Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1925-06-05 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:333, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 333.

1

Sr 333.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1925.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj.ts proposition angående ny definitiv lönereglering

för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 112 och memorial nr 134.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1925—1926 har Eders

Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna 90—94 samt 100, 104, 106

och 107) föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition, som kunde

komma att i ämnet avlåtas, i riksstaten beräkna

dels till landshövdingarna ett ordinarie förslagsanslag av 540,000 kronor,

dels till befattningshavare vid länsstyrelserna ett ordinarie förslagsanslag

av 3,140,000 kronor,

dels det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar

m. m. till 9,000 kronor,

dels det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos länsstyrelserna

m. m. till 675,000 kronor,

dels till beredande av ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus

län ett extra anslag av 200 kronor,

dels det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg till 550,000 kronor,

dels det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved

m. m. till 1,200,000 kronor,

dels till beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med

dem jämförliga befattningshavare ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor,

dels ock för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 saml. Nr 333. n«3 25 l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 333.

Sedermera har Eders Kung! Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 13

mars 1925 dagtecknad proposition, nr 183, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall

från och med den 1 juli 1925 med nedan angivna undantag äga tilllämpning

å landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna, samt att i samband

därmed de vissa av sistnämnda befattningshavare tillkommande sportler

skola till statsverket indragas;

dels besluta, att uti den till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen

under femte huvudtiteln må införas följande:

Verk och. befattningar

Femte huvudtiteln.

Avdelning och

lönegrad enligt

löneplanen

Landsstaten.

L andshövdingarna.

Landshövdingar................................................................................ A 4

Länsstyrelserna.

Landssekreterare .............................................................................. B 30

Landskamrerare.............................................................................. B 30

Länsassessorer ...................................... B 27

Länsnotarier av l:a klass .................................. B 22

Länsbokhållare av l:a klass........................................................... B 22

Länsnotarier av 2:a klass .............................................................. B 21

Länsbokhållare av 2:a klass ........................................................... B 21

Landskanslister................................................................................. B 15

Landskontorister ............................................... B 15

Förste expeditionsvakter.................................................................. B 7

Kansli- eller kameralbiträden ........................................................ B 7

Expeditionsvakter............................................................................. B 5

Kontorsbiträden ............................................................................ B 4

Skrivbiträden ................................................................................. B 2

dels bestämma antalet landshövdingar på följande sätt:

Befattning Lönegrad

24 landshövdingar.............................................................................. A 4

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid de särskilda länsstyrelserna

på sätt departementschefen angivit;

dels besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet stadgas och

utan hänsyn till vad i sagda författningsrum tinnes däremot stridande skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 333. 3

i fråga om landshövdingbefattningar och befattningar vid länsstyrelserna

gälla,

att med landshövdingbefattning icke må förenas uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag

eller såsom funktionär i dylikt bolag,

att med annan tjänst än landshövding-, landssekreterare landskamrerareller

länsassessorsbefattning må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet

angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns

stat;

dels föreskriva, att vid tillämpning i fråga om landshövdingar och befattningshavare

vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda

avlöningsreglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet

skall med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han

lyder», förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;

dels besluta, att i stället för vad i 22 och 23 §§ i berörda avlöningsreglemente

stadgas skola i fråga om landshövding gälla följande bestämmelser:
1.

a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans hus med därtill

i förekommande fall hörande planterat område (bostadslägenhet) av den

omfattning, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda

förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding

antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i

stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för

varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad

genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation

avsedda rum. Underhållet av möblering, som genom statens försorg

anskaffats, bekostas av statsverket.

b. Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, såframt icke

Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse

de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.

c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av länsstyrelsens

ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding skyldig

att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och

åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.

För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig

sådan minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.

Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition av den honom

anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall statsverket gottgöra honom

skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande i förekommande

fall. Har genom sådan flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens

tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena

skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket lämna

honom skälig skadeersättning, likaledes efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 333.

d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c angivna

skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall

avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre månader från

det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning

skall ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,

å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest

landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som av Kung! Maj:t bestämmes.

e. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,

som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj:t, upplåta

nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller efterträdare.

2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad bostadslägenhet

samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas

till tre fjärdedelar av statsverket i enlighet med de närmare föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels besluta, att landssekreterare och landskamrerare skola var för sig

utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön uppbära avlöningsförstärkning

med följande belopp, för år räkna.t:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ... 3,500 kronor

i Gotlands län ................................................................................. 1,500 »

i övriga län..........■............................................................................. 2,500 >

dels godkänna följande bestämmelser:

a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,

som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda

avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under

åren 1922—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger

vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för

budgetåret 1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda

överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat, med iakttagande, att

det sålunda bestämda särskilda lönetillägget skall avskrivas: med en niondel

från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga

beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är avskrivet

med utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall berörda särskilda

personliga lönetillägg minskas i den mån tjänstemannens avlöning

till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den i föregående

stycke angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den

nya lönestaten.

Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare på grund av

sjukdom eller av annan anledning skola i fråga om tjänstemannens rätt att

uppbära avlöningsförstärkning och för honom eventuellt fastställt personligt

lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t i sådant

hänseende meddelas.

I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och landskamre
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 333. 5

rare må särskilda föreskrifter likaledes av Kungl. Maj:t meddelas, att gälla

utöver de i 19 § uti avlöuingsreglementet givna bestämmelserna.

b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning till

annan tjänst skola i fråga om landssekreterare och landskamrerare följande

särskilda föreskrifter lända till efterrättelse.

Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen ansökan eller,

utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,

till befattning inom samma eller lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida

den nya stationeringsorten tillhör samma ortsgrupp som den gamla

eller icke, med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade

avlöningsförstärkningen och det av honom i sagda tjänst eventuellt uppburna

personliga lönetillägget, äga i den nya tjänsten uppbära den avlöningsförstärkning,

som tilläventyrs kan vara med densamma förenad.

Varder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan och utan

något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma eller lägre lönegrad,

skall han, likaledes oberoende av vilken ortsgrupp, hans stationeringsort

efter förflyttningen tillhör, bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den

rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;

dels besluta, att, där landshövding eller ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse,

å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente kommer att från och

med den 1 juli 1925 äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning

som tillfällig löneförbättring eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången

av juli månad 1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas

ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den befattning, han

vid utgången av juni månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad

1925, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit

gällande;

dels förklara, att övriga, av riksdagen med avseende å den definitiva

löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk

lämnade medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande landshövdingar

och befattningshavare vid länsstyrelserna;

dels godkänna följande stat för landshövdingar och befattningshavare vid

länsstyrelserna, att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. kronor

Avlöningar till landshövdingar, förslagsanslag.................................... 540,000

Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag

.......................................................................................... 2,590,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

......................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

.........................................................................................

260,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 333.

Övergångslön, förslagsanslag .............................................................. 110,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 675,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m..................................... 9,000

Summa kronor 4,358,700

Anm. Landshövdingar äga såsom representationsbidrag uppbära följande belopp, för år

räknat:

Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län .............................................. 6,000 kronor

Landshövdingen i Malmöhus län ................................................. 4,800 »

envar av övriga landshövdingar.................................................................. 3*600 »

Representationsbidrag utbetalas i samma ordning som lönen. Huruvida och i vad mån

sådant bidrag må av landshövding uppbäras under annan ledighet än semester, bestämmes

av Kungl. Maj:t.

dels besluta, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstår å sådan äldre

avlöningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig

minskning eller upphörande av sportler, skall, vid indragning till statsverket

av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för

mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstemannen

må anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna

tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna inkomst kan

utrönas;

dels under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande under avdelningen

landsstaten uppförda anslag, nämligen det ordinarie anslaget till

landshövdingarna, det ordinarie anslaget till tjänstemän och betjänte vid

länsstyrelserna, det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar

m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos

länsstyrelserna m. m. — under avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten

under rubriken landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna

uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 4,358,700 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg till landsfogden

i Göteborgs och Bohus län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

anslag av 200 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse nedsätta det

ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 650,000 kronor, med 100,000

kronor till 550,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse uppföra det

ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. med

1,200,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga''lönetillägg åt

vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor;

dels ock under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg

åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—

1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft ett flertal i

ämnet väckta motioner, vari yrkanden av skilda slag framställts. Sålunda

har i en motion (I: 262) föreslagits, bland annat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 333. *

att riksdagen vid löneregleringen för landshövdingarna och länsstyrelserna

på grundval av propositionen nr 183 måtte, bland annat, vidtaga följande

ändringar i och tillägg till Eders Kungl. Maj:ts förslag, nämligen

att länsnotarier och länsbokhållare av l:a klass hänföras till lönegraden

B 23;

att 3 § avlöningsreglementet ävensom det i propositionen föreslagna stadgandet,

att med landshövdingebefattning icke ma förenas uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag

eller såsom funktionär i dylikt bolag ej skall äga tillämpning på landshövding,

som övergår från nu gällande lönestat till den nya lönestaten, samt

att beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,

som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning,

tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1920

_1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger

vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret

1925—1926,’ skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda

överskott, dock högst 7,200 kronor för år räknat, med iakttagande att det

sålunda bestämda lönetillägget skall successivt avskrivas på sätt Eders

Kungl. Maj:t föreslagit.

Vidare har i två likalydande motioner (I: 269 och II: 412) hemställts, att

riksdagen, då riksdagen går att fatta beslut i den fråga, som avses i Eders

Kungl. Maj ds proposition nr 183, må bestämma, att länsnotarier och länsbokhållare

av första klass skola placeras i lönegraden 24 B i den nya löneplanen,

motsvarande lönegraden B 15 i den förutvarande löneplanen, ävensom

anvisa de medel, som en sad.an placering påkallan

Vidkommande till en början frågan om sättet för landshövdings tillsättande

hava, såsom den i propositionen lämnade redogörelsen giver vid handen,

delade meningar härutinnan gjort sig gällande. Å ena sidan har sålunda

Eders Kungl. Maj:t, i likhet med landsstatslönesakkunniga och statskontoret,

hävdat den uppfattningen, att landshövdingarna borde såsom hittills tillsättas

medelst fullmakt, under det att å andra sidan 1902 års löneregleringskommitté

såsom sin åsikt framhållit, att det för vissa befattningai gällande

förordnandesystemet även borde tillämpas å landshövdingarna.

