Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om beredande av ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag m. m.

1924-02-29 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:33, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om beredande av ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 33.

1

Nr 33.

Godkänd av första kammaren den 29 februari 1924.

Godkänd av andra kammaren den 29 februari 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om beredande av ersättning åt innehavare av kommunala

förtroendeuppdrag m. m.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1.)

Till KONUNGEN.

Genom Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 130 förelädes sistlidna riksdag

förslag till ändringar i kommunalförfattningarna m. m. åsyftande lösning av

den sedan länge aktuella frågan om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag.

I de delar denna proposition hänvisades till konstitutionsutskottet

blev den med vissa modifikationer av utskottet tillstyrkt (utlåtandet

nr 20). Utskottets hemställan i ämnet avslogs emellertid av första kammaren

utom i vad den angick ändringar i landstingsförordningen, under det att densamma

i sin helhet vann andra kammarens bifall.

För så. vitt de till konstitutionsutskottets beprövande hänskjuta förslagen

sålunda vid 1923 års riksdag förföllo, hava de nu ånyo förelagts riksdagen genom

två likalydande motioner.

I fjolårets ovannämnda utlåtande i ämnet yttrade konstitutionsutskottet bl. a.

följande.

»I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 mars 1918 (nr 61) hemställde riksdagen,

det Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i vad man,

med bibehållande såsom regel av gällande rättsgrundsats, att kommunala förtroendeuppdrag

skulle vara oavlönade, kommun måtte berättigas att till innehavare

av dylika uppdrag under de begränsningar och villkor, som kunde befinnas

erforderliga, besluta ersättning, samt för riksdagen framlägga de förslag

till ändringar i gällande kommunalförfattningar, vartill utredningen måtte

kunna föranleda. Sedan den sålunda begärda utredningen uppdragits åt de

s. k. kommunalförfattningssakkunniga, och dessa sakkunniga den 18 januari

1922 avgivit betänkande i berörda fråga, har Kungl. Maj:t i nu förevarande

Bihang till riksdagens protokoll 192å. Ib sand. Nr 33. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr S3.

proposition på grundvalen av den verkställda utredningens resultat samt därover

infordrade och avgivna yttranden förelagt riksdagen förslag i ämnet

Vid sin hemställan i nyssnämnda skrivelse hänvisade riksdagen huvudsakligen

till de uttalanden, som redan 1915 års konstitutionsutskott (utlåtande nr

9) gjort i anledning av då väckta motioner i ämnet. Härvid åberopades bl. a.

följande yttrande av sagda utskott angående de olägenheter, som voro förknippade

med rådande förhållanden på området och mot vilka det alltså gällde att

rada bot:

Styrkan hos ett system för den kommunala självstyrelsens utövning, inom

vilket, såsom hos oss är fallet, icke endast den högsta beslutanderätten inom

kommunen, direkt eller indirekt, tillerkänts dess egna medlemmar, utan även

den kommunala förvaltningen i första hand anföri rotts åt kommunens valda

förtroendeman, ligger uppenbarligen däri, att detsamma genom att draga in

kommunmedlemmarna i det direkta arbetet och det därmed förknippade ansvaret

för kommunens bästa, är i hög grad ägnat att skapa och underhålla en stark

och sund allmänanda,_ en levande känsla av solidaritet med samhället. För att

systemet skall verka i avsedd riktning kräves emellertid givetvis, att de medborgerliga

krafterna drivas till sitt arbete i kommunens tjänst av rent intresse

för kommunens angelägenheter och icke av begär efter ekonomisk vinning Den

kommunala självstyrelsen förutsätter därför såsom ett naturligt komplement,

att de kommunala förtroendemännen — oberoende av den förmögenhetsställnmg

de intaga — skola lämna sitt arbete utan ersättning. Det är även, såsom

ovan papekats, en hos oss liksom annorstädes sedan gammalt gällande’grundsats,

att de kommunala förtroendeuppdragen skola vara oavlönade, och det lärer

val ej rada något tvivel, att den oberoende och självständiga ställning, som lekmännen

innehava inom vår kommunala självförvaltning, i väsentlig mån är att

tillskriva berörda omständighet. Också har det synts utskottet självklart, att

grundsatsen om oavlönade förtroendeuppdrag bör såsom regel upprätthållas.

Hmellertid lärer det ej kunna förnekas, att det sätt, varpå nämnda grundsats

hos oss för närvarande tillämpas, går väsentligen utöver det ändamål, densamma

vill tillgodose, och därigenom i alltjämt växande omfång föranleder allvar®lägenheter.

Grundsatsen innebär dock icke i och för sig, att en kommun

o, förtroendeman skall för sitt uppdrag nödgas underkasta sig understundom

mahända rätt avsevärda direkta utgifter, såsom kostnader för resor och extra

kostnader för livsuppehälle. Under vissa omständigheter kunna även de indirekta

förluster, som ett förtroendeuppdrag förorsakar i form av mistad dagspenning

eller annan inkomst, leda till betänkliga konsekvenser Visserligen

innebar det ingen orimlighet, att man får något offra — även annat än sin

arbetskraft — i arbetet for kommunen. Men uppoffringarna få icke göras sa

störa, att de verka avskräckande eller rent av förhindrande från deltagande i

tommunens angelägenheter, ty därigenom skada de mera än gagna självstyreisens

syfte att åstadkomma en i möjligaste mån allmän medverkan i det kommunala

arbetet och ansvaret. Här kan nu, enligt vad erfarenheten utvisat, inträffa,

att förtroendeuppdrag i den svenska kommunala självstyrelsen dels

medföra sa pass kännbara direkta kostnader, dels förorsaka sådana indirekta

förluster för innehavarna, att hela grupper av medborgare praktiskt taget blivit

nästan avskurna från möjligheten att mottaga dylika uppdrag. För medborgare

i svagare ekonomisk ställning, såväl löntagare som små jordbrukare, hantverkare

o. d., blir så alltför lätt fallet, och detta mera, ju mer intensiteten i det

kommunala arbetet växer och ju mera tid och arbetskraft de kommunala förtroendeuppdragen

i följd härav måste kräva. Fn utveckling i den riktningen

att de mindre bemedlade i praktiken utestängas från det aktiva kommunala

förvaltningsarbetet i styrelser, nämnder och andra särskilda uppdrag, bär ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 33.

