Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen in. in. jämte i ämnet väckta motioner.
1924-06-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:292, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen in. in. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 292.
1
Sv 292.
Godkänd av första kammaren den 7 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående lån till främjande av
bostadsproduktionen in. in. jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 93 och memorial nr 133.)
Till Konungen.
I en till riksdagen avlåten, den 22 februari 1924 dagtecknad proposition,
nr 68, bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över
socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924 ett belopp av 5,000,000
kronor;
2: o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag
åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader
anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda besparingar ett belopp
av 24,000 kronor må ställas till ingen] örsvetenskapsakademiens förfogande
för utförande av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet;
samt
3:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar ett belopp av
26,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras för åtgärder, ägnade att indirekt
förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen.
I sammanhang med Eders Kungl. Maj ds förevarande proposition hai
riksdagen till behandling föreliaft två inom riksdagen väckta likalydande
motioner (I: 256 och II: 407), vari hemställts, att riksdagen måtte medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel disponeras för 1924 ett belopp av 10,000,000
kronor,
2:o) att av det —--byggnadsområdet, samt
3:o) att av nyssnämnda--— bostadsproduktionen.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Bostadsfrågan är alltsedan krigsåren en av de mest svårlösta i landet.
Produktionen av bostäder har ännu svårt att komma i gång. Fortfarande
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 292.
1195 24
2 Riksdagens skrivelse Nr 292.
ställer sig det enskilda initiativet avvaktande. Verkningarna av bostadsbristen
kändes starkast vid oktober 1923, då kylslagen hävdes. De förhoppningar
om ökad bostadsproduktion, som man på flera håll ansåg skola
bliva en följd av liyreslagens fall, gingo om intet. Tillståndet förvärrades
däremot i hög grad. De sålunda inträdda svårigheterna överskredo kommunernas
förmåga att bära dem. De med egna resurser, statsbidrag och
statslån förut uppförda bostadshusen täckte icke på långa håll det då ytterligare
stegrade behovet av bostäder.
Kommunerna måste därför tillgripa rent provisoriska åtgärder. Magasiner,
skolbyggnader, gamla fängelser, kaserner m. fl. utrymmen måste avbalkas
till bostadsvrår, däri de barnrikaste familjerna kunde intagas. Dessa utrymmen
räckte dock icke på vissa platser. Många familjer ha därför måst
tillbringa vintern ute i kolonistugor, vari eldstäder saknats.
Att detta fruktansvärda tillstånd medfört oerhört svåra sociala vådor för
vårt land torde icke särskilt behöva påpekas. Många av landets medborgare
få här lida under ett bostadselände, som kan föra till de mest ödesdigra
verkningar för de uppväxande barnen.
Räddningen ligger alltså uti att få bostadsproduktionen i gång. Den
ekonomiska hjälp, som härför kräves åt enskilda, förmå kommunerna icke
ensamma att uppbringa. Göteborg behöver till 1 oktober 1,500 lägenheter,
Stockholm 1,000 utöver redan planerade, Malmö 400, för att nu icke nämna
flera andra platser, där svårigheterna äro liknande. Statens hjälp är därför
ofrånkomlig, därest svårigheterna med framgång skola hållas tillbaka. Endast
under förutsättning att sekundärkrediten ordnas blir det möjligt för kommunerna
att lyckas.
Staten har redan sökt stödja kommunerna i fråga om ordnandet av
sekundärkrediten. Utöver de 3 miljoner kronor, som riksdagen i fjol anslog
till extra statsbidrag för innehavare av under den dyraste tiden uppförda
bostadshus, avsattes 7 miljoner kronor till bostadslånefonden. Det tillgängliga
beloppet, 10 miljoner kronor, blev emellertid otillräckligt, då ansökningarna
om lån uppgingo till 22 miljoner kronor.
Kungl. Maj:t har i proposition nr 68 vid innevarande riksdag föreslagit
riksdagen medgiva, »att för ökning av statens bostadslånefond må såsom
lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924 ett belopp
av 5 miljoner kronor». Detta belopp anse vi vara alldeles otillräckligt i
eu tid då bostadsbristen på sina ställen är större än någonsin förut. Statens
byggnadsbyrå, som omliänderhar utlåningen av dessa medel, har också
insett detta och för den skull begärt, att 10 miljoner kronor avsättas för
ifrågavarande ändamål. Och detta belopp, 10 miljoner kronor, ehuru även
det otillräckligt, bör vara det minsta staten bör anvisa för uppgiften i fråga.
På denna väg finnas också alla utsikter att få bostadsproduktionen i
gång. Kommunerna ansökte visserligen under år 1923 endast om 22 miljoner
kronor, men de reducerade de ursprungliga ansökningarna med ungefär
samma belopp, då de icke hade någon som helst utsikt att få dem beviljade
av statens byggnadsbyrå, för vilken tillgångarna voro begränsade. Om alltså,
Riksdagens skrivelse Nr 292. 3
såsom alla tecken tyda på, bostadsproduktionen kan komma i gång genom
att staten och kommunerna gemensamt ordna sekundärkrediten för enskilda
byggande, kan detta sägas hava skett på ett för staten mindre kostbart sätt.
