Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Konungen angående utsträckt pensionsrätt för befattningshavare inom fattigvård och barnavård.

1925-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:133, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Konungen angående utsträckt pensionsrätt för befattningshavare inom fattigvård och barnavård.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 133.

11

Nr 133.

Godkänd av första kammaren den 24 april 1925.

Godkänd av andra kammaren den 24 april 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

om skrivelse till Konungen angående utsträckt pensionsrätt

för befattningshavare inom fattigvård och barnavård.

(Bankoutskottets utlåtande nr 32.)

Till KONUNGEN.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner har hemställts, »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte efter

den ytterligare utredning, som möjligen kan befinnas erforderlig, för nästa

års riksdag framlägga förslag till utsträckt pensionsrätt för befattningshavare

inom fattigvård och barnavård».

Riksdagen delar den i motionerna uttalade uppfattningen, att genomförande

av en ordnad pensionering för fattigvårds- och barnavårdsfunktionärer är ett

behjärtansvärt önskemål, för vars vinnande staten icke synes böra undandraga

sin medverkan. För beredande av pensionsrätt i statsunderstödd pensionsanstalt

åt befattningshavare vid fattigvårds- och barnavård sanstalter torde kunna

anföras i huvudsak samma skäl, som föranlett staten att lämna bidrag till

pensionering av personal vid åtskilliga andra icke-statliga vardanstalter,

t. ex. dövstums- och sinnesslöanstalter, kommunala sjukvårdsanstalter m. fl.

Statsmakterna synas ock i princip hava erkänt det berättigade i kravet på det

allmännas medverkan vid pensionering av nu ifrågavarande befattningshavargrupper,

då genom beslut av 1919 års lagtima riksdag pensionsrätt medgivits

för bland andra husmödrar och sjuksköterskor vid vissa, företrädesvis statliga

eller kommunala, anstalter för vård av sjuka, barn eller åldringar.

På grund av vad nu anförts, finner riksdagen det vara önskvärt, att en utvidgning

av pensionsrätten för funktionärer vid fattigvårds- och barnavårdsanstalter

under statens medverkan äger rum; och lärer detta lämpligen böra

ske genom beredande av utsträckt delaktighet i statens anstalt för pensione
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 133.

ring av folkskollärare m. fl. Riksdagen vill i detta sammanhang erinra, att

beträffande sjuksköterskor förslag för innevarande riksdag framlagts rörande

sådan utvidgning av nuvarande pensionering för sistberörda befattningshavare,

att pensionsrätt i nyssnämnda pensionsanstalt må under vissa förutsättningar

beredas även för sköterskor, anställda i sjukvård, vilken anordnats av bruk,

fabriker och därmed jämförliga företag, ävensom att detta förslag numera av

riksdagen bifallits.

Beträffande omfattningen av den utsträckning i pensionsrätten för fattigvårds-

och barnavårdsfunktionärer, som riksdagen sålunda för sin del vill förorda,

skulle det givetvis, såsom i motionerna framhållits, kunna anses önskvärt,

att möjlighet till pension kunde beredas för all vid ifrågavarande anstalter

fast anstäld personal i anslutning till ett av särskilda sakkunniga år 1921 utarbetat

förslag. Enligt riksdagens mening torde emellertid, såväl ur statsfinansiell

synpunkt som med hänsyn till organisatoriska förhållanden, försiktigheten

bjuda, att utvidgningen åtminstone tills vidare begränsas till att avse endast

föreståndare och föreståndarinnor vid förevarande anstalter, såsom skett i ett

av bemälda sakkunniga år 1922 avgivet, mindre omfattande förslag.

Vad slutligen angår de närmare villkoren för pensionsrätt samt fördelningen

av kostnaderna för pensioneringen, synes ett av statskontoret avgivet utlåtande

i ärendet giva vid handen, att ett genomförande av bemälda sakkunnigas

förslag i nu angivna hänseenden skulle medföra, att statsverket finge

bestrida en förhållandevis större del av kostnaderna för ifrågavarande befattningshavares

pensionering än vad beträffande de hittills i kap. VI och VII av

pensionsanstaltens reglemente upptagna personalgrupperna faller på statens

del. Då enligt riksdagens mening tillräckliga skäl ej synas vara förebragta till

stöd för ett dylikt förhållande, vill riksdagen ifrågasätta sådan omarbetning

av sakkunnigförslaget i dessa delar, att statsverket icke behöver vidkännas

större andel i pensioneringskostnaden för fattigvårds- och barnavårdsfunktionärer

än vad staten påtagit sig beträffande pensionering av andra likställda

personalgrupper. I varje fall synes en förnyad utredning av hithörande förhållanden

få anses påkallad.

I anslutning till vad nu anförts, har riksdagen funnit sig böra avlåta en skrivelse

i förevarande ämne till Eders Kungl. Maj:t; och får riksdagen i sådant

avseende anhålla, att Eders Kungl. Maj :t måtte taga under övervägande frågan

om utsträckt pensionsrätt för befattningshavare inom fattigvård och barnavård

samt efter den ytterligare utredning i ämnet, som kan finnas erforderlig, för

riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna må föranleda.

Stockholm den 24 april 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251519

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.