3

få fortgå, allra minst sedan genom 1907—1909 ars kommunala rostrattsrefmm

de ekonomiskt svagare samhällsklasserna beretts ökad möjlighet att gorå sina

synpunkter gällande i beslut rörande kommunala angelägenheter Konsekvensen

synes då fordra, att tillfälle också gives dessa klasser att lata sig ioretradas

i det kommunala förvaltningsarbetet. Vad sonika ifrågavarande område

kan göras för att de hinder, som resa sig däremot, må undanröjas, bor icke underlåtas,

så länge själva principen, att det kommunala förtroendeuppdrag ,

d. v. s. det kommunala arbetet, skall vara oavlönat rätt fattad ej därigenom

trädes för nära.’ , K

Sedan därefter även återgivits utskottets närmare provning av det föreliggande

spörsmålet, erinrade riksdagen i omförmälda skrivelse jämväl om den sammanfattning

beträffande frågans principiella läge och riktlinjerna för dess kisande,

som utskottet slutligen givit. Denna sammanfattning var av följande

''Den föregående framställningen torde hava visat, att frågan om ersättning

åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag utgör ett omfattande spörsmål,

som äger nära samband med grunderna för den komipunala självstyrelsen och

som på grund av denna självstyrelses faktiska utveckling i riktning emot okad

demokratisering och vidgade arbetsuppgifter trängt fram till sådan aktualitet,

att frågan icke gärna längre kan undanskjutas. Enligt utskottets mening ar oc

så tiden nu inne till verkställande av en grundlig och allsidig utredning av förevarande

spörsmål i hela dess sammanhang.

Vid denna utredning lärer böra fasthålla^, att den hos oss sedan gammalt

gällande, av självstyrelsens egen natur betingade grundsatsen att kommunala

förtroendeuppdrag skola vara oavlönade, i allmänhet bör förbliva orubbad, sa

att den kommunale förtroendemannens arbete i kommunens tjänst framdeles

såsom hittills må lämnas utan ersättning. Men samtidigt bör ihagkommas, a

ena sidan att det ej kan anses innebära, att berörda princip trädes för nar,

därest ersättning medgives för en del direkta utgifter, särskilt resekostnader och

extra kostnader för livsuppehälle, ävensom för vissa indirekta förluster i form av

mistad arbetsförtjänst eller arbetstid, varför gottgörelse nu icke kan utgå, samt

å andra sidan att omsorgen om principens uppehållande, ej ma hindra, att i

vissa särskilda undantagsfall av ovan antydd art ersättning aven för nedlagt

arbete bör kunna ifrågakomma. Emellertid synes det utskottet alltid hora fasthållas,

att innehavarna av de representativa kommunala uppdragen, stadsiullmäktig-

och kommunalfullmäktigskap, icke må kunna, berättigas till ersättning

för sitt medlemskap i nämnda korporationer av vare sig det ena eller det andra

slaget, annat än möjligen till gottgörelse för resekostnader.

Vidare är det för utskottet, liksom för 1912 och. 1913 arens konstitutionsutskott,

självkart, att det icke må tillkomma den enskilde förtroendemannen någon

rätt att kräva ersättning utöver vad kommunen kan finna gott att för varje.fall

besluta. Genom att lägga beslutanderätten i kommunens hand vinnes a ena. sidan

möjlighet till anpassning efter lokala och andra förhållanden och å andra sidan

skyddas kommunerna emot framställande av oberäkneliga anspråk, uppenbarEgen

är det av vikt att ej heller kommunerna missbruka den rätt att besluta

ersättning, som kan komma att tillerkännas dem. Vilka särskilda garantier

till skydd häremot böra föreskrivas, lärer vid frågans utredning höra tagas

under noggrant övervägande. I sådant avseende ma erinras därom, att redan enligt

gällande kommunalförfattningar alla kommunala beslut, som gå ut på beviljande

av anslag till nya ändamål eller behov, fordra viss kvalificerad majoritet,

ävensom att för giltighet av landskommuns beslut om tilldelande av arvode

och annan gottgörelse åt ordföranden i kommunalnämnd samt om förhöjning

därav fordras Konungens befallningshavandes godkännande. Givetvis kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

.Riksdagens skrivelse Nr 33.

garantier av motsvarande eller annan art tänkas också för andra fall av ersättning

åt kommunala förtroendemän.’

Enligt konstitutionsutskottets mening har den nu förebragta utredningen ytterligare

understrukit behövligheten av den reform, för vilken riksdagen i berörda

skrivelse uttalat sig, och därjämte anvisat en lösning av frågan, som i den

något modifierade form Kungl. Maj :t föreslagit synes i allt väsentligt tillgodose

de synpunkter, åt vilka riksdagen i detta sammanhang givit uttryck. Behovet

av en ändrad lagstiftning, som i vidare mån, än hittills varit fallet, medgiver

ersättningar åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag, synes på ett talande

sätt ytterligare ådagalagt genom de vid utredningen införskaffade upplysningarna

angående förekomsten redan nu av dylika ersättningar, då ju dessa

uppgifter utvisa, att kommunerna i mycket betydande omfattning sett sig nödsakade

att — vid sidan av lagen — besluta gottgörelse till olika slag av uppdragsinnehavare

i förtroendeställning. Och den av de sakkunniga framhållna

möjligheten, att, därest detta behov icke tillgodoses, de kommunala funktionerna

i allt större utsträckning kunna komma att överflyttas från förtroendemän

till uppdragsinnehavare i tjänsteställning och det kommunala självstyrelsesystemet

därigenom äventyras, synes utskottet innebära en fara, som i tid bör förekommas.

Med avseende å den i propositionen föreslagna lösningen av spörsmålet är

till en början att märka, att förslaget genomgående — med det på grund av

förutvarande lagstiftning naturliga undantaget för gottgörelse åt landstingsmän

vid deltagande i landstingsmöte — beaktat riksdagens önskemål, att beslutanderätt

i förevarande hänseende alltid måtte förbehållas kommunerna själva.

På samma gång som den föreslagna lagstiftningen sålunda icke påtvingar kommunerna

några utgifter för ifrågavarande ändamål utan helt och hållet lämnar

öppet för dem att vederbörligen mot vart annat avväga å ena sidan behovet av

ersättningar och å den andra förmågan att uppbära en ytterligare stegrad

skattebörda, beredes härigenom tillfälle till ett önskvärt hänsynstagande till

lokala olikheter i övrigt, såsom i fråga om behövligheten av ersättning till det

ena eller andra slaget av uppdragsinnehavare, lämpligheten av den ena eller

andra ersättningsformen o. dyl.

