Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.

1924-06-07 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:329, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 329

1

Nr 329.

Godkänd av första kammaren den 7 juni 1924.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.

(Sammansätta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande nr 1.)

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets memorial nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 9 maj 1924 dagtecknad proposition, nr 223, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin;

2) lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om

straff för olovlig varuinförsel; samt

3) lag angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.

Med hänvisning till vad som anförts i riksdagens sammansatta bevillnings-

och första lagutskotts utlåtande nr 1 och samma utskotts memorial

nr 2, av vilka tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen härmed tillkännagiva,

att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, för sin del antagit följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 329. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens skrivelse Nr 329

l:o) Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap.

Om olovlig införsel av spritdrycker och vin, så ock om olovlig befattning

med spritdrycker och vin, som olovligen införts.

Olovlig införsel till riket.

1 §•

1 mom. Var, som utan behörig tullangivning till riket inför spritdrycker

eller vin, straffes för olovlig varuinförsel med böter till belopp motsvarande

lägst åtta, högst tjugu kronor för liter av de olovligen införda

dryckerna, dock minst trettio kronor, eller med fängelse i högst ett år.

Ändå att enligt förestående beräkningsgrund högsta bötesbeloppet i visst

fall icke uppgår till femhundra kronor, må böterna höjas till nämnda

belopp.

Sker den olovliga införseln i större omfattning eller yrkesmässigt, må

till straffarbete i högst ett år dömas.

2 mom. Vad i 1 § 2—5 mom. i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

för olovlig varuinförsel finnes stadgat skall i tillämpliga delar äga giltighet

beträffande brott, som avses här ovan i 1 mom.

3 mom. Lika med brott, som avses i 1 mom., anses försök därtill.

Angående delaktighet i brott, varom i 1 mom. förmäles, skall gälla vad

som finnes stadgat i 7 § första stycket i lagen om straff för olovlig varuinförsel.

4 mom. Förövas olovlig införsel av spritdrycker eller vin av den, som

en eller flera gånger fällts till straff för enahanda brott, skall till fängelse

eller till straffarbete i högst två år dömas. Har införseln skett i allenast

ringa omfattning och äro omständigheterna synnerligen mildrande, må, där

ej föreligger fall, som avses i 1 § 3 mom. i lagen om straff för olovlig

varuinförsel, dömas till böter efter vad i 1 mom. här ovan stadgas.

Förövas olovlig införsel av spritdrycker eller vin av den, som två eller flera

gånger undergått straff för olovlig införsel av andra varor än spritdrycker

och vin, skall dömas till böter efter vad i 1 mom. stadgas eller till fängelse

eller till straffarbete i högst två år; dock må ej i fall, som avses i 1 § 3

mom. i lagen om straff för olovlig varuinförsel, till böter dömas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 329.

3

Olovlig införsel till svenskt territorialvatten.

2 §.

1 mom. Spritdrycker och vin må icke med farkost av mindre nettodräktighet

än tvåhundrafemtio ton införas från internationellt eller utländskt

område till svenskt territorialvatten.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må Konungen beträffande

farkoster av större nettodräktighet, än nu sagts, meddela motsvarande förbud

att gälla i fråga om införsel till visst område av svenskt territorialvatten.

2 mom. Förbud, som i 1 mom. avses, skall icke utgöra hinder för införsel

till svenskt territorialvatten av spritdrycker och vin:

a) då dryckerna äro att hänföra till skeppsproviant för den farkost, med

vilken de forslas, eller tillhöra med farkosten följande resande eller ombord

å densamma anställda personer, allt i den mån dryckerna prövas icke överstiga

behovet under resan eller dryckerna eljest enligt gällande stadgande

må av den resande för eget bruk till riket införas; samt

b) vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo

rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt område till annat

sådant område; dock att vattenområde inom en halv kilometer från svenska

landet icke må befaras.

3 mom. Generaltullstyrelsen må för särskilda fall medgiva undantag från

förbud, som avses i denna paragraf.

3 §.

1 mom. Bryter ^ någon mot förbud, som avses i 2 §, straffes såsom för

olovlig införsel till riket.

Framgår uppenbarligen av omständigheterna, att avsikten icke varit att

olovligen införa dryckerna till riket, må dock dömas allenast till böter, högst

femhundra kronor.

Visas, att den farkost, med vilken dryckerna forslats, på grund äv verklig

sjönöd icke kunnat undgå att inkomma till svenskt territorialvatten och

att där förbliva, vare den tilltalade från ansvar fri.

2 mom. Åtal för förbrytelse, som avses i 1 mom., må ej äga rum, med

mindre generaltullstyrelsen giver lov därtill.

