Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa egnahemsrörelsen rörande frågor.
1925-05-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1925:249, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa egnahemsrörelsen rörande frågor.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 249.
13
Nr 249.
(iodkänd av första kammaren den 27 maj 1925.
Ciodkiind av andra kammaren den 27 maj 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående
vissa egnahemsrörelsen rörande frågor.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.)
Till Konungen.
I en inom riksdagens andra kammare väckt motion nr 192 har gjorts
framställning om utredning och framläggande för 1926 års riksdag av
förslag rörande bland annat sådan ändring i gällande allmänna villkor
och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, att Kungl. Maj:t måtte
erhålla rätt att efter prövning medgiva höjning av nuvarande värdemaximum
för erhållande av lån ur egnahemslånefonden i vad gäller jordbrukslägenheter
ävensom eventuellt av lånemaximum för dylika lägenheter.
Genom den ifrågasatta höjningen av värdemaximum och eventuellt lånemaximum
för jordbrukslägenheter avses enligt motionen att bereda ökade
möjligheter att få till stånd jordbruk av den storlek, att ägaren och hans
familj därav kunna erhålla sin fulla försörjning.
Såsom i motionen jämväl erinrats, berördes denna fråga i Eders Kungl.
Maj:ts proposition nr 144 till 1923 års riksdag angående statens verksamhet
för egnahemsbildning, ehuru då icke framställdes något förslag i förevarande
avseende. Av propositionen inhämtas sålunda, att hushållningssällskapens
ombud 1922 hös Eders Kungl. Maj:t gjort framställning om
vidtagande av åtgärder för att lånerätten till egnahemslån måtte ökas i
det syfte, som i förevarande motion avses. I ett i propositionen återgivet,
i motionen åberopat yttrande häröver av statens egnahemsinspektör anföres
följande.
Egnahemsinspektören funne det huvudsyfte, som legat till grund för framställningen
om ytterligare höjning av värdemaximum för jordbrukslägenheter,
vara behjärtansvärt. Mot den hittillsvarande egnahemsrörelsen torde
det med ett visst fog kunna riktas den anmärkningen, att den i för liten
omfattning befordrat tillkomsten av jordbruk av den storlek, att ägaren och
dennes familj därå erhölle sin fulla bärgning och sysselsättning. Till stor
del hade detta förhållande haft sin naturliga förklaring genom de åtminstone
14
Riksdagens skrivelse AV 249.
i rörelsens början allt för lågt satta värdemaxima, vilka praktiskt taget
omöjliggjort belåning av andra lägenheter än sådana arbetarsmåbruk, där
ägaren i större eller mindre grad varit hänvisad även till arbete och förtjänst
utanför det egna jordbruket. Utan att vilja förneka lämpligheten och
önskvärdheten av att egnahemslån även finge — där förutsättningarna härför
vore gynnsamma — disponeras för dylika arbetarsmåbruk, ansåge egnahemsinspektören
dock det vara av stor vikt, att den kraftigare insats till
jordbruksnybildning, varom tidigare talats, i huvudsak inriktades på tillskapandet
av jordbrukslägenheter av den typ, att jordområdet bleve så stort,
att fastigheterna färdigodlade och vid normalt lagd drift i regel gåve sysselsättning
åt en normalt stor familjs arbetskraft och åt ett par dragare. För
att detta syfte skulle kunna nås genom egnahemslånerörelsen vore givetvis
en förutsättning, att värdegränsen för lägenheterna icke vore satt så lågt,
att lånehjälp i regel icke kunde ifrågakomma. Aled nu gällande värdemaximum
för jordbrukslägenheter, 15,000 kronor för obebyggda och 12,000
kronor för bebyggda lägenheter, torde det emellertid — särskilt i betraktande
av penningvärdets stegring samt prisfallet å jord och byggnadskostnadernas
nedgång — i flertalet fall icke vara omöjligt att inom dessa värdegränser
få in smärre jordbruk även av den bärkraft och storlek, som nyss åsyftats.
För räntabiliteten hos de nybildade jordbruken vore det uppenbarligen av
den största vikt, att kostnaderna för förvärvet och iordningställandet hölles
nere så mycket som möjligt, och vore man uppe i en kostnad — som ju
icke borde ligga över det verkliga värdet — av 15,000 kronor för eu lägenhet,
som skulle brukas endast av ägaren och hans familj, så torde man i regel
hava kommit så högt, att lämpligheten att med egnahemslån belåna även
dyrare lägenheter starkt måste ifrågasättas. I)å det emellertid i enstaka fall
— där t. ex. lägenhetens värde på grund av synnerligen förstklassig jord,
gynnsamt läge o. d. vore osedvanligt högt — kunde vara svårt att få in ett
eljest för egnahemsbelåning synnerligen lämpligt jordbruk under nuvarande
värdegränser, torde det icke böra vara helt uteslutet att efter noggrann prövning
medgiva undantag från den vanliga regeln rörande maximivärden.
Egnahemsinspektören ansåge, att Kungl. AIaj:t borde tillerkännas rätt att
under de villkor, som Kungl. A!aj:t funne nödigt föreskriva utöver eljest
gällande egnahemslånevillkor, medgiva låneförmedlare, som härom ansökte,
att utlämna egnahemslån även för jordbrukslägenheter med ett av låneförmedlaren
beräknat värde, som beträffande obebyggda lägenheter överstege
15,000 kronor men icke 20,000 kronor.
För att i övrigt inom egnahemsrörelsens ram få befrämjat bildandet av
mera bärkraftiga jordbruk av den storlek, varom nyss talats, torde det väsentliga
vara, att frågan uppmärksammades och beaktades vid själva utläggandet
av lägenheterna.
För egen del anser riksdagen vad motionärerna och egnahemsinspektören
i förevarande fråga anfört värt beaktande. Det torde nämligen
jämväl enligt riksdagens mening vara av vikt att i vissa fall äga möjlighet
till åstadkommande av egna hem av större typ än den, som gällande bestämmelser
för egnahemslån medgiva. Ur angiven synpunkt synes onekligen
vägande skäl tala för en höjning under vissa förhållanden av maximivärdet
för ifrågavarande lägenheter. I saknad av erforderlig utredning i
ärendet har det emellertid icke varit för riksdagen möjligt bedöma, i
vilken omfattning behov i förevarande avseende föreligger eller intill
Riksdagens skrivelse Nr 249.
15
vilken gräns ett medgivande för Kung!. Maj:t av den art, som i
motionen avses, bör lämnas. Riksdagen anser därför, att frågan härom
bär göras till föremål för utredning, därvid jämväl spörsmålet om motsvarande
höjning av lånemaximum bör tagas under övervägande, särskilt
då det gäller obebyggda lägenheter. Riksdagen anser sig i detta sammanhang
jämväl böra framhålla, att landets starkt tillväxande folkmängd i
förening med såväl minskade emigrationsmöjligheter som industriens begränsade
förmåga att bereda arbetstillfällen utgöra förhållanden, som förtjäna
statsmakternas uppmärksamhet vid övervägande av lämpliga åtgärder
för statens främjande av egnahemsrörelsen.
Under åberopande av det ovan anförda får riksdagen, i anledning av
förevarande motion, anhålla om utredning, huruvida och i vad mån Kungl.
Maj:t bör erhålla rätt att medgiva höjning av värde- och lånemaximum
för erhållande av lån ur egnahemslånefonden för bildande av jordbrukslägenheter.
Stockholm den 27 maj 1925.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.