Även beträffande omfattningen av den ökade befogenhet i berörda hänseende,

som skulle tilläggas kommunerna, och densammas närmare bestämmjande synes

i stort sett intet vara att erinra mot det framställda förslaget. Också härvidlag

står den föreslagna lagstiftningen i god överensstämmelse med de av riksdagen

givna anvisningarna och anknyter i fråga om de ersättningsformer — dagtraktamente,

reseersättning eller arvode —, som kommunerna skulle äga besluta för

olika kategorier av uppdragsinnehavare, till de bestämmelser, vilka tidigare särskilt

meddelats beträffande vissa slag av förtroendemän. Ej heller torde de maximibelopp,

som föreslås för dagtraktamentens och reseersättningars vidkommande,

kunna anses såsom i och för sig oskäligt högt tillmätta.

Behövligheten och lämpligheten av särskilda garantier mot missbruk från kommunernas

sida vid den avsedda utökningen av deras befogenhet att besluta ersättningar

har, i anslutning till 1915 års konstitutionsutskotts ovan återgivna

uttalanden därom, gjorts till föremål för särskild prövning vid den ifrågavarande

utredningen. De föreskrifter angående underställning till Konungens befallningshavande

av primärkommuns beslut om utgivande av gottgörelse i form

av arvode, som de sakkunniga tillstyrkt och som jämväl inrymts i propositionen,

finner utskottet lämpliga och värdefulla. Men att därutöver åvägabringa någon

dylik särskild garantibestämmelse av värde synes utskottet icke möjligt. Vad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 3-1.

5

speciellt angår den i meranämnda riksdagsskrivelse antydda utvägen att uppställa

krav på kvalificerad majoritet vid beslut i hithörande frågor, delar u - skottet helt och hållet de sakkunnigas och den vid propositionens avlatande

föredragande departementschefens mening.

På nu återgivna grunder har riksdagen i år ansett sig höra i huvudsak antaga

de framställda förslagen. Förutom ett par rent formella korrigeringar, som

redan förra året påyrkades av konstitutionsutskottet, hava dock mindre jämkningar

i tvenne hänseenden synts befogade.

Såsom ovan framhållits, avse de föreslagna bestämmelserna allenast att bereda

möjlighet för kommunerna att inom lagstadgade gränser tillgodose förefintliga

behov av gottgörelse åt innehavare av förtroendeuppdrag. Det ligger

givetvis vid sådant förhållande stor vikt uppå, att kommunerna vid tillämpningen

av ifrågavarande lagstiftning äro fullt medvetna därom, att de genom

densamma förvärvat en diskretionär befogenhet med därur härflytande skyldighet

att i varje förekommande fall verkligen underkasta framställda ersättningskrav

en omsorgsfull prövning. En formulering särskilt av de grundläggande

lagrummen i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad

_ resp. § 19 och § 17 — varigenom sagda huvudprincip så klart som möjligt

markeras, bör naturligtvis för den skull eftersträvas. Därest i begynnelsen av

nyssnämnda lagrum såsom grundförutsättning för ett beslut om gottgöre se

uttryckligen angives, att behovet därav först måste hava konstaterats, torde i

någon mån berörda synpunkt bliva bättre tillgodosedd än som skett i motionärernas

förslag, och riksdagen har därför stannat för en dylik omformulering

av sagda paragrafer.

Beträffande förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm har riksdagen

vidare ansett en ändring böra vidtagas i den föreslagna lydelsen av § 38 mom. 1

på grund av ett påpekande, som på sin tid gjorts i Stockholms stadsfullmäktiges

yttrande över kommunalförfattningssakkunnigas betänkande i ämnet. Det erinrades

nämligen i detta yttrande därom, att enligt förslaget möjlighet skulle

beredas till dagtraktamente jämväl åt borgarråd såsom ledamot av stadskollegiet

eller av kommunal nämnd, något som icke syntes överensstämma med borgarrådsbefattningens

ställning. Denna erinran hade emellertid i fjolårets proposition

lämnats obeaktad, och den påtalade eventualiteten har kvarstått även i nu

förevarande förslag. Till förekommande därav har riksdagen beslutat dels sådan

hänvisning i berörda lagrum till bestämmelserna i § 34 om stadskollegiets

sammansättning, att stadgandet allenast blir tillämpligt å andra ledamöter av

kollegiet än borgarråden, och dels motsvarande begränsning i Övriga lfragakommande

fall genom formuleringen »utsedd ledamot» i analogi med vad

som skett beträffande förordningarna om kommunalstyrelse på landet och

i stad. _

I likhet med konstitutionsutskottet år 1923 har riksdagen icke kunnat undgå

att uppmärksamma, att den föreslagna rätten för primärkommunerna att besluta

full ersättning för skjutskostnader — låt vara blott med beräknande av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 33.

lägsta skjuts- och åkdonslega — kunde komma att leda till betänkliga ekonomiska

konsekvenser, om den toges i anspråk inom de vidsträcktaste kommunerna,

av vilka flera även tillhöra de ekonomiskt relativt svagast situerade i

riket. För att i möjligaste mån säkerställa mot dessa konsekvenser har det

synts oundgängligt, att ytterligare inskränkning göres uti berörda befogenhet.

Och i betraktande av att de verkliga resekostnaderna i de fall, då skjutsersättning

skulle kunna utgå, merendels torde genom användande av cykel, bilomnibus

eller egen hästskjuts kunna nedbringas under skjuts- och åkdonslegans belopp,

synes även en mera begränsad gottgörelse någorlunda fylla det avsedda syftet.

Enligt riksdagens mening bör man i överensstämmelse med andra kammarens

beslut vid 1923 års riksdag kunna gå så långt ned som till hälften av det i

motionerna föreslagna maximibeloppet.

Tillika har riksdagen funnit, att i § 19 av förordningen om kommunalstyrelse

på landet bör göras en sådan erinran om hänsynstagande till förhandenvarande

kommunikationsförhållanden vid beslut angående reseersättning, varom

konstitutionsutskottet förra året i detta sammanhang hemställde.