4 §•

Tulltjänsteman äger, där honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder,

å farkost företaga den visitation, som oundgängligen erfordras för utrönande,

huruvida mot förbud, som avses i 2 §, spritdrycker eller vin medföras

å farkosten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 329

Olovlig befattning med spritdrycker och vin, som olovligen införts, m. m.

5 §.

1 mom. Var som, utan att kunna såsom gärningsman eller delaktig

fällas till ansvar för brott, som i 1 § sägs, för egen eller annans räkning

förvärvar, forslar, döljer eller förvarar spritdrycker eller vin, skall, där

det är uppenbart, att dryckerna hava olovligen införts, straffas med böter

till belopp motsvarande lägst fem, högst femton kronor för liter av de

drycker, med vilka han tagit sådan olovlig befattning, dock minst tjugu

och högst femtusen kronor, eller med fängelse i högst ett år. Angående

höjning i visst fall av böternas belopp gäller vad i 1 § 1 mom. andra

stycket stadgas.

Kan den tilltalade göra sannolikt, att han vid tiden för gärningens begående

icke ägt kännedom om eller anledning misstänka, att dryckerna olovligen

införts, vare han från ansvar fri.

2 mom. Lika med brott, som avses i 1 mom., anses försök därtill.

Angående delaktighet i brott, varom i 1 mom. förmäles, skall vad i 7 §

första stycket första och andra punkterna i lagen om straff för olovlig varuinförsel

finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

6 §.

1 mom. Finnas å fartyg eller tåg spritdrycker eller vin så förstuckna

eller undandolda, att olovlig införsel därav till riket uppenbarligen är

tillämnad, skall fartygets eller tågets befälhavare, där ej på grund av annan

bestämmelse i denna lag strängare påföljd skall ådömas honom, för bristande

tillsyn över fartyget eller tåget straffas med böter till belopp

motsvarande högst fyra kronor för liter av dryckerna, dock lägst tio kronor.

Till ansvar, som nu sagts, må dock icke dömas i det fall, att å passagerarfartyg

eller tåg spritdrycker eller vin anträffas förstuckna eller

undandolda på plats, vilken är upplåten till medföljande resandes personliga

Ijegagnande, eller då befälhavaren gjort vad på honom ankommit

för att förhindra dryckernas olovliga införande.

Föreligger skälig anledning antaga, att fartygets eller tågets befälhavare

haft kännedom om åtgörande, som i första stycket sägs, straffes såsom

för olovlig införsel av dryckerna.

2 mom. Hava å fartyg i trafik mellan inrikes orter spritdrycker eller

vin, vilka uppenbarligen blivit till riket olovligen införda, påträffats under

sådana omständigheter, att olovlig forsling därav måste anses vara tillämnad

eller hava ägt rum, och finnes befälhavaren skäligen hava bort

misstänka detta, skall befälhavaren, där han det oaktat underlåtit att vidtaga

på honom ankommande åtgärder för att förhindra eller avbryta

dryckernas forslande med fartyget, för bristande tillsyn över fartyget

straffas med böter till belopp motsvarande högst tre kronor för liter av

dryckerna, dock lägst tio kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 329.

5

Föreligger skälig anledning antaga, att befälhavaren ägt kännedom om

förhållande, som i första stycket avses, skall befälhavaren, där ej enligt

annan bestämmelse i denna lag strängare påföljd skall ådömas honom,

straffas såsom för olovlig forsling av dryckerna.

3 mom. Vad i 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket stadgas

angående ansvar i vissa fall för befälhavare å fartyg skall äga motsvarande

tillämpning beträffande annan å fartyg anställd person av befälsgrad.

Förverkande m. m.

7 §.

Påträffas spritdrycker eller vin, vilka uppenbarligen hava olovligen införts,

skola dryckerna vara förverkade, evad någon fälles till ansvar för olovlig

befattning därmed eller ej; dock att sådan påföljd icke skall inträda, där

av omständigheterna uppenbarligen framgår, att drycker, som införts till

svenskt territorialvatten, icke varit avsedda att olovligen införas till riket.

Där enligt vad sålunda stadgats drycker skola vara förverkade, skola

tillika kärl och emballage, vari de förvaras, vara förverkade.

8 *.

1 mom. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat fall,

än i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, eller har vid olovlig

forsling, som i 5 § avses, nyttjats farkost av mindre nettodräktighet än

tvåhundrafemtio ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap,

skall, evad ansvar för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet vara förverkat,

därest det forslade godset till väsentlig del utgjorts av olovligen

införda spritdrycker eller vin, eller därest den färd, vid vilken redskapet

nyttjats, eljest måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga

olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin.

