Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker.

1925-05-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:170, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 170.

1

Nr 170.

Godkänd av första kammaren den 12 maj 1925.

Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 29

juni 1923 om sparbanker.

(Bankoutskottets utlåtande nr 41.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 20 sistlidna mars avlåten proposition nr 184 har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av

i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit

riksdagen att antaga nedan intagna

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.

Härigenom förordnas, att i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker skall

införas en ny paragraf med beteckning 29 a) av följande lydelse:

29 a §.

Utan särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande äger sparbank

ej mottaga värdehandlingar till förvaring och förvaltning. Tillstånd till

sådan verksamhet må ej meddelas, med mindre förvaring och förvaltning

av värdehandlingar prövas, med hänsyn till sparbankens organisation och

förvaringsanordningar samt fonder, kunna med trygghet anförtros åt sparbanken.

Konungens befallningshavande äger föreskriva de villkor för

verksamhetens utövande eller de inskränkningar däri, som kunna anses

erforderliga. Tillstånd må återkallas, då förutsättningarna för tillståndets

meddelande finnas icke vidare föreligga; återkallas tillståndet, vare sparbanken

pliktig att, så snart ske kan, avveckla nämnda verksamhet.

Närmare bestämmelser om prövning för meddelande av tillstånd, som

nu sagts, må utfärdas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925. Har sparbank i enlighet med

föreskrift i reglemente, varå stadfästelse erhållits, senast den 1 april 1925

börjat verksamhet, varom i lagen förmäles, må dock verksamheten utan

särskilt tillstånd fortsättas till och med den 31 december 1925.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. lk saml. Nr 170—178. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 170.

Såsom departementschefen i sitt uttalande till statsrådsprotokollet erinrar,

hava sparbankerna i vårt land hittills icke drivit verksamhet, avseende

förvaring och förvaltning av värdehandlingar. Icke heller har genom den

nya sparbankslagen åsyftats en utvidgning av sparbankernas rörelse i nyss

angivna avseende. Sedan emellertid genom antagandet av ny förmynderskapslagstiftning

förmyndare fått sig ålagd bland annat skyldighet att i

öppet förvar hos bank nedsätta omyndigs värdehandlingar, har frågan om

sparbanks rätt att för omförmälda ändamål mottaga värdehandlingar erhållit

särskild betydelse. Vid behandlingen förlidet år av förslaget till

ny lag om förmynderskap ansåg riksdagen sig böra ifrågasätta, huruvida

icke möjligen den börda, som den nya lagstiftningen onekligen lade på

förmyndaren genom här ovan angivna skyldighet, skulle i viss mån kunna

minskas, om nedsättning finge ske jämväl i sparbank; och anhöll riksdagen,

att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa den utredning i ärendet,

som tidigare omnämnts, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Enligt riksdagens mening synes rent principiellt sett icke något vara att

erinra mot den utvidgning av sparbankernas verksamhet, varom här är

fråga. Med sparbanks egentliga uppgift att till befordrande av sparsamheten

mottaga sparmedel torde nämligen väl låta förena sig viss efter verksamhetens

omfattning och syfte begränsad förvarings- och förvaltningsrörelse.

Enligt det föreliggande förslaget har anförtrotts åt Eders Kungl.

Maj-.ts befallningshavande, vilken myndighet jämlikt sparbankslagen utövar

tillsynen över sparbank, att meddela tillstånd till verksamhet, som

här avses; och har Eders Kungl. Maj-.ts befallningshavande därvid att i

varje särskilt fall pröva, huruvida förvaring och förvaltning och värdehandlingar,

med hänsyn till organisation, förvaringsanordningar och fonder,

kan med trygghet anförtros åt sparbanken. Därjämte äger Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande föreskriva de villkor för verksamhetens utövande

eller de inskränkningar däri, som kunna anses erforderliga. Även om, såsom

lagrådet framhåller, några större fördelar av den föreslagna lagstiftningen

näppeligen torde vara att förvänta, lärer åtminstone på vissa håll

någon lättnad av den börda, den nya förmynderskapslagstiftningen lagt

på förmyndaren, kunna vinnas. Under sådana förhållanden och då man

torde kunna utgå ifrån, att vid tillstånds meddelande vederbörande tillsynsmyndighet

iakttager nödig försiktighet, har riksdagen ansett sig

böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition nr 184 vunnit riksdagens bifall.

Stockholm den 12 maj 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.