Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om understöd åt efterlevande till vissa värnpliktiga, vilka omkommit vid en järnvägsolycka vid Jörlanda.

1924-04-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:82, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om understöd åt efterlevande till vissa värnpliktiga, vilka omkommit vid en järnvägsolycka vid Jörlanda.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 82.

13

Nr 82.

Godkund av första kammaren den 4 april 1924.

Godkänd av andra kammaren den 4 april 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

om understöd åt efterlevande till vissa värnpliktiga, vilka

omkommit vid en järnvägsolycka vid Jörlanda.

(Ilankoutskottets utlåtande nr 25.)

Till Konungen.

I särskilda, inom riksdagen väckta, likalydande motioner har anförts

och hemställts följande:

»Vid stationen Jörlanda på Bohusbanan inträffade den 25 juni 1922 en

järnvägsolycka, som kostade flera unga beväringar livet. Riksförsäkringsanstalten

har vägrat utbetala någon ersättning, enär den ansett resan icke

vore att betrakta som gjord under militärtjänstgöring, detta ehuru de värnpliktiga

före permissionen erhållit meddelande att återvända till tjänstgöringen

med just ifrågavarande tåg. Ej heller järnvägsstyrelsen har ansett sig kunna

gottgöra de förolyckades efterlevande föräldrar med annat än viss del av

kostnaderna för begravningen, såsom kistor, likvagn o. s. v. Härvidlag

torde styrelsen stödja sig på bestämmelsen om att understöd i annan form

endast utbetalas till maka, barn och adoptivbarn till den förolyckade. Nu

voro emellertid de här förolyckade, Hugo Evald Petterson, Osvald Georg

Waldemar Olsson, Oskar Adalbert Nilsson samt Harry Berntson, ogifta, men

alla efterlämna åldriga och fattiga föräldrar, vars stöd de voro. Av intyg

från Göteborgs fattigvård, som jämte övriga handlingar i målet kommer att

tillhandahållas utskottet, framgår att de alla, Gustaf Petterson, Ernst A.

Olsson, Otto Nilsson och August Berntson, befinna sig i sådana ekonomiska

omständigheter att det från deras sida måste anses moraliskt rättvist att de

erhålla någon ersättning för den ekonomiska förlust de lidit genom förlusten

av sina söner.

Och då det nu genom hovrättens utslag i målet rörande orsaken till olyckan

fastslagits, att statens järnvägar genom sin tjänsteman kan anses ha varit

vållande till olyckan, och då det dessutom måste anses, att olyckan inträffat

under militärtjänstgöring, så synes det som staten knappast kan undandraga

sig att lämna de efterlevande något stöd i sina bekymmer.

Jag får därför hemställa, att riksdagen ville besluta att antingen utbetala

ett engångsbelopp till de fyra familjerna av 5,000 kronor per familj eller

också till en var av dem ett årligt bidrag på 400 kronor.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 82.

De omkomna värnpliktigas efterlevande föräldrar äro följande, nämligen

värnpliktige Hugo Evald Petterssons fader, snickaren Gustaf Pettersson,

född 1867, och moder, Paulina Charlotta Pettersson, född Andersdotter,

Vegagatan 28, värnpliktige Osvald Georg Waldemar Olssons fader, stuveriarbetaren

Emil Anshelm Olsson, född 1871 och sedan år 1911 omgift, Postgatan

47, värnpliktige Oskar Adelbert Nilssons fader, nödhjälpsarbetaren

Otto Emanuel Nilsson, född 1873, och moder, Olivia Nilsson, född Henningsdotter,

nr 2 Åkerslund, Lindholmens rote i Lundby församling, samt värnpliktige

Gustaf Harry Berntssons fader, arbetaren August Berntsson och

moder, Johanna Maria Berntsson, född Johansdotter Thorn, Vegagatan 23,

alla i Göteborg.

Såsom av en i ärendet verkställd utredning framgår, hava de efterlevande

föräldrarna till ifrågavarande värnpliktiga icke kunnat tillerkännas

livräntor enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, enär de icke varit av

de avlidnas arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende. Då emellertid

de värnpliktiga omkommit genom olycksfall, vilket enligt riksförsäkringsanstaltens

beslut bör anses hava inträffat under militärtjänstgöring

och då, såsom statskontoret i avgivet yttrande framhållit, det icke synes

uteslutet, att de i framtiden kunde hava kommit att utgöra ekonomiskt

stöd för sina föräldrar, vilka alla befinna sig i små omständigheter, har

riksdagen likväl funnit billighetsskäl tala för att föräldrarna genom statens

försorg beredas något understöd med anledning av den förlust, som genom

sönernas död drabbat dem. Den omständigheten att, såsom järnvägsstyrelsen

i jämväl avgivet yttrande anfört, det ännu icke är slutgiltigt fastslaget,

huruvida vållande till järnvägsolyckan ligger statens järnvägars personal

till last, utgör enligt riksdagens mening icke hinder för att dylika understöd

nu beviljas, enär, på sätt av järnvägsstyrelsens utlåtande framgår,

de omkomna icke efterlämnat anhöriga i den ställning, att dessa enligt

lagen den 12 mars 1886 om ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift över huvud kunna, oberoende av ansvarighetsfrågans utgång, lagligen

ifrågakomma till skadestånd.

De understöd, som riksdagen sålunda beviljat, hava bestämts till samma

belopp, som enligt ovannämnda förordning den 18 juni 1909 skulle hava

utgått, därest förordningen i förevarande fall varit tillämplig, eller 360

kronor årligen. Understöden hava bestämts att utgå från och med den 1

juli 1924 och beträffande en var av de omkomna värnpliktigas familjer

åtnjutas av föräldrarna gemensamt, då bägge leva, eller, där endera maken

avlidit, av den efterlevande. Beloppen hava anvisats från allmänna indragningsstaten,

varvid emellertid, med hänsyn till understödens karaktär,

bestämts att pensionstillägg icke må utgå å desamma.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av förevarande motioner, medgivit att föräldrarna till en var

av ovan omförmälda avlidna värnpliktiga må från och med den 1 juli

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 82.

15

1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årliga understöd till belopp av trehundrasextio kronor, dock utan rätt för

dem att därå uppbära pensionstillägg; skolande ifrågavarande understöd

beträffande en var av förenämnda värnpliktigas familjer åtnjutas av

bägge föräldrarna gemensamt, där båda leva, och, där endera maken avlidit,

av den efterlevande.

Stockholm den 4 april 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.