Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om offentligheten av vissa handlingar.

1925-06-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:312, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om offentligheten av vissa handlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

1

Nr 312.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1925.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om offentligheten av vissa handlingar.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.)

Till KONUNGEN.

I två inom första kammaren väckta motioner, nr 193 och 194, har hemställts:

a) i motionen nr 193,

»att riksdågen ville anhålla, att regeringen måtte förelägga riksdagen förslag

om sådant tillägg till tryckfrihetsförordningen, varigenom med erforderliga

undantag kommunala handlingars offentlighet blir tydligt lagfästad.»

b) i motionen nr 194,

»att riksdagen ville hos regeringen anhålla om ett övervägande, i vad mån

publicitet bör tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade inrättningars

och stiftelsers handlingar, ändå att inrättningen eller stiftelsen ej förvaltas av

offentlig myndighet eller representation, samt framläggande för riksdagen av

förslag till den ändring i tryckfrihetsförordningen, vartill detta övervägande

kan föranleda.»

Såsom i motiveringen till motionen I: 193 erinras, är det omtvistat, huruvida

den i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen uttryckta grundsatsen om offentlighet

för »allmänna ärenden rörande handlingar» skall anses gälla även kommunala

handlingar. Å ena sidan har man framhållit, att kommuner och kommunala

handlingar icke nämnas i omförmälda stadgande, och härur dragit den

slutsatsen, att de icke falla under stadgandets tillämpningsområde. Å andra

sidan har det gjorts gällande, att de i stadgandet förekommande uttrycken

»publika verk» och »publika korporationer» äro tillräckligt vidsträckta för att

Bihang till riksdagens protokoll 1925. Ut samt. Nr 312—314.

Motionen

I: 193.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 312.

innefatta kommunala organ och att alltså offentlighetsgrundsatsen bör tilllämpas

jämväl beträffande kommunala handlingar. I praxis ha vid olika

tillfällen skilda tolkningar tillämpats. År 1905 bifölls i alla instanser ett

yrkande om att få taga del av ett i en fattigvårdsstyrelse fört protokoll; i

högsta domstolens utslag framhölls, att protokollet i fråga vore att hänföra

till sådana allmänna ärenden rörande handlingar, varom stadgas i § 2 4 ro

tryckfrihetsförordningen (H. 1905:368). Vid ett senare tillfälle har däremot

högsta domstolen i plenum, med 10 röster mot 10, avslagit ett liknande yrkande

beträffande ett i en drätselkammare fört protokoll (H. 1914:506).

I kommunallagarna ha beträffande vissa slag av kommunala handlingar införts

bestämmelser, varigenom rätt att taga del av dessa handlingar stadgats.

Sålunda bestämmes i §§ 25 och 53 av förordningen om kommunalstyrelse på

landet, att var och en skall äga rätt att hos kommunalstämmas, respektive

kommunalnämnds ordförande taga avskrift av stämmans eller nämndens protokoll

och få densamma avgiftsfritt bestyrkt. Motsvarande bestämmelser återfinnas

i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd § 19 beträffande

kyrkostämmas protokoll samt i förordningen om kommunalstyrelse

i stad § 43 beträffande stadsfullmäktiges protokoll, dock att i sistnämnda fall

ej klargöres, om bestyrkandet skall ske avgiftsfritt. Någon allmän bestämmelse

om ifrågavarande handlingars ställning i här berörda hänseende finnes

ej i någon av kommunallagarna.

Förslag om att i tryckfrihetsförordningen införa uttrycklig bestämmelse om

kommunala handlingars offentlighet ha vid flera tillfällen varit före. I det

förslag till ny tryckfrihetsförordning, som av konstitutionsutskottet framlades

vid 1872 års riksdag, likställdes kommunala handlingar med övriga offentliga

handlingar (§ 4); såsom motivering för denna sin ståndpunkt framhöll utskottet

endast, att önskemål i denna riktning allmänt uttalats inom riksdagens

kamrar. Några år senare, vid 1875 års riksdag, hemställdes i en enskild motion,

att bestämmelse om kommunala handlingars offentlighet skulle införas

i tryckfrihetsförordningen. Vid detta tillfälle intog emellertid konstitutionsutskottet,

som visserligen förklarade sig vara ense med motionären »om nyttan

och nödvändigheten därav, att jämväl de kommunala myndigheterna äro för

sina göranden och låtanden underkastade offentlighetens kontroll», den ståndpunkten,

att den påyrkade offentligheten kunde anses framgå av tryckfrihetsförordningens

gällande lydelse och att erforderliga ytterligare bestämmelser i

ämnet icke nödvändigt behövde införas i grundlagen. En i viss mån liknande

uppfattning kom till synes i det år 1887 framlagda förslaget till tryckfrihetsmål??

1 det att man bär utgick från, att fragan om kommunala handlingars offentlighet

lämpligen kunde regleras av kommunallagstiftningen.