Vid det övervägande, riksdagen ägnat detta spörsmål, har riksdagen icke

funnit tillräckliga skäl förebragta för en ändring i den nu gällande ordningen

härutinnan, och anser sig riksdagen alltså böra ansluta sig till Eders Kungl.

Maj:ts förslag i denna del.

Vad härefter angår de för landshövdingarna föreslagna kontanta avlöningsbeloppen,

har riksdagen först upptagit till behandling frågan, huruvida, på sätt

Eders Kungl. Maj:t föreslagit, avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

den 22 juni 1921 bör å dem tillämpas eller huruvida icke, såsom

innevarande års riksdag beslutat i fråga om vissa befattningshavare vid

universiteten, ett särskilt lönescliema bör för dem utarbetas och särskilda

Landshöv
dingarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 333.

avlöningsbestämmelser komma till tillämpning. Riksdagen har härvid kommit

till den slutsatsen, att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke

lampar sig for landshövdingarna, och synes riksdagen flertalet av reglementets

bestämmelser, därest de skulle gälla för landshövdingarna, komma att sakna

reellt underlag. Riksdagen vill särskilt framhålla, att då, på sätt Eders Kungl.

Maj.t föreslagit och riksdagen, enligt vad nedan omförmäles, beslutat, landslövdingarna

även hädanefter skola bibehållas vid dem tillkommande förmån

av fri boställslägenhet ävensom statsbidrag till boställslägenhetens uppvärmning

faktorer, som i relativt hög grad inverka på frågan, till vilken dvrortsgrupp

vederbörande residensstad är hänförd — en differentiering i löneförmånerna

med hänsyn till placeringsorten näppeligen synes riksdagen vara

motiverad beträffande nu ifrågavarande befattningshavare.

Såsom i propositionen nämnts, hade 1902 års löneregleringskommitté med

tagen hänsyn ej allenast till länens folkmängd utan även till andra förekommande

omständigheter och förhållanden föreslagit, att de avlöningar i form

av arvoden, som skäligen syntes böra tillkomma landshövdingarna, borde bestammas

till 19,000 kronor för landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län

samt i Malmöhus län, till 17,000 kronor för landshövdingarna i Uppsala

Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands’

Jamtlands och Västerbottens län samt till 18,000 kronor för Övriga landshövdingar.

Edeis Kungl. Maj:t har i likhet med landsstatslönesakkunnige föreslagit,

att landshövdingarna borde i fråga om lön hänföras till lönegraden A 4, enligt

vilken lönegrad lönen å billigaste ort utgör 16,200 kronor och å dyraste ort

18,000 kronor för år räknat. Härtill skulle emellertid komma — förutom

kallortstillägg — representationsbidrag.

Enligt vad ovan anförts, har riksdagen kommit till den uppfattningen,

att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke lämpar sig för landshövdingarna,

utan synes riksdagen en särskild lönestat och särskilda avlömngsvillkor

böra gälla för dessa befattningshavare.

I fråga om de erforderliga lönebeloppen har riksdagen i likhet med Eders

Kungl. Maj:t ansett det ligga i statens intresse, att löneförmånerna å ifrågavarande

befattningar tillmätas så, att vid deras tillsättande hänsyn endast må

behova tagas till vederbörandes lämplighet och icke därjämte till förmågan att

bara med befattningens tillträdande och innehavande förenade ekonomiska uppoffringar.

Enligt riksdagens mening synes det för den skull uppenbart, att

ur denna synpunkt löneregleringskommitténs förslag icke kan anses tillfredsställande

och måste, på sätt av statskontoret framhållits, detta anses erkänt

av 1924 års riksdag genom dess beslut att höja den tillfälliga föreförbättringen

for landshövdingarna till sådant belopp, att avlöning jämte dyrtidstillagg

kommit att i flera fall överstiga vad som skulle utgå vid tillämpning

av kommitténs förslag.

Med beaktande av nu berörda synpunkter och då enligt riksdagens bestämda

uppfattning det i flera hänseenden icke kan anses lämpligt, att

landshövdingarna förutom fast lön tillerkännas särskilt representationsbidrag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 333.

9

liar riksdagen, som för visso inser nödvändigheten av att vid lönesättningen

för landshövdingarna tillbörlig hänsyn tages till de kostnader av olika slag,

som äro förenade med uppehållande av landshövdingebefattningarna, ansett

att landshövdingarna, vilkas åligganden i stort sett måste anses vara desamma

i de olika länen, böra komma i åtnjutande av en fast lön å 21,000

kronor med undantag dock för landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs

och Bohus län, vilka senare torde böra såsom hittills i lönehänseende

intaga en särställning. Fog för någon skillnad i löneförmåner dessa senare

emellan synes emellertid riksdagen icke förefinnas, utan torde de böra i

avlöningshänseende hädanefter likställas, och synes riksdagen lönen för dem

skäligen kunna bestämmas till 23,500 kronor.

