Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rått i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.
1925-06-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1925:316, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rått i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.
Dokumentets text
2
Riksdagens skrivelse Nr 316.
Nr 316.
Godkänd av första kammaren den 3 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj.ts proposition med förslag till lag om rått i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område m. m. dels ock i anledning därav
väckta motioner.
(Andra lagutskottets utlåtande nr 30.)
Till KONUNGEN.
Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 142, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och
lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område, och
2) lag om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.
I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner.
Med överlämnande av andra lagutskottets i ärendet avgivna, av riksdagen
godkända utlåtande, nr 30, får riksdagen anmäla, att Edera Kungl. Majrts
förslag icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas, men att riksdagen
för sin del antagit följande lagar, nämligen
.Riksdagens skrivelse Nr S16.
3
ko) Lag <>•» rätt i vissa fall för nyttjamlerättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den som med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål innehar annan
tillhörig mark samt därå äger boningshus, som lämnar nöjaktig bostad
åt honom och hans familj, vare berättigad att i den ordning denna lag stadgar
tillösa sig marken under förutsättning:
dels att marken är upplåten för nyttjanderättshavarens livstid eller vid annan
upplåtelse, då ansökan om utövande av lösningsrätt göres, mer än tio år i
följd innehafts av annan än ägaren eller ock den tid, marken innehafts av annan
än ägaren, tillsammans med den tid, som återstår enligt gällande avtal om
nyttjanderätt till marken, uppgår till mer än tio år;
dels att nyttjanderättshavare tillhörigt boningshus, som lämnade nöjaktig
bostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört den 1 januari 1919;
och dels att minst en fjärdedel av det värde, marken med därå befintliga
byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens byggnader.
Avlider nyttjanderättshavare utan att hava utövat honom enligt föregående
stycke tillkommande lösningsrätt och skall enligt nyttjanderättsavtalet nyttjanderätten
upphöra till följd av dödsfallet, äge dock efterlevande make, bröstarvinge
eller adoptivbarn utöva lösningsrätten; och skall beträffande sådan
efterlevande i tillämpliga delar gälla vad i denna lag sägs om nyttjanderättshavare,
där ej annorlunda är särskilt stadgat.
Ändå att avtal om nyttjanderätt till marken icke visas föreligga, skall vad
i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning; och skall i sådant fall
a innehavaren av marken tillämpas vad i denna lag sägs om nyttjanderättshavare.
Vid uppskattning av värde, som i första stycket sägs, skall ej medräknas
värdet av förbättring, vilken marken vunnit genom arbete eller kostnad, som
nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått
å denne, nedlagt å marken utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen
avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.
2 §•
Lösningsrätt äger ej rum, därest nyttjanderätten, då ansökan om utövande
av lösningsrätt göres, är förverkad eller i fall, som i 1 § tredje stycket sägs,
jordägaren, innan marken mer än tio år i följd innehafts av annan än
ägaren, för innehavarens skiljande från marken vidtagit åtgärd, som därefter
leder till sådan påföljd.
Ej heller äger lösningsrätt rum, därest avståendet av den till lösning ifrågasatta
marken skulle medföra avsevärd olägenhet för huvudfastighet eller därmed
sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet. Kan sådan olägenhet undvikas
därigenom, att från lösning undantages viss del av marken, annan än den, varå
4
Riksdagens skrivelse Nr 316.,
nyttjanderättshavarens boningshus är beläget, äge lösningsrätt rum till marken
i övrigt. Vid bedömande, huruvida utövande av lösningsrätt skulle medföra
olägenhet, som ovan sägs, må hänsyn icke tagas till anordning, som prövas
hava vidtagits i syfte att förhindra utövande av lösningsrätt.
3 §.
Har i nyttjanderättsavtal stadgats, att nyttjanderättshavarens byggnader
skola mot lösen tillfalla jordägaren, och framgår icke av avtalet, att lösenbeloppet
skall understiga byggnadernas fulla värde, vare dylikt stadgande utan
verkan, därest nyttjanderättshavaren vill utöva rätt att lösa marken.
Innefattar avtalet, att nyttjanderättshavarens byggnader skola tillfalla jordägaren
antingen utan lösen eller ock mot lösen, som understiger byggnadernas
fulla värde, vare det, därest nyttjanderättshavaren vill utöva lösningsrätt, utan
annan verkan än att han är pliktig att till jordägaren utgiva, förutom lösen
för marken, skälig gottgörelse för avståendet av den förmån, som enligt avtalet
sålunda tillkommer jordägaren.
4 §.
Finnes å mark, som skall lösas, jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren
pliktig lösa jämväl sådan byggnad.