_ Av de kommitterade, som tillsattes år 1909 för att utreda frågan om revision

av tryckfrihetsförordningen och som år 1912 avgåvo ett »betänkande med

förslag till tryckfrihetsordning», gjordes hithörande frågor till föremål för en

ingående undersökning. Kommitterade framhöllo härvid, att det vore av

synnerlig vikt att avlägsna den radande oklarheten i fråga om kommunala

handlingars offentlighet och att det icke kunde vara föremål för någon tvekan,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

i vilken riktning detta bordo ske (betänkandet sid. 133 tf.). »Om det allmänt

erkännes, att offentlighetsgrundsatsen på statsförvaltningens område visat goda

och betydelsefulla verkningar, synas nämligen inga övertygande skäl kunna

förebringas, varför densamma icke jämväl skall lända till gagn på det kommunala

verksamhetsområdet, som i våra dagar tagit en så storartad omfattning

och alltjämt utvidgas.» Regleringen av denna fråga borde enligt kommitterades

mening principiellt ske genom bestämmelse i trycklrihetsförordningen,

icke genom specialstadganden i de skilda kommunalförfattningarna.

Ett dylikt förfaringssätt vore även av praktiska skäl påkallat, då härigenom

ämnet bleve reglerat i en lag. Införandet av bestämmelser i detta hänseende

i de skilda kommunala författningarna skulle, enligt vad de kommitterade

hölle före, medföra allehanda olägenheter, detta särskilt med hänsyn till den

mångfald författningar, som härvid komme i fråga.

I enlighet med denna sin uppfattning införde 1912 års kommitterade i förslaget

till ny tryckfrihetsordning bestämmelser om kommunala handlingars offentlighet

(kap. 2, § 1, mom. 2), varjämte särskilda stadganden föreslogos

angående undantag från offentlighetsgrundsatsen i denna punkt (kap. 2, § 2,

mom. 3, § 8, mom. 5).

Efter framläggandet av 1912 års tryckfrihetskommitterades utredning har

frågan om utarbetande av bestämmelser rörande kommunala handlingars

offentlighet icke varit före. Visserligen anhöll riksdagen år 1921 i skrivelse

till Eders Kungl. Maj:t att en revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser

måtte föranstaltas i enlighet med vissa i skrivelsen uppdragna

riktlinjer, men frågan om de kommunala handlingarnas ställning berördes

icke i detta sammanhang. Då beslut om verkställande av den begärda utredningen

fattades av Eders Kungl. Maj:t den 5 december 1924, blev ej heller här

berörda fråga föremål för behandling, ehuruväl i departementschefens yttrande

framhölls, att vid utredningen även torde komma under övervägande, huruvida

den allmänna regeln om handlingars offentlighet borde erhålla ändrad

avfattning.

Till den uppfattning om behovet av lagstadgad offentlighet för kommunala

handlingar, som vid flera tillfällen kommit till uttryck och som av 1912 ars

tryckfrihetskommitterade ingående motiverats, kan riksdagen ansluta sig.

Med hänsyn till den kraftiga utveckling, som den kommunala förvaltningen

under senare tid undergått, och de maktpåliggande uppgifter, som för närvarande

åligga densamma, synes det naturligt och lämpligt att även på detta

område tillämpa publicitetsprincipen. Då i tryckfrihetsförordningen den

grundsatsen uttryekes, att »allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll

och beslut, av vad beskaffenhet de vara må» skola vara för en var tillgängliga,

därest de tillhöra offentliga verk och korporationer, lärer offentlighetsprincipens

lagfästande för de kommunala handlingarnas vidkommande endast innebära,

att de vid tryckfrihetsförordningens tillkomst omfattade grundtankarna

tillämpas på nu rådande förhållanden.

Att ett uttryckligt stadgande är erforderligt för att garantera offentlighetsgrundsatsens

tillämpning på det kommunala området, framgår av den givna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Motionen

I: 191.

redogörelsen för rättspraxis. Den osäkerhet, som här kommit till synes, gör

det särskilt angeläget att skapa otvetydiga rättsregler i ämnet.

I likhet med 1912 års tryckfrihetskommitterade håller riksdagen före, att

principen om kommunala handlingars offentlighet bör komma till uttryck i

tryckfrihetsförordningen och icke utformas endast genom bestämmelser i kommunalförfattningarna.

Liksom beträffande publika handlingar i övrigt, synes

det påkallat, att för ifrågavarande område generella och enhetliga regler tillskapas

och att dessa inarbetas i en författning. En fördelning av hithörande

bestämmelser på de skilda kommunala författningarna torde icke blott vara

svår att praktiskt genomföra utan även kunna leda till olägenheter vid lagtillämpningen.

