Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
1924-06-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:295, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
Dokumentets text
8
Riksdagens skrivelse Nr 295.
Nr 295.
Godkänd av törsta kammaren den 7 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten,
riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
(Statsutskottets utlåtande nr 128.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 hade
Eders Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 4, 7, 8, 14, 15
och 16) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1924—1925 beräkna
dels ordinarie förslagsanslaget till statskontoret till 320,300 kronor,
dels ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten till 346,000 kronor,
dels till upprätthållande av kammarrättens verksamhet ett extra anslag
av 130,000 kronor,
dels ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket till 486,700
kronor,
dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet ett extra
anslag av 25,000 kronor,
dels ock till allmänna civilförvaltningens lönenämnd ett extra anslag
av 30,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 29
februari 1924 dagtecknad proposition, nr 121, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels
i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till statskontoret med oförändrat belopp 320,300 kronor;
Riksdagens skrivelse Nr 295.
9
dels
a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till kammarrätten med oförändrat belopp 346,000 kronor;
b) för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av kammarrättens
verksamhet anvisa ett extra anslag av 130,000 kronor;
*
dels
a) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket avsedda ordinarie
befattningar den ändring skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden
B 14) skall utgöra 26;
b) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas från
och med den 1 juli 1924:
Stat:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 383,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag * 12,000
Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare m. m. » 38,000
Förslagsanslag kronor 433,000;
d) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket
med 433,000 kronor;
d) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow, Gustaf Arvid ÅmanNilsson,
Johan Frode Lundberg, Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar
Fredrik Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras å
allmänna indragningsstaten med rätt för dem att, så länge de kvarstå å
ifrågavarande stat, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i
enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen;
e) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor;
dels ock
till allmänna civilförvaltningens iönenämnd för budgetåret 1924—1925
anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor.
I sammanhang med frågorna om anslag till statskontoret, kammarrätten,
riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens Iönenämnd har departementschefen
till behandling upptagit ett av statens besparingskommitté
framlagt förslag angående förenklad handläggning av administrativa mål
rörande avlönings- m. fl. förmåner åt statstjänstemän samt vissa av statsmedel
utgående ersättningar.
Såsom propositionen utvisar, bliva ifrågavarande ärenden enligt nu gällande
föreskrifter föremål för regeringsrättens bedömande på två olika vägar,
nämligen dels genom besvär av vederbörande befattningshavare över förvaltningsmyndigheternas
beslut, dels i s. k. anmärkningsmål, uppkomna vid
granskning av statsverkets räkenskaper. I förra fallet gå besvären i regel
10 Riksdagens skrivelse Nr 295.
från vederbörande förvaltningsorgan direkt till Eders Kungl. Majd i regeringsrätten.
De s. k. anmärkningsmålen avdömas, där anmärkningarna uppkommit
vid granskning i riksräkenskapsverket, i första instans av kammarrätten och
kunna därifrån fullföljas till Eders Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Hava anmärkningar
uppkommit vid granskning inom de specialrevisioner, som finnas
i vissa förvaltande verk, avgöras anmärkningsmålen i första instans i vederbörande
förvaltningsverk, varifrån de kunna fullföljas till kammarrätten
och vidare till Eders Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Departementschefens nu framlagda förslag innebär, att fullföljd till Eders
Kungl. Maj:t i regeringsrätten av de mål, varom fråga är, icke skulle hädanefter
medgivas. Målen skulle emellertid ej därmed stanna hos vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet utan skulle därifrån få fullföljas till kammarrätten,
över vars beslut klagan dock icke skulle få föras. Antalet instanser
i besvärsmål angående avlönings- m. fl. förmåner skulle härigenom
icke undergå någon minskning, men handläggningen i sista instans skulle
gi\ etvis draga mindre kostnader för mal räknat än med den nuvarande
ordningen är fallet. Vad angår anmärkningsmål i fråga om enahanda förmåner
skulle antalet instanser alltid utgöra allenast två. Den hittills till
buds stående möjligheten för vederbörande sakägare att efter stämning få
sin rätt prövad av allmän domstol har alltjämt lämnats orubbad.
Det ändamål, departementschefen avser att vinna genom den sålunda föreslagna
ändrade handläggningen av nu nämnda mål, är närmast att åvägabringa
lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Att åtgärder i denna riktning
oavvisligen äro av behovet påkallade, synes ock riksdagen vara uppenbart.