5 §.
Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om den för marken
med vad därtill hör utgående löseskilling, däri jämväl inbegripen den jordägaren
enligt 3 § andra stycket och 4 § tillkommande ersättning, skall på
ansökan av nyttjanderättshavaren avgöras vid lantmäteriförrättning i den ordning
nedan stadgas; dock må fråga, huruvida nyttjanderätten förverkats, ej
prövas i annan ordning än i 8 § första stycket omförmäles.
Ansökan om lantmäteriförrättning skall ingivas till Konungens befallningshavande
senast den dag, då, frånsett vad i sista stycket av denna paragraf stadgas,
nyttjanderättshavaren är skyldig avträda marken. Varder nyttjanderättshavaren
under de sista etthundraåttio dagarna före sagda dag av jordägaren
tillspord, huruvida han vill utöva lösningsrätt, vare dock, vid äventyr
av lösningsrättens förlust, skyldig att inom nittio dagar efter det han tillspordes
söka förrättning. Vad nu är stadgat utgör ej hinder för att i fall,
som i 1 § andra stycket sägs, avliden nyttjanderättshavares efterlevande må
göra ansökan om förrättning inom nittio dagar från dödsfallet.
Ansökan om förrättning skall vara åtföljd av gravationsbevis rörande fastigheten.
Har nyttjanderättshavare sökt förrättning, må han icke mot sitt bestridande
förpliktas att från den mark, lösningsanspråket avser, avflytta tidigare än å
den fardag, som infaller näst efter det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord.
Ej heller må i fall, som avses i 1 § andra stycket, förpliktande att avflytta
meddelas inom den tid ansökan om förrättning enligt andra stycket här ovan
Riksdagens skrivelse Nr 310.
5
kan göras. Därest på grund av vad sålunda stadgats nyttjanderättshavaren
sitter kvar utöver den dag, då nyttjanderätten upphör, njute jordägaren ersättning
med belopp, som, i fall överenskommelse ej träffas, bestämmes vid
förrättningen eller, därest så ej kan ske, av skiljemän i den ordning i IG §
finnes för där avsedda fall stadgad.
6 §.
Har ansökan ingivits, såsom i 5 § sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt
icke kan äga rum, förordne Konungens befallningshavande lantmätare att med
biträde av gode män verkställa förrättning, som i nämnda paragraf avses.
Hör mark, om vars inlösen är fråga, till stad eller eljest till samhälle, för vilket
skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall
vad denna lag innehåller i avseende å lantmätare och förordnande för sådan
gälla om den, som jämlikt lagen om fastighetsbildning i stad är på grund av
tjänst eller förordnande behörig att förrätta avstyckningar i staden eller samhället.
Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och nyttjanderättshavaren
genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten
avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem till hända minst fjorton
dagar före förrättningen, så ock att föranstalta därom, att kungörelse angående
dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan
för den församling, där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom
orten; skolande kungörelsen tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende
av förrättningen, äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt.
Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för
rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 §
jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rättighet, som nyss
är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rättighet, om de äro kända
och inom riket boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev
enligt vad om kallelsebrevs avsändande till jordägaren och nyttjanderättshavaren
är stadgat.
7 §.
Konungens befallningshavande göre hos domaren på landet eller hos rätten
i stad anmälan om förordnande av lantmätare. Förordnandet skall antecknas
i inteckningsprotokollet på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting
och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden samt anmärkas i intecknings-
eller fastighetsboken.
8 §.
Vill jordägaren under åberopande av förhållande, som i 2 § första stycket
sägs, bestrida nyttjanderättshavarens lösningsanspråk, åligger det honom att
vid första sammanträdet under förrättningen antingen med lagakraftägande
utslag visa, att nyttjanderätten är förverkad eller att nyttjanderätt ansetts
icke förefinnas, eller ock styrka, att talan därom är anhängig; och skall i
6
Riksdagens skrivelse Nr S16.
sistnämnda fall förrättningen vila i avbidan på lagakraftägande utslag. Säger
han, att han ej kunnat till den tid skaffa bevis, att talan är anhängig, eller
att stämning, som given är, ännu ej hunnit delgivas, förelägge förrättningsmännen
honom viss skälig tid att fullgöra vad i första punkten sägs; och vile
emellertid förrättningen.
Jordägaren och nyttjanderättshavaren äga överenskomma om jämkning av
gränserna för det område, som skall lösas.
Förrättningsmännen skola tillse, att området, såvitt möjligt, varder sålunda
bestämt, att hinder för meddelande av fastställelse å förrättningen ej möter; och
äga förrättningsmännen förordna om sådan jämkning av områdets gränser, som
härav kan föranledas.
