Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om offentligheten av vissa handlingar.
1925-06-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1925:312, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om offentligheten av vissa handlingar.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 312.
1
Nr 312.
Godkänd av första kammaren den 3 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om offentligheten av vissa handlingar.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.)
Till KONUNGEN.
I två inom första kammaren väckta motioner, nr 193 och 194, har hemställts:
a) i motionen nr 193,
»att riksdågen ville anhålla, att regeringen måtte förelägga riksdagen förslag
om sådant tillägg till tryckfrihetsförordningen, varigenom med erforderliga
undantag kommunala handlingars offentlighet blir tydligt lagfästad.»
b) i motionen nr 194,
»att riksdagen ville hos regeringen anhålla om ett övervägande, i vad mån
publicitet bör tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade inrättningars
och stiftelsers handlingar, ändå att inrättningen eller stiftelsen ej förvaltas av
offentlig myndighet eller representation, samt framläggande för riksdagen av
förslag till den ändring i tryckfrihetsförordningen, vartill detta övervägande
kan föranleda.»
Såsom i motiveringen till motionen I: 193 erinras, är det omtvistat, huruvida
den i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen uttryckta grundsatsen om offentlighet
för »allmänna ärenden rörande handlingar» skall anses gälla även kommunala
handlingar. Å ena sidan har man framhållit, att kommuner och kommunala
handlingar icke nämnas i omförmälda stadgande, och härur dragit den
slutsatsen, att de icke falla under stadgandets tillämpningsområde. Å andra
sidan har det gjorts gällande, att de i stadgandet förekommande uttrycken
»publika verk» och »publika korporationer» äro tillräckligt vidsträckta för att
Bihang till riksdagens protokoll 1925. Ut samt. Nr 312—314.
Motionen
I: 193.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 312.
innefatta kommunala organ och att alltså offentlighetsgrundsatsen bör tilllämpas
jämväl beträffande kommunala handlingar. I praxis ha vid olika
tillfällen skilda tolkningar tillämpats. År 1905 bifölls i alla instanser ett
yrkande om att få taga del av ett i en fattigvårdsstyrelse fört protokoll; i
högsta domstolens utslag framhölls, att protokollet i fråga vore att hänföra
till sådana allmänna ärenden rörande handlingar, varom stadgas i § 2 4 ro
tryckfrihetsförordningen (H. 1905:368). Vid ett senare tillfälle har däremot
högsta domstolen i plenum, med 10 röster mot 10, avslagit ett liknande yrkande
beträffande ett i en drätselkammare fört protokoll (H. 1914:506).
I kommunallagarna ha beträffande vissa slag av kommunala handlingar införts
bestämmelser, varigenom rätt att taga del av dessa handlingar stadgats.
Sålunda bestämmes i §§ 25 och 53 av förordningen om kommunalstyrelse på
landet, att var och en skall äga rätt att hos kommunalstämmas, respektive
kommunalnämnds ordförande taga avskrift av stämmans eller nämndens protokoll
och få densamma avgiftsfritt bestyrkt. Motsvarande bestämmelser återfinnas
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd § 19 beträffande
kyrkostämmas protokoll samt i förordningen om kommunalstyrelse
i stad § 43 beträffande stadsfullmäktiges protokoll, dock att i sistnämnda fall
ej klargöres, om bestyrkandet skall ske avgiftsfritt. Någon allmän bestämmelse
om ifrågavarande handlingars ställning i här berörda hänseende finnes
ej i någon av kommunallagarna.
Förslag om att i tryckfrihetsförordningen införa uttrycklig bestämmelse om
kommunala handlingars offentlighet ha vid flera tillfällen varit före. I det
förslag till ny tryckfrihetsförordning, som av konstitutionsutskottet framlades
vid 1872 års riksdag, likställdes kommunala handlingar med övriga offentliga
handlingar (§ 4); såsom motivering för denna sin ståndpunkt framhöll utskottet
endast, att önskemål i denna riktning allmänt uttalats inom riksdagens
kamrar. Några år senare, vid 1875 års riksdag, hemställdes i en enskild motion,
att bestämmelse om kommunala handlingars offentlighet skulle införas
i tryckfrihetsförordningen. Vid detta tillfälle intog emellertid konstitutionsutskottet,
som visserligen förklarade sig vara ense med motionären »om nyttan
och nödvändigheten därav, att jämväl de kommunala myndigheterna äro för
sina göranden och låtanden underkastade offentlighetens kontroll», den ståndpunkten,
att den påyrkade offentligheten kunde anses framgå av tryckfrihetsförordningens
gällande lydelse och att erforderliga ytterligare bestämmelser i
ämnet icke nödvändigt behövde införas i grundlagen. En i viss mån liknande
uppfattning kom till synes i det år 1887 framlagda förslaget till tryckfrihetsmål??
1 det att man bär utgick från, att fragan om kommunala handlingars offentlighet
lämpligen kunde regleras av kommunallagstiftningen.