I vad de föreslagna bestämmelserna angå gottgörelse i form av arvode åt

särskilt arbetstyngda uppdragsinnehavare inom kommunala styrelser, nämnder

och beredningar har någon tveksamhet yppat sig om lämpligheten att bland därvid

särskilt angivna uppdragsinnehavare medtaga även ordförande utan uttrycklig

föreskrift, att därmed icke avses ordförande, som endast är förhandlingsledare.

Ehuru riksdagen givetvis är av den åsikten, att arvode till dylik

ordförande icke bör ifrågakomma, har något förtydligande tillägg härom ej

synts vara behövligt, då av lagtexten torde framgå, att uppdrag med åligganden

mellan sammanträdena avses.

Till sist är att märka, att förevarande motioner gällt även en annan fråga än

det hittills beaktade spörsmålet angående ersättning åt innehavare av kommunala

förtroendeuppdrag. I den ofta berörda propositionen nr 130 föreslog nämligen

Eders Kungl. Maj:t jämväl en ändring i § 34 av förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm, innebärande att tjänstgöringstiden för valda ledamöter

av Stockholms stadskollegium skulle förkortas från fyra till ett år. Detta förslag

hade föranletts av en framställning från Stockholms stadsfullmäktige,

däri bl. a. påpekats, att sagda mandatstid genom upphörandet av den successiva

förnyelsen av stadsfullmäktige ändrats från två till fyra år, och att ifrågavarande

ledamöter av kollegiet skulle komma att utses för denna långa valperiod

vid stadsfullmäktiges första sammanträde efter nyval. En dylik ordning kunde

enligt stadsfullmäktiges förmenande icke anses lämplig. Tillfälle borde finnas

att oftare kunna vidtaga de jämkningar i stadskollegiets sammansättning, som

pa grund av förhållandena kunde bliva önskvärda. Olämpligt syntes också

vara, att ifrågavarande val framdeles i allmänhet icke skulle komma att ske vid

samma tillfälle som val av borgarråd.

Liksom konstitutionsutskottet förra året har riksdagen icke haft något att

invända mot sistberörda, nu i de behandlade motionerna upptagna förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 33.

i

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen för Kders Kungl. Maj:t anmäla,

att riksdagen för sin del antagit följande lagar, nämligen:

L a g

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 18(52 (nr 13).

Härigenom förordnas, att §§ 19 och 20, § 21 mom. 1, §§ 23, 24 och 34,

§ 36 mom. 1 samt §§ 51 och 74 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 19-

Mom. 1. Där sådant finnes av behovet påkallat, äger kommunen rätt besluta,

att ledamot av kommunalnämnden och utsedd ledamot av annan kommunal

styrelse, nämnd eller beredning, ävensom revisor, varom i § 72 sägs, skola

för deltagande i sammanträde eller förrättning i kommunens angelägenhet inom

kommunen åtnjuta gottgörelse av kommunens medel i form av dagtraktamente

med högst fem kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. Kommunen

må ock kunna besluta, att, där kommunikationsförhållandena anses sådant

kräva och våglängden mellan ledamotens eller revisorns hemvist och sammanträdes-

eller förr ältning sstället är större än fem kilometer, reseersättning skall

till ledamoten eller revisorn utgå. Denna ersättning må icke överstiga hälften

av belopp, beräknat efter lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg är

att tillgå eller fartygslägenhet begagnas, ej heller överstiga avgiften i tredje

klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en salong splats på fartyg,

där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i kommunens angelägenhet företages

utom kommunen av person, som i första stycket sägs, må, om kommunen så beslutar,

utgå efter annan grund än nu är sagt.

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, samt ersättning för

kostnader för skrivmaterialier, postporton och annan dylik utgift, som för uppdragets

fullgörande lcräves, må efter kommunens bestämmande för det med

uppdraget förenade besvär utgå arvode till sådan ledamot av kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,

kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare

av annan motsvarande befattning inom styrelsen, nämnden eller beredningen, så

ock till revisor, varom i mom. 1 förmäles. Arvodet skall till beloppet bestämmas

för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens

omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den

inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom dess

fullgörande går förlustig.

Mom. 3. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om arvode

eller annan ersättning åt innehavare av kommunalt uppdrag, skall vad sålunda

finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.

Mom. 4. Sammanlagda beloppet av beslutade ersättningar till innehavare

av uppdrag, som i denna paragraf omförmälas, må icke överstiga vad kommunens

ekonomiska bärkraft utan större olägenhet medgiver.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bilcsdagens skrivelse Nr 33.

§ 20.

Mom. 1. Kan ärende, som av kommunalstämma handlägges, å den utsatta

dagen icke till slut Iringas, skall stämman fortsättas å annan dag och, därest

stämman så besluter, kungörelse härom i vederbörlig ordning utfärdas, lieslutes

icke kungörelse, har ordföranden att, innan sammankomsten upplöses,

bestämma och för de närvarande tillkännagiva dagen för stämmans fortsättande.

jämlikt § 18 eller § 40 mom. 2 val sker proportionellt, äger

ordföranden, om han med avseende a befarad tidsutdräkt eller av annan anledning

sa finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats och innan sammankomsten

upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens fortsättande och

avslutande. I sadant fall skola vid stämman utses minst två personer att

såsom kontrollanter närvara vid den fortsatta valförrättningen, och skall valurnan,

i vilken de avlämnade valsedlarna förvaras, omsorgsfullt förseglas under

minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen

vid förrättningens fortsättande borttages, skall ordföranden i kontrollanternas

närvaro förvissa sig om att sigillen äro obrutna.

Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande erfordras ej.

Mom. 3. Om vid ärendes behandling å stämma begäres uppskov med detsamma'',

s avgörande och minst en tredjedel av de närvarande därom förena

sig, clå skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att med

iakttagande av de i § 16 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov ma ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något ärende,

såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i vanlig ordning.

§ 21.

Mom. 1. Ordföranden åligga att ärendena till överläggning framställa,

samt att tillse det andra frågor ej företagas, än de, som uti kungörelsen

upptagna äro.

Ny fråga kan vid kommunalstämman väckas, men icke förr, än vid annan

stämma och efter vederbörlig pålysning handläggas.

__ Sedan överläggningen förklarats slutad, framställer ordföranden proposition,

så avfattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag.