Påföljd av förverkande, varom nu sagts, skall dock icke inträda:

a) där det göres sannolikt, att varken forslingsredskapets ägare eller

dess brukare eller förare haft kännedom om eller anledning misstänka redskapets

användande vid olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller

vin; eller

b) då äganderätten till forslingsredskapet, efter dess användande för den

olovliga införseln eller forslingen men innan beslag skett, genom överlåtelse

övergått till annan och det göres sannolikt, att den nye ägaren icke

vid tiden för förvärvet ägt kännedom om eller anledning misstänka redskapets

olovliga användande; eller

c) där forslingsredskapets förverkande eljest finnes uppenbart oskäligt

med hänsyn till särskilda omständigheter, såsom bristande möjlighet för

ägaren eller, då annan ägt i ägarens ställe förfoga över forslingsredskapet,

för denne att förebygga redskapets olovliga användande.

2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet än fyrtio ton, vilken uppe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 329.

håller förbindelse mellan land och där utanför beläget fartyg, skall, såvida

fartygets resa uppenbarligen skett i syfte att företaga eller främja olovlig

införsel av spritdrycker eller vin och farkostens färd skäligen får antagas

hava avsett befordrande av sådant syfte, vara förverkad, ändå att farkostens

ägare, brukare eller förare icke kan dömas till ansvar för olovlig införsel

eller forsling av dylika drycker; dock skall vad i 1 mom. andra stycket

stadgas angående undantag från påföljd av förverkande äga motsvarande

tillämpning.

3 mom. Besväras farkost, vilken enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas

skall vara förverkad, av inteckning, som sökts efter det denna lag trätt

i kraft, och framgår av omständigheterna, att innehavaren av inteckningen

ägt kännedom om eller anledning misstänka farkostens användande vid

olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin eller vid olovligt

uppehållande av förbindelse mellan fartyg och land, skall domstolen förklara,

att panträtten i farkosten skall upphöra, där ej sådant med hänsyn

till särskilda omständigheter finnes uppenbart oskäligt.

Beträffande påföljd, som nu sagts, skall vad i lagen den 10 maj 1901

(nr 26) om inteckning i fartyg är i 20 § stadgat angående dödande av

inteckning, så ock vad i samma lag stadgas i 29 § första stycket och

31 § äga motsvarande tillämpning. Bet åligger domstol, som ådömer

sådan påföljd, att därom översända bevis till inteckningsdomstolen.

4 mom. Där enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas forslingsredskap skall

vara förverkat, skola tillika därtill hörande och å forslingsredskapet anträffade

inventarier och utrustningsföremål vara förverkade, så ock eljest

redskap och vapen, då de anträffas å forslingsredskapet och uppenbarligen

använts vid eller medförts i syfte att användas vid olovlig införsel eller

forsling av spritdrycker eller vin eller vid olovligt uppehållande av förbindelse

mellan fartyg och land; och skall vad i denna lag stadgas om

förverkat forslingsredskap äga motsvarande tillämpning beträffande nu

avsedd egendom.

9 $.

Vad i 1 § 10 inom., 4, 5 och 8 §>§, 11—14 §§> samt 18 § i lagen om

straff för olovlig varuinförsel stadgas skall äga motsvarande tillämpning,

då fråga är om brott, som avses i detta kapitel, eller om egendom, som på

grund av stadgande i detta kapitel skall vara förverkad.

2 kap.

Om olovlig befattning med spritdrycker och vin, som icke avses i 1 kap.

10 §.

1 mom. Var som, utan att kunna fällas till ansvar för olovlig tillverkning

av spritdrycker och vin eller delaktighet i sådant brott, för egen eller

annans räkning förvärvar, forslar, döljer eller förvarar spritdrycker eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 329.

vin, skall, där det är uppenbart, att dryekerna liava olovligen tillverkats,

straffas med böter till belopp motsvarande lägst fem, högst femton kronor

för liter av de drycker, med vilka han tagit sådan olovlig befattning, dock

minst tjugu och högst femtusen kronor, eller med fängelse i högst ett år.

Angående höjning i visst fall av böternas belopp gäller vad i 1 § 1 mom.

andra stycket stadgas.

Kan den tilltalade göra sannolikt, att han vid tiden för gärningens begående

icke ägt kännedom om eller anledning misstänka, att dryckerna

olovligen tillverkats, vare han från ansvar fri.

2 mom. Lika med brott, som avses i 1 mom., anses försök därtill.

Angående delaktighet i brott, varom i 1 mom. förmäles, skall vad i 7 §

första stycket första och andra punkterna i lagen om straff: för olovlig

varuinförsel finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

11 §.

