Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet jämte i ämnet väckta motioner.

1924-06-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:290, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr %90.

9

Nr 290.

Godkänd av första kammaren den 6 juni 1924.

Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar

av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets

utgörande på landet jämte i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 69.)

Till KONUNGEN.

Under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande

nr 69 får riksdagen anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders

Kungl. Maj:ts proposition, nr 213, med förslag till lag om ändring i vissa

delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet samt till de inom riksdagen väckta motionerna I: 184, II: 294 och

295 ävensom II: 285 i vad den sammanfaller med motionerna I: 184 och II:

294, för sin del antagit följande

Förslag

till

Lag1

om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 (nr 68) angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Härigenom förordnas, att 5, 12, 24, 25, 46, 60, 61, 77 och 80 §§ i lagen den 23

oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skola erhålla

följande ändrade lydelse:

1 Ändringar i och tillägg till nu gällande lag angivas, dä de hänföra sig till Kungl. Maj ds förslag.

med kursiverad stil och, då de hänföra sig till motionsvis framkomna förslag, med spärrad

kursiverad stil

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 890.

5 §•

I fråga om byggande och underhåll av allmän väg, bro och färja utgör

varje härad en gemensamhet för sig.

År vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad delat i två eller flera

väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar därav då förenade

till ett distrikt, må därvid förbliva.

Hava inom två eller flera väghållningsdistrikt de väghållningsskyldiga

fattat samstämmande beslut om förening av distrikten till

ett väghållningsdistrikt, må dock Konungens befallningshavande,

där vägunderhåll icke inom mer än ett av distrikten utföres av därtil

l jämlikt 7 § förpliktade väghållare, förordna, att beslutet skall

lända till efterrättelse.

Delning av härad i särskilda väghållningsdistrikt, eller förening av härad

eller delar därav till ett sådant distrikt må eljest, så vitt icke därom förordnats

i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang med vägdelning

på sätt nedan sägs.

Yad sålunda om väghållningsbesvärets fördelning på särskilda distrikt är

stadgat må ej innefatta hinder för kommuner eller landsting att lämna bidrag

till byggande av allmän väg, bro eller färja.

12 §.

Ifinnes för beredande av lämplig och bekväm vägdelning erforderligt, att väg

eller vägsträcka från delningen undantages, må den, i ordning, varom i 43 §

stadgas, kunna från vägdelningen uteslutas för att medelst vägkassan underhållas.

År jordbruksfastighet avsides eller obekvämt belägen i förhållande till densamma

tilldelat vägstycke eller yppar sig, till följd av vägs beskaffenhet,

märklig svårighet för behörigt fullgörande av jordbruksfastighet åliggande

vägunderhåll in natura, må fastigheten, där de väghållningsskyldiga, efter

framställning av innehavaren, därtill samtyckt eller, om samtycke vägrats,

Konungens befallningshavande på fastighetsinnehavarens besvär prövat skäligt

bifall därtill lämna, befrias från vägunderhåll in natura och detta i stället

ombesörjas av vägstyrelsen.

Därest för beredande av bättre och jämnare vägunderhåll sådant finnes

nödigt, mä de väghållningsskyldiga besluta, att samtliga vägar eller viss

vägsträcka inom väghållningsdistriktet skola övertagas till underhåll medelst

vägkassan; dock att beslutet för att bliva gällande skall underställas Konungens

befallningshavandes prövning.

24 §.

År för vägs upptorkande eller för erhållande av fri sikt erforderligt, att träd

eller buske borthugges eller att träd kvistas, må vid vägsyn, varom i 35 § sägs,

föreskrivas skyldighet för jordägaren att inom viss tid därom besörja; dock må

jordägaren, där åtgärden för honom medför avsevärd skada, ur vägkassan njuta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

11

skålig ersättning därför med belopp, som av synemännen bestämmes. Det åligger

förrättning smännen att i det vid vägsynen förda protokollet verkställa anteckning

om föreläggande, varom nu är sagt, samt, där ersättning till jordägaren

finnes böra utgå, om beloppet därav. Om givet föreläggande skall landsfiskalen

ofördröjligen låta bevisligen underrätta jordägaren ävensom, där jordägaren

tillerkänts ersättning ur vägkassan, vägstyrelsen.

Underlåter jordägare efterkomma föreläggande att verkställa röjning, varom

i första stycket sägs, äger landsfiskalen, sedan den för klagan över föreläggandet

bestämda tid gått till ända, låta på lämpligt sätt verkställa röjningen

på jordägarens bekostnad.

Kostnad för röjning, som enligt denna paragraf utföres genom landsfiskalens

försorg, skall av vägstyrelsen förskjutas men av landsfiskalen omedelbart efter

arbetets utförande uttagas av jordägaren. Saknar denne tillgång till kostnadens

gäldande, skall den stanna å vägkassan.

25 §.

Utan Konungens befallningshavandes tillstånd må ej hädanefter utmed väg

på mindre avstånd än 3,5 meter från vägens kant byggnad uppföras.

