Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

1924-06-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:295, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 295.

Nr 295.

Godkänd av törsta kammaren den 7 juni 1924.

Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten,

riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

(Statsutskottets utlåtande nr 128.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 hade

Eders Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 4, 7, 8, 14, 15

och 16) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1924—1925 beräkna

dels ordinarie förslagsanslaget till statskontoret till 320,300 kronor,

dels ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten till 346,000 kronor,

dels till upprätthållande av kammarrättens verksamhet ett extra anslag

av 130,000 kronor,

dels ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket till 486,700

kronor,

dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet ett extra

anslag av 25,000 kronor,

dels ock till allmänna civilförvaltningens lönenämnd ett extra anslag

av 30,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 29

februari 1924 dagtecknad proposition, nr 121, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels

i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till statskontoret med oförändrat belopp 320,300 kronor;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 295.

9

dels

a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till kammarrätten med oförändrat belopp 346,000 kronor;

b) för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av kammarrättens

verksamhet anvisa ett extra anslag av 130,000 kronor;

*

dels

a) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket avsedda ordinarie

befattningar den ändring skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden

B 14) skall utgöra 26;

b) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas från

och med den 1 juli 1924:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 383,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag * 12,000

Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare m. m. » 38,000

Förslagsanslag kronor 433,000;

d) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket

med 433,000 kronor;

d) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow, Gustaf Arvid ÅmanNilsson,

Johan Frode Lundberg, Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar

Fredrik Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras å

allmänna indragningsstaten med rätt för dem att, så länge de kvarstå å

ifrågavarande stat, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i

enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen;

e) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för budgetåret

1924—1925 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor;

dels ock

till allmänna civilförvaltningens iönenämnd för budgetåret 1924—1925

anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor.

I sammanhang med frågorna om anslag till statskontoret, kammarrätten,

riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens Iönenämnd har departementschefen

till behandling upptagit ett av statens besparingskommitté

framlagt förslag angående förenklad handläggning av administrativa mål

rörande avlönings- m. fl. förmåner åt statstjänstemän samt vissa av statsmedel

utgående ersättningar.

Såsom propositionen utvisar, bliva ifrågavarande ärenden enligt nu gällande

föreskrifter föremål för regeringsrättens bedömande på två olika vägar,

nämligen dels genom besvär av vederbörande befattningshavare över förvaltningsmyndigheternas

beslut, dels i s. k. anmärkningsmål, uppkomna vid

granskning av statsverkets räkenskaper. I förra fallet gå besvären i regel

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 295.

från vederbörande förvaltningsorgan direkt till Eders Kungl. Majd i regeringsrätten.

De s. k. anmärkningsmålen avdömas, där anmärkningarna uppkommit

vid granskning i riksräkenskapsverket, i första instans av kammarrätten och

kunna därifrån fullföljas till Eders Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Hava anmärkningar

uppkommit vid granskning inom de specialrevisioner, som finnas

i vissa förvaltande verk, avgöras anmärkningsmålen i första instans i vederbörande

förvaltningsverk, varifrån de kunna fullföljas till kammarrätten

och vidare till Eders Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

Departementschefens nu framlagda förslag innebär, att fullföljd till Eders

Kungl. Maj:t i regeringsrätten av de mål, varom fråga är, icke skulle hädanefter

medgivas. Målen skulle emellertid ej därmed stanna hos vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet utan skulle därifrån få fullföljas till kammarrätten,

över vars beslut klagan dock icke skulle få föras. Antalet instanser

i besvärsmål angående avlönings- m. fl. förmåner skulle härigenom

icke undergå någon minskning, men handläggningen i sista instans skulle

gi\ etvis draga mindre kostnader för mal räknat än med den nuvarande

ordningen är fallet. Vad angår anmärkningsmål i fråga om enahanda förmåner

skulle antalet instanser alltid utgöra allenast två. Den hittills till

buds stående möjligheten för vederbörande sakägare att efter stämning få

sin rätt prövad av allmän domstol har alltjämt lämnats orubbad.

Det ändamål, departementschefen avser att vinna genom den sålunda föreslagna

ändrade handläggningen av nu nämnda mål, är närmast att åvägabringa

lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Att åtgärder i denna riktning

oavvisligen äro av behovet påkallade, synes ock riksdagen vara uppenbart.