1 mom. Påträffas spritdrycker eller vin, vilka uppenbarligen hava olovligen

tillverkats, skola dryckerna vara förverkade, ändå att icke någon

fälles till ansvar för den olovliga tillverkningen.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

spritdrycker och vin, vilka, utan att hava olovligen införts eller

olovligen tillverkats, uppenbarligen åtkommits genom olovlig överlåtelse av

dryckerna eller av inköpsrätt till dryckerna, dock endast för så vitt dryckerna

anträffas under sådana omständigheter, att det tillika är uppenbart,

att de äro avsedda att i befintligt eller förarbetat skick olovligen avyttras.

3 mom. Där enligt vad i 1 eller 2 mom. sägs spritdrycker eller vin

skola vara förverkade, skola tillika kärl och emballage, vari de förvaras,

vara förverkade.

4 mom. Förskingrar någon egendom, som enligt vad i detta kapitel

sägs skolat dömas förverkad, gälde dess värde.

12 $.

I de avseenden, varom i denna lag stadgas, skall lika med olovlig tillverkning

anses obehörig åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller

denaturering försvagas, och skola lika med drycker, vilka uppenbarligen

hava olovligen tillverkats, anses spritdrycker samt rusgivande ersättningsmedel

därför, med vilka uppenbarligen vidtagits obehörig åtgärd, som nyss

sagts, så ock spritdrycker och vin, vilka uppenbarligen hava antingen olovligen

införts eller olovligen tillverkats eller varit föremål för sådan obehörig

åtgärd, utan att dock arten av det olovliga förfarandet kan utrönas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse ''Nr 329.

3 kap.

Om rättegången.

Laga domstol.

13 $.

1 mom. Mål angående brott, varom i 1 kap. sägs, skall, även i det fall

att straff skall bestämmas enligt allmänna strafflagen, anhängiggöras vid den

domstol, som jämlikt 16 § i lagen om straff för olovlig varuinförsel är tullmålsdomstol

för den plats, där brottet skett eller blivit upptäckt, eller, där

brottet skett eller upptäckts å inkommande fartyg, vid tullmålsdomstolen

för den plats, dit den brottslige med fartyget först ankommer eller där han

eljest träffas.

Mål angående förverkande av egendom eller utgivande av egendoms värde

på] grund av vad i 1 kap. stadgas skall, där talan om ansvar ej föres, anhängiggöras

vid tullmålsdomstolen för den ort, där beslag skett, eller, där

beslag skett å inkommande fartyg, för den ort, dit fartyget först ankommer.

_JJtan hinder av vad sålunda stadgats må mål angående brott, som avses

i 5 §, eller angående förverkande av egendom eller utgivande av egendoms

värde på grund av sådant brott anhängiggöras jämväl vid allmän domstol

för den ort, där brottet skett eller blivit upptäckt, eller, där talan ej föres

om ansvar, för den ort, där beslag ägt rum, eller dit fartyg, därå beslaget

skett, först ankommer.

2 mom. Mål angående brott, som avses i 2 kap., eller angående förverkande

av egendom eller utgivande av egendoms värde på grund av vad i

samma kapitel stadgas skall anhängiggöras vid allmän domstol för den ort,

där brottet skett eller blivit upptäckt, eller, där talan om ansvar ej föres, för

den ort, där beslag ägt rum.

3 mom. Föres vid domstol talan angående olovlig befattning med spritdrycker

eller vin, må domstolen, under förutsättning att det finnes kunna

ske utan men för utredningens fullständighet och att det eljest med hänsyn

till kostnader och andra omständigheter finnes lämpligt, i sammanhang med

nämnda talan till bedömande upptaga jämväl talan angående annan olovlig

befattning med dryckerna, ändå att sistnämnda talan bort anhängiggöras vid

annan domstol.

Befinnes, efter det talan angående olovlig befattning med spritdrycker

eller vin anhängiggjorts vid viss domstol, att den åtalade gärningen utgör

brott, varom talan rätteligen bort väckas vid annan domstol, må ändock den

domstol, där målet anhängiggjorts, under den i första stycket angivna förutsättning

handlägga och slutligen avdöma målet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 329.

A talsrätt.

14 §.

Talan angående olovlig befattning med spritdrycker eller vin anhängiggöres

och utföres vid tullmålsdomstol av tullverkets vederbörande åklagare

samt vid allmän domstol av vederbörande allmänne åklagare, beslagare

dock obetaget att, därest åklagaren vägrar åtala, underställa frågan prövning

av länsstyrelsen i länet eller, där åklagaren är tullverkets- åklagare,

av generaltullstyrelsen.

Därom att i visst fall åtal ej må äga rum utan generaltullstyrelsens

tillstånd är stadgat i 3 § 2 mom.

Beslag.

15 §.