Vid bestämmandet av löseskillingen skall avdrag göras för värdet av förbättring,
som i 1 § sista stycket sägs. Nyttjanderättshavaren skall tillgodoräknas
värdet av dylik förbättring å sådan del av det innehavda området, som
icke löses, i den mån förbättringen ej uppenbarligen är främmande för det med
upplåtelsen avsedda ändamålet.
Det åligger lantmätaren att avfatta det område, som skall lösas, å karta,
upptagande jämte sagda område sådana fasta punkter och mätningsuppgifter,
att områdets läge är fullt bestämt, ävensom att upprätta noggrann beskrivning
över områdets storlek, läge och gränser; skolande berörda beskrivning intagas
i förrättningsprotokollet. Därest karta, som nu sagts, finnes tillgänglig, vare
upprättande av särskild karta vid förrättningen ej erforderligt.
9 §•
Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad de flesta
säga.
Har var sin mening, gälle, om de kunna jämkas till varandra, den mening,
som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall vad
lantmätaren säger.
10 §.
Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, vad rättsägare, som är
missnöjd med förrättningen, har att enligt 11 § fullgöra för att fullfölja talan
mot förrättningen ävensom vad nyttjanderättshavaren enligt 12 eller 16 §
har att iakttaga. Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet skall
vid förrättningens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar
efter förrättningen överlämnas till någon i orten boende person, som av rättsägarna
utses att den mottaga; skolande avskriften vara hos honom tillgänglig
för envar, som åstundar att den granska eller avskriva.
11 §•
Är rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja talan hos
ägodelningsrätten genom besvär, som skola till ägodelningsrätten eller dess ordförande
ingivas inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad
enligt vad i 10 § sägs.
Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhållande,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 316.
t
som i 2 § andra stycket sägs, må detsamma ej vidare åberopas till bestridande
av nyttjanderättshavarens anspråk.
12 §.
Har nyttjanderättsliavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger honom
vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslutet vunnit laga
kraft hos Konungens befallningshavande nedsätta den bestämda löseskillingen.
Konungens befallningshavande äge dock, när skäl därtill äro, medgiva anstånd
av högst nittio dagar med nedsättningen.
Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren gravationsbevis rörande fastigheten,
beslutet i ärendet samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom
karta över området, vid äventyr att det felande varder på nyttjanderättshavarens
bekostnad anskaffat av myndighet, som enligt 18 § har att pröva förrättningen.
Löseskillingen skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen insättas i
bankinrättning för att där innestå mot ränta.
13 §.
Finnes område, som skall lösas, ej utgöra särskild fastighet, skall i den ordning
i 18 § sägs prövning äga rum, huruvida fastställelse å områdets avskiljande
må meddelas.
Ej vare den omständigheten hinder för fastställelse, att fastighet, vari området
ingår, innehaves såsom fideikommiss.
Då beslut, varigenom fastställelse meddelats eller funnits ej erforderlig, vunnit
laga kraft, vare områdets inlösen fullbordad och upphöre nyttjanderättsavtal,
som legat till grund för lösningsrätten.
Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkom st eller
annan förmån, varom i 6 § sista stycket sägs. Angående inlöst områdes befriande
från intecknad gäld är särskilt stadgat.
14 §.
Sedan beslut, som i 13 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Konungens befallningshavande
löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill är
berättigad.
Häftar fastigheten för fordran eller annan rättighet enligt vad i 6 § sista
stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling
för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde
för fördelningen varde hållet så snart ske kan; skolande kallelse till sammanträdet
genom Konungens befallningshavandes försorg minst fjorton dagar förut
med posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran eller
annan rättighet, som nu är sagd, samt, om innehavare är okänd, införas i
allmänna tidningarna och tidning inom orten.
Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande
den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess förordnande
meddelats, huru därmed skall förfaras.
8
Riksdagens skrivelse Nr 316.
. Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,
aligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd
eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren på landet
eller hos rätten i stad samt tillika insända fördelningslängden.
15 §.
Kostnad för förrättning, som i 5 § avses, för fastställandet av inlöst områdes
avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas av nyttjanderättshavaren.
16 §.
Har jordägaren, under åberopande av förhållande, som i 2 § andra stycket sägs,
bestritt nyttjanderättshavarens anspråk att lösa marken, och kommer på grund
därav lösningsrätt ej att äga rum, vare jordägaren pliktig att vid nyttjanderättens
upphörande övertaga nyttjanderättshavarens byggnader och för dem,
därest av nyttjanderättsavtalet annat icke framgår, utgiva full lösen, ävensom
ersätta honom värdet av förbättring, som i 1 § sista stycket sägs, i’ den mån
denna ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.