Omröstning skall verkställas efter upprop och, därest icke sluten omröstning

begäres, ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes

utgången genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla

rösterna lika för olika meningar, varder den mening beslut, som ordföranden

biträder.

§ 23.

Ordföranden skall vid kommunalstämman föra eller på eget ansvar låta

föra protokoll, upptagande ämnet för överläggningen och beslutet, jämte

skälen därtill. Sedan förhandlingarna äro avfattade, justeras protokollet

genast, där så ske kan, eller i annat fall vid kommunalstämma, senast fjorton

dagar därefter, varom vid tillfället underrättelse meddelas. Erfordrar

ärendet skyndsamhet och kan protokollet icke genast vid kommunalstämma

justeras, må stämman kunna uppdraga åt därtill för varje gång utsedda

ledamöter att, jämte ordföranden, justering av protokollet, eller vissa delar

därav, verkställa. Protokollet undertecknas av ordföranden och minst två

vid stämman närvarande ledamöter, eller av de särskilda justeringsmännen,

om sådana varit utsedda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bilcsdagens skrivelse JSir 83. 9

Ben, som i avgörandet av ett ärende deltagit, lian genast, eller sist vid

justeringen av protokollet, emot det fattade heslutet reservation avgiva.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från

predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles. Hör

till kommun jämväl annex- eller kapellförsamling, skall dylikt tillkännagivande

ske allenast i kommunens huvudkyrka.

§ 24.

Kommunalstämmans ordförande är i denna sin egenskap icke berättigad till

ersättning för andra med uppdraget förenade kostnader än för skrivmaterialier,

postporton och dylika utgifter, som för kommunens räkning vid uppdragets

fullgörande påkallas. Kommunen må kunna för ett år i sänder besluta, att

sådan ersättning skall utgå med visst belopp, vilket icke må överstiga vad

skäligt är med hänsyn till beräkneliga utgifter av nyss angiven art.

§ 34.

Kommunen må besluta, att, där våglängden mellan kommunalfullmäktigs

hemvist och kommunalfullmäktiges sammanträdeslokal överstiger tio kilometer,

reseersättning vid deltagande i fullmäktiges sammanträde skall till honom utgå;

och skall i fråga om ersättningens belopp vad i § 19 mom. 1 första stycket

är stadgat beträffande reseersättning till där avsedd ledamot eller revisor

äga motsvarande tillämpning.

§ 36.

Mom. 1. Kommunalfullmäktige välja årligen bland sig eu ordförande och

en vice ordförande.

I fråga om ersättning åt ordföranden skall vad i § 24 finnes stadgat angående

ersättning åt kommunalstämmans ordförande äga motsvarande tillämpning.

Kungörelse om fullmäktiges sammanträde första gången efter fattande av

beslut, varom i § 27 förmäles, skall utfärdas av stämmans ordförande, därefter

av fullmäktiges ordförande eller, i händelse av hans förhinder, av vice

ordföranden. Kungörelsen skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och

överläggningsämne för sammanträdet och uppläsas minst åtta dagar därförut

i kyrkan. Hör till kommun jämväl annex- eller kapellförsamling och hålles

i dess kyrka gudstjänst inom nämnda tid, skall kungörelsen uppläsas

jämväl därstädes. Är sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst hålles,

skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke

medhinnes så tidigt, som nu är föreskrivet, må sammanträde kunna hållas

efter kortare kallelsetid och även samma dag, då det pålyses; dock må vid

sålunda utlyst sammanträde beslut ej fattas om utgift eller erläggande av

bidrag därtill.

Besluta fullmäktige, att kungörelsen jämväl bör anslås å viss plats inom

kommunen eller införas i en eller flera tidningar i orten, skall ordföranden,

där så ske kan, föranstalta därom.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör ock, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra

dagar förut delgivas en var fullmäktig eller med posten till honom översändas.

§ 51.

Vid kommunalnämndens sammanträden förer ordföranden protokoll eller

är för dess ordentliga förande ansvarig. Han ombesörjer skriftväxlingen,

emottager alla till nämnden ställda skrivelser och framställningar, ansvarar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 83.

för räkenskapernas ordentliga förande, vårdar nämndens handlingar och håller

över dem register.

De biträden, som vid utförande av dessa göromål kunna befinnas nödiga

ma ordföranden antaga och entlediga.

§ 74.

Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att giva gällande

kraft åt beslut, vilka

a) röra kommunens indelning i valkretsar för val av kommunalfullmäktige
b)

äro ämnade^ att såsom kommunalstadgar tillämpas, till befrämjande av

sedlighet, hälsovård, vård om brandväsende samt ordning och säkerhet inom

kommunen;

c) röra arvode enligt § 19 mom. 2; eller

d) avse påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än

lem ar.

Samtliga av kommunen för ett och samma kalenderår fattade, under mom. c)

om förmäld a beslut skola samtidigt och senast under det år besluten avse understallas

Konungens befallningshavandes prövning, vid äventyr att beslut, så

vida icke särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner

godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall Konungens

befallmngshavande beredas tillgång till tablå över. kommunens utgifter och

inkomster det år besluten avse.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,

skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall

skäl därför uppgivas.

Kommunalstämman må, om den därtill tror sig äga fog, hos Kungl Mai-t

över vägrad fastställelse föra klagan. 6

Denna lag träder i kraft den 1 september 1924.

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om

den 21 mars 1862 (nr 14).

Härigenom förordnas, att §§ 17, 18, 32, 41 och 75 i förordningen om komS

Jr 1 Stad den 21 maiS 1862 Sk°la erhålla följande ändrade ly
§

17.

Mom 1. Där sådant finnes av behovet påkallat, äger staden rätt besluta, att

ledamot av drätselkammaren och utsedd ledamot av annan kommunal styrelse

nämnd eller beredning, ävensom revisor för granskning av drätselkammarens

eller sådan styrelses, nämnds eller berednings räkenskaper eller förvaltning

skola för deltagande i sammanträde eller förrättning i stadens angelägenhet

inom, staden åtnjuta gottgörelse av stadens medel i form av dagtraktamente

med högst fem kronor för sammanträdes- eller för ältning sdag. Staden må ock

kunna besluta, att, där kommunikationsförhållandena anses sådant kräva och

vaglangden mellan ledamotens eller revisorns hemvist och sammanträdes- eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 33.