1 mom. Tulltjänsteman, polisman eller lotstjänsteman, som anträffar

spritdrycker eller vin, vilka skäligen kunna antagas vara förverkade pa

den grund att de äro olovligen införda, skall taga dryckerna i beslag

tillika med kärl och emballage, vari de förvaras. Med egendom, som sålunda

tagits i beslag, skall förfaras på sätt i 10 § i lagen om straff för

olovlig varuinförsel finnes stadgat.

Vad nu sagts skall gälla jämväl med avseende å forslingsredskap, som

skäligen kan antagas enligt denna lag vara förverkat.

2 mom. Lands- eller stadsfiskal eller kronobetjänt eller person, vilken

särskilt förordnats att vaka över efterlevnaden av gällande förordningar

angående tillverkning av brännvin och angående försäljning av rusdrycker,

skall, då han anträffar spritdrycker eller vin, som skäligen kunna antagas

vara förverkade jämlikt stadgande i 2 kap. i denna lag, taga dryckerna

i beslag tillika med kärl och emballage, vari de förvaras. Beslag skall,

där så ske kan, göras i två vittnens närvaro, och skall innehavaren av

vad som tages i beslag eller, om han är frånvarande, hans ombud på

stället eller någon av hans husfolk tillsägas om beslaget.

3 mom. Då egendom tagits i beslag enligt 1 eller 2 mom., åligger det

beslagaren, där han själv äger anställa åtal, att så snart ske kan väcka

talan vid domstol med yrkande om egendomens förverkande eller ock förfara

på sätt i 17 § sägs. Äger beslagaren icke själv anställa åtal, skall

han ofördröjligen om beslaget göra anmälan hos vederbörande åklagare,

vilken det åligger att pröva, huruvida beslaget skall bestå, och, därest

beslaget finnes icke böra hävas, vidare förfara på sätt nyss sagts.

Innan domstol haft tillfälle att pröva beslag eller innan förordnande, som

avses i 17 §, blivit meddelat, må den, som drabbats av beslaget, kunna

hos vederbörande länsstyrelse eller, där åklagaren är tullverkets åklagare,

hos generaltullstyrelsen påkalla beslagets hävande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 329.

i mom. Då egendom i annat fall, än som avses i 1 mom., tagits i

beslag men ärendet på grund av sakens beskaffenhet överlämnas till

tullverkets åklagare, så ock då mål hänvisas från allmän domstol till

tullmålsdomstol, skall den beslagtagna egendomen överlämnas till den

tullförvaltning, dit den bekvämligast kan föras, och skall med egendomen

vidare förfaras på sätt i 10 § i lagen om straff för olovlig varuinförsel

stadgas.

Förfarandet i vissa fall i fråga om egendoms förverkande m. m.

16 §.

Har egendom tagits i beslag med stöd av denna lag och föres talan om

ansvar för brottslig gärning, som föranlett beslaget, må, ändå att den

tilltalade är annan än ägaren till den beslagtagna egendomen, frågan om

egendomens förverkande prövas i målet; dock må forslingsredskap icke

förklaras förverkat, med mindre ägaren, där han är känd, erhållit underrättelse

om målet i den ordning, som angående delgivning av stämning

är stadgad.

Kan ej mot någon föras ansvarstalan, som i första stycket sägs, må

ändock mot ägaren eller, om denne ej är känd eller ej kan med stämning

anträffas, mot brukare, forsiare eller annan innehavare av den beslagtagna

egendomen vid domstol föras talan angående egendomens förverkande. Har

den, som sålunda instämts, ej inställt sig vid rätten, må utan hinder

därav frågan om egendomens förverkande av domstolen prövas.

Påföljd, som i 8 § 3 mom. sägs, må ej ådömas, med mindre inteckningens

innehavare, där han är känd, erhållit underrättelse om målet i den

ordning, som angående delgivning av stämning är stadgad.

17 $.

1 mom. År varken ägare eller forsiare, brukare eller annan innehavare

av beslagtagen egendom känd eller anträffbar med stämning, och är fråga

om förverkande av allenast annan egendom än forslingsredskap, skall vederbörande

åklagare, där han finner uppenbart, att egendomen skall vara

förverkad, göra framställning om eller, såvida han jämlikt 3 mom. i denna

paragraf är därtill behörig, själv meddela förordnande, att beslaget å

egendomen skall tillsvidare bestå, samt därefter förfara på sätt i 18 och

19 §§ stadgas.

År fråga om förverkande av forslingsredskap, skall åklagaren hos vederbörande

domstol göra framställning om beslagets kungörande, varefter

domstolen låter genom åklagarens försorg i allmänna tidningarna införa

sådan kungörelse med föreläggande för vederbörande att inom sextio dagar

från kungörandet anmäla sig hos domstolen, vid äventyr att frågan

om egendomens förverkande avgöres utan hinder av hans uteblivande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 329.