Av nedanstående tablå framgår, huru de av riksdagen sålunda beslutade

avlöningsförmånerna ställa sig i förhållande till de nuvarande och de av

Eders Kungl. Maj:t föreslagna:

Län

Orts-

grupp

Nuvarande

Enligt Kungl. Maj:ts

förslag

Enligt

ut-

skottets

förslag.

Lön

Lön

Tillfällig

löne-

förbätt-

ring

Summa

Lön

Represen-

tations-

bidrag

Summa

Stockholms............

G

13 000

4 000

17 000

18 000

3 600

21 600

21000

Uppsala ...............

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Södermanlands ......

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Östergötlands .......

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

21000

Jönköpings............

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Kronobergs............

B

13 000

4 000

17 000

16 500

3 600

20100

21000

Kalmar..................

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

Gotlands................

C

13 000

4000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Blekinge................

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

21 000

Kristianstads.........

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

21 000

Malmöhus .............

E

15 500

4 000

19 500

17 400

4 800

22 200

23 500

Hallands................

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

21000

Göteborgs o. Bohus

F

17 000

4 000

21000

17 700

6 000

23 700

23 500

Alvsborgs ............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

Skaraborgs ............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

Värmlands ..........

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Örebro..................

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21 000

Västmanlands .......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21000

Kopparbergs .........

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Gävleborgs............

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21000

V ästernorrlands......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21 300

21000

Jämtlands ............

F

13 000

4000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Västerbottens........

E

13 000

4 000

17 000

17 460

3 600

'')21 060

21000

Norrbottens ........

G

13 000

4 000

17 000

18 195

3 600

■)21 795

21 000

'') Med kallortstillägg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 333.

Vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle årliga kostnaderna för löner

och representationsbidrag till landshövdingarna uppgå till 505,755 kronor.

Enligt riksdagens beslut skulle lönerna för år räknat stanna vid tillhopa

509,000 kronor.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen avsett,

att den lönereglering, varom nu är fråga, skulle i största möjliga utsträckning

göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid sidan av statstjänsten.

Departementschefen har härvid erinrat om, hurusom i 3 § av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement in. fl. verk stadgats förbud

— villkorligt eller ovillkorligt — för innehavare av ordinarie befattning att

därmed förena annan tjänst eller uppdrag av viss beskaffenhet. I 2 mom.

av sagda paragraf föreskrives sålunda bland annat, att med ordinarie befattning

ej finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i

styrelse för verk eller bolag, som vore försett med Eders Kungl. Maj:ts oktroj

eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i

sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må.

Eders Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare inom vissa lönegrader,

annan vederbörande myndighet kunde dock medgiva undantag härutinnan efter

prövning, att det uppdrag eller den befattning, varom i varje särskilt fall

vore fråga, icke kunde anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten.

Dessa inskränkningar i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan

verksamhet hava synts departementschefen böra bliva gällande även för

landshövdingarna i samband med löneregleringen. I ett avseende har det till

och med synts departementschefen föreligga anledning att för de sistnämndas

vidkommande föreskriva en viss skärpning av bestämmelserna i fråga. Med

landshövdingbefattning borde nämligen enligt departementschefens uppfattning

icke få förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller befattning såsom funktionär

i dylikt bolag. Enligt departementschefens förmenande måste det anses

olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens förtroende konkurrerande

affärsföretag, om vilka här vore fråga, sattes i tillfälle att för sina syften

tillgodogöra sig den auktoritet inom det allmänna livet, som bör tillkomma

en landshövding.

Något undantag från nu angivna regel har synts departementschefen icke

böra medgivas. Däremot har departementschefen ansett anledning icke förefinnas

att förhindra, att landshövding, efter vederbörligt tillstånd, kunde

innehava liknande uppdrag eller befattning hos hypoteksbank eller annan

därmed jämförlig inrättning. Yad sådan inrättning beträffade, syntes nämligen

icke föreligga samma skäl för ett förbud i berörda hänseende, som

måste anses avgörande, då fråga vore om vanliga affärsbanker.

Departementschefens mening i nu berörda fråga delar ock riksdagen, och

har riksdagen vid sitt förslag till lönereglering tagit hänsyn till ifrågavarande

spörsmål. Såsom i motionen 1:262 framhållits, skulle emellertid, därest

förbud i samband med löneregleringen stadgades för landshövdingarna att

med ämbetet förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 333.

11

för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt

bolag, detta förbud för flertalet av de nuvarande landshövdingarna innebära,

att löneregleringen i verkligheten skulle medföra eu inkomstminskning.

Riksdagen har fördenskull funnit billiglietsskäl tala för, att nuvarande

innehavare av lyaidsliövdingebefattningar må, i den utsträckning förhållandena

det medgiva, bibehållas vid de uppdrag av nu nämnda slag, de

eventuellt innehava, under viss kortare tid framåt; och har riksdagen för

sin del bestämt denna tid till fem år. Ett skäl härtill synes ock riksdagen

ligga däri, att, i enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit och

riksdagen medgivit, nytillträdande landshövding skall komma i åtnjutande

av förmånen att på statsverkets bekostnad erhålla möbler till vissa rum,

eu förmån, varav de nuvarande landshövdingarna icke erhållit del.