11

förr ältning sstället är större än fem kilometer, reseersättning skall till ledamoten

eller revisorn utgå. Denna ersättning må icke överstiga hälften av belopp, beräknat

efter lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg är att tillgå eller

fartyg slägenhet begagnas, ej heller överstiga avgiften i tredje klassens vagn på

järnväg, där sådan finnes, och för en salongsplats på fartyg, där resan såmedelst

sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i stadens angelägenhet företages

utom staden av person, som i första stycket sägs, må, om staden så beslutar,

utgå efter annan grund än nu är sagt.

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, samt ersättning för

kostnader för slcrivmaterialier, postporton och annan dylik utgift, som för uppdragets

fullgörande lcräves, må efter stadens bestämmande för det med uppdraget

förenade besvär utgå arvode till sådan ledamot av drätselkammaren

eller annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning, som utsetts till ordförande,

sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande

ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom

kammaren, styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock till revisor, varom i

mom. 1 förmäles. Arvodet skall till beloppet bestämmas för högst ett år i

sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens omfattning och art

kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst,

yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig.

Mom. 3. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om arvode

eller annan ersättning åt innehavare av kommunalt uppdrag, skall vad sålunda

finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.

Mom. 4. Sammanlagda beloppet av beslutade ersättningar till innehavare av

uppdrag, som i denna paragraf omförmälas, må icke överstiga vad stadens

ekonomiska bärkraft utan större olägenhet medgiver.

§ 18.

Mom. 1. Kan ärende, som vid allmän rådstuga handlägges, å den utsatta

dagen icke till slut bringas, skall rådstugan fortsättas å annan dag och,

därest rådstugan så besluter, kungörelse härom i vederbörlig ordning utfärdas.

Beslutes icke kungörelse, har magistraten att, innan sammankomsten upplöses,

bestämma och för de närvarande tillkännagiva dagen för rådstugans fortsättande.

Mom. 2. Om vid ärendes behandling å rådstuga begäres uppskov med detsammas

avgörande och minst en tredjedel av de närvarande därom förena sig,

då skall ärendet uppskjutas till annan dag, som magistraten har att med iakttagande

av de i § 15 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något ärende,

såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i vanlig ordning.

Mom. 3. För varje fråga, som till behandling förekommer, skall ordföranden,

sedan överläggningen är slutad, framställa proposition, så avfattad, att den

må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag.

Omröstning skall verkställas efter upprop och, därest icke sluten omröstning

begäres, ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika

för olika meningar, är den mening beslut, som ordföranden biträder.

Mom. 4. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster, då beslutet avser:

a) avbändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet, eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 83.

inköp av sådan egendom, där ej inköpet avser genomförande av fastställd

stadsplan eller tomtindelning;

b) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt men för

vilket under det löpande året anslag ej utgår, i stad, där högsta "kommunalskatten

för 100 kronors inkomst av kapital och arbete överstiger 10 kronor;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag, då höjningen

skulle utgöra:

l:o) mer än 25 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 10 kronor

men icke 13 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

2:o) mer än 15 / i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 13 kronor

men icke 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

3:o) mer än 10 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 16 kronor

för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån eller förlängning av tiden för erhållet

låns återbetalande eller ingående av borgen;

g) efterskänkande av oguldna stadsutskylder.

Mom. 5. Med kommunalskatt avses i mom. 4 c) och d) utskylder till

staden vare sig de beslutats å allmän rådstuga, av stadsfullmäktige eller å

kyrkostämma.

Mom. 6. Efterskänkande av oguldna stadsutskylder må ske allenast, där,

efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter befunnits

föreligga.

Mom. 7. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp uttaxeras

eller upplåning därav ske.

§ 32.

Stadsfullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och en vice ordförande.

Underrättelse om dessa val skall genom magistraten till Konungens befallningshavande

insändas.

Stadsfullmäktiges ordförande är i denna sin egenskap icke berättigad till

ersättning för andra med uppdraget förenade kostnader än för skrivmaterialier,

postporton och dylika utgifter, som för stadens räkning vid uppdragets

fullgörande påkallas. Stadsfullmäktige må kunna för ett år i sänder besluta,

att sådan ersättning skall utgå med visst belopp, vilket icke må överstiga vad

skäligt är med hänsyn till beräkneliga utgifter av nyss angiven art.

§ 41.

För varje fråga, som till behandling förekommit, skall ordföranden, sedan

överläggningen förklarats slutad, framställa proposition, så avfattad, att den

må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag.

Askas omröstning, skall den verkställas öppet, utom vid val, då den bör ske

med slutna sedlar. Rösterna avlämnas efter upprop; och äger varje stadsfullmäktig

en röst.

Till beslut i de uti § 18 mom. 4 angivna fall erfordras två tredjedelar av

de i omröstningen deltagandes röster.

I övriga frågor bestämmes, där ej för särskilda fall annorlunda stadgas,

utgången genom enkel röstpluralitet. Utfalla vid öppen omröstning rösterna

lika å bägge sidor, gäller den mening, som ordföranden biträder. Genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 33. 13

lottning bestämmes företrädet emellan dem, som vid val erhålla lika antal

röster.

Vad i § IS mom. 2, .5, 6 och 7 är för allmänna rådstugan stadgat skall

äga motsvarande tillämpning i avseende å stadsfullmäktige.

§75.

Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att giva gällande

kraft åt:

a) beslut, vilka äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas, till befrämjande

av sedlighet, hälsovård, samt ordning och säkerhet inom stadens

område;

b) av staden upprättade allmänna planer för hushållningen med stadens

donationsjord;

c) beslut om arvode enligt § 17 mom. 2; samt

d) beslut, som avser påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för

längre tid än fem år.

Samtliga av staden för ett och samma kalenderår fattade, under mom. c) omförmälda

heslut skola samtidigt och senast under det år besluten avse underställas

Konungens befallningshavandes prövning, vid äventyr att beslut, så

vida icke särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner

godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall Konungens

befallning skärande beredas tillgång till tablå över stadens utgifter och

inkomster det år besluten avse.

Beslut, som skall Konungens befallningshavandes prövning underställas,

bör genom magistraten och åtföljt av dess i ämnet avgivna utlåtande insändas.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,

skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall

skäl därför uppgivas.

Stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan må, om fog

därtill anses förevara, hos Kung!. Maj:t över vägrad fastställelse föra klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1924.