11

2 mom. Är i fall, som i 16 § andra stycket sägs, fråga om förverkande

av allenast annan beslagtagen egendom än forslingsredskap, må åklagaren,

där han finner uppenbart, att egendomen skall vara förverkad, i stället

för att väcka talan vid domstol förfara på sätt i 1 mom. första stycket sägs.

3 mom. Förordnande, som i denna paragraf avses, meddelas i Stockholm

av överståthållarämbetet, i annan stad, där poliskammare finnes, av denna,

och eljest av vederbörande åklagare. Förordnande skall meddelas skriftligen;

och skall, där den beslagtagna egendomens värde uppskattas till

mindre än trettio kronor, detta angivas i förordnandet.

18 §.

1 mom. Då förordnande, som avses i 17 §, blivit meddelat, skall åklagaren

utan dröjsmål låta genom stämningsman delgiva ägaren av den

egendom, förordnandet avser, eller, om ägaren ej är känd eller ej kan anträffas,

den, som vid tiden för beslaget innehade egendomen, förordnandet

med anmaning till denne, om han vill å beslaget tala, att hos åklagaren

inom fjorton dagar efter delgivningen med angivande av bostads- och

vistelseort skriftligen anmäla missnöje med beslaget, vid påföljd att eljest

beslaget står fast och egendomen är förverkad. Intyg om delgivningen

skall av stämningsmannen tecknas å förordnandet.

Är ägare eller innehavare ej känd eller kan ägare eller innehavare ej

anträffas, skall delgivning av förordnande och anmaning, varom i första

stycket sägs, ske genom införande i den eller de tidningar i orten, i vilka

allmänna meddelanden kungöras; dock skall i dylikt fall egendomens

ägare eller innehavare för missnöjes anmälande njuta en tid av sextio

dagar efter det förordnandet och anmaningen senast kungjorts.

Har förordnande och anmaning icke inom trettio dagar, efter det förordnandet

meddelats, delgivits egendomens ägare eller innehavare eller i

fall, som avses i andra stycket, införts i vederbörlig tidning, skall beslaget

gå åter.

2 mom. Uppgår beslagtagen egendoms värde ej till trettio kronor, skall

utan vidtagande av de i 1 mom. föreskrivna åtgärder egendomen vara förverkad,

därest icke missnöje med beslaget anmäles inom trettio dagar

efter det förordnandet meddelats.

19 §.

Har enligt 18 § missnöje anmälts, skall åklagaren, då därtill finnes anledning,

inom fjorton dagar efter det anmälningen gjorts, till vederbörande

domstol instämma den, som anmält missnöje, med yrkande att den beslagtagna

egendomen måtte förklaras förverkad. Anträffas ej den, som

anmält missnöje, då han å den uppgivna vistelseorten för stämning sökes,

skall instämningstiden vara förlängd, till dess han hos åklagaren inställer

sig för stämnings mottagande. Har detta ej skett inom sex månader, efter

det förordnandet meddelats, skall missnöjesanmälningen vara förfallen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 329.

Då stämning skett inom föreskriven tid, skall beslaget bestå, till dess

domstol annorlunda förordnar. Sker ej stämning inom sådan tid, skall

beslaget gå åter.

Har den, som anmält missnöje, ehuru lagligen stämd, ej inställt sig vid

rätten, må utan hinder därav frågan om egendomens förverkande av domstolen

avgöras.

20 §.

Har framställning gjorts om förordnande enligt 17 § eller har dylikt

förordnande meddelats, och anställes, innan frågan om egendomens förverkande

blivit avgjord i den ordning, som i 18 och 19 §§ stadgas, åtal

angående olovlig befattning med de varor, förordnandet avser, skall frågan

om egendomens förverkande i stället prövas i samband med åtalet;

och skola förty jämlikt sistnämnda paragrafer vidtagna åtgärder förfalla.

21 §.

Om ordningen för fullföljd i högre rätt av mål rörande egendoms förverkande

på grund av föreskrift i denna lag gäller vad i allmänhet för

brottmål är stadgat.

Försäljning av förverkad egendom.

22 §.

Med spritdrycker och vin, som jämlikt denna lag äro förverkade, skall

förfaras på sätt i gällande författning angående försäljning av rusdrycker

är föreskrivet beträffande förfarande med drycker, som jämlikt författningen

äro förverkade.

I fråga om förfarande med forslingsredskap, som jämlikt denna lag är

förverkat, skall vad i 21 § i lagen om straff för olovlig varuinförsel stadgas

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Böters fördelning och förvandling m. m.

23 §.