Vill nyttjanderättshavare påkalla tillämpning av vad sålunda stadgats, tillställe
jordägaren bevisligen underrättelse därom inom trettio dagar från den
dag, da skyldighet att avträda marken för honom inträtt. Kan överenskommelse
ej träffas om vad i löseskilling eller såsom ersättning för markförbättring
skall utgå, skall frågan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka
en utses av vardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas
någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om
valet av den tredje, äger domaren i den ort eller rättens ordförande i den stad,
där fastigheten är belägen, förordna om valet. Den, som ej nöjes med vad de
flesta skiljemännen säga, äger draga tvisten under rättens prövning, såframt
han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes
honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den
missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.
17 §.
År nyttjanderättshavares rätt att bortföra honom tillhörig byggnad eller annat,
som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag begränsad till viss tid
efter nyttjanderättens upphörande, och har på grund av stadgande i 5 § sista
stycket skyldighet att avträda marken ännu ej inträtt vid den tid, då nyttjanderätten
upphör, skall, där inlösen ej kommer till stånd, tiden för bortförandet räknas
från den dag, då marken skall avträdas.
18 §.
I fråga om förrättning, varom i 5 § förmäles, skola bestämmelserna i 2 och
3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än laga skifte,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Riksdagens skrivelse Nr 316.
9
Fullföljes talan mot förrättningen, skall i fråga om rättegången vid ugodelningsrätten
samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälla vad angående klagan
över avslutat laga skifte är stadgat.
Den i 13 § omförmälda prövning, huruvida fastställelse å områdets avskiljande
erfordras samt må meddelas, ankommer å landet på Konungens befallningshavande,
i Stockholm på överståthållarämbetet och i annan stad på magistraten.
Tillkommer enligt vad nu sagts prövningen magistrat, åligger det Konungens
befallningshavande att, då löseskillingen blivit nedsatt, underrätta magistraten
samt tillika överlämna de i ärendet ingivna handlingar, varom i 12 § förmäles.
Är fråga om område i stad eller annat samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall fastställelse meddelas,
därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i 5 kap. G och 8 §§
i lagen om fastighetsbildning i stad är stadgat. Meddelas fastställelse, skall,
såvitt framställning därom gjorts, det avstyckade området åsättas särskilt namn.
Är fråga om annat område än i föregående stycke sägs, skall, utan hinder
därav att avhandling rörande områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits,
fastställelse meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad om
jordavsöndring är stadgat. Vid ärendets prövning skall så förfaras, som vore
området av jordägaren avsöndrat och, därest till områdets avsöndrande särskilt
tillstånd erfordras, sådant vore sökt.
Om beslut, varigenom fastställelse meddelats eller funnits ej erforderlig, skall
anmälan av den myndighet, som meddelat beslutet, ofördröjligen göras till domaren
på landet eller till rätten i stad ävensom, där beslutet meddelats av magistrat,
till Konungens befallningshavande.
19 §•
Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande mark, som tillhör
kronan, stad, köping eller municipalsamhälle eller som ingår i fastställd stadsplan.
Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1925, vilken dag lagen den
26 mars 1920 (nr 132) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område med däri sedermera vidtagen ändring skall
upphöra att gälla; dock skall ärende angående lösningsrätt, i vilket sådant tillkännagivande,
varom i 6 § sistnämnda lag sägs, ägt rum före den 1 september
1925, handläggas och prövas enligt äldre lag. Har frist för sådant tillkännagivande,
som nu sagts, före sistnämnda dag begynt att löpa men ej gått till
ända, må tillkännagivande även efter sagda dag äga rum enligt de i äldre lag
givna regler och med där stadgad verkan.
Vad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 (nr 36) om nyttjanderätt
till fast egendom och 4 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om
arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne stadgas angående förlängning
av arrendeavtal skall ej tillämpas, då på grund av stadgande i 5 §
sista stycket denna lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens utgång kvarsuttit
å område, varom i denna lag förmäles.
10
Riksdagens skrivelse Nr SIG.
2:o) Lag om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. i förordningen den 16 juni 1875
(nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 36 § 2 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom, sådant detta lagrum lyder enligt lag den
20 juni 1924 (nr 387), skall i nedan intagen del erhålla följande ändrade lydelse:
Ej heller skola--—- — eller att egendom, som gemensamt med annan häftar
för inteckning, återköpes enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom eller
helt eller delvis avträdes enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, eller att frälseränta
--— andra stycket sägs.
Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1925.
Stockholm den 3 juni 1925.
Hed undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.