Utmed väg må ej inom nämnda avstånd utan Konungens befallning skavandes

tillstånd förekomma upplag eller andra anordningar, som hindra vägens

upptorkande eller fri sikt, ej heller annonstavlor, reklamskyltar och dylikt,

dock må anordning, som tillkommit före den 1 juli 1924 eller allenast till följd

av vägs omläggning, breddning eller annan därmed jämförlig omständighet

skulle komma att falla under nämnda förbud, förbliva orubbad, där ej vid

vägsyn föreskrives skyldighet för vederbörande jordägare att borttaga densamma.

Vad i 24 § är stadgat om sättet för meddelande och om delgivning av där

avsett föreläggande samt om ersättning till jordägaren för skada till följd av

åtgärd, varom där är fråga, skall äga motsvarande tillämping i fråga om

föreläggande, varom nu är sagt.

Ej må inom synhåll från väg förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet

att av vägfarande kunna förväxlas med varningstecken.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i andra eller

tredje stycket och sker ej rättelse efter tillsägelse av landsfiskalen, eller efterkommes

ej med stöd av andra stycket meddelat föreläggande, äger landsfiskalen

föranstalta om rättelse på den felandes bekostnad; och skall vad i 24 § tredje

stycket är stadgat angående uttagande och bestridande av där avsedd kostnad

äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnaden för åvägabringande av

rättelse, som nyss nämnts.

46 §.

För bestämmande av beloppet av de till vägkassan ingående bidrag uppskattas

särskilt för varje väghållare årliga kostnaden för underhållet den

tid mark är bar av allmän väg, bro och färja.

Vid sådan uppskattning skall skäligt avseende fästas så väl å ortens pris

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 290.

på dagsverken och körslor som ock därå, att de till vägunderhåll in natura

indelade i allmänhet äro i tillfälle att med egna arbetare och dragare fullgöra

arbetet, ävensom å avståndet mellan den väghållningsskyldiga fastigheten

och dess väglott; börande i uppskattningsinstrumentet utsättas detta

avstånd ävensom, där detsamma är mer avsevärt, särskilt angivas det belopp,

som anses motsvara väghållarens till följd av berörda förhållande

ökade besvär.

60 §.

Av uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och färja

lämnas tre tiondelar av statsmedel.

Hava inom väghållning sdistrikt dess samtliga vägar övertagits

till underhåll medelst väglcassa n, skall dock statsbidrag et beräknas

å distriktets verkliga kostnader för vägunderhållet under näst föregående

år, därest vägunderhållet då ålegat vägkassan, och skall

därvid i underhållskostnad jämväl inbegripas all för v ältning sko stnåd,

som icke uppenbarligen avser •byggande av väg.

Därutöver må väghållningsdistrikt, som äro med väghållning synnerligt

betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts prövning av staten erhålla särskilt

understöd, i den mån medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill

lämna tillgång.

Statsbidraget utbetalas till vägstyrelsen. Det statsbidrag, som belöper på

underhållet av indelad väg, tillkommer dem, som sådant underhåll bestrida,

och tillhandahålles dem av vägstyrelsen på lämpligt sätt.

Inom distrikt, där vägunderhållet in natura helt eller delvis utföres av därtill

jämlikt 7 § förpliktade väghållare, skall den av särskilda nämnden uppskattade

kostnad för underhåll av all indelad väg inom distriktet, som ej av

vägkassan övertagits till underhåll, efter avdrag för därå belöpande bidrag av

statsmedel, fördelas på de vägfyrkar, för vilka underhåll in natura fortfarande

utföres, varefter det belopp, som enligt denna fördelning på varje sådan fyrk

belöper, såsom vägskatt påföres varje annan vägfyrk. Vad därutöver erfordras

för bestridande av vägkassans utgifter enligt den fastställda utgiftsstaten

påföres samtliga vägfyrkar till lika andel för en var av dem. Hava väghållningsdistrikts

samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan,

skall hela det belopp, som utöver tillgängliga medel erfordras för täckande

av vägkassans utgifter, på sätt nyss nämnts påföras samtliga vägfyrkar.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrivarna varje år

efter avslutandet av taxeringsnämndernas arbeten och före den 1 juni till

vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för varje kommun beträffande

de i väghållet deltagande beskattningsföremål summariskt upptaga, i

fråga om fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet, särskilt å fastigheter,

som utgöra vägunderhåll in natura, särskilt å staten eller menighet tillhöriga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

13

allmänningsskogar och särskilt å alla övriga fastigheter jämte frälseränta,

samt i fråga om inkomst den beskattningsbara andelen därav.

Ilar inom väghållning sdistrikt allenast viss vägsträcka övertagits till underhåll

medelst vägkassan, skall ovannämnda förteckning summariskt upptaga

skilda värden å de fastigheter, för vilka vägunderhåll in natura fortfarande

utföres, och å de fastigheter, som jämlikt 12 § befriats från vägunderhåll in

natura. Har viss fastighet åliggande vägunderhåll allenast delvis övertagits

av vägkassan, skall häradsskrivaren för meddelandet av nyssnämnda uppgift

med ledning av den vid gällande vägdelning upprättade graderingslängden beräkna,

huru fastighetens taxeringsvärde skall anses fördela sig å det underhåll,

som övertagits av vägkassan, och det, som fortfarande utföres för fastigheten.

