Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1925-05-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:172, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 172.

Nr 172.

Godkänd av första kammaren den 15 maj 1925.

Godkänd av andra kammaren den 15 maj 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående försäljning av Skara—Timmersdala

järnväg m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 70.)

Till Konungen,

I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1925 dagtecknad proposition,

nr 47, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sagda dag, föreslagit

riksdagen medgiva, dels att den statsverket för närvarande tillhöriga Skara—

Timmersdala järnväg må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

för en köpesumma av 125,000 kronor och på villkor i övrigt i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av nämnda bolag den 20 december

1924 avgivet anbud; dels ock att, därest Trollhättan—Nossebro järnväg försäljes

till nämnda bolag för en köpeskilling av 225,000 kronor och på villkor

i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med herörda anbud, järnvägen må

upphöra att häfta såsom pant för statens fordran på grund av beviljat statslån

för järnvägens anläggning, i den mån samma fordran överstiger köpeskillingen,

i följd varav i järnvägen meddelad inteckning för det överstigande

beloppet må dödas; att i sammanhang därmed Trollhättan—Nossebro

järnvägsaktiebolag i likvidation ma befrias från sin ansvarighet för

nämnda statslån samt att köpeskillingens belopp må i järnvägen innestå

såsom lån, att jämte ränta betalas på villkor, som ovan angivits.

I samband med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet

förehaft till behandling följande inom riksdagen motionsvis gjorda framställningar,

nämligen dels två likalydande motioner (1:199 och II: 277)

vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Eders Kungl. Maj:ts proposition

nr 47 samt att driften å järnvägen Trollhättan—Nossebro må genom statens

försorg uppehållas, dels två likalydande motioner (I: 200 och II: 276)

vari yrkats, att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas, i vad

densamma berör Skara—Timmersdala järnväg, dels ock en motion (II: 278b

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 172. 5

vari hemställts, att försäljningsvillkoren måtte kompletteras med bestämmelser,

varigenom rätt till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation

av järnväg till Mariestad säkerställdes på billiga och skäliga villkor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, vilken till sin huvudsakliga

innebörd sammanfaller med den vid sistlidne riksdag i ämnet avlåtna propositionen,

innefattar förslag om försäljning av Skara—Timmersdala järnväg

och Trollhättan—Nossebrobanan till Västergötland —Göteborgs järnvägsaktiebolag

i egenskap av ägare av angränsande smalspåriga järnvägsnät.

I avseende å de närmare omständigheter, som påkallat statens ingripande

i denna angelägenhet, bör uppmärksammas, hurusom ifrågavarande båda

företag alltifrån sin tillkomst i stort sett gått med förlust och aldrig

förmått gälda räntor å lyftade statslån. Såsom fordringsägare i Skara—

Timmersdalabanan nödgades staten år 1920 inropa denna på exekutiv auktion.

Trollhättan—Nossebro järnvägsaktiebolag trädde år 1923 i likvidation, vilken

ännu icke avslutats. De beviljade statslånen uppgå till respektive 352,500

och 555,000 kronor. År 1920 hade enligt tillgängliga uppgifter skuldsumman

för den förra järnvägen, oguldna räntor å statslån inberäknat, vuxit

till över 560,000 kronor, och år 1923 uppgick det senare företagets skuld till

staten till 785,000 kronor. Av dessa belopp skulle nu genom den föreslagna

försäljningen stå att återvinna allenast cirka 350,000 kronor.

Att staten för dessa båda lokala banföretag måst vidkännas förluster av

så avsevärd omfattning, framstår såsom ett anmärkningsvärt förhållande,

och föranleder riksdagen att, i anslutning till ett i annat sammanhang vid

innevarande riksdag gjort uttalande, framhålla vikten av att statens medverkan

icke lämnas enskilda järnvägsföretag med alltför svaga ekonomiska

betingelser.

Resultaten av den utredning, som nu på föranledande av 1924 års riksdag

av utsedda delegerade verkställts, hava till sin riktighet i vissa avseenden

bestritts i väckta motioner, vari påyrkats, att de inkomna köpeanbuden å

banorna måtte förkastas samt att åt statens järnvägar måtte anförtros uppgiften

att ombesörja den framtida driften å banorna.

De skäl härför, som av motionärerna anförts, hava synts riksdagen icke

kunna frånkännas ett visst berättigande, då det nu gäller för staten att avstå

från så stora kapitalbelopp, som försäljningen innebär. Riksdagen vill dock

för egen del framhålla de betänkligheter, som måste möta mot att i strid mot de

sakkunnigas och de i ärendet hörda myndigheternas mening bibehålla banorna

i statens hand, desto mer som ett dylikt alternativ förutsätter ytterligare

kapitalutlägg från statens sida, dels för anskaffning av rullande materiel —

vilken hittills tillhandahållits av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

— dels ock för täckning av eventuellt uppkommande driftunderskott.

Att märka är ock, hurusom omsorgen och ansvaret för denna plans genomförande

helt avsetts att läggas på staten.

Mest vägande för riksdagen har dock varit olämpligheten för statens järnvägar

att sköta driften av två så från varandra och statsbanenätet i övrigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 172.

skilda bandelar, vilka ju organiskt höra samman med det smalspåriga järnvägsnätet

i Västergötland. Genom ett inordnande i detta järnvägsnät bör

driften lättare kunna handhavas till gagn för de orter, bandelarna genomlöpa.