1 mom. Av böter, vilka ådömas för sådan olovlig befattning med spritdrycker

och vin, som avses i 1 eller 3 § i denna lag eller i 4 eller 5 § i lagen

om straff för olovlig varuinförsel, så ock av behållna försäljningssumman

för egendom, som i samband med ådömande av ansvar för sådan gärning

förklaras förverkad, ävensom av belopp, som utgives i stället för dylik

egendom, skola, där ej i 5 mom. här nedan annorlunda stadgas, två tredjedelar

tillfalla beslagarén och återstoden kronan. Ej må dock till beslagare

utgå mera än sammanlagt ettusen kronor av böternas belopp och den förverkade

egendomens värde; skolande vad därutöver å beslagare belöper

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 329.

ställas till generaltullstyrelsens förfogande för att användas till det i 19 §

i lagen om straff för olovlig varuinförsel omförmälda ändamål.

2 mom,. Av böter, som i andra fall än i 1 mom. avses ådömas för brott,

varom i denna lag sägs, ävensom av behållna försäljningssumman för

egendom, som i andra fall än i 1 mom. avses jämlikt lagen är förverkad,

så ock av belopp, som utgives i stället för dylik egendom, skall, där ej i 5

mom. här nedan annorlunda stadgas, en tredjedel, dock sammanlagt högst

ettusen kronor, tillfalla beslagaren och en tredjedel kronan.

Återstoden skall, då fråga är om böter, vilka ådömas enligt 1 kap., eller

om försäljningssumman för eller värdet av egendom, som enligt samma

kapitel dömes eller skolat dömas förverkad, ställas till generaltullstyrelsens

förfogande för att användas till det i 19 § i lagen om straff för olovlig

varuinförsel omförmälda ändamål och i annat fall fördelas med ena hälften

till generaltullstyrelsen, att användas på sätt sålunda sagts, och med andra

hälften i Stockholm till överståthållarämbetet, i annan stad till magistraten

samt eljest till länsstyrelsen, att i enlighet med föreskrifter, som

Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän, vilka ådagalagt

synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering.

3 mom. På vederbörande länsstyrelse eller, där åklagaren är tullverkets

åklagare, på generaltullstyrelsen ankommer att fastställa fördelningen av

försäljningssumman för förverkad egendom, då frågan om egendomens

förverkande blivit avgjord annorledes än genom domstols utslag.

4 mom. Skall egendom vara förverkad såväl jämlikt denna lag som

jämlikt annan författning, skall beträffande fördelningen av försäljningssumman

eller egendomens värde gälla vad i denna lag är stadgat.

5 mom. Yad i 19 § andra stycket i lagen om straff för olovlig varuinförsel

är för där avsedda fall stadgat skall äga motsvarande tillämpning,

då fråga är om fördelning av böter, ådömda enligt denna lag, samt av

försäljningssumman för eller värdet av egendom, som jämlikt denna lag

dömes eller skolat dömas förverkad.

24 §.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter, som ådömas enligt denna

lag, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924 och gäller till och med den 30 juni

1926. Så länge denna lag är gällande, skall, såvitt angår spritdrycker

och vin, lagen om straff för olovlig varuinförsel icke äga tillämpning i

vidare mån än hänvisning därtill skett i denna lag.

Genom denna lag upphäves lagen den 8 juni 1923 (nr 148) angående förbud

i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 329.

Har gärning, som i denna lag avses, blivit begången under tiden för

lagens giltighet, eller bar under samma tid beslag skett på grund av stadgande

i lagen, skola de i lagen meddelade bestämmelserna jämväl efter

utgången av nämnda tid tillämpas med avseende å gärningen eller beslaget.

2:o) Förslag

till

lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

för olovlig varuinförsel.

Härigenom förordnas, att 1 § 7 mom. i lagen den 8 juni 1923 om straff

för olovlig varuinförsel skall upphöra att gälla, att i samma lag skall införas

en ny paragraf med beteckning 22 av den lydelse nedan sägs samt

att 1 § 1, 2 och 9 mom., 6 och 9 §§, 10 § 3 mom. och 12 § 2 mom. i lagen

skola hava följande ändrade lydelse:

1 §.

1 mom. Var, som utan behörig tullangivning till riket inför tullpliktig

vara, skall för olovlig varuinförsel höta från och med två till och med sex

gånger beloppet av den avgift, som för varan bort för statsverkets räkning

erläggas till tullverket, dock minst tio kronor. Sker den olovliga införseln

i större omfattning eller yrkesmässigt, vare straffet böter från och med

fyra till och med tio gånger beloppet av nämnda avgift, dock minst etthundra

kronor, eller fängelse i högst ett år.

2 mom. Om vid förövandet av den olovliga varuinförseln gärningsmannen

varit beväpnad och det skäligen kan antagas, att vapnet varit avsett

att begagnas till våld eller hot mot den, som velat hindra eller vederbörligen

anmäla den olovliga varuinförseln, må i fall, som i första punkten av

1 mom. sägs, dömas till fängelse och i fall, som i andra punkten av samma

mom. omförmäles, dömas till straffarbete i högst ett år.