I nu nämnda utsträckning har riksdagen funnit sig böra bifalla de i nyssberörda

motion väckta förslagen, i vad dessa angå landshövdingarnas lönereglering.

Yad härefter angår frågan om landshövdings rätt till fri bostad, har riksdagen

i likhet med departementschefen ansett det icke böra ifrågasättas,

att vid den nu tillämnade löneregleringen övergiva det hittillsvarande systemet,

enligt vilket landshövding i regel innehar bostad i. länsresidenset.

Riksdagen delar emellertid departementschefens uppfattning därom, att, där

åt landshövding upplåten bostadslägenhet erfordras för annat statsändamål,

eller där särskilda förhållanden eljest därtill föranleda, landshövding skall

vara skyldig att antingen avstå från lägenheten eller ock underkasta sig den

minskning av densamma, som må anses skälig. I förra fallet bör sålunda

landshövding, på sätt ock departementschefen föreslagit, vara skyldig att

övertaga annan lämplig lägenhet eller ock åtnöjas med kontant hyresersättning.

Mot vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt i detta sammanhang föreslagit i fråga om

landshövdingars skyldighet att underkasta sig reglering i åt dem nu upplåtna

boställslägenheter och markområden samt beträffande gottgörelse för flyttningskostnad,

skadeersättning i vissa fall och tiden för avträdandet av bostadslägenhet

har riksdagen icke haft något att erinra.

I fråga om de bränslekostnader, som äro förenade med ett utnyttjande av

landshövdingarnas boställslägenheter, har av skäl, som 1902 års löneregleringskommitté

anfört, statsverkets bidrag ansetts böra utsträckas till att

gälla, utom själva uppvärmningskostnaden, jämväl utgifterna för bränsle,

som erfordras till vissa huskållsändamål. Då detta förslag synes riksdagen

väl motiverat, har riksdagen sålunda bifallit förslaget härutinnan.

I samband med förevarande förslag om ny definitiv lönereglering för

landshövdingarna har departementschefen, såsom ovan antytts, till prövning

upptagit frågan om bidrag från statens sida till landshövdingbostädernas

möblering. Enligt departementschefens förslag skulle bidraget ifråga utgå i

sådan form, att staten uppsatte och underhölle fullständig möblering av högst

fyra rum inom varje länsresidens, och borde uppsättningens storlek och

sammansättning i övrigt lämpas efter de rådande förhållandena i varje särskilt

fall och med beaktande av ändamålsenlighetens krav.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Länsstyrel
serna.

12 Riksdagens skrivelse Nr 383.

Då, på sätt i propositionen framhållits, man alltjämt på grund av landshövdingarnas

representationskostnader torde få räkna med, att, även om åtgärder

för reduktion av landshövdingarnas boställslägenheter i något fall

genomföras, landshövdingarna jämväl hädanefter komma att hava till sig

upplåtna boställslägenheter, som till storleken väsentligen överstiga deras

personliga behov, och kostnaderna för möblering för den skull icke komma

att stå i rimligt förhållande till de för ifrågavarande tjänstemän avsedda

kontanta avlöningsförmånerna, har riksdagen ansett sig böra medgiva, att

bidrag från statens sida lämnas för landshövdingbostädernas möblering.

Bidraget synes ock riksdagen lämpligast böra utgå i den form och i den

omfattning, departementschefen föreslagit, och hava de ifrågasatta kostnaderna

härför icke givit riksdagen anledning till erinran.

Med hänsyn till riksdagens allmänna ståndpunkt till frågan om det civila

avlöningsreglementets tillämpning å landshövdingarna har riksdagen icke

funnit ändamålsenligt att bringa sagda reglementes föreskrifter i fråga om

semesterrätt, förflyttningsskyldighet, löneförmåner under annan ledighet än

semester m. m. i tillämpning beträffande landshövdingarna. Därest de av

riksdagen ovan beslutade föreskrifterna i fråga om landshövdings rätt att

med sin befattning förena annan tjänst eller uppdrag varda behörigen iakttagna,

anser riksdagen nu gällande särskilda bestämmelser i förut berörda

hänseenden tillfredsställande, men torde det ankomma på Eders Kungi.

Maj:t att utfärda de definitiva föreskrifter härutinnan, som kunna befinnas

erforderliga.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle, i likhet med vad som skett vid

löneregleringar under de senaste åren, landshövdingarnas löner utbetalas i

efterskott och såsom följd härav vid övergången till den nya lönestaten en

särskild övergångslön utanordnas. Mot förslaget härutinnan har riksdagen

icke funnit anledning till erinran.

Slutligen har riksdagen medgivit, att nu gällande bestämmelser rörande

rätt för landshövding att vid vissa resor av statsverket åtnjuta reselcostnadsoch

traktamentsersättning enligt gällande resereglemente jämväl hädanefter må

äga tillämpning.

