Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vidtagande av åtgärder till förhindrande av vidare utplantering och spridning inom landet av den tyska haren.
1925-05-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1925:250, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vidtagande av åtgärder till förhindrande av vidare utplantering och spridning inom landet av den tyska haren.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 250.
1
Nr 250.
Godkänd av första kammaren den 27 inaj 1925.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående vidtagande av åtgärder till förhindrande av vidare
utplantering och spridning inom landet av den tyska haren.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nr 159 i första
kammaren och nr 246 i andra kammaren, har hemställts, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utan dröjsmål åtgärder måtte
vidtagas för förhindrandet av vidare utplantering och spridning inom landet
av den tyska haren, samt att för sådant ändamål förhud för att till riket
införa, inom landet transportera, försälja eller eljest till annan avhända sig
levande tysk hare eller utplantera sådan i främsta rummet måtte stadgas.
Vad i motionerna anförts synes giva vid handen, att den tyska
harens skadegörelse i vissa trakter av vårt land medför allvarliga olägenheter
och förluster i synnerhet för fruktodlarna.
Såsom också motionärerna berört har frågan om åtgärder med anledning
av den tyska harens skadegörelser i annat sammanhang varit
föremål för uppmärksamhet. Sålunda hava de av Kungl. Maj:t tillkallade
s. k. jaktsakkunniga i sitt den 15 maj 1922 avgivna betänkande
till förhindrande av sådan skada, varom här är fråga, föreslagit vissa bestämmelser,
avseende rätt till dödande av hare inom inhägnade trädgårdar
m. fl. dylika områden, varest färska harskador kunna påvisas å träden,
även under tid då jakt å detta djurslag eljest vore förbjuden. Domänstyrelsen
har i huvudsak biträtt de jaktsakkunnigas omförmälda förslag. I anledning
av den av motionärerna omförmälda framställningen från Näshulta fruktodlarförening
har domänstyrelsen hemställt, att, oberoende av jaktförfattningarnas
revision i övrigt, kungörelse måtte utfärdas innefattande ovanberörda
bestämmelser om utsträckt rätt till dödande av hare under vissa
förhållanden.
Riksdagens vederbörande utskott har inhämtat, att i ett flertal länder
genom lagstiftning i olika hänseenden skapats skydd mot skadegörelser
av här ifrågavarande slag. Sålunda äga i Danmark gällande fridlysningsBihang
till riksdagens protokoll 1925. Ii samt. Nr 259—25#. I
2
Riksdagens skrivelse Nr 250.
bestämmelser för hare ej tillämplighet inom gård, trädgård, prydnadsanläggning
och plantskolor, och i Norge är det tillåtet att utan hänsyn
till gällande fridlysning fälla hare, när den gör skada i trädgård, på åker
eller å fruktträd. Enligt engelsk rätt medgives en var brukare av jord
att under vissa villkor döda eller fånga harar inom det av honom brukade
området.
De åtgärder, som av motionärerna föreslagits, gå ut på förhindrande av
den tyska harens spridning genom förbud att importera, transportera, försälja
och utplantera dylika harar. Även riksdagen håller före, att de åtgärder,
som må vara möjliga och erforderliga för begränsande av ifrågavarande
skadegörelser, snarast böra vidtagas. Riksdagen anser sig emellertid
icke kunna på sätt motionärerna föreslagit taga bestämd ståndpunkt i
fråga om arten av sådana åtgärder utan vill göra en mera allmänt
hållen framställning i ämnet.
Under åberopande av det anförda får riksdagen i anledning av förevarande
motioner anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,
som efter verkställd utredning kunna finnas erforderliga till förekommande
av skadegörelser, förorsakade av hare.
Stockholm den 27 maj 1925.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.