_ Av de kommitterade, som tillsattes år 1909 för att utreda frågan om revision
av tryckfrihetsförordningen och som år 1912 avgåvo ett »betänkande med
förslag till tryckfrihetsordning», gjordes hithörande frågor till föremål för en
ingående undersökning. Kommitterade framhöllo härvid, att det vore av
synnerlig vikt att avlägsna den radande oklarheten i fråga om kommunala
handlingars offentlighet och att det icke kunde vara föremål för någon tvekan,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 312.
i vilken riktning detta bordo ske (betänkandet sid. 133 tf.). »Om det allmänt
erkännes, att offentlighetsgrundsatsen på statsförvaltningens område visat goda
och betydelsefulla verkningar, synas nämligen inga övertygande skäl kunna
förebringas, varför densamma icke jämväl skall lända till gagn på det kommunala
verksamhetsområdet, som i våra dagar tagit en så storartad omfattning
och alltjämt utvidgas.» Regleringen av denna fråga borde enligt kommitterades
mening principiellt ske genom bestämmelse i trycklrihetsförordningen,
icke genom specialstadganden i de skilda kommunalförfattningarna.
Ett dylikt förfaringssätt vore även av praktiska skäl påkallat, då härigenom
ämnet bleve reglerat i en lag. Införandet av bestämmelser i detta hänseende
i de skilda kommunala författningarna skulle, enligt vad de kommitterade
hölle före, medföra allehanda olägenheter, detta särskilt med hänsyn till den
mångfald författningar, som härvid komme i fråga.
I enlighet med denna sin uppfattning införde 1912 års kommitterade i förslaget
till ny tryckfrihetsordning bestämmelser om kommunala handlingars offentlighet
(kap. 2, § 1, mom. 2), varjämte särskilda stadganden föreslogos
angående undantag från offentlighetsgrundsatsen i denna punkt (kap. 2, § 2,
mom. 3, § 8, mom. 5).
Efter framläggandet av 1912 års tryckfrihetskommitterades utredning har
frågan om utarbetande av bestämmelser rörande kommunala handlingars
offentlighet icke varit före. Visserligen anhöll riksdagen år 1921 i skrivelse
till Eders Kungl. Maj:t att en revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser
måtte föranstaltas i enlighet med vissa i skrivelsen uppdragna
riktlinjer, men frågan om de kommunala handlingarnas ställning berördes
icke i detta sammanhang. Då beslut om verkställande av den begärda utredningen
fattades av Eders Kungl. Maj:t den 5 december 1924, blev ej heller här
berörda fråga föremål för behandling, ehuruväl i departementschefens yttrande
framhölls, att vid utredningen även torde komma under övervägande, huruvida
den allmänna regeln om handlingars offentlighet borde erhålla ändrad
avfattning.
Till den uppfattning om behovet av lagstadgad offentlighet för kommunala
handlingar, som vid flera tillfällen kommit till uttryck och som av 1912 ars
tryckfrihetskommitterade ingående motiverats, kan riksdagen ansluta sig.
Med hänsyn till den kraftiga utveckling, som den kommunala förvaltningen
under senare tid undergått, och de maktpåliggande uppgifter, som för närvarande
åligga densamma, synes det naturligt och lämpligt att även på detta
område tillämpa publicitetsprincipen. Då i tryckfrihetsförordningen den
grundsatsen uttryekes, att »allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll
och beslut, av vad beskaffenhet de vara må» skola vara för en var tillgängliga,
därest de tillhöra offentliga verk och korporationer, lärer offentlighetsprincipens
lagfästande för de kommunala handlingarnas vidkommande endast innebära,
att de vid tryckfrihetsförordningens tillkomst omfattade grundtankarna
tillämpas på nu rådande förhållanden.
Att ett uttryckligt stadgande är erforderligt för att garantera offentlighetsgrundsatsens
tillämpning på det kommunala området, framgår av den givna
4
Riksdagens skrivelse Nr 312.
Motionen
I: 191.
redogörelsen för rättspraxis. Den osäkerhet, som här kommit till synes, gör
det särskilt angeläget att skapa otvetydiga rättsregler i ämnet.
I likhet med 1912 års tryckfrihetskommitterade håller riksdagen före, att
principen om kommunala handlingars offentlighet bör komma till uttryck i
tryckfrihetsförordningen och icke utformas endast genom bestämmelser i kommunalförfattningarna.
Liksom beträffande publika handlingar i övrigt, synes
det påkallat, att för ifrågavarande område generella och enhetliga regler tillskapas
och att dessa inarbetas i en författning. En fördelning av hithörande
bestämmelser på de skilda kommunala författningarna torde icke blott vara
svår att praktiskt genomföra utan även kunna leda till olägenheter vid lagtillämpningen.