Vad härefter angår Eders Kungl. Maj:ts förslag till ny definitiv lönereglering

för länsstyrelsernas befattningshavare, har riksdagen vid den prövning,

riksdagen ägnat detta förslag, i allt väsentligt ansett sig kunna bifalla detsamma.

Endast i några punkter har riksdagen på anförda skäl funnit sig

böra frångå de särskilda förslag, Eders Kungl. Maj:t framlagt.

Vad då till en början landssekreterarnas och landskamrerarnas löneställning

beträffar, har riksdagen först till behandling upptagit spörsmålet, huruvida

och i vad män ifrågavarande befattningshavare m. fl. tjänstemän hos

länsstyrelserna jämväl hädanefter böra bibehållas vid dem nu tillkommande

rätt till sportler eller huruvida icke denna förmån bör i samband med löneregleringen

upphöra och sportlerna indragas till statsverket.

Vid det övervägande, riksdagen ägnat detta spörsmål, har riksdagen icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV H33.

13

funnit skäl föreligga att frångå den väg, varpå man vid löneregleringar under

senare åren slagit in, eller att sportlerna i samband med lönereglering bortfalla

eller indragas till statsverket. I enlighet med vad Eders Kuugl. Maj:t föreslagit,

synes riksdagen sålunda lämpligt att även i samband med förevarande

lönereglering indragning av utgående sportler vidtages. I likhet med Eders

Kungl.Maj:t anser dock riksdagen,att den provision å försålda stämplar, som enligt

gällande föreskrifter tillkomma tjänstemän vid landsstaten på grund av

deras tjänsteställning, icke bör beröras av denna indragning.

Såsom kompensation för de indragna sportlerna skulle enligt Eders Kuugl.

Maj:ts förslag till ordinarie landssekreterare och landskamrerare, som uppföras

å den nya lönestaten och vilkas sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring

däri inbegripen, i medeltal under åren 1922—1924 — eller den

kortare tid, varunder han tilläventyrs innehaft tjänsten — jämte under samma

tid i medeltal uppburna sportler överstege årsavlöningen för budgetåret

1925—1926, utgå personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott, dock

högst 5,400 kronor, med iakttagande att lönetillägget, vilket borde minskas

eller upphöra i den mån avlöningen å ny stat ökades, skulle under loppet

av nio år avskrivas med en niondel om året. I motionen I: 262 har föreslagits,

att den tidsperiod, som skulle läggas till grund för sportelberäkningen,

måtte något utsträckas och avse medeltalet sportler för åren 1920—1924

i stället för åren 1922—1924, ävensom att maximibeloppet måtte bestämmas

till 7,200 kronor. Med hänsyn till det förhållandet att landskamrerarna,

på grund av den beskärning av uppbördsprovisionerna, som år 1922 vidtogs,

måste anses komma i en i förhållande till landssekreterarna mindre

gynnsam ställning i fråga om det personliga lönetillägget, därest den

tidsperiod, Eders Kungl. Maj:t föreslagit, skulle läggas till grund för

sportelberäkningen, har ock riksdagen ansett sig böra ansluta sig till motionärens

förslag i denna del, men kan riksdagen däremot icke medgiva, att

maximibeloppet sättes högre än Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt. För att ingen

tvekan må behöva råda i fråga om storleken av den sportelinkomst, som må

tillkomma landskamrerarna under innevarande år, vill riksdagen hava uttalat,

att enligt riksdagens mening hälften av 1925 års sportelinkomster torde böra

tillkomma befattningshavarna i fråga.

Vidkommande härefter den fasta lönenivån för landssekreterarna och landskamrerarna

har riksdagen i likhet med departementschefen ansett tillfyllest,

att lönen för befattningshavarna ifråga bestämmes i enlighet med Eders Kungl.

Maj:ts förslag och att de sålunda hänföras till lönegraden B 30 i den av riksdagen

godkända nya löneplanen.

Utöver den fasta lönen torde på skäl, departementschefen anfört, en fast

avlöningsförstärkning böra beredas avdelningscheferna hos länsstyrelserna

och detta oberoende av huruvida ersättning för indragna inkomster kommer

att utgå eller ej. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag, som ansluter sig

till det av landsstatslönesakkunniga härutinnan framlagda, skulle avlöningsförstärkningen

till landssekreterare och landskamrerare utgå, för år räknat,

med 3,500 kronor i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 333.

med 1,500 kronor i Gotlands län samt med 2,500 kronor i övriga län. Riksdagen

bär efter övervägande ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag

härutinnan.

Vidkommande härefter länsassessorernas lönegradsplacering innebär Eders

Kungl. Maj.ts förslag, att dessa skulle i lönehänseende hänföras till nuvarande

lönegraden B 17, motsvarande i den av riksdagen antagna nya löneplanen lönegraden

B27. Förslaget härutinnan har riksdagen ävenledes funnit sig böra bifalla.