9 mom. Är olovligen infört gods förverkat, vare ock förverkat:

a) emballage eller---varuinförsel; samt

b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton eller dragare

och fordon eller annat forslingsredskap, som för transport av det

olovligen införda godset begagnats vid resa, vilken måste antagas hava

ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig varuinförsel, eller eljest

vid tillfälle, då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av olovligen

infört gods, allt dock endast för så vitt forslingsredskapet tillhör godsets

ägare eller annan, som finnes hava ägt kännedom om den olovliga varu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 329.

15

införseln eller skälig anledning att misstänka densamma, samt tillika godset

anträffats under forslingen.

6

Förövar den, som---högst två år.

Beträffande gods,--— 1 § 8 och 9 mom. sägs,

9 §.

Tulltjänsteman, polisman eller lotstjänsteman, som anträffar egendom,

vilken skäligen kan antagas enligt denna lag vara förverkad, skall taga

egendomen i beslag; och åligger det beslagaren, där han själv äger anställa

åtal, att så snart ske kan väcka talan angående ansvar för den

brottsliga gärning, som föranlett beslaget, eller ock göra sådan framställning,

som i 17 § sägs. Äger beslagaren icke själv anställa åtal, skall han

ofördröjligen om beslaget göra anmälan hos vederbörande åklagare, vilken

det åligger att pröva, huruvida beslaget skall äga bestånd, och, därest

beslaget finnes icke böra hävas, vidare förfara på sätt nyss sagts.

Innan domstol haft tillfälle att pröva beslag, må den, som drabbats av

åtgärden, kunna hos generaltullstyrelsen påkalla beslagets hävande.

10 §.

3 mom. Har åklagare förklarat, att verkställt beslag skall återgå, må

egendomen, om. beslagare det önskar och tullförvaltningen finner skäl därtill,

kvarbliva i tullförvaltningens vård högst sex dagar från dagen för

åklagarens beslut, för så vitt ej generaltullstyrelsen beslutar, att varan

skall längre tid kvarbliva bos tullförvaltningen.

12 §.

2 mom. Är någon på — — — skall där anträffas.

Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal, chef

för polisväsende i stad, tulldirektör, tullförvaltare, kustbevakningsinspektör,

chef för kustbevakningsdistrikt, gränsbevakningschef samt tullverkets

vederbörande åklagare äga förordna om husrannsakan, som i detta

mom. avses; och må sådan verkställas, förutom av tjänsteman, som nu

nämnts, av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans ställning eller av

polisman i befälsställning, som av Konungens befallningshavande därtill

särskilt förordnats. Utan förordnande, varom nyss sagts, må husrannsakan,

när fara är i dröjsmål, företagas av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans

ställning eller, där egendom, som kan antagas förverkad,

på färsk gärning följts eller spårats till lägenheten, jämväl av annan tulltjänsteman

eller av polisman, ändå att denne icke är i befälsställning.

22 %.

Vad i denna lag är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om oarbetad eller arbetad tobak, ändå att varan icke är tullpliktig; dock

skall därvid iakttagas,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 329.

att vad i 1 § 6 mom. stadgas icke skall äga tillämpning,

att vid olovlig införsel av oarbetad tobak eller tobafesmjöl bötesstraffet

skall utgöra lägst två, högst tio kronor för kilogram av den olovligen införda

myckenheten, dock minst tio kronor, samt

att vid olovlig införsel av annan arbetad tobak än tobaksmjöl till grund

för beräkning av böter skall läggas den tullavgift, som skolat utgå, därest

resande infört varan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.

3:o) Förslag

till

lag angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas som följer:

Påträffas spritdrycker eller vin eller rusgivande ersättningsmedel därför

hos person, som anhålles för fylleri, skall vad sålunda påträffats tagas

i förvar av polismyndigheten och, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen,

dömas förverkat, såvida ej särskilda omständigheter till annat föranleda.

Med drycker och ersättningsmedel därför, som enligt vad sålunda stadgats

dömas förverkade, skall förfaras på sätt i 90 § 2 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker föreskrives;

och skall belopp, som vid föryttring av förverkad vara erhålles, tillfalla

kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924 och gäller till och med den 30

juni 1926.

Har jämlikt denna lag egendom tagits i förvar före den 1 juli 1926, skola

de i lagen meddelade bestämmelserna jämväl efter samma dag tillämpas

med avseende å egendomen.

Stockholm den 7 juni 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Isaac Marcus’ B oktryckeri-Aktiebolag, 1924-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.