Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

1925-04-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:149, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 149.

3

Nr 149.

Godkänd av törsta kammaren den 28 april 1925.

Godkänd av andra kammaren den 28 april 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning med föreskrifter angående

medgivande i vissa fall av undantag från gällande

bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 22).

Till Konungen.

I en den 20 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 209, har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogat förslag till förordning med föreskrifter angående

medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser

om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

Över det med nämnda proposition framlagda författningsförslaget bar

kammarrätten, efter av riksdagens bevillningsutskott därom i grundlagsenlig

ordning framställd begäran, avgivit yttrande, vilket finnes såsom

bilaga fogat vid utskottets i ämnet avgivna betänkande nr 22.

Kammarrätten, som granskat förslaget ur skatteteknisk men icke ur statsfinansiell

eller handelspolitisk synpunkt, har förklarat sig till fullo dela den

av t. f. chefen för finansdepartementet i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning rörande behovet av en lagstiftning av

det slag, som här ifrågasatts.

Förslaget bar föranlett följande erinringar från kammarrättens sida.

I fråga om 1 § 1 mom. i förslaget bar kammarrätten fäst uppmärksamheten

vid att förslaget icke berör frågan om beskattningen av främmande

stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat i Sverige avsedd fastighet.

Beträffande 1 § 2 mom. bar kammarrätten ifrågasatt, om icke den Kungl.

Maj:t i samma stadgande tillagda befogenheten bör i så måtto fullständigas,

att Kungl. Maj:t må kunna tillerkänna viss främmande stats medborgare,

som äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna, samma rätt till

avdrag för försäkringspremier och därmed likställda avgifter, som enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 149.

10 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt och 11 § 2 mom.

4:o) d) bevillningsförordningen tillkommer svensk medborgare, som är i

riket mantalsskriven.

Slutligen har kammarrätten i fråga om 2 § i förslaget framhållit önskvärdheten

av att densamma måtte i förtydligande syfte omformuleras.

Riksdagen, som delar den av föredragande departementschefen uttalade

uppfattningen om behovet och lämpligheten av en lagstiftning av den art,

som innefattas i det framlagda författningsförslaget, har icke funnit anledning

till annan erinran mot samma förslag än i följande avseenden.

F/n ligt gällande skatteförfattningar är utlänning i sämre ställning i

skatteavseende än svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven,

dels i fråga om beräkning av det till inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet samt av den till bevillning beskattningsbara

inkomsten ävensom i fråga om inträde av skatteplikt och dels i fråga

om rätten till avdrag vid taxeringen till bevillning för inkomst samt till

inkomst- och förmögenhetsskatt för försäkringspremier och andra avgifter,

som utbetalats för den skattskyldiges och i förekommande fall även för

den andre makens liv-, kapital-, livränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring

ävensom för pupillförsäkring.

1 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag ger Kungl. Maj:t befogenhet att under

viss förutsättning förordna, att medborgare i främmande stat, vilka författningsenligt

äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna, skola i det

förstnämnda avseendet vara jämställda med svensk medborgare, som är

här i riket mantalsskriven.

I det andra avseendet skulle olikheten mellan utlänning och svensk i

beskattningsavseende under alla förhållanden bestå. I anslutning till vad

kammarrätten härom anfört har det emellertid synts riksdagen, som om det

under vissa förhållanden skulle kunna vara ägnat att befrämja avslutandet

av sådana överenskommelser om ömsesidighet, som förutsättas i 1 § 2 mom.

i förslaget, därest Kungl. Maj:t bereddes möjlighet att undanröja även

sistnämnda olikhet. På grund därav har riksdagen beslutat en sådan omformulering

av stadgandet i fråga, att Kungl. Maj:t må kunna förordna,

att i nämnda moment avsedda medborgare i främmande stat skola äga

samma rätt till avdrag för försäkringspremier och därmed likställda avgifter,

som tillkommer här i riket mantalsskriven svensk medborgare.

På sätt kammarrätten anfört, får en sådan ändring icke anses innebära,

att Kungl. Maj:t skall vid träffandet av överenskommelse, varom här är

fråga, tillse, att svensk medborgare, som är bosatt inom den fördragsslutande

främmande statens område, kommer i åtnjutande av samma eller

likartad förmån. Ty i enlighet med vad till statsrådsprotokollet uttalats,

bör det vid träffandet av överenskommelse med främmande stat vara till

fyllest, om en överensstämmelse i stort sett förefinnes mellan de förmåner,

som givas, och dem, som erhållas från respektive främmande länder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse År 149.

5

Beträffande 2 § i förslaget har riksdagen i anledning av vad kammarrätten

i denna del erinrat beslutat en ändring i förtydligande syfte.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen för Eders Kungl.

Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick bifalla

Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 209, antagit här nedan införda

förslag till

Förordning

med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande

bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

1 mom. Därest inkomst eller förmögenhet, som skall tagas till beskattning

enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,

eller inkomst, som skall tagas till beskattning enligt förordningen

nämnda dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,

tillika är underkastad beskattning i främmande stat, äger Kungl. Maj:t

att, till förekommande av eller lindring i en dylik dubbelbeskattning,

med den främmande statens regering träffa överenskommelse om fördelning

i beskattningshänseende mellan Sverige och den främmande staten

av inkomsten eller förmögenheten eller ock att, under förutsättning av

ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss inkomst eller

viss förmögenhet eller inkomst eller förmögenhet av visst slag skall helt

eller delvis vara fri från taxering bär i riket.

2 mom. Under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden

må Kungl. Maj:t tillika förordna, såväl att medborgare i främmande stat,

vilka författningsenligt äro eller böra vara bär i riket mantalsskrivna,

skola äga samma rätt till avdrag för försäkringspremier och andra avgifter,

som enligt 10 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt och 11 §

2 mom. 4:o) d) förordningen angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst tillkommer bär i riket mantalsskriven svensk medborgare, som

att för dylika medborgare i främmande stat skola i fråga om beräkning

av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet samt

av den till bevillning beskattningsbara inkomsten ävensom i fråga om inträde

av skatteplikt tillämpas samma grunder, som enligt 18 § förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt samt 12 § 1, 2 och 3 mom.

förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst eller

särskilt fastställda motsvarande bestämmelser gälla för bär i riket mantalsskriven

svensk medborgare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 149.

2 %.

I fall, varom i 1 § 1 mom. förmäles, må Kungl. Maj:t förklara, att

inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal progressivskatt skall av

skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser eljest

skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större del,

procentuellt beräknad, av det på grundval av överenskommelsen eller förordnandet

fastställda beskattningsbara beloppet, än skatten skulle utgjort

av det beskattningsbara belopp, som skulle fastställts, om hänsyn ej

tagits till överenskommelsen eller förordnandet.

3 $.

överenskommelse med främmande stats regering angående frihet från

eller lindring i skatt enligt denna förordning skall upphöra att gälla

senast sex månader efter uppsägning.

4 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom i

1 och 2 §§ sägs.

Denna förordning träder i kraft å trettionde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Genom förordningen uppbäves 15 § förordningen angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst.

Stockholm den 28 april 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.