Till bestyrkande härav torde endast böra anföras, att balansen i regeringsrätten,
som vid årsskiftet 1913—1914 uppgick till 649 mål, numera
stigit till 2,946 mål. För arbetsbalansens hållande inom nonnala gränser
kräves alltså antingen förstärkning av regeringsrättens arbetskrafter eller
ock att vissa mål bortflyttas från densamma. Ett inslående på den först
angivna vägen bör enligt riksdagens förmenande icke ifrågakomma, utan
synes lättnaden i regeringsrättens arbetsbörda böra åvägabringas genom det
senare alternativet. Nödvändigheten av att det processuella förfarandet i vissa
frågor, som enligt nu gällande ordning må underställas Eders Kungl. Maj:ts
i regeringsrätten prövning, förenklas och förbilligas torde jämväl vara
uppenbart. Det förslag i berörda hänseende, Eders Kungl. Majd nu framlagt
synes ock riksdagen beaktansvärt. I princip har riksdagen sålunda intet emot,
att en avskärning i fullföljdsrätten av de mål, varom fråga är, genomföres
och att, på sätt föreslagits, det administrativa avgörandet av målen i sista
instans flyttas från regeringsrätten till kammarrätten, vilket verk med hänsyn
till dess organisation och arbetsförhållanden torde vara mest lämpat
härtill. Emellertid synes det riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke i
rättssäkerhetens intresse klagan må i vissa fall kunna få anföras över kammarrättens
beslut. Riksdagen har härvid övervägt frågan om införande beträffande
avlönings- in. fl. här avsedda mål av en summa revisibilis såsom
opaginerad Kontrollera mot PDF
ii
Riksdagens skrivelse Nr 295.
villkor för fullföljande av besvär hos Eders Kungl. Maj:t. Med hänsyn Till de
stora brister, som vidlåda en dylik indelningsgrund och i betraktande av de
skid, departementschefen i övrigt mot en sådan anordning anfört, har riksdagen
dock icke kunnat förorda indelningen i fråga. Däremot synes det riksdagen böra
tagas under omprövning, huruvida icke fullföljdsrätt till Eders Kungl. Maj:t
i regeringsrätten bör äga rum i de fall, då kammarrätten och vederbörande
första instans meddela skiljaktiga beslut i mål av mera principiell innebörd.
Då riksdagen emellertid anser sig icke böra uttala något mera bestämt omdöme
i detta spörsmål, vill riksdagen nu endast framhålla önskvärdheten
av, att frågan härom måtte av Eders Kungl. Maj:t tagas under förnyat övervägande,
varvid även torde böra komma under omprövning, huruvida ej en
inskränkning i nu stadgad fullföljdsrätt till regeringsrätten av vissa andra
mål utan rättssäkerhetens eftersättande bör kunna ske.
Därest på sätt departementschefen sålunda föreslagit och riksdagen med
nu angivna förbehåll förordar, kammarrätten göres till högsta instans i
besvärs- och anmärkningsmål, vilka röra avlönings- m. fl. här avsedda
förmåner, har departementschefen ansett det böra övervägas, huruvida icke
ämbetsverket borde vid avgöranden av dylika mål erhålla en för rättssäkerheten
mera betryggande sammansättning än som torde bliva fallet
med tillämpning av nu gällande bestämmelser i verkets instruktion. Till
denna departementschefens mening ansluter sig ock riksdagen. Desslikes
förväntar riksdagen, att, för den händelse någon mera betydande stegring
av mål av denna art skulle uppkomma i allmänna domstolarna, Eders
Kungl. Maj:t måtte taga under omprövning vilka ytterligare åtgärder,
som till förhindrande därav må kunna befinnas erforderliga.
I detta sammanhang vill riksdagen beträffande den av departementschefen
på besparingskommitténs förslag nu upptagna, mera speciella frågan
om beslutanderätten i vissa ärenden angående ålderstillägg eller placering
i löneklass uttala önskvärdheten av, att bestämmelserna härutinnan måtte
vid den i utsikt ställda revisionen av avlöningsreglementet erhålla en
sådan avfattning, att nu rådande svårigheter vid tolkningen av dessa bestämmelser
i möjligaste mån undanröjas.
Vad härefter angår frågan om anmärkningsmålens handläggning i första
instans, sammanhänger denna fråga, såsom departementschefen framhållit,
med spörsmålet om specialrevisionernas framtida ställning, ett spörsmål,
som departementschefen ock upptagit till behandling i detta sammanhang.
Jämväl förslaget i sistberörda hänseende är grundat på ett av statens
besparingskommitté avgivet förslag i frågan. Till detta förslag har riksdagen
i likhet med departementschefen funnit sig böra giva sin anslutning,
och synas riksdagen de invändningar, som mot ett genomförande av
detta förslag rests — huvudsakligen från riksräkenskapsverkets sida —
icke vara av den art, att de böra stå hindrande i vägen för förslagets
genomförande.