Yad däremot den föreslagna lönegradsplaceringen för länsnotarier och

länsbokhållare av l:a klass beträffar, har riksdagen ansett, att den placering

i lönegrad, Eders Kungl. Maj:t för dem föreslagit, måste anses val låg. De

arbetsuppgifter och det ansvar, som under senaste tid i allt större omfattning

pålagts dessa befattningshavare, och den föredragningsskyldighet, som i allmänhet

dem åvilar, har riksdagen sålunda funnit motivera, att de i lönehänseende

beredas en bättre ställning än Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär.

Riksdagen har för sin del ansett, att länsnotarier och länsbokhållare av l:a

klass böra hänföras till lönegraden B 24, och ansluter sig alltså riksdagen

härutinnan till det i motionerna I: 269 och II: 412 väckta förslaget.

Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om länsnotariernas och länsbokhållarnas

av 2:a klass lönegradsplacering har riksdagen funnit sig böra bifalla.

I fråga om landskanslisternas och landskontoristernas placering i lönehänseende

innebär Eders Kungl. Maj.ts förslag, att dessa befattningshavare

skulle hänföras till den nya lönegraden B 15.

Yad dessa befattningshavare angår, hade landsstatslönesakkunniga för sin

del upptagit tanken på en uppdelning av befattningarna i en högre och en

lägre grad. Enligt det av landsstatslönesakkunniga framlagda förslaget, skulle

till lönegrad B 17 hänföras landskanslister och landskontorister av l:a klass

samt till lönegrad B 15 befattningarna landskanslist av 2:a klass och landskontorist

av 2:a klass. Av de skäl, departementschefen anfört mot ett dylikt

förslags genomförande, har riksdagen emellertid ansett sig icke kunna medgiva

en sådan uppdelning. Riksdagen har alltså funnit skäligt, att, på sätt

Eders Kungl. Maj:t föreslagit, dessa tjänstemän hänföras till den nya 15:e

lönegraden.

Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de kvinnliga biträdenas och expeditionsvakternas

placering i lönegrad hava icke givit riksdagen anledning

till erinran.

Vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit om särskilda avlöningsbestämmelser,

övergångslön och löner till icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna har

riksdagen ock ansett sig kunna bifalla.

Ej heller har riksdagen funnit något att erinra emot de av Eders Kungl.

Maj:t framlagda kostnadsberäkningarna med undantag av vad som följer av

riksdagens ståndpunkt till Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om landshövdingarnas

lönereglering samt av riksdagens ställning till länsnotariernas

och länsbokhållarnas av l:a klass placering i lönegrad. Riksdagens beslut

i sistberörda hänseende medför en kostnadsökning av i runt tal 46,000 kronor.

Eders Kungl. Majrts förslag ifråga om beräkningen av övriga i nu föreliggande

proposition äskade anslag hava icke givit riksdagen anledning till anmärkning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 333.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla, att

riksdagen i anledning av Uders Kungl. Maj:ts förevarande proposition och förberörda

motioner

dels fastställt följande ordinarie stat för landshövdingarna, att tillämpas från

och med den 1 juli 1925:

Stat:

1 landshövding (i Malmöhus län) ...................

1 » (i Göteborgs och Bohus län)

1 » (i Stockholms län) ...............

21 landshövdingar (i övriga län) ....................

Lön kr.

......................... 23,500

......................... 23,500

......................... 21,000

.......................... 441,000

Summa kronor 509,000

dels beslutat att i fråga om landshövding följande bestämmelser skola gälla:

1. a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans hus med därtill

i förekommande fall hörande planterat område (bostadslägenhet) av den

omfattning, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda

förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding

antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i

stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för

varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad

genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation

avsedda rum. Underhållet av möblering, som genom statens försorg

anskaffats, bekostas av statsverket.

I). Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, såframt icke

Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse

de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.

c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av länsstyrelsens

ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding skyldig

att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och åtnöjas

med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning. För

enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig sådan

minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.

Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition av den honom

anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall statsverket gottgöra honom

skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande i förekommande

fall. Har genom sådan flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens

tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena

skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket lämna honom

skälig skadeersättning, likaledes efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c angivna

skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall

avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre manader från

det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning skall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 333.

ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts, å den

fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest landshövding

från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

e. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,

som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj:t, upplåta

nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller efterträdare.

2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad bostadslägenhet

samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas

till tre fjärdedelar av statsverket i enlighet med de närmare föreskrifter, som

av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels beslutat, att, där ordinarie landshövding enligt hittills gällande bestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning,

som tillfällig löneförbättring — i förskott, vid ingången av juli månad

1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande

vad han skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni

månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1925, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

dels höjt det ordinarie anslaget till landshövdingarna, nu 318,500 kronor,

med 225,000 kronor till 543,500 kronor;

dels beslutat, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall

från och med den 1 juli 1925 med nedan angivna undantag äga tillämpning

å befattningshavare vid länsstyrelserna, samt att i samband därmed de vissa av

nämnda befattningshavare tillkommande sportler skola till statsverket indragas;

dels beslutat, att uti den till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen

under femte huvudtiteln må införas följande:

Avdelning och

Verk och befattningar lönegrad enligt

Femte huvudtiteln lonepianen

Landsstaten.

