Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående skatteutjämning för synnerligt skattetyngda städer m. m.

1924-04-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1924:93, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående skatteutjämning för synnerligt skattetyngda städer m. m.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 93.

Nr 93.

Godkänd av första kammaren den 10 april 1924.

Godkänd av andra kammaren den 10 april 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående skatteutjämning för

synnerligt skattetyngda städer m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 31.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 49), har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning

rörande möjligheten för synnerligt skattetyngda städer att komma i åtnjutande

av skatteutjämning samt att vid understöds bestämmande hänsyn måtte tagas

till det totala kommunala skattetrycket.

Till stöd för förslaget har i motionen anförts följande:

»Vid 1917 års riksdag beslutades med anledning av en kungl. proposition

att för 1918 å extra stat ställa ett förslagsanslag å 600,000 kronor till Kungl.

Maj:ts disposition, att efter närmare angivna grunder utbetalas till synnerligen

skattetyngda landskommuner, vars sammanlagda kommunal-, landstings-

och vägskatt uppginge till minst 10 kronor per 100 kronors inkomst.

Motsvarande anslag beviljades de närmast därefter följande riksdagarna.

Riksdagen godkände 1921 ett förslag till förordning angående understöd

åt synnerligen skattetyngda landskommuner. Städerna ställdes också då

utanför möjlighet att erhålla bidrag, oaktat 25 procent av den progressiva

kommunalskatten, utjämningsandelen, användes till utjämning av skattetrycket

olika kommuner emellan. Också de mest skattetyngda stadskommunerna

få alltså bidraga till skattelindring åt landskommuner, av vilka

somliga ha det finansiellt bättre ställt än dessa städer.

Att skattetrycket vilar hårt på ett stort antal städer torde framgå av

nedanstående uppgifter angående kommunalutskylderna 1923. Den efter

stadsnamnet förekommande siffran anger summan av kommunalskatt och

landstingsskatt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 93. 15

Oskarshamn .

. 14.50

Ludvika .........

... 11.40

Motala...........

.... 10.7O

Avesta...............

13.90

Eskilstuna .....

... 11.30

Boden .......

.... 10.66

Södertälje .......

. 13.7 0

Västervik

... 11.28

Ystad ............

.... 10.63

Huskvarna .......

. 13.2 5

Värnamo.........

... 11.23

Viminerby ....

... 10.56

Kristinehamn .

12.30

Torshälla.........

... 11.20

Vetlanda ........

.... 10.6 0

Lysekil..............

. 12.2 5

Uddevalla .....

... 11.19

Arboga............

.... 10.50

Köping ...........

. 12.oo

Jönköping ....

... 11.00

Luleå ............

10.46

Tidaholm..........

11.90

Sala...............

. . U.oo

Skänninge

.... 10.45

Nyköping .......

. 11.68

Strömstad

... 10.95

Haparanda ....

.... 10.41

Västerås ...........

. 11.50

Nässjö ...........

... 10.90

Norrtälje........

.... 10.3O

Söderhamn.......

. 11.50

Hudiksvall .....

... 10.89

Tranås ...........

... 10.3O

Trosa .............

.. 11.50

Landskrona....

... 10.88

Kalmar ........

.... 10.15

Katrineholm ...

. 11.50

Söderköping

... 10.79

Mariefred ....

.... 10.05

Ovanstående siffror torde ge en bild av de ekonomiska svårigheter, som

ett stort antal städer för närvarande ha att brottas med. Skattetrycket

vilar ofta hårdare på de i dessa städer skattskyldiga än på i synnerligt

skattetyngda landskommuner bosatta. Genom det nuvarande taxeringsförfarande

bli arbetare och löntagare beskattade för hela sin inkomst i högre

grad än andra skattskyldiga. Det torde ej vara ovanligt, att en banvakt,

en småskollärarinna, en telefonarbetare, en lantarbetare eller en hantverkare

i landskommuner beskattas hårdare än välmående hemmansägare.

För de mest skattetyngda städerna måste det framstå som ett önskemål,

att även de erhålla möjlighet att bli delaktiga i skatteutjämningen. De

medel, som användas i detta syfte, utdebiteras till väsentlig del i städer.

Att då utan vidare hindra alla städer från att få bidrag av dessa medel

måste för städerna framstå som en orättvisa.