I avseende å anmärkningsmålens handläggning i första instans hade
12
Riksdagens skrivelse Nr 295.
statens besparingskommitté föreslagit, att riksräkenskapsverket skulle pröva
och avgöra ej blott egna anmärkningar utan även anmärkningar framställda
inom vederbörande specialrevisioner, och skulle enligt förslaget
målen prövas i riksräkenskapsverkets plenum, varvid vederbörande förste
revisor skulle inträda såsom ledamot. Vad beträffar omfattningen av de
mål, som sålunda i första instans skulle prövas i riksräkenskapsverket,
har emellertid departementschefen ansett, att riksräkenskapsverket icke
borde få avgöra de anmärkningar, vilka uppkommit inom specialrevisionerna.
De invändningar, som i denna del framförts mot besparingskommitténs
förslag, hava ock synts riksdagen vara av den beskaffenhet,
att riksdagen ansett sig böra biträda departementschefens ståndpunkt i
denna fråga.
Departementschefen har likaledes på de i propositionen närmare angivna
skäl funnit sig icke kunna förorda, att anmärkningsmålen prövades och avgjordes
i riksräkenskapsverkets plenum. Avgörandet i dylika mål borde i
stället enligt departementschefens förslag anförtros åt generaldirektören
ensam. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste givetvis kommittéförslaget vara
att föredraga, men synes riksdagen övriga på denna fråga inverkande omständigheter
böra tillmätas sådan betydelse, att riksdagen, om än med viss
tvekan, funnit sig böra ansluta sig till departementschefens ståndpunkt.
Riksdagen anser emellertid det böra tagas under övervägande, huruvida
icke vederbörande förste revisor må, i likhet med revisionsbyråchefen, tillerkännas
fullföljdsrätt. — Såsom departementschefen framhållit, skall givetvis
den föreslagna beslutanderätten för generaldirektören ej föranleda
någon förändring för honom vare sig i fråga om pensionsåldern eller beträffande
hans ställning'' i övrigt såsom befattningshavare i statens tjänst.
Vad departementschefen i övrigt i samband med nu berörda frågor anfört,
har icke givit anledning till något särskilt yttrande från riksdagens sida.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle ordinarie förslagsanslagen
till statskontoret och kammarrätten samt extra anslaget till sistnämnda
verk för budgetåret 1924—1925 upptagas med oförändrade belopp.
Häremot har riksdagen icke något att erinra.
Vad riksräkenskapsverket angår, har den begränsning av eftergranskningen
i verket, som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits till genomförande,
ansetts kunna medföra, att sju revisorsbefattningar och tre kanslibiträdesbefattningar
frigöras. Av befattningarna i fråga skulle samtliga revisorsbefattningar
— därav två nu vakanta — indragas, medan de tre kanslibiträdena
skulle behållas för användning vid granskningen av skatteräkenskaperna,
där behov av ökad arbetskraft synts förefinnas. På grund
härav skulle ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket nedsättas
från 486,700 kronor till 433,000 kronor, under det att extra anslaget till
verket skulle upptagas till samma belopp, som för innevarande budgetår
anvisats. Vad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, har icke givit riksdagen
anledning till erinran.
Riksdagens skrivelse Nr 295.
13
Vad slutligen beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag
till allmänna civilförvaltningens lönenämnd, har riksdagen funnit sig böra
bifalla detsamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen
dels i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till statskontoret med oförändrat belopp, 320,300 kronor,
dels i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till kammarrätten med oförändrat belopp, 346,000 kronor,
dels för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av kammarrättens
verksamhet anvisat ett extra anslag av 130,000 kronor,
dels förklarat, att i fråga om de för riksräkenskapsverket avsedda ordinarie
befattningar den ändring skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden
B 14) skall utgöra 26,
dels godkänt följande stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas från
och med den 1 juli 1924:
Stat:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 383,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................... * 12,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. ■ • »__ 38,000
Förslagsanslag kronor 433,000,
dels i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket
med 433,000 kronor,
dels beslutat, att revisorerna Lars Olsson Rönnow, Gustaf Arvid ÅmanNilsson,
Johan Frode Lundberg, Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar
Fredrik Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras å
allmänna indragningsstaten med rätt för dem att, så länge de kvarstå å
ifrågavarande stat, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i
enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen,
dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag av 25,000 kronor,
dels ock till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för budgetåret 1924
—1925 anvisat ett extra anslag av 25,000 kronor.
Stockholm den 10 juni 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.