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862 (nr 33).

Härigenom förordnas, att § 31, § 34 mom. 1 och 2 samt §§ 37 och 38 i

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 31.

Överståthållarämbetets stadfästelse erfordras för att giva gällande kraft

åt stadsfullmäktiges beslut i alla övriga ämnen med undantag av följande,

varuti avgörandet ankommer endast på fullmäktige, nämligen:

a) underdåniga framställningar till Kungl. Maj:t;

b) beslut i fråga om beviljande av skattebidrag till stadens allmänna gagn

eller särskilda dess behov, så vida icke besluten äro av den beskaffenhet, att

stadgandet i nästföregående paragraf mom. e) bör tillämpas, eller eljest avse

påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år,

eller röra fråga, varom i § 38 mom. 2 förmäles;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 33.

c) beslut i anledning av de på fullmäktiges prövning beroende revisionsanmärkningar;
d)

överenskommelser och beslut rörande ordningen och arbetssättet hos fullmäktige

;

e) tillämpning av de i § 22 stadgade bötesbestämmelser;

f) fråga om behörighet att säte och stämma bland fullmäktige intaga;

g) antagande och entledigande ävensom avlönande av borgarråd;

_ h) antagande och entledigande ävensom avlönande av den hos stadsfullmäktige

anställde sekreterare och vaktbetjaning; samt

i) beslut, varigenom stadsfullmäktige ansett en hos dem omedelbart väckt

eller ifrån stadskollegiet eller någon av nämnderna hänskjuten fråga böra

förfalla eller icke för närvarande kunna till bifall föranleda.

§ 34.

Mom. 1. Stadskollegiet utgöres av

a) stadsfullmäktiges ordförande och båda vice ordförande,

b) minst tre, högst sex borgarråd samt

c) ytterligare nio ledamöter.

Mom. 2. Borgarråden, vilka hava de särskilda åligganden, varom nedan i

§§ 35 och 37 förmäles, väljas av stadsfullmäktige för en tid av sex år.

Skola samtidigt derå borgarråd tillsättas, anställes, såframt omröstning äskas,

särskilt val av varje borgarråd. Vid varje val, där omröstning ägt rum,

är den vald, som erhållit minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Uppnås vid val av visst borgarråd ej sagda röstetal, skall detta val uppskjutas

till en följande dag. Vid den andra omröstning, som då anställes, må endast

ifrågakomma de två, som vid första omröstningen erhållit de flesta rösterna,

eller, om flera än två erhållit högsta röstetalet eller jämte den, som fått de

flesta rösterna, flera än en erhållit näst högsta röstetalet, samtliga dessa; och

är den vald, som då erhållit de flesta rösterna. Mellan lika röstetal avgör

lotten. Avgår borgarråd före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, skall

befattningen så _ snart ske kan återbesättas. För tiden intill dess nytt val

skett ävensom vid tjänstledighet för borgarråd äge stadskollegiet utse annan

bland sina ledamöter att uppehålla tjänsten. Till borgarråd må allenast utses

person med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala förvaltningsfrågor

eller eljest i allmänna värv.

De under mom. 1 c) omförmälda ledamöterna jämte ersättare för dem till

lika antal välja stadsfullmäktige bland sig årligen å första sammanträdet i

april månad. Vid valet skall, där det ej jämlikt mom. 3 sker proportionellt,

ordningen mellan ersättarna särskilt bestämmas.

Om skyldighet för de ledamöter av stadskollegiet, som omförmälas i mom.

1 b) och c), att vid varaktigt förfall avgå, samt om ersättares tjänstgöringsskyldighet

galle vad i kollegiets instruktion är stadgat.

§ 37.

Mom. 1. Stadskollegiet utser till ordförande i drätselnämnden och till ordförande

i fattigvårdsnämnden de borgarråd, vilkas föredragningsskyldighet

omfattar de till dessa nämnders arbetsområden hörande ärenden, ävensom bland

borgarråden ordförande i de övriga nämnder, beträffande vilka sådant är i

kollegiets instruktion föreskrivet, därvid hänsyn tages till den fördelning av

föredragningsskyldigheten, varom i § 35 förmäles. Tillika utser stadskollegiet

bland sina jämlikt § 34 mom. 1 c) valda ledamöter vice ordförande i drätselnämnden,

fattigvårdsnämnden samt de övriga nämnder, rörande vilka bestämmelse

härom är i kollegiets instruktion lämnad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 33.

15

Av stadskollegiet utsedda ledamöter i stadens nämnder tjänstgöra under

den tid, de tillhöra kollegiet, ellei den kortare tid, kollegiet vid valet bestämmer.

Bliva platser, varom når är fråga, lediga, skola de av stadskollegiet

omedelbart återbesättas.^ Den, som jämlikt § 34 av stadskollegiet utsetts i

borgarråds ställe, uppehälle jämväl den befattning, denne innehar såsom ordförande

i nämnd.

De ledamöter i nämnder, vilka ej jämlikt första stycket utses av stadskollegiet,

ävensom suppleanter till fastställt antal väljas av stadsfullmäktige,

där ej i nämndernas instruktioner eller eljest beträffande vissa ledamöter

eller suppleanter är annorlunda stadgat. Till ledamöter och till suppleanter

kunna stadsfullmäktige välja såväl ledamöter av stadsfullmäktige som ock

andra stadens inbyggare, som äro till fullmäktige valbara. Dessa ledamöters

och suppleanters tjänstgöringstid är två år, räknat från och med den 1 januari.

Vid lagtima sammanträdet i december månad återbesättas de platser,

som vid då löpande tjänstgöringsårs slut bliva genom avgång lediga.

Avgående ledamot eller suppleant i nämnd kan omväljas.

Om sättet för stadsfullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i

drätselnämnden, galle vad i § 34 mom. 3 är om val av vissa ledamöter i

stadskollegiet stadgat.

Mom. 2. Kvinna, som blivit utsedd till ledamot eller ersättare i stadskollegiet

eller till ledamot eller suppleant i nämnd, är berättigad att när som helst

avsäga sig uppdraget.

§ 38.