Ehuru alltså enligt riksdagens mening kommunala handlingar i princip böra

likställas med andra offentliga handlingar, vill riksdagen betona nödvändigheten

av att vid de nya rättsreglernas utformning taga hänsyn till i vissa avseenden

föreliggande skiljaktigheter och i anslutning härtill utarbeta särskilda

bestämmelser för de kommunala handlingarnas vidkommande. Sålunda

torde det knappast vara lämpligt att för kommunala funktionärer utan inskränkning

stadga sådan skyldighet att i avskrift tillhandahålla begärda handlingar,

som för statsämbetsmän är föreskriven. I detta hänseende torde de

nya bestämmelserna snarare böra ansluta sig till de stadganden i kommunala

författningar, enligt vilka vederbörande kommunala tjänstemän endast äro

skyldiga att bestyrka av sökanden tagen avskrift.

Därjämte bör givetvis tagas under övervägande, vilka särskilda undantag

från offentlighetsgrundsatsen som kunna vara erforderliga för de kommunala

handlingarnas del. Härvid är bland annat av vikt att tillgodose kommunernas

behov av sekretess i vissa angelägenheter av ekonomisk innebörd. Likaledes

torde kommunala myndigheters handlingar, i vad de röra enskildas personliga

förhållanden, böra genom särskilda stadganden undandragas offentligheten.

Frågan om offentlighetsgrundsatsens tillämpning beträffande allmänna inrättningars

och stiftelsers handlingar gjordes jämväl till föremål för undersökning

av 1912 års tryckfrihetskommitterade. Kommitterade framhöllo härvid,

att det torde vara visst, att i den omfattning en inrättning eller stiftelse

förvaltades av en myndighet, som själv folie under offentlighetsprincipen,

denna sistnämnda ock gällde inrättningen eller stiftelsen själv. Offentlighetsprincipen

borde emellertid icke, enligt kommitterades mening, begränsas

härtill, utan jämväl utsträckas till andra områden, där motsvarande skäl

talade för dess tillämpning. Såsom en given förutsättning för en dylik

utsträckning av principen borde gälla, att den verksamhet, varom fråga vore,

tjänade och uppbures av ett allmänt intresse. Detta vore i viss mening fallet

med inrättningar och stiftelser med andra än rent privata ändamål. Från denna

utgångspunkt kommo de kommitterade till den slutsatsen, att offentlighetsprincipens

utsträckning till inrättningar och stiftelser egentligen borde göras

beroende av prövning för varje särskild inrättning eller stiftelse av dess

ändamål såsom det enda rättesnöret vid bedömandet. En dylik begrepps
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

5

bestämning vore emellertid praktiskt knappast genomförbar. Såsom en i stort

sett lämplig formell fixering av den grundsats, från vilken man utgick, föreslogo

därför de kommitterade, att offentlighetsprincipen skulle bestämmas gälla

för »allmänna, av Konungen stadfästade inrättningar och stiftelser». Härvid

skulle det likväl ankomma på Konungen att för särskilt fall förordna undantag

från offentlighetsprincipens tillämpning på detta område.

Enligt riksdagens mening förtjäna de av de kommitterade angivna, i den

föreliggande motionen åberopade skälen för en utsträckning av publicitetsgrundsatsen

till vissa allmänna inrättningar och stiftelser allt beaktande. Det

lärer vara en följdriktig utveckling av nu gällande grundsatser att låta offentligheten

vinna insteg jämväl beträffande vissa här ifrågavarande institutiorter,

vilka till sitt väsen äro offentliga och vilkas handlingar i icke ringa utsträckning

äro av den »allmänna» karaktär, varom tryckfrihetsförordningen talar.

Detta synes bl. a. vara fallet i fråga om vissa offentliga undervisningsanstalter,

såsom högskolorna i Stockholm och Göteborg, samt åtskilliga inrättningar

och stiftelser, vilka i offentligt intresse omhänderhava donationer och

andra penningmedel.

Enligt riksdagens mening bör alltså, såsom i motionen föreslås, en utredning

rörande här berörda fråga åvägabringas. Det synes angeläget, att frågan om

vilka inrättningar och stiftelser, som i princip böra likställas med andra offentliga

inrättningar, härvid upptages till förnyad och ingående prövning.

Spörsmålet angående behovet av särskilda undantag från offentlighetsgrundsatsen

på detta område samt i vad mån denna fråga lämpligen kan lösas genom

diskretionär prövning från fall till fall bör givetvis även uppmärksammas.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t

anhålla

dels om utredning och förslag till sådana ändringar i tryckfrihetsförordningen,

varigenom, med erforderliga undantag, kommunala handlingars offentlighet

blir tydligt lagfästad;

dels och om ett övervägande, i vad mån publicitet bör tilläggas vissa allmänna

av Konungen stadfästade inrättningars och stiftelsers handlingar, ändå

att inrättningen eller stiftelsen ej förvaltas av offentlig myndighet eller representation,

samt framläggande för riksdagen av förslag till den ändring i

tryckfrihetsförordningen, vartill detta övervägande kan föranleda.

Stockholm den 3 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.