Länss tyr el ser na.

Landssekreterare...................

Landskamrerare ...................

Länsassessorer .....................

Länsnotarier av l:a klass ....

Länsbokhållare av l:a klass

Länsnotarier av 2:a klass ....

Länsbokhållare av 2:a klass.

Landskanslister......................

Landskontorister..................

Förste expeditionsvakter ....

Kansli- och kameralbiträden

Expeditionsvakter .................

Kontorsbiträden ....................

Skrivbiträden.........................

B 30

B 30

B 27

B 24

B 24

B 21

B 21

B 15

B 15

B 7

B 7

B 5

B 4

B 2

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 333.

17

dels bestämt antalet ordinarie befattningshavare vid de särskilda länsstyrelserna

på sätt i statsrådsprotokollet över socialärenden den 13 mars

1925 angivits;

dels beslutat, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet stadgas och

utan hänsyn till vad i sagda författningsrum linnes däremot stridande skall

i fråga om befattningar vid länsstyrelserna gälla,

att med annan tjänst än landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorsbefattning

må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet

angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns stat;

dels föreskrivit, att vid tillämpning i fråga om befattningshavare vid

länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda avlöningsreglemente

givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet

skall med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han lyder», förstås

landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;

dels beslutat, att landssekreterare och landskamrerare skola var för sig utöver

dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön uppbära avlöningsförstärkning

med följande belopp, för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län......... 3,500 kronor

i Gotlands län ................................................................................ 1,500 »

i övriga län...................................................................................... 2,500 »

dels godkänt följande bestämmelser:

a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare, som

övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning,

tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1920

—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger vederbörandes

avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret 1925

—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott,

dock högst 5,400 kronor för år räknat, med iakttagande, att det sålunda bestämda

särskilda lönetillägget skall avskrivas: med en niondel från och med

den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga beloppet

från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är avskrivet med

utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall berörda särskilda

personliga lönetillägg minskas i den mån tjänstemannens avlöning till följd

av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den i föregående stycke angivna

sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den nya lönestaten.

Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare på grund av

sjukdom eller av annan anledning skola i fråga om tjänstemannens rätt att

uppbära avlöningsförstärkning och för honom eventuellt fastställt personligt

lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av Kung! Maj:ti sådant hänseende

meddelas.

I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och landskamrerare

må särskilda föreskrifter likaledes av Kungl. Maj:t meddelas, att gälla utöver

de i 19 § uti avlöningsreglementet givna bestämmelserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 saml. Nr 333. H63 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 333.

b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning till

annan tjänst skola i fråga om landssekreterare och landskamrerare följande

särskilda föreskrifter lända till efterrättelse.

Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen ansökan eller,

utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,

till befattning inom samma eller lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida

den nya stationeringsorten tillhör samma ortsgrupp som den gamla eller

icke, med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade avlöningsförstärkningen

och det av honom i sagda tjänst eventuellt uppburna personliga

lönetillägget, äga i den nya tjänsten uppbära den avlöningsförstärkning,

som tilläventyrs kan vara med densamma förenad.

Yarder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan och utan

något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma eller lägre lönegrad,

skall han, likaledes oberoende av vilken ortsgrupp, hans stationeringsort

efter förflyttningen tillhör, bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den

rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;

dels beslutat, att, där ordinarie tjänsteman, vid länsstyrelse, å vilken ovan

nämnda avlöningsreglemente kommer att från och med den 1 juli 1925 äga

tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av

avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring

eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången av juli månad 1925 till

honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande

vad han skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad 1925

innehar, i förskott uppburit för juli månad 1925, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

dels förklarat, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva löneregleringen

för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk lämnade

medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande befattningshavare

vid länsstyrelserna;

dels godkänt följande stat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att

tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. kronor

Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag

........................................................................................ 2,636,700

Yikariatsersättningar, förslagsanslag .................................................. 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

.......................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

......................................................................................... 260,000

Övergångslön, förslagsanslag .............................................................. 110,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 675,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m................................. 9,000

Summa kronor 3,864,700

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 333.

dels beslutat, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstär å sådan äldre

avlöningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig

minskning eller upphörande av sportler, skall, vid indragning till statsverket

av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för

mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstemannen

må anses hava''åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna

tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna inkomst kan

utrönas;

dels under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande under avdelningen

landsstaten uppförda anslag, nämligen det ordinarie anslaget till

tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna, det ordinarie anslaget till sakkunniga

till biträde vid utredningar m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget

till extra biträden hos länsstyrelserna m. m. — under avdelningen

överståthållarämbetet och landsstaten under rubriken befattningshavare vid

länsstyrelserna uppfört ett ordinarie förslagsanslag av 3,864,700 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg till landsfogden

i Göteborgs och Bolius län för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag

av 200 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse nedsatt det ordinarie

förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 650,000 kronor, med 100,000 kronor

till 550,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse uppfört det ordinarie

förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. med

1,200,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga lönetillägg åt

vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor;

dels ock under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg

åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—

1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Stockholm den 5 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.