Till bestyrkande härav torde endast böra anföras, att balansen i regeringsrätten,

som vid årsskiftet 1913—1914 uppgick till 649 mål, numera

stigit till 2,946 mål. För arbetsbalansens hållande inom nonnala gränser

kräves alltså antingen förstärkning av regeringsrättens arbetskrafter eller

ock att vissa mål bortflyttas från densamma. Ett inslående på den först

angivna vägen bör enligt riksdagens förmenande icke ifrågakomma, utan

synes lättnaden i regeringsrättens arbetsbörda böra åvägabringas genom det

senare alternativet. Nödvändigheten av att det processuella förfarandet i vissa

frågor, som enligt nu gällande ordning må underställas Eders Kungl. Maj:ts

i regeringsrätten prövning, förenklas och förbilligas torde jämväl vara

uppenbart. Det förslag i berörda hänseende, Eders Kungl. Majd nu framlagt

synes ock riksdagen beaktansvärt. I princip har riksdagen sålunda intet emot,

att en avskärning i fullföljdsrätten av de mål, varom fråga är, genomföres

och att, på sätt föreslagits, det administrativa avgörandet av målen i sista

instans flyttas från regeringsrätten till kammarrätten, vilket verk med hänsyn

till dess organisation och arbetsförhållanden torde vara mest lämpat

härtill. Emellertid synes det riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke i

rättssäkerhetens intresse klagan må i vissa fall kunna få anföras över kammarrättens

beslut. Riksdagen har härvid övervägt frågan om införande beträffande

avlönings- in. fl. här avsedda mål av en summa revisibilis såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii

Riksdagens skrivelse Nr 295.

villkor för fullföljande av besvär hos Eders Kungl. Maj:t. Med hänsyn Till de

stora brister, som vidlåda en dylik indelningsgrund och i betraktande av de

skid, departementschefen i övrigt mot en sådan anordning anfört, har riksdagen

dock icke kunnat förorda indelningen i fråga. Däremot synes det riksdagen böra

tagas under omprövning, huruvida icke fullföljdsrätt till Eders Kungl. Maj:t

i regeringsrätten bör äga rum i de fall, då kammarrätten och vederbörande

första instans meddela skiljaktiga beslut i mål av mera principiell innebörd.

Då riksdagen emellertid anser sig icke böra uttala något mera bestämt omdöme

i detta spörsmål, vill riksdagen nu endast framhålla önskvärdheten

av, att frågan härom måtte av Eders Kungl. Maj:t tagas under förnyat övervägande,

varvid även torde böra komma under omprövning, huruvida ej en

inskränkning i nu stadgad fullföljdsrätt till regeringsrätten av vissa andra

mål utan rättssäkerhetens eftersättande bör kunna ske.

Därest på sätt departementschefen sålunda föreslagit och riksdagen med

nu angivna förbehåll förordar, kammarrätten göres till högsta instans i

besvärs- och anmärkningsmål, vilka röra avlönings- m. fl. här avsedda

förmåner, har departementschefen ansett det böra övervägas, huruvida icke

ämbetsverket borde vid avgöranden av dylika mål erhålla en för rättssäkerheten

mera betryggande sammansättning än som torde bliva fallet

med tillämpning av nu gällande bestämmelser i verkets instruktion. Till

denna departementschefens mening ansluter sig ock riksdagen. Desslikes

förväntar riksdagen, att, för den händelse någon mera betydande stegring

av mål av denna art skulle uppkomma i allmänna domstolarna, Eders

Kungl. Maj:t måtte taga under omprövning vilka ytterligare åtgärder,

som till förhindrande därav må kunna befinnas erforderliga.

I detta sammanhang vill riksdagen beträffande den av departementschefen

på besparingskommitténs förslag nu upptagna, mera speciella frågan

om beslutanderätten i vissa ärenden angående ålderstillägg eller placering

i löneklass uttala önskvärdheten av, att bestämmelserna härutinnan måtte

vid den i utsikt ställda revisionen av avlöningsreglementet erhålla en

sådan avfattning, att nu rådande svårigheter vid tolkningen av dessa bestämmelser

i möjligaste mån undanröjas.

Vad härefter angår frågan om anmärkningsmålens handläggning i första

instans, sammanhänger denna fråga, såsom departementschefen framhållit,

med spörsmålet om specialrevisionernas framtida ställning, ett spörsmål,

som departementschefen ock upptagit till behandling i detta sammanhang.

Jämväl förslaget i sistberörda hänseende är grundat på ett av statens

besparingskommitté avgivet förslag i frågan. Till detta förslag har riksdagen

i likhet med departementschefen funnit sig böra giva sin anslutning,

och synas riksdagen de invändningar, som mot ett genomförande av

detta förslag rests — huvudsakligen från riksräkenskapsverkets sida —

icke vara av den art, att de böra stå hindrande i vägen för förslagets

genomförande.

