Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående ändring i 51 § av folkskolestadgan.

1925-06-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:298, Skrivelse till Konungen, angående ändring i 51 § av folkskolestadgan.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 298.

3

Nr 298.

Godkänd, av första kammaren den 9 juni 1925.

Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ändring i 51 §

av folkskolestadgan.

Till Konungen.

Uti två inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 15 i första kammaren

och nr 41 i andra kammaren, har framhållits behovet därav, att en ändring

komme till stånd i § 51 folkskolestadgan rörande vidtagande av åtgärder

mot tredska av föräldrar och målsmän att efterkomma gällande bestämmelser

om barns skolplikt. Därvid har i båda motionerna påpekats olämpligheten

av att kyrkorådet i förevarande fall kunde utdela varning, och har i den

ena av dessa motioner hemställts, att tillsynen över skolgången måtte uppdragas

åt skolrådet.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar hava yttranden över motionerna

inhämtats från skolöverstyrelsen, vilka yttranden av skolöverstyrelsen

äro likalydande.

I likhet med skolöverstyrelsen finner riksdagen en förändring av § 51 i

gällande folkskolestadga vara av behovet påkallad. Erfarenheten har givit

vid handen, att när föräldrar och målsmän tredskas att efterkomma de nuvarande

föreskrifterna beträffande barnens skolgång, den i nämnda paragraf

angivna proceduren med först varning inför vederbörande pastor och därefter,

då ej sådan haft åsyftad verkan, inför kyrkorådet är alltför omständig

och tidskrävande. Dessutom torde det, såsom det i den ena av de i ämnet

väckta motionerna framhållits, få anses oegentligt, att kyrkorådet skall taga

befattning med förhållanden, som icke falla inom ramen för dess verksamhetsområde.

Beträffande fortsättningsskolan stadgas redan nu, att fortsättningsskolstyrelse

— icke pastor och kyrkoråd — är den varnande myndigheten. Skolöverstyrelsen

har nu liksom vid upprepade tillfällen förut gjort framställning

om ändring av § 51 i folkskolestadgan i syfte att skolrådet måtte tillerkännas

den befogenhet, som härutinnan tillkommer pastor och kyrkorådet. Om,

såsom riksdagen anser påkallat, en ändring i omförmälda paragraf av folk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 298.

skolestadgan kommer till stånd på så sätt, att rätten att utdela varning överflyttas

till skolrådet, synes det nödvändigt, att varningsförfarandet icke därigenom

förlorar sin effektivitet.

Då emellertid varning, i förevarande fall enligt ett av regeringsrätten den

28 augusti 1918 (referat nr 58 i dess årsbok) meddelat prejudikat, för att tillerkännas

giltighet, måste ske muntligen, men skolrådet icke äger de möjligheter,

som stå kyrkorådet tillbuds, när det gäller att åstadkomma inställelse

av de tredskande för meddelande av varning, skulle tredskande föräldrar

och målsmän, genom att vägra hörsamma kallelse från skolråd, kunna göra

bestämmelserna i § 51 folkskolestadgan illusoriska.

På grund härav anser riksdagen en sådan ändring i § 51 folkskolestadgan

nödig, varigenom skriftlig varning, bevisligen meddelad, likställes med muntlig

varning, vilket också föreslagits av skolöverstyrelsen i dess i ämnet avgivna

utlåtande. Riksdagen ansluter sig därför till det förslag till omredigering

av omnämnda paragraf, som skolöverstyrelsen utarbetat, vilket förslag

är av följande lydelse:

§ 51.

I händelse föräldrar eller målsmän skulle tredskas att efterkomma de föreskrifter,

vilka i avseende på barnens skolgångsskyldighet blivit meddelade,

eller visa sig så försumliga, att de ej tillhålla barnen att besöka skolan, skola

de tredskande eller försumliga av skolrådet erhålla, muntligen eller skriftligen,

en allvarlig föreställning och varning, varjämte skolrådet må äga rätt

att på lämpligt sätt till skolan avhämta barn, som av ovannämnda anledningar

uteblivit. Skulle dessa åtgärder visa sig fruktlösa, må ifrågavarande

barn kunna genom skolrådets försorg från föräldrarna eller målsmännen

skiljas och till vårdande åt andra personer överlämnas, och skall därvid kostnaden

för barnens underhåll hos föräldrarna eller målsmännen i laga ordning

utmätas.

Med stöd av vad sålunda anförts får riksdagen hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i § 51 folkskolestadgan, att tillsynen

över skolgången uppdrages åt skolrådet.

Stockholm den 9 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.