Het åligger vägstyrelsen att, då viss vägsträcka övertages till underhåll medelst

vägkassan, meddela häradsskrivaren uppgift å de fastigheter, som helt eller

delvis befriats från vägunderhåll in natura, samt jämväl i övrigt lämna de

upplysningar, som kunna vara erforderliga för fullgörande av den häradsskrivaren

åliggande uppgiftsskyldigheten.

77 §.

Underlåter väghållare eller, där vägfogde finnes, denne att efter föreläggande

eller anmaning, såsom i 35 § sägs, inom föreskriven tid bättra förekommande

brister, eller nnderlåtes sådant av väghållare, som blivit om dylika

brister av vägfogden underrättad, böte den försumlige från och med tio till

och med två hundra kronor.

Eftersätter snöplogfogde vad honom enligt denna lag åligger, eller underlåter

delägare i ploglag att fortskaffa snöplogfogdes uppbåd eller att sådant

uppbåd hörsamma, eller försummar delägare i ploglag, för vilket snöplogfogde

icke blivit utsedd, att hålla den ploglaget tilldelade vinterväg i fargillt skick

eller att, där så tarvas, märka den ut, böte från och med fem till och med tjugu

kronor.

Enahanda ansvar drabbar den, som gör sig skyldig till överträdelse av föreskrifterna

i 25, 26, 27 och 31 §§ eller underlåter att ställa sig till efterrättelse

föreläggande, varom i 24 § och 25 § andra stycket förmäles.

Böter, som jämlikt denna paragraf ådömas, skola tillfalla vägkassan och,

där tillgång till deras fulla gäldande brister, förvandlas efter allmän lag.

Till böter enligt denna lag må ej dömas, om å förseelsen följer straff enligt

allmän lag.

80 §.

Den, som med vägstämmans beslut ej nöjes, äge däröver anföra besvär hos

Konungens befallningshavande inom tid, som nedan sägs; och varde den tid

räknad från det sådant tillkännagivande, att stämma hållits, varom i 52 § förmäles,

blivit i väghållningsdistriktets kyrkor uppläst.

I enahanda ordning och inom nedan angivna tid må klagan föras över vägdelning

och särskilda nämndens uppskattning; skolande besvärstiden räknas,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 290.

där fråga är om vägdelning enligt 45 §, från det klaganden erhållit sådan

underrättelse, varom i samma paragraf stadgas, samt där besvären avse annan

vägdelning eller särskilda nämndens uppskattning, i förra fallet från det kungörelsen

om vägdelningens avslutande och i senare fallet från det den i 51 §

omförmälda länskungörelse blivit i distriktets kyrkor uppläst.

I alla ovannämnda fall skola besvären, vid talans förlust, ingivas, i mål

från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län inom fyrtiofem

dagar och i mål från övriga orter inom riket inom trettio dagar, dock att

menighet, som klagar, äger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

Finner för prövning av besvär över vägdelning Konungens befallningshavande

nödigt låta anställa syn, äge Konungens befallningshavande förordna

ojävig lantmätare eller annan lämplig person att med biträde av två tillkallade

jämväl ojävige gode män sådan syn hålla. Kostnaden för förrättningen skall

förskjutas av vägkassan, men stannar på den, som vid sakens slut därtill skyldig

prövas.

Väghållare, som är missnöjd med åläggande vid vägsyn eller med beslut vid

formlig efterbesiktning, varigenom han förklarats icke hava ställt sig till efterrättelse

honom meddelat föreläggande att bota brist, äge däröver föra klagan

hos Konungens befallningshavande, i förra fallet inom femton dagar från den

dag, underrättelse om åläggandet blivit, på sätt i 35 § sägs, i socknens kyrka

uppläst, och i senare fallet inom samma tid från den dag, då efterbesiktningen

förrättats. Atnöjes ej den, som erhållit föreläggande enligt 24 § eller 25 §

andra stycket, därmed eller är vägstyrelse missnöjd med dylikt föreläggande,

varigenom ersättningsskyldighet ålagts vägkassan, må klagan över heslutet föras

hos Konungens befallningshavande inom femton dagar från det klaganden erhöll

del av föreläggandet. Ej må klagan, varom i detta stycke sägs, verka uppehåll

med verkställigheten av åläggande vid vägsyn eller hindra uttagande av kostnad,

på sätt i 24 § sista stycket, 25 § sista stycket och 35 § sista stycket

förmäles, med mindre Konungens befallningshavande annorlunda förordnar.

Har beslut vid vägsyn eller formlig efterbesiktning fattats i strid mot landsfiskalens

mening, äger denne underställa detsamma Konungens befallningshavandes

prövning.

över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som i denna lag omförmäles,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.

Stockholm den 6 juni 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

241096

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.