Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om förbud under viss tid mot jakt å örn.
1924-03-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1924:53, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om förbud under viss tid mot jakt å örn.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 53.
1
Nr 53.
Godkänd av första kammaren den 15 mars 1924.
Godkänd av andra kammaren den 15 mars 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om
förbud under viss tid mot jakt å örn.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 9.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen med
ändring av jaktlagens § 13 ville besluta, att totalförbud mot jakt å om införes
under fem år.
I motionen framhålles, hurusom örnstammen i vårt land på grund av
stark förföljelse är stadd i hastig minskning, samt att fara för örnens totala
utrotande inom en icke avlägsen framtid i anledning härav föreligger. På
sätt i motionen erinrats, har i ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande
rörande vissa ändringar i bestämmelserna om jakt och fågelskydd
framlagts förslag till föreskrifter i syfte att hindra örnarnas utrotning, därvid
bland annat föreslagits, att örnen under en tid av fem år skulle helt
fridlysas.
Visserligen befinner sig sålunda förevarande fråga redan under Eders
Kungl. Maj:ts prövning, men då en slutgiltig behandling av de sakkunnigas
betänkande icke lärer vara att förvänta under den närmaste framtiden, anser
riksdagen viss fara föreligga, att örnstammens utrotning hinner betydligt
fortskrida, innan åtgärder däremot bliva i berörda ordning vidtagna.
På grund härav finner riksdagen goda skäl tala för, att omedelbara anstalter
böra vidtagas i syfte att hindra ifrågavarande fåglars försvinnande
från landets fauna. I sådant hänseende anser riksdagen i likhet med motionären
och de sakkunniga, att örnen under viss tid bör helt fridlysas.
Med hänsyn emellertid särskilt till angelägenheten att icke föregripa den
mera slutgiltiga prövning rörande behovet av åtgärder till skyddande av
örnstammen, som framdeles torde komma att äga rum, finner riksdagen den
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 53—65.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 58.
av motionären föreslagna tiden för fridlysningens varaktighet, 5 år, väl lång
samt håller före, att en tid av exempelvis två år bör i detta avseende vara
mera lämpligt avpassad. I likhet med nämnda sakkunniga anser riksdagen
riktigt, att en dylik skyddsbestämmelse kompletteras med stadgande, att
länsstyrelsen samt för de kronomarker, för vilka icke i jaktavseende gälla
särskilda föreskrifter, domänstyrelsen skall äga att på särskild ansökning
meddela tillstånd att döda om inom visst område. Dylikt stadgande skulle
tillämpas i fall, då mera avsevärd skada av örn förorsakades inom jaktvårdat
område. Såsom skydd för skadegörelse å tamdjur torde, även i
händelse av dylik fridlysning, fortfarande böra gälla jaktlagens bestämmelse
om rätt att döda örn, som inkommer i gård eller trädgård.
Emellertid bör en fridlysningsföreskrift av ovan angiven art givetvis icke,
såsom motionären tänkt sig, ske genom ändring av lagen om rätt till jakt,
utan torde för ändamålet erforderliga bestämmelser i ämnet böra meddelas
av Eders Kungl. Maj:t.
I överensstämmelse härmed får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
ville taga i övervägande lämpligheten av att genom fridlysning eller annorledes
bereda nödigt skydd för örn.
Stockholm den 15 mars 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.