Mom. 1. Stadsfullmäktige äga rätt besluta, att sådan ledamot av stadskollegiet,

som i § 34 a) och c) omförmäles, ävensom utsedd ledamot av annan

kommunal styrelse, nämnd eller beredning, så ock revisor, varom i § 26 sägs,

skola för deltagande i sammanträde eller förrättning i stadens angelägenhet

inom staden åtnjuta gottgörelse av stadens medel i form av dagtraktamente

med högst fem kronor för sammanträdes- eller förrättning sdag. Stadsfullmäktige

må ock kunna besluta, att, där kommunikationsförhållandena anses sådant

påkalla och våglängden mellan vederbörandes hemvist och sammanträdes- eller

förrättningsstället är större än fem kilometer, reseersättning skall utgå. Denna

ersättning må icke överstiga hälften av belopp, beräknat efter lägsta skjuts- och

åkdonslega, där icke järnväg är att tillgå eller fartyg slägenhet begagnas, ej

heller överstiga avgiften i tredje klassens vagn på järnväg, där sådan finnes,

och för en salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i stadens angelägenhet företages

utom staden av person, som i första stycket sägs, må, om stadsfullmäktige

så besluta, utgå efter annan grund, än nu är sagt.

Mom. 2. jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, må efter stadsfullmäktiges

bestämmande till sådan ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller

beredning, som efter särskilt uppdrag utför arbete av väsentligt större omfattning

än övriga ledamöter, så ock till revisor, varom i § 26 sägs, utgå arvode

för det med uppdraget förenade besvär. Arvodet skall till beloppet bestämmas

för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund av

göromålens omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn

till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare

genom dess fullgörande går förlustig.

Mom. 3. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om ersättning

åt innehavare av kommunalt uppdrag, skall vad sålunda finnes särskilt

stadgat lända till efterrättelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 33.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1924. Val enligt denna lag av

de i § 34 mom. 1 c) omförmäla ledamöterna jämte ersättare för dem skall

förrättas första gången å stadgad tid år 1925, i följd varav de, som på

grund av tidigare val då äro ledamöter av stadskollegiet eller ersättare för

dem, vid nämnda tidpunkt skola frånträda dessa uppdrag.

Lag

om ändrad lydelse av $§ 33 och 40 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 (nr 15).

Härigenom förordnas, att §§ 33 och 40 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 33.

Kyrkoråd och skolråd utse för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare

En var ledamot av kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt med

de övriga för de medel, detsamma under sin förvaltning haft, ävensom för de

säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke till protokollet gjort

anmärkning. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen. blivit antingen

av kyrkostämman eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol

godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande

förflutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt.

Vad om landskommuns eller stads rätt att besluta om ersättning åt innehavare

av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl

i fråga om kyrkostämmas befogenhet att besluta om dagtraktamente och reseersättning

åt utsedd ledamot av kyrkoråd och skolråd eller annan för handhavande

av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller beredning

eller åt revisor, varom i § 39 sägs, samt om arvode åt sådan revisor eller åt

ledamot, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare,

föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan

motsvarande befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 40.

Mom. 1. För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas beslut underställas

Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan kyrkoförsamlingen

tillhörig fastighet, som, utan att till kyrkoegendom kunna räknas,

för något församlingens gemensamma nytta avseende ändamål densamma genom

gåva eller testamente tillfallit, ävensom överenskommelse, vilken medför

förändring i de rättigheter, kyrkoförsamlingen till sådan fastighet äger;

-b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om

beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av

församlingens utan underställning skedda upplåning icke överstiger hälften

av den summa, som för det sistförfluten kalenderåret beslutits skola i församlingen

anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år.

Beslut, som bör Kungl. Maj:ts prövning underställas, skall insändas till

Konungens befallningshavande i länet, vilken det åligger att handlingarna,

jämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t överlämna.

Mom. 2. Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att

giva gällande kraft åt beslut rörande arvode, varom i § 33 förmäles.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83.

17

Samtliga av kyrkostämman för att och samma kalenderår fattade beslut av

beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år besluten

avse underställas Konungens befallningshavandes prövning, vid äventyr att

beslut, sd vida icke särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag,

icke vinner godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall

Konungens be fållning shav ande beredas tillgång till tablå över församlingens

utgifter och inkomster det år besluten avse.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,

skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall

skäl därför uppgivas.

Församlingen må, om den därtill tror sig äga fog, hos Kungl. Maj:t över

vägrad fastställelse föra klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1924.

Lag

om ändrad lydelse av §§ 35 och 42 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 (nr 58).

Härigenom förordnas, att §§ 35 och 42 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 35.

En var ledamot av kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt med de

övriga för de medel, detsamma under sin förvaltning haft, ävensom för de

säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke till protokollet gjort

anmärkning. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen

av kyrkostämman eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol

godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande

förflutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att besluta om ersättning åt innehavare av

kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga

om kyrkostämmas befogenhet att besluta om dagtraktamente och reseersättning

åt utsedd ledamot av kyrkoråd och skolråd eller annan av kyrkostämman

tillsatt styrelse, nämnd eller beredning eller åt revisor, varom i § 41 sägs,

samt om arvode åt sådan revisor eller åt ledamot, som utsetts till ordförande,

sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande

ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom rådet,

styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 42.

Mom. 1. För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas beslut underställas

Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan fastighet, som

utan att till kyrkoegendom kunna räknas, för något församlingens gemensamma

nytta avseende ändamål densamma genom gåva eller testamente tillfallit,

ävensom överenskommelse, vilken medför förändring i de rättigheter,

kyrkoförsamlingen till sådan fastighet äger;

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om

Bihang till riksdagens protokoll 192J/. 11 Sami. Nr 33. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr SS.

beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av

församlingens utan underställning skedda upplåning icke överstiger hälften

av den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i församlingen

anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år.

Beslut, som bör Kungl. Maj:ts prövning underställas, skall insändas till

överstäthällarämbetet, som det åligger att handlingarna, jämte eget utlåtande,

till Kungl. Maj:t överlämna.

Mom. 2. Överståthållarämbetets stadfästelse erfordras för att giva gällande

kraft åt kyrkostämmas beslut rörande arvode, varom i § 35 förmäles.

Beslut, som sålunda överståthållarämbetets prövning underställes, skall antingen

oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl

därför uppgivas.

Församlingen må, om den därtill tror sig äga fog, hos Kungl. Maj:t över

vägrad fastställelse föra klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1924.

Stockholm den 29 februari 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

240S26

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.