Skall emellertid ett beslut om synnerligen hårt skattetyngda stadskommuners

möjlighet att få bidrag av skatteutjämningsmedel bli av någon

praktisk betydelse, måste grunderna för utbetalande av dylika understöd

ändras. De gällande bestämmelserna stipulera, att kommun för att kunna

erhålla understöd måste under det löpande året för kyrko-, folkskole- och

fattigvårdsärenden lägst utdebitera 5.5 0 kronor för ett hundra kronors inkomst.

Att på detta sätt särskilja inom den kommunala förvaltningen grenar,

som tillgodose statsändamål, från övrig kommunal verksamhet torde icke

vara motiverat. Städernas utgifter för rättsväsen, polisskydd och sundhetsväsen

tillgodose statsändamål, och i lika hög grad är detta fallet med de

utgifter, städerna måste ikläda sig för sociala ändamål såsom arbetslöshetens

bekämpande, vidare sjukvård, renhållning, brandväsen, stadens reglering

och andra för det allmänna hälsotillståndet i samhället vitala förvaltningsgrenar.

Vad som för övrigt de senaste åren i stor utsträckning bidragit till att

öka skattetrycket i vissa städer, är den stora arbetslösheten. Dess bekämpande

har både direkt och indirekt vållat dessa städer ekonomiska svårigheter.

Dels har arbetslöshetens bekämpande framtvingat stora kommunala

anslag, dels ha skatterestantierna vuxit.

Vid 1921 års riksdag motionerade i andra kammaren herrar Viktor Larsson,

A. J. Bärg, Jakob Pettersson och W. Kant om sådana ändringar i det

då framlagda författningsförslaget, att understöd måtte kunna utgå till alla

slag av primärkommuner samt att vid understöds bestämmande hänsyn måtte

tagas endast till det totala kommunala skattetrycket. I motiveringen till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 93.

denna motion, till vilken vi be att få hänvisa, utvecklas utöver vad jag ovan

framhållit en rad skäl, som tala för en dylik reform. Statsutskottet avstyrkte

motionen med motivering, att ett beslut i föreslagen riktning måste föregås

av en allsidig och ingående utredning.

Denna utredning har emellertid ännu icke kommit till stånd. För de mest

skattetyngda städerna är det alltjämt lika önskvärt, att dessa erhålla möjlighet

att bli delaktiga i skatteutjämningen.»

I det vid propositionen nr 202 med förslag till förordning angående

understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner

fogade statsrådsprotokollet över finansärenden den 18 mars 1921

anförde föredragande departementschefen i fråga om skatteutjämning i

städerna, bland annat, att med hänsyn till den ökade betydelse, som skatteutjämningen

erhölle genom den kommunala progressivskattens användande

i viss utsträckning för dylikt ändamål, och då även städernas invånare

betalade utjämningsandel av kommunal progressivskatt, spörsmålet, huruvida

städerna fortfarande borde vara undantagna från understödsrätten,

framträdde med en viss styrka. Vad som emellertid framförallt karakteriserade

det kommunala livet i våra städer, vore den mångsidiga verksamhet,

som bedreves av städerna genom deras s. k. affärsdrivande verk m. m.

och vars resultat avspeglades i budgeterna och följaktligen även i den kommunala

beskattningen. Som följd härav ställde sig ock frågan om understöd

i skatteutjämningsväg rätt annorlunda för städerna än för landskommunerna.

Huruvida eller på vad sätt dylik anordning skulle kunna

tillämpas jämväl för städernas del, syntes departementschefen icke kunna

bedömas utan särskild, omfattande utredning, och syntes det för den skull

departementschefen lämpligast, att användandet av skatteutjämningsprincipen

åtminstone tillsvidare begränsades till landskommunerna.

Såsom i motionen framhålles och enligt vad riksdagens vederbörande

utskott för övrigt under hand inhämtat, har nyssberörda utredning ännu

icke kommit till stånd. Att så sker snarast möjligt, synes emellertid riksdagen

i likhet med motionärerna önskvärt. Utan att taga ställning till

frågan huruvida och under vilka förutsättningar städerna må tillerkännas

skatteutjämning, får riksdagen sålunda anhålla, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t låta snarast möjligt verkställa utredning rörande möjligheten för

synnerligt skattetyngda städer att komma i åtnjutande av skatteutjämning.

Stockholm den 10 april 1924.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.