälpen till

distriktsbarnmorskoma.»

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär den ändring i grunderna

för dyrtidshjälps utgående till distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor

samt vissa av kommun fast anställda barnmorskor, att gränsen

för maximiinkomsten skulle sänkas från 1,500 till 1,200 kronor och

dyrtidshjälpens maximibelopp nedsättas från 200 till 150 kronor. Till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 258.

3

stöd för förslaget har anförts, att ifrågavarande anslag vore av beskaffenhet

att böra avvecklas i mån av dyrtidens minskning och samtidigt därmed

skeende stegring av penningvärdet. Till en dylik avveckling har emellertid

riksdagen ansett tiden ännu icke vara inne. Under erinran att riksdagen

beslutat, att de av 1923 års riksdag antagna grunderna för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst skola för nästkommande

budgetår bibehållas oförändrade, får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen

icke vidtagit någon ändring av grunderna för dyrtidshjälpen till

distriktssköterskor och de barnmorskor, varom fråga är.

På grund härav har nu förevarande anslag upptagits till de belopp,

som av medicinalstyrelsen föreslagits och motionsvis ifrågasatts. Anslaget

för dyrtidshjälp åt distriktssköterskor har alltså bestämts till 10,000 kronor

och anslaget för dylik hjälp åt distriktsbarnmorskor till 300,000 kronor.

Riksdagen har sålunda för budgetåret 1924—1925 anvisat

dels för beredande av dyrtidshjälp åt distriktssköterskor ett extra förslagsanslag

av 10,000 kronor, att utgå enligt nu gällande grunder;

dels ock för beredande av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och vissa

av kommun fast anställda barnmorskor ett extra förslagsanslag av 300,000

kronor, likaledes att utgå enligt grunder, som nu gälla.

Stockholm den 4 juni 192<f.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.