Riksdagen har därför ansett sig inför järnvägsstyrelsens förnyade framställning

om försäljning av ifrågavarande banor böra bifalla Eders Kungl.

Maj:ts proposition.

Om än riksdagen sålunda i betraktande av nu anförda omständigheter ansett

den i propositionen framlagda avvecklingsplanen böra i huvudsak godtagas,

har dock riksdagen funnit vissa i motionerna gjorda erinringar vara

av beskaffenhet att föranleda mindre jämkningar i de blivande köpevillkoren.

Sålunda torde, i enlighet med vad i en av de väckta motionerna hemställts,

försäljningsvillkoren böra kompletteras med bestämmelser, varigenom

rätt till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation av en blivande eventuell

järnväg till Mariestad säkerställes på billiga och skäliga villkor. Enligt vad

från järnvägsstyrelsen upplysts, torde detta önskemål kunna uppnås genom

att i blivande köpekontrakt förbehåll göres om rätt till dylik anslutning

enligt de bestämmelser, vilka vid ny enskild järnvägs anslutning till statens

järnvägars station för närvarande tillämpas och som anses för den anslutande

banan vara väsentligt förmånligare än vad som plägar erhållas vid liknande

uppgörelser mellan två enskilda järnvägar. Västergötlands—Göteborgs

järnvägsaktiebolag har ock under hand förklarat sig villigt godtaga ett

dylikt ytterligare köpevillkor. Likaledes har medgivande av bolaget lämnats,

att i blivande köpekontraktet må — med tanke på en eventuell framtida

bana från Nossebro till Vårgårda eller annan punkt på stambanan Stockholm—Götehorg

— intagas villkor om rätt för eu dylik bana till anslutning

vid Nossebro enligt nyssnämnda bestämmelser, dock att den nya banan bör

förpliktas gälda ränta jämväl på skälig del av de äldre anläggningskostnaderna

för stationen vid Nossebro.

Det vidare motionsvis gjorda påpekandet om behovet av att anställningsförhållandena

för den nuvarande personalen vid Skara—Timmersdala järnväg

säkerställas torde likaledes förtjäna beaktande. Åt nämnda personal liksom

ock den vid Trollhättan—Nossebrobanan anställda personalen torde dock

erforderlig trygghet kunna beredas genom att i blivande köpekontrakt intages

den vid liknande överlåtelser sedvanliga personalklausulen av innebörd,

att köparen gentemot befintlig personal ikläder sig de förpliktelser, som

vid överlåtelsen åvila säljaren.

I Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolags anbud den 20 december

1924, vilket, såsom ovan nämnts, legat till grund för den i ämnet avlåtna

propositionen, finnes beträffande båda järnvägarna intaget såsom

villkor, att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp,

motsvarande dess enligt »vederbörande räkenskaper bokförda värde». Av

departementschefen har förutsatts, att detta villkor jämväl skulle intagas

i järnvägsbolagets blivande koncessioner å järnvägarna.

I anslutning till vad motionsvis i detta hänseende anförts, vill riksdagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 172. 7

framhålla angelägenheten av att denna statens rätt till återförvärv erhåller

möjligast betryggande utformning. Den av motionärerna antydda formella

svårigheten att enligt gällande lag köpehandling rörande fast egendom

icke må innefatta villkor om rätt att framdeles vinna egendomen åter, vid

risk att dylikt villkor skall vara lagligen utan verkan, torde kunna undvikas

genom att stadgandet om statens rätt att återköpa banorna icke

inflyter i de blivande köpekontrakten, utan — på sätt eljest plägar ske —

ersättes av en bland koncessionsvillkoren intagen inlösningsbestämmelse.

Denna bestämmelse bör innefatta rättighet för staten att framdeles, när

staten så påfordrar, inlösa järnvägarna för belopp, motsvarande deras enligt

vederbörliga räkenskaper bokförda värde, eller bör genom annan

formulering givas sådan innebörd, att därav tydligt framgår, att den framtida

återlösningssumman icke må överstiga av bolaget erlagd köpeskilling

för banorna jämte därå sedermera nedlagda kostnader för behövliga utvidgnings-

och förbättringsarbeten, allt dock med behöriga avdrag på

grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att

riksdagen medgivit dels att den statsverket för närvarande tillhöriga Skara—

Timmersdala järnväg må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

för en köpesumma av 125,000 kronor, dels ock att, därest Trollhättan—Nossebro

järnväg försäljes till nämnda bolag för en köpeskilling av

225,000 kronor, järnvägen må upphöra att häfta såsom pant för statens

fordran på grund av beviljat statslån för järnvägens anläggning, i den

mån samma fordran överstiger köpeskillingen, i följd varav i järnvägen

meddelad inteckning för det överstigande beloppet må dödas; att i sammanhang

därmed Trollhättan—Nossebro järnvägsaktiebolag i likvidation

må befrias från sin ansvarighet för nämnda statslån samt att köpeskillingens

belopp må i järnvägen innestå såsom lån, att jämte ränta betalas;

allt på villkor i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolag den 20 december 1924 avgivet

anbud, dock med iakttagande av här ovan angivna tillägg och ändringar.

Stockholm den 15 maj 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.