Ty dessa för byggnadsverksamhetens främjande utlämnade medel äro icke
att betrakta som utgifter utan som lån, för vilka staten uppbär ränta. Därtill
kommer, att kommunerna få borga för varje enskild låntagare, vadan risken
för staten blir ingen.»
Såsom allmänt känt är och i propositionen framhållits, gör sig den från
kristiden härrörande minskningen i bostadsproduktionen allt fortfarande
gällande. Trots de åtgärder, statsmakterna vidtagit för undanröjande av
bostadsbristen och ehuru den enskilda företagsamheten under senaste tiden
alltmer utvecklat sig, föreligger dock ett verkligt underskott på bostäder i
förhållande till behovet. Visserligen torde man kunna förvänta, att den
enskilda företagsamheten alltjämt och i allt större utsträckning skall bidraga
till en ökad tillgång på bostäder, men det måste dock anses osannolikt, att
behovet skall kunna för närmaste framtiden fyllas utan att staten träder
hjälpande emellan. Riksdagen har på grund härav medgivit, att fortsatt
understöd lämnas produktionen i fråga, och anser riksdagen, i likhet med
departementschefen, att detta lämpligast bör ske genom utökning av statens
bostadslånefond.
Vad beträffar storleken av det belopp, varmed bostadslånefonden bör utökas,
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit en summa av 5,000,000 kronor, vilket
belopp skulle såsom hittills disponeras såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden.
Motionsvis har yrkats höjning av beloppet i fråga till 10,000,000 kronor.
Riksdagen, som väl funnit fskäl föreligga för en höjning av det av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, har emellertid under förhandenvarande
förhållanden ansett sig icke kunna medgiva större utökning av bostadslånefonden
än med 7,000,000 kronor eller sålunda samma belopp, varmed fonden
av sistlidet års riksdag förstärktes.
Vidkommande härefter lånevillkoren innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag,
att vid den fortsatta låneverksamlieten nu gällande grundsatser skulle i det
stora hela tillämpas. Någon räntefrihet under första året från utlåningsdagen
skulle dock icke vidare förekomma, utan skulle nya lån löpa med fem procent
ränta från nämnda dag. Den tillfälliga nedsättningen av räntan till fyra procent
för av Eders Kungl. Maj:t tidigare beviljade lån skulle emellertid fortfarande
bibehållas. Vidare skulle den hittills gällande amorteringsfrilieten icke längre
medgivas annat än för tiden intill utgången av första kalenderåret, och skulle
eu nedsättning ske av amorteringskvoten från nuvarande två till en och en
halv procent. Lån ur bostadslånefonden skulle sålunda löpa utan amortering
till utgången av det kalenderår, då det utlämnats, eller, där det lyftats i
särskilda delar, sista delen utlämnats, samt för tiden därefter amorteras —
och förräntas — efter sex och en halv procent.
De sålunda framlagda förslagen i fråga om lånevillkoren hava synts riksdagen
väl motiverade, dock att riksdagen ansett räntefrihet allt fortfarande
4 Riksdagens skrivelse Nr 292.
höra medgivas under första kalenderåret, och böra sålunda lån ur fonden
löpa utan amortering och ränta till utgången av det kalenderår, då det utlämnats
eller, där det lyftats i särskilda delar, sista delen utlämnats.
Eders Kung! Maj:ts, på byggnadsbyråns framställning grundade förslag i
fråga om storleken av de lägenheter, för vilka lån må utgå, rörande kommunernas
borgen för lånen m. m. samt angående kostnaderna för byggnadsbyråns
verksamhet har icke givit riksdagen anledning till erinran.
I förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t ock föreslagit riksdagen,
att av det pa extra stat för ar 1922 till statsbidrag åt kommuner med flera
för uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar ett belopp av 24,000 kronor måtte ställas till
ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande för utförande av tekniskt-vetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet. Ifrågavarande förslag har icke
av riksdagen bifallits.
Vad slutligen beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om disponerande
av ett belopp av 26,000 kronor för åtgärder, ägnade att indirekt förbilliga
eller eljest främja bostadsproduktionen, har förslaget härutinnan icke
givit riksdagen anledning till erinran.
I lider åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla,
ej mindre att riksdagen medgivit,
dels att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924 ett belopp av 7,000,000
kronor;
dels och att av det pa extra stat för 1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag
åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade
reservationsanslaget jämte därunder omförda besparingar ett belopp
av 26,000 kronor må av Eders Kungl. Maj:t disponeras för åtgärder, ägnade
att indirekt förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen;
än även att Eders Kungl. Maj:ts förslag om användande av ett belopp
av 24,000 kronor av berörda reservationsanslag med därunder omförda besparingar
för vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet
icke av riksdagen bifallits.
Stockholm den 10 juni 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.