I avseende å anmärkningsmålens handläggning i första instans hade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 295.

statens besparingskommitté föreslagit, att riksräkenskapsverket skulle pröva

och avgöra ej blott egna anmärkningar utan även anmärkningar framställda

inom vederbörande specialrevisioner, och skulle enligt förslaget

målen prövas i riksräkenskapsverkets plenum, varvid vederbörande förste

revisor skulle inträda såsom ledamot. Vad beträffar omfattningen av de

mål, som sålunda i första instans skulle prövas i riksräkenskapsverket,

har emellertid departementschefen ansett, att riksräkenskapsverket icke

borde få avgöra de anmärkningar, vilka uppkommit inom specialrevisionerna.

De invändningar, som i denna del framförts mot besparingskommitténs

förslag, hava ock synts riksdagen vara av den beskaffenhet,

att riksdagen ansett sig böra biträda departementschefens ståndpunkt i

denna fråga.

Departementschefen har likaledes på de i propositionen närmare angivna

skäl funnit sig icke kunna förorda, att anmärkningsmålen prövades och avgjordes

i riksräkenskapsverkets plenum. Avgörandet i dylika mål borde i

stället enligt departementschefens förslag anförtros åt generaldirektören

ensam. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste givetvis kommittéförslaget vara

att föredraga, men synes riksdagen övriga på denna fråga inverkande omständigheter

böra tillmätas sådan betydelse, att riksdagen, om än med viss

tvekan, funnit sig böra ansluta sig till departementschefens ståndpunkt.

Riksdagen anser emellertid det böra tagas under övervägande, huruvida

icke vederbörande förste revisor må, i likhet med revisionsbyråchefen, tillerkännas

fullföljdsrätt. — Såsom departementschefen framhållit, skall givetvis

den föreslagna beslutanderätten för generaldirektören ej föranleda

någon förändring för honom vare sig i fråga om pensionsåldern eller beträffande

hans ställning'' i övrigt såsom befattningshavare i statens tjänst.

Vad departementschefen i övrigt i samband med nu berörda frågor anfört,

har icke givit anledning till något särskilt yttrande från riksdagens sida.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle ordinarie förslagsanslagen

till statskontoret och kammarrätten samt extra anslaget till sistnämnda

verk för budgetåret 1924—1925 upptagas med oförändrade belopp.

Häremot har riksdagen icke något att erinra.

Vad riksräkenskapsverket angår, har den begränsning av eftergranskningen

i verket, som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits till genomförande,

ansetts kunna medföra, att sju revisorsbefattningar och tre kanslibiträdesbefattningar

frigöras. Av befattningarna i fråga skulle samtliga revisorsbefattningar

— därav två nu vakanta — indragas, medan de tre kanslibiträdena

skulle behållas för användning vid granskningen av skatteräkenskaperna,

där behov av ökad arbetskraft synts förefinnas. På grund

härav skulle ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket nedsättas

från 486,700 kronor till 433,000 kronor, under det att extra anslaget till

verket skulle upptagas till samma belopp, som för innevarande budgetår

anvisats. Vad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, har icke givit riksdagen

anledning till erinran.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 295.

13

Vad slutligen beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag

till allmänna civilförvaltningens lönenämnd, har riksdagen funnit sig böra

bifalla detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen alltså anmäla,

att riksdagen

dels i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie förslagsanslaget

till statskontoret med oförändrat belopp, 320,300 kronor,

dels i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie förslagsanslaget

till kammarrätten med oförändrat belopp, 346,000 kronor,

dels för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av kammarrättens

verksamhet anvisat ett extra anslag av 130,000 kronor,

dels förklarat, att i fråga om de för riksräkenskapsverket avsedda ordinarie

befattningar den ändring skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden

B 14) skall utgöra 26,

dels godkänt följande stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas från

och med den 1 juli 1924:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 383,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................... * 12,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. ■ • »__ 38,000

Förslagsanslag kronor 433,000,

dels i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket

med 433,000 kronor,

dels beslutat, att revisorerna Lars Olsson Rönnow, Gustaf Arvid ÅmanNilsson,

Johan Frode Lundberg, Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar

Fredrik Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras å

allmänna indragningsstaten med rätt för dem att, så länge de kvarstå å

ifrågavarande stat, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i

enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen,

dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för budgetåret

1924—1925 anvisat ett extra anslag av 25,000 kronor,

dels ock till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för budgetåret 1924

—1925 anvisat ett extra anslag av 25,000 kronor.

Stockholm den 10 juni 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.