Ehuru alltså enligt riksdagens mening kommunala handlingar i princip böra
likställas med andra offentliga handlingar, vill riksdagen betona nödvändigheten
av att vid de nya rättsreglernas utformning taga hänsyn till i vissa avseenden
föreliggande skiljaktigheter och i anslutning härtill utarbeta särskilda
bestämmelser för de kommunala handlingarnas vidkommande. Sålunda
torde det knappast vara lämpligt att för kommunala funktionärer utan inskränkning
stadga sådan skyldighet att i avskrift tillhandahålla begärda handlingar,
som för statsämbetsmän är föreskriven. I detta hänseende torde de
nya bestämmelserna snarare böra ansluta sig till de stadganden i kommunala
författningar, enligt vilka vederbörande kommunala tjänstemän endast äro
skyldiga att bestyrka av sökanden tagen avskrift.
Därjämte bör givetvis tagas under övervägande, vilka särskilda undantag
från offentlighetsgrundsatsen som kunna vara erforderliga för de kommunala
handlingarnas del. Härvid är bland annat av vikt att tillgodose kommunernas
behov av sekretess i vissa angelägenheter av ekonomisk innebörd. Likaledes
torde kommunala myndigheters handlingar, i vad de röra enskildas personliga
förhållanden, böra genom särskilda stadganden undandragas offentligheten.
Frågan om offentlighetsgrundsatsens tillämpning beträffande allmänna inrättningars
och stiftelsers handlingar gjordes jämväl till föremål för undersökning
av 1912 års tryckfrihetskommitterade. Kommitterade framhöllo härvid,
att det torde vara visst, att i den omfattning en inrättning eller stiftelse
förvaltades av en myndighet, som själv folie under offentlighetsprincipen,
denna sistnämnda ock gällde inrättningen eller stiftelsen själv. Offentlighetsprincipen
borde emellertid icke, enligt kommitterades mening, begränsas
härtill, utan jämväl utsträckas till andra områden, där motsvarande skäl
talade för dess tillämpning. Såsom en given förutsättning för en dylik
utsträckning av principen borde gälla, att den verksamhet, varom fråga vore,
tjänade och uppbures av ett allmänt intresse. Detta vore i viss mening fallet
med inrättningar och stiftelser med andra än rent privata ändamål. Från denna
utgångspunkt kommo de kommitterade till den slutsatsen, att offentlighetsprincipens
utsträckning till inrättningar och stiftelser egentligen borde göras
beroende av prövning för varje särskild inrättning eller stiftelse av dess
ändamål såsom det enda rättesnöret vid bedömandet. En dylik begrepps
-
Riksdagens skrivelse Nr 312.
5
bestämning vore emellertid praktiskt knappast genomförbar. Såsom en i stort
sett lämplig formell fixering av den grundsats, från vilken man utgick, föreslogo
därför de kommitterade, att offentlighetsprincipen skulle bestämmas gälla
för »allmänna, av Konungen stadfästade inrättningar och stiftelser». Härvid
skulle det likväl ankomma på Konungen att för särskilt fall förordna undantag
från offentlighetsprincipens tillämpning på detta område.
Enligt riksdagens mening förtjäna de av de kommitterade angivna, i den
föreliggande motionen åberopade skälen för en utsträckning av publicitetsgrundsatsen
till vissa allmänna inrättningar och stiftelser allt beaktande. Det
lärer vara en följdriktig utveckling av nu gällande grundsatser att låta offentligheten
vinna insteg jämväl beträffande vissa här ifrågavarande institutiorter,
vilka till sitt väsen äro offentliga och vilkas handlingar i icke ringa utsträckning
äro av den »allmänna» karaktär, varom tryckfrihetsförordningen talar.
Detta synes bl. a. vara fallet i fråga om vissa offentliga undervisningsanstalter,
såsom högskolorna i Stockholm och Göteborg, samt åtskilliga inrättningar
och stiftelser, vilka i offentligt intresse omhänderhava donationer och
andra penningmedel.
Enligt riksdagens mening bör alltså, såsom i motionen föreslås, en utredning
rörande här berörda fråga åvägabringas. Det synes angeläget, att frågan om
vilka inrättningar och stiftelser, som i princip böra likställas med andra offentliga
inrättningar, härvid upptages till förnyad och ingående prövning.
Spörsmålet angående behovet av särskilda undantag från offentlighetsgrundsatsen
på detta område samt i vad mån denna fråga lämpligen kan lösas genom
diskretionär prövning från fall till fall bör givetvis även uppmärksammas.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t
anhålla
dels om utredning och förslag till sådana ändringar i tryckfrihetsförordningen,
varigenom, med erforderliga undantag, kommunala handlingars offentlighet
blir tydligt lagfästad;
dels och om ett övervägande, i vad mån publicitet bör tilläggas vissa allmänna
av Konungen stadfästade inrättningars och stiftelsers handlingar, ändå
att inrättningen eller stiftelsen ej förvaltas av offentlig myndighet eller representation,
samt framläggande för riksdagen av förslag till den ändring i
tryckfrihetsförordningen, vartill detta övervägande kan föranleda.
Stockholm den 3 juni 1925.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.